laura

Nico stal uppmärksamheten en fin kväll på Mosebacke.

Petter och Yosra tillhörde dem vars uppmärksamhet Nico stal.

Och så var det ju pappa-wannabe Fredrik:

Igår natt drömde jag att jag satt på en biograf. Bredvid mig satt min syster och filmen vi såg var Aki Kaurismäkis “Mannen utan minne”. Av någon outgrundlig anledning satt min syster och snackade hela tiden. Högt och irriterande. Jag blev sur och sa åt henne att hålla tyst. Jag försökte viska, men min viskning lät som en orkan. Min syster fortsatte att tjattra. Jag reste mig upp och satte mig längst bak i biografen. Alla tittade surt på mig, som om jag var den stora skurken.

Klockan 12:30 vaknade jag från min dröm. Klockan 14:30 ringde Laura.

-Vill du gå och se Aki Kaurismäkis nya film, sade hon.
-Vad lustigt, sa jag.
Sen gick vi och såg filmen och snett bakom oss satt två kvinnor och snackade som besatta…

Utbrändheten tillfälligt botat. Ett dygn i dvala gjorde sitt. Idag tog jag igen med råge. Förutom en del högklassigt jobb på jobbet… så hann jag äta middag på Ho’s tillsammans med Sara samt gå på bio med Laura (Wonderboys).

Det var juste och träffa Sara igen. Det känns som det var evigheter sedan senast. Och om man räknar två månader som evigheter så är det nog sant.
När jag kom ut från bioföreställningen hade jag fått ett SMS från Åsa. Hon ville ännu en gång påminna mig om att hon är i England och njuter frukterna av sitt festivalledarskap. (ni kanske anar viss avundsjuka mellan raderna… fast den är spelad hon är värd alla frukter hon kan få). Man kanske borde flytta tillbaka till Uppsala… fast idag undrade Erik om jag vill hyra hans lägenhet i Hökarängen… hmm, jag är benägen att tacka ja.

Du är väl inte fotbollsfan heller, sa Laura, när hon hörde att jag tittade på fotboll. Och det är väl sant. Jag är långt ifrån en fanatiker. Fast matchen mellan Helsingborg och Inter var faktiskt urspännande. Det var som David mot Goliat och när målvakten i Helsingborg räddade straffen så väckte det nästan löjligt starka känslor i den kropp som just nu håller på att förgås av trötthet. Gonatt, och grattis Helsingborg.

I två och en halv timme låg jag i sängen med ett par cyber-brillen på näsan. Så kallades de i allafall i en tysk hemmabiotidning. Egentligen heter de Eye Trek och för faktiskt tankarna till Star Trek. Framför mina ögon visades skärmen på en bärbar jag håller på att testar. Och på den körde jag en dvd med filmen Jackie Brown.
Det var en ganska häftig upplevelse. Men efter att ha stirrat på två näraliggande lcd-skärmar i över två timmar kändes det som att ögonen blödde. Vi är nog en bra bit ifrån den smärtfria supercyberupplevelsen.Förresten. I förrgår chockade Simon alla med att lämna in sin avskedsavsökan. Efter det åkte vi till Ikea och hade skoj. Och jag och Laura såg en livs levande räv. IRL är jätteskoj.

Solen har återvänt till Stockholm och alla blir tokiga av lycka. Punkarna nedanför mitt fönster njuter av folköl och ebba-låtar. Själv njöt jag idag av ett par öl med arbetskamrater på Ramboden. På vägen hem cyklade jag förbi Carl Bildt med fru som också verkade njuta av det varma vädret.
Igår såg jag massvis med folk som njöt på Gröna Lund. Det gjorde Laura och hennes trevliga kompis (vars namn plötsligt lämnade min varma hjärna) också. Dessutom njöt vi av en flygfärd.
En liten flicka var där med sin alkoholiserade pappa. Han var sur, men hon väntade tålmodigt på att han skulle sluta skrika, och sen njöt de med. Och Ali tycktes faktiskt njuta av att vänta på sina två flickor. Han hade iallafall något att tala om med alla som kom förbi. Och då menar jag verkligen alla.

Idag cyklade jag från Uppsala till Stockholm. Fast jag fuskade en smula. Jag fastnade hos Laura i Upplands Väsby och tog mig hem med tåg vid elvatiden. Hade jag haft på mig shorts och visste hur jag skulle ta mig in i Stockholm cykelledes så hade jag nog fortsatt. Nu blev det istället guidad visning av den svenska 80-tals hårdrockens motsvarighet till den amerikanska grungens Seattle - kort och gott Upplands Väsby. Fast några lämningar av Europe, Yngwie och de andra hittade vi inte. Men jag upptäckte förfärat min uppenbarelse i en spegel på H&M, köpte ett par shorts, åt sill och potatis med Laura och såg en helt okej film.
Dessförinnan blev iallafall 5 mil på cykel…

Idag hamnade Laura, Simon och jag på Gröna Lund. Det var väl inte direkt meningen. Särskilt med tanke på att regnet emellanåt öste ner och att vi alla var ganska panka. Ändå köpte vi säsongskort (jag hade ett par hundra kvar på kontot) och Simon ringde mamma som satte in ett par hundra på hans konto så att han kunde bjuda oss på ett besök i lustiga huset. Det var precis lika lustigt som förr. En del rum är faktiskt riktigt snygga. Om man skulle råka blir rik någon gång och lägger vantarna på en överdimensionerad villa så kanske man skulle kopiera några rum… Sen kan man ta 30 spänn i inträde av alla gäster. Gud va poppis man skulle bli…

-Ja. Ja. Ja. Ja. Absolut. Ja. Ja. Absolut. Ja. Ja. Ja. Visst. Ja. Jag råkade ut för en så jäkla juste grej…-Puh, tänkte jag. Hon hade en egen röst. Ett tag trodde jag att kvinnan vid bordet bredvid bara höll med när mannen la ut texten. Kvinnan bredvid henne sa inte ett knäpp.

Sen kom Laura tillbaks från sitt toabesök. Vi betalade och gick. Vi gick till en videobutik. Laura skulle hem och titta på video. Jag skulle hem och titta på naveln. Lustigt har aldrig varit med och valt en film som jag själv inte ska vara med och se.