Etikettarkiv: Russell Brand

Russell Brand och grymt omslag fick mig att köpa The New Statesman…

Laddade precis ner den brittiska tidningen New Statesmans tidningsapp till paddan och köpte ett nummer för 38 kronor. Det händer faktiskt inte så ofta. Här förklarar jag händelseförloppet:

1. Flera vänner börjar dela detta fantastiska klipp:

Det är inte så ofta jag kollar igenom filmklipp på tio minuter, men Russell Brand levererar och bjuder på något av honom både genomtänkt, ärligt och engagerat.
(först ut att dela bland mina vänner var nog: Clara)

2. Ett par dagar senare länkar en annan Facebook-kompis till denna…
… en debattartikel skriven av Elsa Westerstad på Fokus med titeln ”Frälsaren Russell Brand”
(den andra Facebook-kompisen: Therese)

3. Varpå en av hennes facebookkompisar bjöd på den här länken:
http://www.newstatesman.com/politics/2013/10/robert-webb-vs-russell-webb-why-comedians-are-last-interesting-people-left

4. Vilket fick mig att se det här omslaget:

Brand-artwork-new

Oj vad snyggt.

5. Sen såg jag den här filmen:

Några klick senare och jag var i Appstore och köpte ett nummer.

Vad lär man sig av det här?

1. Humor säljer.
2. Engagemang och ärlighet säljer.
3. Snygga omslag säljer.

Ska fundera lite över det här när vi nu snart sätter igång marknadsföringskampanjen för vår egentillverkade ipad-tidning Wood – the core of Scandinavian Design by Hemstilat.

Den appen kostar bara 22 kronor. New Statesman 38…

Kom och köp!

wood_i_paddastor-630x389

Russell Brand – brittisk humor är intellektuell

Russell Brand
Russell Brand

1990 ägnade Louise Bown och jag våren åt att sätta ihop sex program med kortfilmer på temat ”Brittisk humor” åt Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Två insikter från vår researchresa till London:

  1. Redan under stumfilmstiden fanns det föregångare till Monty Python. 
  2. Det finns brittisk humor, och så finns det brittisk humor…

Säg ”brittisk humor” och du tänker antagligen precis som jag i första hand på humor i samma genre som Monty Python. Smart, intellektuell humor, som gärna tänjer på gränserna och leker med våra fördomar. Men precis som vi i Sverige har buskishumor typ Stefan och Krister, har britterna producerat hinkvis med i mina ögon ganska usel humor. Benny Hill är ett exempel, de så kallade ”Carry-on-filmerna” (som många ser som synonymt med brittisk humor) ett annat (se klipp från dessa filmer här >>). 

Det som fick mig att återigen börja tänka på det här var en artikel i DN om Storbritanniens nya stand-up-stjärna Russell Brand. Artikeln gjorde mig nyfiken och efter att ha plöjt ett gäng Youtube-klipp kan jag konstatera att killen på sätt och vis är den felande länken mellan dessa två läger. O ena sidan plockar han en hel del billiga poänger på att skämta mycket om sex, o ena sidan är han grymt smart och kryddar till sina föreställningar genom att svänga sig med de mest bildade begrepp och fyndiga analyser. På många vis påminner han om Eddie Izzard, även om Izzards stand-up många gånger mer känns som underhållande föreläsningar. Ta till exempel den här historielektionen:

En annan likhet med Izzard är att Russel Brand gärna framstår som lite queer. Även om han bygger en stor del av sin show på att han betraktas som en heterosexuell sexsymbol, och har hur många potentiella groupies som helst, gör han gärna en poäng av hur omacho han är. Riktigt befriande. Det akademiska språket fungerar dessutom som en skön kontrast till hans uppenbarelse. Att se hans föreställning påminner lite om känslan att träffa en bimbo och upptäcka att bimbon har hjärna.

Nog blajat från min sida. Kolla in hans standup-show Shame, som ligger ute på Youtube:
 

Det här var del 1 av 8. Resten hittar ni här >>