Etikettarkiv: Las Vegas

Sugen på en Android och uppfräschning av min digitala livsstil

När jag gick in i min pappaledighet i september var jag ganska mätt på prylar. Ja, mätt på en hel del. Men total avkoppling (nej, jag har faktiskt låtit bli alla jobbrelaterade bloggar i RSS-läsaren) har gjort mig gott, och väckt mitt intresse åter. Vanna och jag åt lunch med min gamle kompis PP idag och visst pratade vi familj, jobb och annat, men väldigt mycket av diskussionen kom ändå att handla om teknik och digital livsstil. PP ägnade hela kvällarna åt att scanna sina gamla diabilder från diverse Asien-resor för sisådär 15 år sedan. Varje bild tar 5-10 minuter att scanna. Ta den tiden gånger några tusen bilder (har för mig att det var 3000) så inser man att det är ett hästjobb.

Men vad gör man inte för den digitala livsstilen?

 

Squeezebox Duo - kan det vara ersättningen för min ack så saknade Soundbridge
Squeezebox Duo - kan det vara ersättningen för min ack så saknade Soundbridge

Själv trodde jag för några månader sedan att min digitala lycka var gjord när jag drog mitt eget nätverk genom hela lägenheten. Min Soundbridge funkade inte så bra trådlöst (i konkurrens med 14 andra wlan) och jag hade gett mig attan på att dra nätverk fram till stereon i vardagsrummet. 20-30 meter nätverkskabel senare (tack för den Simon!) och en helsikes jäkla massa kabellist från Clas Ohlsson och Kjell o co upptäckte jag att min tre år gamla Soundbridge packat ihop. Så nu står en ny nätverksbrygga på önskelistan. Detta trots att Spotify inte fungerar med någon av dem…

 

Och inte nog med det. När jag väl började tänka nätverksbrygga dök en hel del andra önskemål upp på listan. Och saken blev inte bättre av att mina kollegor på M3 stack iväg på den årliga vallfartsresan till CES-mässan i Las Vegas. Plötsligt dök det upp rapporter om en hel del pinaler som defintivt skulle passa min digitala livstil.

00_aa_bbea4
Googles Androidplattform känns rätt på något sätt.

Mest sugen är jag faktiskt på Android, den så kallade Google-mobilen. Jag har aldrig varit ett fan av Windowsmobiler (de verkar så sega), och har länge sneglat på Iphone. Men tyvärr. När alla vill ha något vill jag sällan ha det. Kanske beror det på att jag som tonåring ägde en Sinclair ZX Spectrum när alla andra ägde Commodore 64…  Apple har blivit för mainstream och fått alldeles för mycket gratisreklam av aningslösa och okunniga journalister som i åratal trott att varje gång Apple gör något så uppfinner de hjulet (nej, Apple uppfann inte slumpvis uppspelning av låtar när de släppte mp3-spelaren Shuffle…).

Google börjar också bli sönderkramade, men deras mobilsatsning känns fortfarande lite alternativ, och som daglig användare av webbläsaren Chrome och flera av deras webbtjänster är jag övertygad om att telefonens gränssnitt är lysande. M3:s webbtv från CES gör i alla fall mig sugen.

Nätverksbrygga för den digitala musiken, Androidmobil för kommunikation, rss-läsande och surf… vad mer? Jo, visst skulle min projektor vilja umgås med en mediaspelare typ Popcorn Hour? Eller varför inte Dune HD-Center med bluray? Min nuvarande lösning klarar inte HDTV-format. Och skaffar jag en Popcorn måste jag nog införskaffa en hdmi-växel, eftersom min gamla receiver saknar hdmi. Till den skulle jag kanske också koppla en digital-tv-mottagare så att jag kan bjuda Gubbsen på betydligt bättre kvalitet när det serveras landskamp på 80-tumsduk. Att använda Fredriks gamla VHS-bandare som tv-tuner funkar sådär och känns väldigt analogt.

Det kostar på att leva den digitala livsstilen. Inte bara ekonomiskt utan även moraliskt. För hur parar man detta teknikintresse med sitt ständigt gnagande samvete för miljön? Att påpeka att vi faktiskt inte har någon bil håller bara ett par år till. När den uppdaterade bilen, utan förlegad explosionsmotor och uselt gränssnitt (ratt, växelspak och pedaler är så tidigt 1900-tal), blir överkomlig kommer jag få det svårt att värja mig. 

Och du Simon. Imorgon lovar jag att publicera en bild på mig i mina nya glasögon.

Direkt från Las Vegas

Har sitter jag med en massa andra journalister i ett pressrum pa varldens storsta hemelektronikmassa: CES.
Eftersom det ar manga som slass om datorerna vagar jag knappt sitta har och blogga. Kanns ytterst oseriost. Hursomhelst. Puss pa er alla! Aterkommer med en utforlig rapport med massa smaskiga bilder senare.

Las Vegas

Venedig? Nä, Las Vegas
Venedig? Nä, Las Vegas

Ena veckan i Indien ”världens största demokrati” sett till antal invånare, för att sedan slungas iväg till USA, där de styrande tror att de sitter i ledningen för ”världens främsta demokrati”. Från den lilla paradisiska delstaten Goa proppfylld med 1,5 miljoner smala, bruna indier, till glammiga Las Vegas vars casinon härbärgerar feta, bleka amerikaner som ägnar nätterna åt att doppa sina händer i popcornmuggar fyllda med quarters, dra i de magiska spakarna, drömmandes om det legendariska rasslet, eller kanske den där supervinsten: sportbilen som hänger i taket och bara väntar på att bli rattad av sin lyckliga ägare.*

 

Jo, det är sant. Inom loppet av samma månad har jag varit i Goa, Las Vegas, New York, Monte Carlo, Marocko, Egypten, Venedig och Rom. Okej, allt utom Goa låg visserligen i Las Vegas, men ändå. Amerikanen behöver bara ta inrikesflyget till Las Vegas för att se pyramider, sfinxar, Eiffeltorn, Frihetsgudinnan, Brooklynbron, gondoljärer och fontäner större än Fontana di Trevi. Varför åka till det smutsiga Europa eller Nordafrika när det finns renare versioner inomhus (inklusive fejkat åskväder), med restauranger där servitörerna säger ”my name is John I will be serving you this evening”, och där man får betala med dollar. Visserligen en jäkla massa dollar, men hursomhelst: amerikanska dollar.

På planet hem satt en amerikansk kille i tjugoårsåldern. Han skulle åka runt i Europa i tre och en halv månad.

-Vart ska du åka, undrade jag?

-Vet inte riktigt. Jag ska träffa en kompis i Lille. Det är en stad i Frankrike. Hon spelar basket i ett basketlag där. En annan kompis kommer dit, och vi hänger väl där ett tag.

-Vart vill du åka?

-Ingen aning, vet inte så mycket om Europa. Förresten, är det kallt där borta?

-Hmm, när jag åkte hemifrån var det 10 minusgrader. Celsius.

-Jesus, jag glömde ta med min jacka. Fan, jag visste att jag glömde något. Och så glömde jag ta med mig grön chili. Jag var i Australien, där fanns det ingen grön chili. Jag kan inte äta mat utan grön chili. Finns det grön chili i Europa.

-Ta det lugnt. Det finns grön chili. Det mesta som finns i USA finns i Europa… om inte på kontinenten så kan du alltid åka till Sverige. Där säljer vi till och med cherios, marshmallows och amerikansk senap i livsmedelsbutikerna…

-Well, then I have to buy me a jacket then.

-Do that.

Detta dagboksinlägg sponsras av USA:s godaste hamburgare: Fatburger.

*= ber om ursäkt för den enormt långa meningen. Dessutom måste jag tillägga att jag överdriver en smula. Visst fanns det smala solbrända amerikaner. Till exempel de som satt vid höginsatsborden och de prostituerade… (i alla fall enligt katalogerna som delades ut på gatorna av spastiska latinos)