Etikettarkiv: inredning

Om tjugo år tycker Helén Bjurberg att det är coolt med väggcitat…

Glöm aldrig att fånga dagen!
Ett par gånger har vänner till mig länkat till en krönika av Hélen Bjurberg som har skrivit en text för Aftonbladet om hur tragiskt och töntigt det är med att ha citat som ”Carpe diem” uppsatta på väggen (läs text här). I samma text skriver Hélen att:

”För mig finns det bara en typ av text som funkar att sätta på väggen och det är de som är i form av en bonad. Klassisk broderad med kloka tankar, typ ”Borta bra men hemma bäst” eller ”Som man bäddar får man ligga”. ”

Jag tycker också det är vråltöntigt med citat på väggen (och fick en smärre överdos när jag jobbade med en väggspecial till tidningen Hemstilat). Jag skulle också kunna tänka mig att ha en bonad på väggen, och då gärna med något citat som får en att hajja till (vid närmare eftertanke har jag faktiskt sedan åtta år tillbaka ett på mitt skrivbord på jobbet).

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra. Vad tyckte Helén Bjurberg om väggbonader med citat för 20 år sedan? Då det inte varit hippt och festligt? Att ha citat på väggen är mainstream idag. Att ha bonader på väggen var mainstream fram till kanske 70-talet. Då föraktades det av alla oss som inbillar oss att vi har smak.

Jag kan nästan slå vad om att om 20 år kommer Hélen eller någon som motsvarar henne klistra upp Carpe Diem på en vägg och plötsligt vara ap-hipp. Coolaste katten i stan (för att använda ett uttryck som kan verka töntigt, men som kommer att vara helt rätt om tio år).

När jag läser Hélenes text en tredje gång känner jag mest avsmak. Vad är poängen med att racka ner på en massa människor som uppenbarligen tycker dessa citat är snygga. Ja kanske de rent av känner något starkt innebords när de ser detta citat? Kanske Anna 29 knallar in i köket varje morgon och ropar CARPE DIEM! NU FÅNGAR VI DAGEN – YEAH!
Medan Hélen går in i sitt kök kollar upp och tittar på sin egentillverkade bonad: ”God smak i kvadrat. Våga vägra väggcitat!” och tänker: Fy fan vad smart jag är, och vilken fantastisk smak!

—-
PS: Vi håller faktiskt precis på att göra om väggen i vardagsrummet. Vi har målat över vår spexiga egendesignade tapet och funderar på att dekorera den med något. Vad tycker ni om det här?

alltsomarfastforflyktigas

Dagens ord: Växtvägg

De senaste dagarna känner jag mig förföljd av växtväggar. Vägg i vägg med hotellet i Shoreditch, London där jag och min fru bodde fanns ett spejsigt kontor med växtvägg. När vi gick in på butiken Anthropologie på Regents street hade de en växtvägg. Och när vi landade på Arlanda fanns där en… växtvägg.

Och nu hävdar Frida att Trendstefan på sin blogg sagt: ”Att alla borde ha en växtvägg”.

Fan, man kanske borde skaffa sig en växtvägg.

Som den på Anthropologie (fast jag har en känsla att företaget Biotecture tagit ganska bra betalt för den):

Den gröna väggen hos Anthropologie på Regents street (foto från Biotecture som gjort väggen)
Den gröna väggen hos Anthropologie på Regents street (foto från Biotecture som gjort väggen)

Operation Spice avklarad!

Den har funnits på min att-göra-lista i flera månader. ”Operation Spice”. Även kallad Operation Basilika. Eller kort och gott: Någon jävla ordning i kryddskåpet måste det väl vara!

Så gott som dagligen har jag svurit över att alla kryddburkar ligger huller om buller på en hylla i kökskåpet brevid spisen. Kryddhylla ovanför spisen har aldrig varit ett alternativ. Det mår ju inte kryddorna bra av. Kryddor i kökslåda med särskilda fack (som den här) verkar smart, men vi har ingen låda över. Lösningen är små lådor du kan plocka ut när du lagar mat. Dessutom med bra och logisk ordning.
Tanken har funnits där länge, men idag blev det äntligen av. Här bredvid ser ni resultatet.

Operation spice 1

Operation Spice 2

Av bara farten målade Frida och jag om toalettens väggar (med den krydddoftande färgen Tandoorirött) och jag skruvade upp en magnetlist för knivarna.

En riktigt bra dag med andra ord.

Dagens hatobjekt: Krokar med sugpropp

Nu är jag trött på att dissa personer som gjort i mina ögon omoraliska saker… dags för lite positiv pepp och hiss (kanske hylla Johan Stael von Holstein som fattat att han inte har något i Kulturrådet att göra...). Men i väntan på det (kanske nästa vecka…) vill jag ägna några rader åt att dissa världens mest irriterande inredningsdetalj:

Sugproppskrok med superpiller...
Sugproppskrok med superpiller...

Den sugproppsförsedda kroken. Ja, inte bara den förresten. Allt som ska hängas upp på väggen med hjälp av sugpropp. Idén är klok. Klart att inredningsnördar som vill möblera om stup i kvarten inte ska behöva borra ett hål varje gång de vill ha upp en krok. Och i badrummet är det bra att skona kaklet, framförallt när man bor i hyresrätt.
Men så har vi den avskyvärda praktiken. Den praktiska användningen av dessa tingestar. Jag vet inte hur många gånger kroken med de där amerikanska pillren trillat ned i badrummet… (en självklar inredningsdetalj) eller kroken med tvättlapparna i köket legat på golvet.

Den förstnämnda fortsätter vi att sätta upp en gång i månaden (svårt att motivera ett borrhål för ett paket piller). Den sistnämnda slängde jag i soptunnan och skruvade fast en redig krok.

Något som jag varmt kan rekommendera er som gång efter annan slickar på sugproppar som envisas med att trilla ned. Sedan sugproppskroken i köket försvann är jag en betydligt mer harmonisk och lyckligare människa.

Välkomna till Kurbits!

Bakelit Webbdesign kan stolt presentera bloggen Kurbits – din slöjdkompis i inredningsvärlden, featuring allas vår: Frida!

Jorå, det första inlägget är skrivet och det mesta borde funka som det ska. Kanske det kommer att krävas lite tweakande i kulisserna.

Seså klicka vidare till www.kurbits.nu


Nästa uppdrag för vår webbdesignavdelning blir att flytta denhäringa bloggen. Jag fasar. Att flytta femhundra inlägg är inte lätt. Särskilt med tanke på att rss:en verkar innehålla väldigt mycket fel. Kanske blir till att lägga över allt manuellt…

Sköna söndag = kreativa söndag

Idag har jag inte satt min fot utanför dörren. Hela dagen har jag och Frida tillbringat i vår sköna lägenhet, där vi med ett kort avbrott för besök av moster Lissa, ägnat all tid åt att fixa och dona.

Bland annat förverkligade Frida sin sköna grytlappsidé:

En gardin gjord av gamla grytlappar som hon köpte på en loppis i Nordingråtrakten i somras. Passar perfekt i vårt 50-talsinspirerade kök.

Äntligen (ännntligen!) genomförde jag (assisterad av smakcoachen Frida) min affischvägg. För sisådär fem år sedan köpte jag en hiskelig massa affischer på bollywoodstjärnor av en gatuförsäljare i Indien. Idén var att tapsera ett kök. Nu blev det inte riktigt så. Men med hjälp av en hink tapetklister tapetserade jag i hallen en vägg bestående av affischer från filmen och konstens värld.
Jag är toknöjd:

LED var det här!

Dagens tankeställare levereras hos Aftonbladet >> Svenska folket har gått och blivit sämst i Europa på att spara el via belysningen. Devisen ”släck när du lämnar rummet” har effektivt skjutits i sank av inredningstidningarnas vurm för dekorativ småbelysning. Där varje rum blir till en teaterscen upplyst av mängder av spottar och spännande smålampor.

Själv har jag alltid varit väldigt kluven inför detta. Estetiskt oerhört tilltalande, men moraliskt förkastligt (och väldigt enerverande när man ska gå runt och stänga av alla lampor innan läggdags 😉

Men när jag läser Aftonbladets artikel inser jag att det går att få både och utan allt för dåligt samvete. Byt ut alla halogen-spottar med LED-lampor och glödlampor mot lågenergivarianter. Seriekoppla dem till en sensor så att lamporna släcks när du lämnar rummet och tänds när du kommer in igen. Definitivt en idé att utreda och utvärdera inför nästa bostad…


För övrigt kan jag meddela att jag fått mitt oranga kuvert. I år tjänade 102 kronor på alla er 72:or som dog under året och aldrig kommer att casha in er pension. Vila i frid.

Uppdaterat!:
Såg den här filmen hos Lunken och kunde inte låta bli att lägga upp den: