Jag får erkänna att jag har våndats en del sedan jag i måndags föll för frestelsen att ansluta till Fredrik Wass projekt Blogg100. Som heltidsarbetande småbarnsförälder är fritid  en bristvara och det känns många gånger att idéerna staplas på hög i väntan på någon slags framtid då barnen blivit stora och självständiga och då allt ska hinnas med. Tidigare år (det är tredje gången Herr Bison hetsar på bloggosfären) har jag tänkt att jag faktiskt inte är rätt typ av bloggare för ett sådant här projekt. Jag tror mer på kvalitet än kvantitet, och jag har aldrig varit ett fan av bloggare som vräker ut sig plattityder utan vinkel och mening eller ägnar halva bloggen åt att ta selfies i badrumsspegeln.

Blir verkligen bloggandet bra av att hetsa fram ett inlägg per dag? Jag är tveksam. Men jag har bestämt att göra ett försök. Och risken är stor att jag i ren desperation kommer att posta en och annan selfie…

Jag har också funderat en del på inriktningen och vilken blogg jag skulle välja. De senaste 5 åren har denna blogg levt lite på undantag. Jag har gjort någon blogg i månaden. Orsaken stavas Bagisbloggen, som faktiskt fyller fem år i år, och som kommit att ta alltmer av min tid.

Varför kör du inte Blogg100 med Bagisbloggen? Har ett par frågat?

Svaret är till viss del latet. Här på Bakelit har jag möjlighet att skriva om allt mellan himmel och jord. Dessutom kan det tänka sig att jag gör en fuling då och då och gör en passning till Bagisbloggen, om jag har komponerat något riktigt saftigt där.

Jag har också funderat över att göra Bakelit mer seriös. Att ge bloggen en tydlig inriktning. Skulle exempelvis kunna ta upp webbutvecklingsfrågor, webbtrender, utveckling av sociala medier och annat jobbrelaterat som kanske skulle kunna boosta min karriär 😉

Men tyvärr, jag är till mitt väsen intresserad av så oerhört mycket mer. Mitt mål är snarare att skriva om detta + allt + lite till, och mitt främsta mål är att det ska vara underhållande, överaskande och, med lite tur, upplysande.

Karriärister är så himla tråkiga… (det där var en så kallad flamebait, ganska ofarligt att skriva i bloggar nuförtiden eftersom folk hellre verkar vilja kommentera länken till bloggen i Facebook än själva inlägget i bloggen… (motbevisa mig gärna)).

I korthet, det här har ni att förvänta er av de följande hundra dagarna:

1. Alla typer av ämnen: Allt jag går igång på, som gör mig nyfiken.
2. Betraktelser, analyser och konstateranden.
3. Underhållning med visst djup (typ vattenpölsdjupt, men ändå).
4. Framtid, dåtid, samtid.
5. Svar på livets mening (detta inlägg kommer att läggas in någonstans bland de hundra inläggen, så häng, med så att du inte missar det!)

Det här förväntar jag mig av er:

1. Läs om ni orkar!
2. Kommentera om ni läst! (oh vad jag saknar tiden då alla vågade kommentera offentligt)
3. Var förstående om en del inlägg inte är djupa alls… e
4. Länka!

Det här förväntar jag av mig själv:

1. Att mot alla odds palla pressen.
2. Att lära mig acceptera att det kan räcka att bara ägna en kvart åt ett inlägg 😉
3. Att få koll på nya bloggare därute och knyta lite kontakter med gamla.
4. Att Fredrik Wass bjuder på en grym avslutningsfest och att den inte krockar med min frus 40-årskalas.

Nu kör vi!

Sådär. Då var det gjort. Två år i rad har jag duckat, men nu när Fredrik Wass för tredje året i rad drar igång bloggutmaningen Blogg100 hakar jag på. Ett inlägg om dagen i hundra dagar på Bakelit har jag tänkt producera. Med start nu på lördag. Det blir tufft, men med disciplin ska det gå. Kanske kanske kan det hända att jag även gör en passning till min blogg Bagisbloggen och skriver en mer personlig variant av det inlägg jag skrivit på Bagisbloggen här på Bakelit?

En annan tanke jag har är att redogöra för en del marknadsföringsexperiment i samband med lanseringen av Fridas och min app: Wood – the core of Scandinavian Design.  Kanske passar jag också på att berätta om lite spännande grejor jag gör i mitt jobb som utvecklingschef på IDG?
Men jag har ändå en känsla av att jag mest kommer att göra det jag alltid gjort på Bakelit: spaningar och funderingar kring sådant som drabbar mig i min vardag.