Tredje pappaledighetsveckan har präglats av bus. Busfröt Vanna har vaknat och uppfinningsrikedomen är stor. När pappa tittar åt andra hållet gömmer Vanna böcker i byrån i sovrummet, och när pappa säger ”aj” efter att Vanna slagit honom i huvudet, skrattar Vanna så ljuvligt att pappa inte kan låta bli att le.
(lämnar nu oskicket att beskriva mig själv i tredje person med titeln ”pappa”)
Jag brukar säga att det är bara mobbare och barn som tar ens glasögon. Och den här veckan börjar jag nästan känna mig lite mobbad av min lilla dotter. En mobbad pappa utan automatvapen, men en stor mängd tålamod (för er som inte hängde med så var det där en slags referens till en rapgrupp med Uppsalakopplingar…).
Tålamodet har prövats, och framförallt på skötbordet där Vanna visat upp en hel del cirkuskonster. Att ligga på rygg och bli bytt på verkar inte vara på modet just nu. Jag har prövat alla möjliga tricks, och ett par gånger har det gått så långt att jag helt sonika satt Vanna i badkaret. Tagit av henne kläderna och spolat henne ren. En metod som jag börjat benämna ”kärchermetoden”.
-Jaha, Vanna, då får det bli kärchermetoden.
Och nej Bris, jag använder bara den lenaste duschmunstycket, med väldigt lågt tryck (klarspråk: duschen).
Det är inte otänkbart att man brukat samma metod på sej själv nån gång. Ja alltså det har man ju hört. Att folk har gjort.