jul

Hittade den här låten på Dagens skiva. Okej, en smula deppig låttext. Men glad ändå på någe vis. I like.

Det är Frida som är julnörden i familjen. Själv gillar jag delar av konceptet, älskar somliga, hatar vissa och blir väldigt mätt ganska snabbt på det mesta (inklusive julbord).

Mest less blir jag på shoppinghysterin. Kravet att du måste köpa en present, även om personen ifråga inte alls behöver eller vill ha det du ger bort. Jag skulle vilja utfärda en generell varning mot alla pinaler som marknadsförs med följande fras:

Den perfekta julklappen för den som har allt.

En pryl som marknadsförs med detta argument kan inte vara meningsfull. Oftast är det något banalt som personen i fråga har massvis av, men som han/hon nu kan få i en vräkig vulgär lyxutgåva. Eller så är det en pinal som du faktiskt inte visste att du behövde och som du efter ett par år förvånat upptäcker i en byrålåda och inser: Hmm, den här prylen behövde jag faktiskt inte.

Nä, i de lägena kan det vara bra att ta sig en liten funderare. Varför köpa något till någon som redan har allt?

Tycker du att detta ämne är alldeles för torftigt att fundera över? Kombinera tanken med en läsning av Doris Lessings Nobeltal >>

—-

Har du funderat på att äta Findus micrade jultallrik? Läs gärna Bakelits test från förra året…

—-

Och så slutligen två bilder som fångar julförberedelserna hos familjen Engström:

Vanna piffas till inför sitt första modelljobb som julkortsflicka.

En laddning “minced meat” som nu ska mogna i kylskåp innan de fyller härliga engelska “mince pies”. Nä “minced meat” har varken med nötkreatur eller Ica Maxi att göra. Det här är en massa hackade russin, äpple och kaktärningar som kombineras med socker, kryddor, citron och en skvätt konjak.
Jodå engelsmännen kan det här med tunga fruktblandningar. Och jo mamma: jag har gjort en burk till dig med

Första advent firades med glögg och lussekatter. Som familjens bagare och stolt bagarmossenbo tog jag mig gärna an den gula degen (visst är det härligt med saffransbröd som faktiskt smakar saffran).

Och här ovan har ni en av biprodukterna.
Två skådebröd som nog gör sig bättre på bild än i gommen.
De stackars symbolerna för koppar och järn fick vara i ugnen lite väl länge.

Plötsligt fanns den där på Coop Nära. Årets kulinariska sensation: Julbord i fryst mikrorättsförpackning (tidigare bloggad om här >>). Givetvis hade vi på Bakelitredaktionen svårt att bärga oss. Två portioner och 1,5 liter julmust inhandlades och sen var det dags för test.

Test 1: Julstämning

Jovisst gjorde sig Findus juligt designade förpackningar utmärkt på familjen Engströms juliga köksbord. Tacky? Nej, inte alls… det här kan vara framtiden.

Test 2: Aptitlighet

Nej, frysta mikrorätter ser sällan särskilt smarriga ut i fryst skick. Och den här rätten är definitivt lite obehagligare än genomsnittet.
Under den hårt spända plasten ligger en gråaktig och en brunaktig massa som sprutats ut i formen av Findus matmaskiner (nej jag vägrar tror att det är människor med kockmössor som står bakom detta). Ovanpå ligger två lealösa gråaktiga korvar och tre köttbullar och längtar efter värmen. I den så kallade tillbehörskålen ligger risgrynsgröten som tyvärr tycks dela utrymme med sylt. Vad jag minns har jag aldrig ätit risgrynsgröt med sylt på julafton? Är det tradition någonstans? Eller är det bara så att Findus lånat in produktutvecklare från Bob som tillverkar Risifrutti?

Test 3: Efter mikron

Sju minuter senare sa det pling och huvudrätten är färdig att servera (tillbehörskålen kör du separat medan du äter).
Ja vad säger man… Vi måste nog ta till en pilskiss för att verkligen förstå det överdåd av maträtter som Findus jultallrik erbjuder:

Smakmässigt är de olika delarna faktiskt helt okej, även om korven lider av viss skorpig mikrobränna. Men upplägget… nä det här är onekligen inget för kräsmagade.
Frida gjorde ett tappert försök att göra det hela lite mer aptitligt genom att lägga upp det på en tallrik.

Dessutom fuskade hon en smula genom att lägga till lite sill, tomater, hårt tunnbröd och Slotts senap. Ett underbetyg om något. Nej, ni privatiserade äldreboenden som köper in 200 sådana här till julafton får skämmas. Findus julbord är en gimmick som du kan skratta åt tillsammans med polarna i lunchrummet. På julafton uppmanar jag er att antingen äta riktiga hemlagade grejor eller strunta i hela grejen. Typ fira julafton på en indier eller en thai-restaurang…

God jul!

Då börjar det lacka mot jul…och som stor julfanatiker vill jag förstås sprida ljuset, kärleken och stämningen till alla. Här är en bild på formgivaren Wanja Djanaieffs julbrud, från jippot på Hotell Birger Jarl för en tid sedan. Alla var där…

Konceptet: 14 kändisar, 14 julgranar och Micke Bindefeld med röda mattan och lingonshots. Och då blev det här en Ångermanlands-jul-brud. Tyckte jag passar utmärkt. En riktigt God jul - från mig till er.

Hittade länken hos Buzz och kunde inte låta bli att publicera…
Det här hittar du om du söker på ordet jul hos Findus >>

Låt mig börja detta lilla inlägg från Amsterdam med ett citat från: Wikipedia:

Blackfaced, googly-eyed, red-lipped Zwarte Piet dolls, diecuts and displays adorn store windows alongside brightly displayed, smartly packaged holiday merchandise. Foreign tourists, particularly Americans, are often bewildered and mortified.

Okej vi blev inte “mortified” men onekligen var det lite märkligt att upptäcka att jultomten i Holland har en svart tjänare, Svarte Petter. En kille som spelas av killar och tjejer med skokräm i ansiktet och som avbildas i samma stil som karikatyrer från tidigt 1900-tal.

Mer om Sinterklaus och hans boy… (som dessutom holländska föräldrar skrämmer sina barn med “om du inte är snäll stoppar Svarte Petter dig i sin säck och rövar bort dig till Spanien) hittar du här >> Kolla också in Wikipedias artikel om “blackface acting” som bjuder på intressant Svarte Petter info (här)

Här kommer lite fler bilder från Amsterdams julskyltning (fast jul är egentligen fel… Sinterklaus lämnar över sina klappar den 5 december i Nederländerna och den 6:e i Belgien. På julafton koncentrerar man sig på det här med Jesus och struntar i presenter:

Det är nästan så att jag blir arg. Jag är ingen ciderfantast, verkligen inte. Däremot är jag en julsucker. Så när det kommer till Xiders nya julsatsning – Xmas – då blir jag uppretad över att jag blir intresserad. Mistel orange med snö! Så vänder man på flaskan och - titta det snöar!

Den annars så hyperhippa och plastiga cidern slår nu plötsligt an en sträng hos mig och jag kan inte annat än att tycka att det är ett taskigt trick. Julromantikern i mig faller tyvärr som en fura.

Flingorna består av candurin, de är tydligen helt ofarliga och utan smak. Hur Mistel orange däremot smakar? Ingen aning, någon som provat?

Efter att ha skrivit min lilla blogg om bloggvirke, kikade jag på lite nytagna bilder, och insåg att ovanstående foto definitivt hamnar högt upp på bloggvirkeskalan. För visst är det underbart att se lilla Miriam röra runt i plumpudding-smeten och önska sig en massa fina saker inför nästa år.
För er som inte vet vad plumpudding är så kan ni läsa lite mera här >>

I sista minuten fixade vädergudarna en härligt vit jul i Härnösand. Här ett par bilder som fångar lite av julstämningen (vi snackar: mat, mat, promenader, å så lite mat till