estetik

Nu visas inlägg taggade med estetik.

Bosnia-Herzegovina kan det här med stil och finess!

13 maj, 2009 i musik av anders | 0 kommentarer

Jaha, då har jag lagt två av månadens fyra tv-timmar på att se första semifinalen i Eurovision Song Contest. Länge frågade jag mig varför. Framförallt de gånger presentatörerna visade sig och ägnade sig åt någon slags märklig sexistisk ”du är världens snyggaste tjej, jag är en kort kille som är så himla nöjd med att få krama din midja i direktsändning”-dialog, mellan låtarna (för att inte tala om den avslutande knapptryckningsorgien). Men när sista låten spelades så fick jag faktiskt valuta för mitt flagranta tidsslöseri.

Sångaren i det bosniska bandet Regina kan ju faktiskt sjunga (även om jag inte förstår vad han sjunger) och låten har nerv. Men framförallt älskar jag scenkostymerna och koreografin. Stramt, återhållet, klassiskt, ja rent av klassigt. Så långt ifrån det bulgariska pekoralet man kan komma…

Vad tänkte bulgarerna? Vi kombinerar 80-tals-b-fantasy àla Krull med Prins Valiant, slänger i lite falsk operasång och total disharmoni… det borde väl gå hem i stugorna?

Fast vi svenskar var i och för sig inte så mycket bättre. En operasångare som mellan fina små arior flämtar fram några meninglösa fraser på engelska är inte direkt ett tecken på att vi är ett folk med stil… kanske dags att emigrera till Bosnien?

Barack Obama, vilken snubbe, och vilken estetik!

31 oktober, 2008 i film, media o webb av anders | 2 kommentarer

Det lär ha kostat mellan 25-40 miljoner kronor att köpa sändningstiden för att visa amerikanska folket en 30 minuter lång film som sammanfattar Barack Obamas budskap. Jag har precis sett den och kan inte säga annat än att Obama är lika övertygande som vanligt. Vinner inte den här snubben valet är hoppet ute för det amerikanska folket.

Jag skulle nu kunna ägna lite tid åt att analysera politiken. Men istället tänkte jag skriva några rader om estetiken. Jo, det råder ingen tvekan om att upphovsmännen bakom detta vill att Barack Obama ska upplevas som helgjutet amerikansk.

  1. Färgskalan. Amerikaner verkar älska oerhört mättade färger. Dessutom gärna med lätt gulstick så att vi ska känna värmen i Baracks budskap. En tekniker hos skrivartillverkaren Epson berättade för mig en gång att färgskrivarna kalibrerades olika för USA och Europa. I USA skulle det vara mycket färg i bilderna, i Europa mer neutralt.
     
  2. Flaggan. Filmen inleds med böljande sädesfält som glider över i bilder på viftande händer och flaggor. Så var det etablerat. Stjärnbaneret har gjort sin första entré. Filmen fortsätter i slowmotion med bilder på människor som ler, en cowboyhatt flimrar förbi, Barack Obamas tar i hand, barnfamiljer, andra världskrigetveteraner och bam: Barack Obamas voice over övergår till en närbild, kameran växlar till en helbild och vi ser Barack Obama, statsmannamässigt (som om han redan vore vald till president) stående vid ett massivt skrivbord och en stort stjärnbaner i förgrunden.
     
  3. Det multikulturella USA. Har du någon gång suttit på ett amerikanskt flygplan och sett filmen som demonstrerar säkerheten ombord? Då är risken stor att planet i filmen befolkades av afroamerikaner, vita amerikaner, asiatiska amerikaner och latinos. Ja, kanske produktionsbolaget slängt in en ortodox jude och en indian för att vara på den säkra sidan. I Barack Obamas 30 minutersfilm får kampanjmakarna med bilder på barn i de flesta kulörer, fokuserar på en latinofamilj och en svart familj men bränner det mesta krutet på att låta oss träffa vita medelklassamerikaner. Antagligen för att väga upp det faktum att Barack Obama med sin kenyanska pappa och uppväxt på Hawaii är tillräckligt exotisk i sig. Med den här filmen vill Barack Obama övertyga vita amerikaner om att han är lika hyvens som de. Kanske är det därför alla klipp där han talar i folksamlingar, består av vita medelklassamerikaner som står och nickar instämmande. ”This is our guy”.
     
  4. Americana. Klart grabben i filmens första familj spelar amerikansk fotboll. Klart vi får se klipp från en parad med vinkande WW2-veteran. Och så har vi den heliga familjen. Surprise, surprise: Barack Obama är en ”family man” och har bland annat läst alla Harry Potter-böckerna högt för dottern Melia. Det enda amerikanska som saknas är det frireligiösa… men de rösterna går nog hur som helst till McCain och hans überkristna parhäst Palin.
Nog snackat.
Se filmen: