Alla inlägg av kommentar

Fotobutiken vs Photoshop


När man flyttar till en ny lägenhet kommer man oundvikligen på en massa nya roliga inredningsidéer. Funderar bland annat på att använda några av de tio liter tapetklister som blir över till en vägg med uppklistrade filmaffischer.
En annan idé är att fylla en vägg med gamla familjeporträtt i schyssta ramar som inhandlats på diverse loppmarknader.
Därför sitter jag just nu och fixar till en bild på Fridas farmor.
Det roliga med att Photoshoppa denna bild är att den redan från början är väldigt hårt retuscherad.
Den lokale fotografen har använt alla tänkbara färdigheter i mörkrummet för att få till ett lagom diffust och vackert porträtt.
Inte så mycket mer för mig att göra än att ta bort lite skvanker som skapats av ramen (repor och liknande).
Sen skickar jag bilden till Crimson för ”framkallning”.

Nästan precis som på den gamla goda tiden 😉

Jesus! Är det här SVT?

Frida har tjatat i flera veckor:
-Du måste se Förfest med Gabriel. Det är helt sjukt! Det kan inte finnas på riktigt.

Och när vi nu avrundade Fridas födelsedag med att slå på tv:n var det just Förfest med Gabriel, och Fridas önskan gick i uppfyllelse.
De var faktiskt lite läskigt.
Här har vi Gabriel:


Han är någon slags frireligiös körkille som av någon outgrundlig anledning verkar ha fått fritt spelrum i denna nya ”lördagsunderhållning”.
Gabriel inleder med att glatt konstatera att det är Pingst.
Jupp, det här är någon form av kristen underhållning, med välrakade, tvålfagra och idel ljusklädda sångglada människor.

I konceptet ingår kvällens gäst. Just denna kväll (vi såg reprisen) är det Tommy Nilsson. Han verkar lite skraj, omgiven av alla dessa människor med ”the kristet utseende”.

Han har anledning att vara skraj.
Gabriels första fråga är nämligen något i stil med:
-Hur känns det så här i hänryckningens tid?


Stackars, stackars Tommy Nilsson.


Stackars, stackars dansare.

Men kul för er som verkligen tycker att allsång på kristet vis är det bästa sättet att ladda för en helkväll. Det här är programmet för er!

I brist på annat…

Jaha, då satt man här hemma. Gräsänkling. As-hett i lägenheten. Rötmånad. Flugor och disk. Det ringer.
Jag svarar, med hopp om att det är nån trevlig person.
Men nej. Det är en marknadsundersökning. Och av någon obegriplig anledning slänger jag inte på luren.
Varumärkesfråga efter varumärkesfråga. Jag svarar så gott det går men inser att de stackars företagen som köpt undersökningen nog blir mäkta besvikna. Jag kan inte komma på en endaste reklamfilm eller annonskampanj från månaden som gått. Och när kvinnan på andra änden av tråden försöker att få mig att förknippa begreppet ”sympatisk” med en frysrätt blir det nästan löjligt. Än löjligare blir det när kvinnan vägrar låta frågan passera.

Du måste berätta vad det mest passar in på, säger hon.
Varför det? Hon snor en kvart av mitt liv och jag får inget tillbaka.

Nästa gång ska jag antingen säga hejdå eller ljuga som svar på varenda fråga.

April – en bildkavalkad

April var en händelsefylld månad. Och en del av allt spännande som hände hamnade på bild (sorry Laura, glömde kameran på ditt kalas…).


7 april, fredagspub. M3 stod i baren. Martin och Petter stod på andra sidan.


8 april, Christina & Fredriks inflyttningsfest. Kvällens skönaste skratt: Surinder och Mia.


9 april, på väg hem. Frida trött.


Påsk, Härnösand. Anders lägger pärlplatta och ser fånig ut.


Glad Påsk!


22 april, Karin & Magnus flytt. Flytthjältarna Johan och Micke!


Ledsen växt, trött Micke, pigg och packsugen Alex.


25 april, Idolbild. Anders pappa Björn mejlar idolbild. Anders glad!


Sista april, hos Carina & Christoffer i Uppsala! Här kommer en hel hög bilder. Ingen kommentar…






Jag vill hylla Vilgot!

Från åren jag jobbade med Uppsala Internationella Kortfilmfestival är det ett par möten jag minns lite extra. Ett var mötet med den oerhört jordnära Jan Troell (som undrade om vi verkligen skulle bjuda honom på hotell, han som så gärna bodde på camping), ett annat var mötet med den intensiva, alerta och förvånansvärt ungdomliga Vilgot Sjöman. Vi hade ett Vilgot-retrospektiv där vi visade alla hans minst sagt självupptagna, men ändå sympatiska kortfilmer. Jag hade laddat inför festivalen med att läsa boken Nyfiken Gul som Åsa givit mig i present. Och så hade jag laddat med att odla en skepparkrans. En tydlig hyllning till en viss Sjöman.
Höga förväntningar med andra ord, och Vilgot höll måttet.

Efter den avslutande prisceremonin ropade Vilgot på väg ut från Slottsbiografen:
-Engström! Tack för en bra festival!
-I’m not worthy, I’m not worthy tänkte jag.

Vilgot Sjöman var definitivt en av de bästa. Punkt.