Vi börjar med en blöt historia. Vanna fyllde ett i måndags. På tisdagen skruvade vi av locket på pipmuggen, sträckte fram den till henne och hon hällde i sig vatten så att hon höll på att storkna. Sen vickade hon lite nonchalant på glaset. Så där nonchalant hon gärna gör med sin kära pipmugg. Lite kort skulle man kunna beskriva veckan som gått som Bagis svar på Vattenfestivalen. Problemet är att Vanna hittills inte verkar tycka att det är jobbigt att sitta i barnstolen i genomvåta kläder. Vi får se vad som händer nästa vecka.

Körkort på g. Bara så att ni vet, kära släktingar i Veberöd. Denna vecka lärde sig Vanna att ratta sin Puh-mobil alldeles själv. Ja, hon kan till och med lägga i backen. Elaka tungor säger att Vanna tar körkort innan pappa. Andra säger att den bil Vanna kommer att ratta om 18 år har mer gemensamt med en Puh-bil än dagens förlegade och miljöförstörande explosionsmotorvidunder… vi får väl se.  (jo, Petter, vi ska dra igång med körlektionerna)

Veckans lokalsamtal: Onsdag, kl 09:15. Pappa har gått ut till köket för att packa skötväskan. Ring, ring på mobilen. Hmm, är det Frida som ringer från hemtelefonen? Jag svarar och hör ett lite lätt förvirrat:

-Hej hej.
Jaha, nu behärskar inte Vanna bara fjärrkontrollen, utan även telefonen.

”Klappa när du är riktigt glad…”
 För ett litet tag sedan lärde sig Vanna applådera. Denna vecka har hon tagit det ett steg längre. När Vanna trilskas i sängen och vägrar sova (jo sånt händer) har pappa mötts av både en och två applåder. Snart ropar hon väl ”dacapo, dacapo” åt sina lagom roade föräldrar.

Nästa vecka rapporterar jag om Vannas första steg (jo, det är nära nu, ruskig nära). Och så lovar Vanna att skriva en genomarbetat rapport från bokmässan i Göteborg. Vi hörs då!

<< Förra Veckans Vanna