Kategoriarkiv: internet

Det här med data… tvåstegsverifierade lösenord, heartbleed och det härliga molnet

Jag vinkade precis hejdå till pappa. Han besökte oss ikväll, hitrest från Uppsala, med en nyinköpt dator och en extern hårddisk. Mitt uppdrag: Få över mamma och pappas mejlboxar och kontakter, installera antivirus och återställa bilder och lite annat krafs.

Datorn hade Windows 8. Märkligt nog har jag faktiskt knappt använt Windows 8. Har inte haft något behov. Och som jag envisas att säga: nuförtiden är det enda intressant i en dator webbläsaren. Och med en bra webbläsare är resten av operativsystemet skitsamma.

Och när jag tragglade med att skanna hårddisken efter gamla filer slog det mig hur länge sedan det var jag senast använde en mejlklient. Jag minns också hur jag själv ömt vårdade mina gamla mejl-arkiv och mödosamt flyttade vidare dem när jag bytte dator. Nu förlitar jag mig helt till molnet. Mejlen, dokumenten, kontakterna, de flesta av bilderna: ja mitt digitala liv ligger lagrat på servrar tillhörande Google, Facebook, Apple, Microsoft och Dropbox (och några till).

SäkerhetsutmaningDärför är jag en av dem som fick lite lätt panik när jag förra veckan talas om Heartbleed-buggen. Flera timmar under helgen ägnade jag åt att byta lösenord på ett 30-tal sajter. Och det hela fortsätter ännu varteftersom olika tjänster täpper till hålen och det är dags att byta ut sina lösenord. Till min hjälp har jag Lastpass, tjänsten som håller reda på mina lösenord. Lastpass har en riktigt bra tjänst där man kan gå in och kolla av vilka av ens lösenord som bör bytas ut. Dessutom är det en fröjd att med hjälp av Lastpass byta ut lösenorden mot nya säkra, som Lastpass håller reda på.

Du som har Lastpass hittar deras ”Säkerhetsutmanings”-tjänst här:
https://lastpass.com/?securitychallenge=1&lang=sv

Ni andra borde skaffa ett Lastpass-konto. Gratis till desktop, och ynka en dollar i månaden om du även vill använda den i mobilen.

Lösenordsbytandet hade egentligen gått ganska kvickt om jag inte i samma veva hade fått för mig att fixa tvåstegsverifiering av av flera tjänster. Däribland Lastpass och Google. Tvåstegsverifiering är det du gör när du exempelvis loggar in på din internetbank med en dosa eller ett kodkort. Utöver ett lösenord (första verifieringen) måste du ha en unik kod som visar att du är ägare av kontot. Detta kan ske genom att du får ett sms skickat till dig eller genom en app i telefonen som kommunicerar med sajten och genererar unika koder.

Är du riktigt hardcore ställer du in så att du måste tvåstegsverifiera varje gång du loggar in på ditt google-konto (inte så dumt med tanke på hur mycket värdefullt som finns där), men de flesta nöjer sig nog med att det krävs tvåstegsverifiering när någon loggar in från en ny webbläsare som inte är din ”hemdators”.

Hur gick det då med pappa och mammas dator? Jodå, det mesta gick att återskapa (även om jag var tvungen att återinstallera gamla Live mail som de haft på sin gamla, stekta dator. Något som dock var spårlöst borta var kontakterna i Live mail. Det blir till att lägga in alla kontakter igen utifrån mejlen i den återskapade mejlboxen…

Vad sägs om att köra kontaktlistan och mejlen i Gmail istället, pappa?

Konsten att leva för evigt – på nätet

Imorse läste jag en artikel i New Yorker om att bli ”virituellt odödlig” om webbtjänsten Eterni.me. Kortfattat kan man säga att tjänsten går ut på att du ger den access till en massa molntjänster som du bidragit till (såsom Facebook, Twitter, e-post, foton, video, geografisk data, ja även Google Glass och data från din Fitbit). Det som gör Eterni.me lite extra spännande är att de utlovar en avatar, en digital version av dig som efter din död kommer att leva vidare . De anhöriga ska sedan kunna prata med avataren som baserad på all information som matats in och processats av ”komplexa AI-algoritmer”, beter sig som du och kan återberätta gamla historier, svara på frågor och vara allmänt mysig (gissningsvis förutsatt att man var en mysig person…).

Väntar på inbjudan... hemskt sugen på att bli odödlig ;-)
Väntar på inbjudan… hemskt sugen på att bli odödlig 😉

Det hela låter väldigt sci-fi, och än så länge är inte tekniken mogen för att upplevelsen med avataren ska kunna bli så trovärdig. Men kanske om tio år?

Min första tanke när jag läste på New Yorker-artikeln om Eterni var att de här start-up-killarna måste ha sett Mika Taanilas fantastiska dokumentär ”The future is not what it used to be”.  Så här beskrev jag den i ett blogginlägg 2007:

Där får vi följa Erkki Kurenniemi, en av elektron/synthmusikens stora pionjärer. Men filmen handlade inte så mycket om musiken, utan Erkkis fantastiska dokumentationspassion. Och till skillnad från mig hade han ett mål med sitt samlande. Alla de ljud, bilder, filmer och texter han skrivit och gjort ville han mata in i en superdator, som med hjälp av alla dessa pusselbitar skulle återskapa hans själ. Hans själ skulle leva vidare i en dator och han skulle leva vidare för evigt.
Genom att fota allt gör man sig odödlig.

Påminner en hel del om idéerna bakom Eterni, även om Erkki har betydligt högre ambitioner. Här ett smakprov på filmen. Och om du får chansen att se den, se den:

THE FUTURE IS NOT WHAT IT USED TO BE (Mika Taanila, 2002) from Spectacle Theater on Vimeo.

Jag har nu anmält mitt intresse att bli odödlig via Eterni… eller snarare: jag har anmält mitt intresse att prova på. Är inte helt säker på att jag vill överlämna hela mitt digitala liv till ett privat amerikanskt företag för att de kanske kanske någon gång i framtiden ska låta mina nära och kära interagera med en digital kopia av mig. Hur ska det finansieras? Kommer min avatar mixa sina sentimentala tirader med väl valda reklambudskap…?

Nja, jag gör nog som Erkki: Bygger vidare på mitt egna digitala livsarkiv.

Planeringsnörderi, bröllopschemat, och varför jag gör mina listor i Google Docs!

Körschema bröllop
Körschema Anders o Fridas bröllop 2006

Frida brukar alltid skämta om att så fort vi börjar planera något skapar jag en excelfil. Det kan vara en nyårsmiddag, ett släktkalas eller en planerad omgörning av hallen…

Men det här med planering det är inte skämt. Det är blodigt allvar. Ni skulle se excelfilen som täcker upp planeringen av vårt bröllop. Den innehåller följande ark:

  • Deadlines
  • Viktiga telefonnummer
  • Budget
  • Ta med upp-listan
  • Inköp
  • Utrustning
  • Servering
  • Vigselakten
  • Tidsschema (en bild av detta ser ni till höger…)
  • Gäster
  • Stugor
  • Personal
  • Toastmasters
  • Inbjudning

Även Frida är en projektledare till naturen, och jag tror faktiskt att det här med att göra digitala listor med tiden även uppskattas av henne. Som till exempel nu när vi snart åker till fjällen:

-Har vi inte en packlista från förra året?, frågar hon.

Nej, faktiskt inte. Jag kan inte hitta den där listan i Google docs. Jag hittar Teneriffa-listan, och åka till Hälsingland och bo fyra-veckor-stuga-listan. Men åka till Grövelsjön går inte att hitta. Så nu har jag skapat en ny lista. En lista som vi kan slipa på och förbättra år efter år.

Google docs regerar!

(och är det någon som vill köpa vår bröllopsplanering, hojta! 😉

Gud vad ”old” – en reflektion i samband med Webbdagarna

Idag var jag en sväng på IDG:s fabulösa event Webbdagarna, som just nu pågår på Stockholm Waterfront. Ett mäktigt evenemang, i en mäktig lokal. Tyvärr hann jag inte med förmiddagen (men det jag såg av Beata Wickbom och Perihan Abou-Zeid i IW:s direktsändning på nätet var mycket inspirerande). Det jag hann med var att mingla lite, kolla in lite montrar samt se tre pass i webbdesign-spåret, som tyvärr för min egen del inte gav så mycket matnyttigt om än en del skratt (Marwin Brandt var underhållande).

Det mest kvardröjande var att jag fick en liten”oj vad old, eller är det bara jag som är super-old”-chock när en av föredragshållarna använde den här bilden i sin föreläsning:

YoungOldWoman

Var det någon i föreläsningsalen som aldrig sett denna bild? Var det någon som för första gången slogs av wow-faktorn: Va, det går ju att se både en ung och en gammal kvinna i samma bild!!!!
Själv upplevde jag den känslan första gången på högstadiet. För runt 27 år sedan.
Känner mig väldigt väldigt ”old”.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det är min ålder som får mig att känna att denna bild är så sliten. Om man skulle knalla runt på stan och visa denna bild för folk borde inte var och varannan 25 åring ha koll på den?

Att bilden är ”old” råder ingen tvekan om. Enligt Wikipedia är den här versionen av bilden skapad av den brittiske serietecknaren William Ely Hill (1887–1962), publicerad i det amerikanska humormagasinet Puck 1915, med titeln ”My Wife and My Mother-in-Law” och bildtexten:

”They are both in this picture — Find them”

Och inte ens då var bilden ny. Bilden nedan är ett tyskt vykort av okänd konstnär daterad till 1888.

German_postcard_from_1888

 

Åter till Webbdagarna…

När jag skriver det här kollar jag i kapp det jag missade från förmiddagen. Fan vad Stefan Hyttfors var bra. Fresh.

Se själv:

Fridaintervju, Bagisbloggpepp, Google Music, Kvartersregeringen och svaret på vad som hänt med det försvunna planet

Svenskar-med-hjärtan-av-trä----ETCKlockan 14:14: Min pappa mejlar och meddelar att han läst en artikel i artikel där Frida intervjuas om vår Hemstilat app.  Kul! Här är länken: http://www.etc.se/klimat/svenskar-med-hjartan-av-tra

Klockan 18:29: Får facebookmeddelande från en journalist som klurar på att starta något motsvarande Bagisbloggen i sin förort och vill ha tips. Kul! En utveckling jag verkligen har hoppats på. En blogg i varenda förort!

Klockan 20:02: Jag köper Google Musik Premium. Eller köper… det är ju gratis första 30 dagarna. Och hittills ser jag väl ingen jättestor anledning att lämna Spotify för denna tjänst (även om jag sparar 20 kronor i månaden). Fast jag gillar verkligen de spellistor jag lyssnat på hittills. Alla sammansatta av denna person >> gissningsvis Google-anställd?

Klockan 20:30: inser att Google även släppt sin filmtjänst i Sverige. Funderar på att skaffa Chromecast.

Klockan 21:34: tar en liten jobbpaus och kollar facebookflöde. Micke Hall tipsar om tjänsten Kvartersregeringen som hackats hop på ett hackaton i helgen. Kul tänker jag och rafsar snabbt ihop ett inlägg på Bagisbloggen >>

Klockan 22:10: Läser en bra teori om vad som hänt med det mystiska planet på G+.
Läs här >>

UPPDATERING:

Klockan 23:29: Min syster Anja skriver på Facebook: ”Anders Engström se vad ett bad i Flaten kan leda till.” Och kolla, det är ju min svåger Andreas på tv:

En passning till min jobblogg…

Visst räcker det med att uppdatera en blogg per dag 😉 för att fortfarande hänga kvar i #blogg100-utmaningen…
Idag har jag skrivit inlägg på IDG:s utvecklingsavdelnings insomnade blogg, som nu åter väckts till liv. Som utvecklingschef är det bra att testa de tjänster som utvecklats av oss. IDG.se:s bloggplattform har under en längre tid behövt kärlek. Jag kan avslöja att uppdateringar av den wordpress-baserade plattformen är på gång. Men just nu har ett par andra (hemliga) projekt högre prioritet.

Läs dagens inlägg:
På skrivbordet just nu… alla sajter på IDG

Jag är med på en dejtingsajt – mot min vilja

Okej, jag får erkänna. Det fanns en period i mitt liv då jag hoppade på alla sociala nätverk som fanns. Av ren nyfikenhet. Ett tag var jag rent besatt och anmälde mig till varenda ny social tjänst som dök upp på  Betali.st …   Sen blev det för mycket, jag stängde av min IFTTT-regel (som skickade vidare alla nya startups till min mejlbox), komponerade min egen sociala medier-strategi och har sedan bara hakat på ytterligare några tjänster som jag använder ganska sparsmakat (Foursquare, WhatsApp och Snapchat).

Av alla tjänster jag blivit medlem i är det dock en jag bittert ångrar: Netlog. Och jag fattade inte ens riktigt hur jag blev medlem i detta communitymonster med sitt ursprung i Belgien. Tror det damp ner mejl från båda mina svärföräldrar, och ett klick senare var jag med. Det visade sig ganska snart vara en spammaskin som tryckte ut mejlpåminnelse efter mejlpåminnelse. Jag satte upp en regel i Gmail och borta var det problemet.

twoo-spam

twoo
Klicka på bilden

Tills häromdagen då det dök upp ett mejl om att Netlog gått samman med Twoo… även detta en spammaskin, och inte nog med det: en community med dejtinginriktning. Kunde givetvis inte låta bli att klicka på länken för att sedan se min profil och där hade de egenhändigt fyllt på min profil med spännande uppgifter såsom att jag var aktiv singel, sökte kvinnor mellan 35-45 år. Det finns också förunderliga möjligheter att komplettera sin profil med riktig detaljinfo. Såsom exempelvis min ”etnicitet” (se dump), om jag har tatueringar mm.

Ingenstans hittar jag möjligheten att avregistrera detta konto. Tydligen har jag accepterat villkoren bara genom att klicka på länken från mejlet… så vad gör jag nu?

Så här:

Jag plockar fram T20:an och T10:an, låtsas att jag är 15 år och bygger världens coolaste rollspelskaraktär. Sen låter jag den härja fritt på Twoo, filtrerar bort alla spam och lägger in en påminnelse i Google-kalendern att om ett år logga in på Twoo och se om min skapelse fått nån napp…

Sugen på en dejt?

Din profil på Twoo

 


Det här är mitt 3 inlägg av 100 i utmaningen Blogg100.