vanna

Mycket har hänt sedan vi klippte luggen på Vanna.  Så mycket att jag rent av fyrar av en liten topplista med de fem hetaste/roligaste händelserna/framstegen…

5. Bygga torn
På ett-årsdagen fick Vanna en massa klossar. Fräcka moderiktiga saker från Brio, bokstavskuber från gammelfarbror Lennart och så bokstavsklossar som Frida hade som barn. Från dag ett har de alla varit en riktig succé. Att bygga torn och riva dem är hur kul som helst. Och numera börjar de bli riktigt höga. Högre än Vanna.

4. Öppen förskola
Efter två och en halv månads pappaledighet vågade jag mig äntligen iväg till den öppna förskolan i Bagarmossen. Eller vågade och vågade… det var snarare först nu jag fick en lucka i det hektiska schemat. Och visst var det kul. Vanna hänger visserligen helst med pappa, men det är onekligen spännande att umgås med en massa andra barn. Som bonus kan de andra föräldrarna skratta åt pappa Anders totalt misslyckade koordination under sångstunden (nej, det är inte alls särskilt lätt att få fingrarna att pricka rätt när man kör “imse-vimse-spindel”).

3. Att somna mitt i maten…

En annan anleding till att Öppen förskola plötsligt funkar så bra, är att Vanna numera inte sover på förmiddagen. Sedan drygt en vecka tillbaka håller hon sig vaken och är supertrött efter lunch. I tisdags var hon så trött att hon slocknade mitt under lunchen med huvudet i chili-con-carnen. Men livet är fortfarande full av undantag. I torsdags var vi och hälsade på pappas arbetskamrater. Då var det så kul att springa runt att hon höll igång till klockan var två.

2. “Bajs”

Vannas nya favoritord uttalas visserligen “buajs”, men det råder ingen tvekan om att det är ett ord med kraft och laddat med humor. Ni vet sådan där humor som jack-ass-diggare (inklusive mamma Frida) är svaga för. “Buajs”, säger Vanna busglatt och ler med hela munnen. Bör tilläggas at Vanna lärde sig säga ordet förra helgen, och att pappa är helt oskyldig. Jag har försökt lära min dotter ordet “pluskvamperfekt”, men hittills utan framgång.

1. Magkänsla 

En stor upptäckt kniper plats nummer 1. Vanna har en mage! Och inte nog med det: mamma och pappa har mage, de också! Upp med tröjan, klappa visa och peka. Hurra för magen!

 

Förra Veckans Vanna >>

Utflykt till Stureby, lunch på Etnografiska, lek nedanför kaknästornet, charmtour på IDG och besök av gammelfarbror Lennart. Mycket spännande har hänt den gångna veckan. Men inget var så hårresande spännande som när mamma och pappa plockade fram frisörssaxen och kapade Vannas lugg. Inte nog med det. Pappa gjorde sitt snart klassiska “ojdå, vad kort det blev”-trick och förvandlade Vanna till en minivariant av Karin Boye. “mna nooo me aah wawa”, var Vannas kommentar, som lite välvilligt kan tolkas som “Det gör ont när knoppar brister”. Mamma o pappa är mest glada över att ingen blev skadad, och låter en del kvarglömda testar vara.

 

Förra “Veckans Vanna” >>

Oj, vilken spännande vecka. Lunchdate på tisdagen, föräldragrupp 1 på onsdag och föräldragrupp 2 på torsdag (fast egentligen är nog föräldragrupp 2 föräldragrupp 1 eftersom de har känt Vanna längst). Och så bar det av till Nordingrå i fredags. Här har jag och Frida flyttat in ved, målat och spikat i den egenhändigt byggda bastun. Medan mormor tagit hand om Vanna och lagat fantastisk mat.

Helgen avslutades med en Vanna-show, där Vanna självmant visade hur bra hon behärskar gåendets ädla konst. Jag kunde faktiskt inte låta bli att göra en liten video… eller kanske ska jag säga kortfilm. Imorgon börjar årets upplaga av Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Och dit ska jag o Vanna åka på onsdag!

Som ni kanske minns lärde sig Vanna gå för en vecka sedan. Kunskaper hon i måndags prövade utomhus.

På asfalt.

Aj, aj, aj, aj, blev resultatet, och sen gick Vanna runt och såg ut som en ärrad boxare.

Men vad gjorde det när hon fick besök av faster och kusinerna från Småland + Granny. Och inte nog med det, fick använda de där finfina galonisarna som mamma köpte på loppis. 

På torsdagen träffade Vanna gamla kompisar. Alltså, gamla kompisar till pappa samt deras bebisar. Jämnåriga Oskar på Lilla Essingen var en helt ny bekantskap. En kramgo kille, som Vanna betraktade med viss skepsis. Vanna är en smula småflörtad just nu.

Förra veckan var det en gammal gubbe som kom fram till oss när vi stod och väntade på tbanan vid Slussen. Gubben försökte ge henne en femkrona. Vanna nappade inte alls på erbjudandet. Gubben trugade och försökte till och med stoppa femkronan i handen på henne. Men, nej, nej. Vanna ville absolut inte ta emot allmosor från främmande gubbar. Vilket jag påpekade för gubben, som besviken gick därifrån. Jo, livet som gullig bebis är märkligt.

Veckans citat: “Hon ser ut som en italiensk målning”. Sagt av Ulli. Och finkänsliga jag föreslog att det var de gråtande barnen hon tänkte på. Jo, jag jämförde faktiskt min egen dotter med Hötorgskonst… Gör det mig till en dålig pappa?

Förra Veckans Vanna >>

Jorå, så var då dagen kommen. Denna vecka har Vanna inte bara lärt sig snyta sig (jo det har varit en snorig vecka) hon har också tagit sina första stapplande steg. Upptäckten att det faktiskt gick att gå gjorde hon igår (dock bara ett steg), idag presterade hon som mest fem. Här en filmsnutt (jo det är sånt här som expediterna på hemelektronikbutikerna bruka använda som motivation när de säljer videokameror. Nu har inte vi en riktig videokamera, därav den något murriga kvaliteten):

Vi börjar med en blöt historia. Vanna fyllde ett i måndags. På tisdagen skruvade vi av locket på pipmuggen, sträckte fram den till henne och hon hällde i sig vatten så att hon höll på att storkna. Sen vickade hon lite nonchalant på glaset. Så där nonchalant hon gärna gör med sin kära pipmugg. Lite kort skulle man kunna beskriva veckan som gått som Bagis svar på Vattenfestivalen. Problemet är att Vanna hittills inte verkar tycka att det är jobbigt att sitta i barnstolen i genomvåta kläder. Vi får se vad som händer nästa vecka.

Körkort på g. Bara så att ni vet, kära släktingar i Veberöd. Denna vecka lärde sig Vanna att ratta sin Puh-mobil alldeles själv. Ja, hon kan till och med lägga i backen. Elaka tungor säger att Vanna tar körkort innan pappa. Andra säger att den bil Vanna kommer att ratta om 18 år har mer gemensamt med en Puh-bil än dagens förlegade och miljöförstörande explosionsmotorvidunder… vi får väl se.  (jo, Petter, vi ska dra igång med körlektionerna)

Veckans lokalsamtal: Onsdag, kl 09:15. Pappa har gått ut till köket för att packa skötväskan. Ring, ring på mobilen. Hmm, är det Frida som ringer från hemtelefonen? Jag svarar och hör ett lite lätt förvirrat:

-Hej hej.
Jaha, nu behärskar inte Vanna bara fjärrkontrollen, utan även telefonen.

“Klappa när du är riktigt glad…”
 För ett litet tag sedan lärde sig Vanna applådera. Denna vecka har hon tagit det ett steg längre. När Vanna trilskas i sängen och vägrar sova (jo sånt händer) har pappa mötts av både en och två applåder. Snart ropar hon väl “dacapo, dacapo” åt sina lagom roade föräldrar.

Nästa vecka rapporterar jag om Vannas första steg (jo, det är nära nu, ruskig nära). Och så lovar Vanna att skriva en genomarbetat rapport från bokmässan i Göteborg. Vi hörs då!

<< Förra Veckans Vanna

Tredje pappaledighetsveckan har präglats av bus. Busfröt Vanna har vaknat och uppfinningsrikedomen är stor. När pappa tittar åt andra hållet gömmer Vanna böcker i byrån i sovrummet, och när pappa säger “aj” efter att Vanna slagit honom i huvudet, skrattar Vanna så ljuvligt att pappa inte kan låta bli att le.

(lämnar nu oskicket att beskriva mig själv i tredje person med titeln “pappa”)

 

Jag brukar säga att det är bara mobbare och barn som tar ens glasögon. Och den här veckan börjar jag nästan känna mig lite mobbad av min lilla dotter. En mobbad pappa utan automatvapen, men en stor mängd tålamod (för er som inte hängde med så var det där en slags referens till en rapgrupp med Uppsalakopplingar…).

 

Tålamodet har prövats, och framförallt på skötbordet där Vanna visat upp en hel del cirkuskonster. Att ligga på rygg och bli bytt på verkar inte vara på modet just nu. Jag har prövat alla möjliga tricks, och ett par gånger har det gått så långt att jag helt sonika satt Vanna i badkaret. Tagit av henne kläderna och spolat henne ren. En metod som jag börjat benämna “kärchermetoden”. 

-Jaha, Vanna, då får det bli kärchermetoden.

Och nej Bris, jag använder bara den lenaste duschmunstycket, med väldigt lågt tryck (klarspråk: duschen).

<< Förra Veckans Vanna

-Host, host, host, hostar pappa.
-Ha, ha, ha, skrattar Vanna.
Jo, det är otacksamt att vara sjuk, när en söta lilla dotter vrider sig av skratt varje gång pappa får en hostattack.
Tur att förkylningen var snabbt överspelad, att mamma kunde komma hem och ta de mest kritiska timmarna, och att vi under torsdagen lyckades åka iväg på iväg på vårt äventyr i Sollentuna.
Där väntade släktens äldsta Engströmmare, 94-åriga farmor Stina, på sitt rara barnbarnsbarn. Men mest poppis var nog Vanna hos personalen på hemmet. Jag får erkänna att jag blev lite konfunderad när en av sköterskorna slet Vanna ur famnen på mig och sprang iväg till personalrummet där hon ropade:

-Har ni seeeettttt, va söööööt!

Jodu, Vanna. Det där var en äkta kidnappning. Men offret tog det med ro, och ett par minuter senare fick pappa tillbaka sin Vanna, och en annan sköterska kunde konstatera:

 

-Hon måste vara van vid folk, som inte har några problem med att träffa så många främmande människor på en gång.

 

Förutom förkylning och spännande snabbkrypning i sjukhuskorridorer var veckans stora händelse upptäckten av poesins underbara värld. Vanna har upptäckt att bokhyllan innehåller böcker, och har ägnat mycket tid åt att gå igenom hyllan med poesi. Hon har dessutom hittat en favoritpoet: romantikern Samuel Taylor Coleridge. Den sätter hon hemskt gärna tänderna i.

<< Förra veckans Vanna

Da-da-da! Nu är det premiär för blogginlägget Veckans Vanna. Under min pappaledighet (som började i måndags) tänkte jag skriva minst fyra icke-Vanna-relaterade blogginlägg i veckan + ett inlägg helt dedikerad min underbara dotter… och det är det ni läser nu.

Jag chocköppnar med en video där ni kan se Vannas nya favoritlek: Kurragömma.

 

Man skulle kunna tro att Vanna och jag håller på så här hela dagarna… men det finns faktiskt också tid till allvar. Vanna ägnar till exempel mycket kraft åt att flytta runt våra möbler. Senaste favoritmöbeln är soffbordet som med fruktskål och allt plötsligt befinner sig i andra änden av rummet. 

När vi inte leker kurragömma och flyttar bord, är vi ute på äventyr. Ett äventyr per dag är lagen. Idag går äventyret till Grannie och farfar i Uppsala. Igår gick äventyret till Bagarmossens bibliotek, och i onsdags tog vi tbana och tvärbana till Sickla där vi gick på Dieselverkstan och köpte kläder på en bra begagnatbutik som hette Mollamaia. Där köpte vi Vannas första riktiga skor (fina röda-svarta saker). Så nu behöver hon inte skämmas när vi går ner och minglar med de andra barnen på gården.

Ja, det var väl vad vi hade att bjuda på den här veckan.
Okejdå, kanske också kan meddela att veckans stårekord (stå på egna ben, utan att hålla i, innan man ramlar) är på 20 sekunder. I början av veckan var det 6…
Så nästa vecka blir spännande. Kanske dags att köpa och installera den där grinden.