Typiskt svenskt…

I fredags hade jag en ”animerad” diskussion på tbanan med mina föräldrar. Jag var lite inne i ett flow kan man säga. Pratade bland annat om direktörers löner och hur löjligt det är hur svenska företagsledare de senaste åren lyckats få upp lönerna med argumentet att de tjänar så mycket mindre än sina utländska kollegor, och då särskilt amerikanerna. I mitt ”brandtal” på tbanan hävdade jag att problemet med detta argument är att en stor del av dessa direktörer inte alls håller samma kvalitet som de de jämför sig med. De skulle aldrig ha en chans att få ett toppjobb på en stor amerikansk koncern. Det är som att jämföra polkagrisar med exklusiv årgångschoklad…

En tant satt brevid märkbart irriterad. Precis när vi närmade oss Björkhagens station ställde hon sig upp och sa med upprörd stämma:

-Hur vågar du påstå att amerikanska företagsledare är bättre än svenska? Se vad mycket elände de ställt till med i ekonomin.

Jag försökte argumentera emot, men det var för sent. Tanten skulle av i Björkhagen och hade tajmat in sin replik precis innan hon klev av. På så vis fick hon sista ordet och slapp en potentiell konflikt.

Typiskt svenskt.

 

Genom att skriva denna blogg får nu jag sista ordet 😉  Och visst har många amerikanska företagsledare varit blinda för vad som komma skulle (inte minst bilindustrins ledare). Men samma problem finns här. Och jag kan inte låta bli att hålla med Etikkollegiets debattartikel i DN. Bonussystem har fått många svenska företagsledare att tänka kortsiktigt och mer på sin egen plånbok än företagets bästa på längre sikt. Precis som i USA…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.