Hela dagen har jag och Vanna hört finanskrisen mala runt i P1.
Två små funderingar:
1. Hur kommer det sig att en del faktiskt verkar förvånade över att det kommer en lågkonjuktur efter en högkonjuktur? Ekonomi handlar om psykologi. Pengar är bara värda något så länge vi tror att de är värda något, och när vi börjar tveka går det snabbt utför…
2. Är det inte väldigt absurt att bankledningarna får feta bonusar när ekonomin går bra (vilket knappast är deras förtjänst) och får hjälp av staten när det går dåligt.
Det är väl ett system som heter duga, privatiserade vinster och socialiserade förluster. Det är väl bara att lyfta på hatten och hoppas att man själv kommer att kunna införa det samma i hemmet. Alla pengar som kommer in är mina egna, alla pengar som måste ut betalar staten… Drömsamhället…