Senast jag skrev en anteckning så trodde jag i min enfald att jag var jag botat från min utbrändhet. I själva verket var det bara upptakten, för under fredagsnatten upplevde jag det som kallas panikångest. Vansinnig hjärtklappning, skallrande tänder och panik i cirkus 5 timmar. Jag trodde att jag skulle dö.
En av de läskigaste nätterna i mitt liv.
Den läskigaste natten var när jag var liten och mamma var i England och pappa blev sjuk. Jag trodde han skulle dö och att jag och syrran skulle bli ensamma. Men det gick ju bra den gången och om jag tar en vecka från jobbet, varvar ner totalt och hoppar av alla projekt vid sidan av så ska jag nog bli mig själv igen. Ett stort tack till mina vänner som tog hand om mig i helgen!
I’ll be back!