Häromveckan reggade jag domänen bagisbloggen.se. Formen är inte satt (väntar bland annat på en schysst logga från Martin…) och alla funktioner ännu inte spikade. Men jag har i alla fall postat ett första inlägg här >>
Har en känsla av att den bloggen kan bli hur bra som helst…
Bestämde mig för att lära mig ett nytt program ikväll. Googles gratisprogram Sketchup. Och några timmar senare har jag gjort en 3d-modell av en av bostadsrättsföreningens lokaler som blev ledig strax innan jul. (väldigt fin lokal om du vill hyra kontor i Bagis).
Sketchup är oerhört intuitivt och skoj att jobba mer. Blir nog mer 3d-jobb framöver!
Vanna har nästan alltid gillat böcker. Men ibörjan var det ganska enkelriktad och primitiv kärlek. Böckerna älskade inte tillbaka. De tyckte inte alls det var kul när Vanna rev sönder sidorna eller tuggade på bokens ena hörn.
15-månaders-Vanna är en sofistikerad dam. Pekar gärna på en bok i bokhyllan och ropar på pappa som ska plocka ner boken för en liten lässtund. Ibland får hon tag i en bok själv och kommer springandes med boken i handen. Pappa kryper upp i läshörnan, och Vanna kryper upp i knäet och sen kan en av dagens 5-8 lässtunder börja.
Här är Vannas favoritböcker just nu:
1. Silvriga Barnkammarboken
Jo, mormor och morfars present är onekligen en succé. Vanna bläddrar ivrigt mellan sångerna medan pappa försöker hänga med. Ibland blir det ett potpurri, ibland struntar pappa i att Vanna bläddrat bort låten och fortsätter ändå.
2. This old man
Vannas klart största bok är en annan given favorit. Ibland snäppet hetare än Barnkammarboken. Direktimporterad från England av granny har den givit Vanna smak för det engelska språket. Eller åtminstone de roliga hålen i sidorna.
3. Godnatt lampan
Varje gång en lampa ska släckas gäspar lampan. Varje gång en lampa släcks tittar Vanna förväntansfullt upp mot pappa eller mamma. Jovisst är det gäspningen som gör den här boken till en hit. Skriven av en Bagisförfattare och Vannas sedan 1 årsdagen då hon fick den av familjen Tillhagen.
4. Var är Mollys panda?
Musen Molly (Maisy på originalspråket har ändrats till svenskklingande Molly…) är väldigt poppis bland väldigt små barn. Framförallt har böckerna där man öppnar luckor varit en favorit sedan länge. Bäst är boken där man letar efter Mollys Panda. Den är så rolig att en del luckor knappt hänger kvar.
5. Bu och bä-böckerna
Bu och bä är två får som råkar ut för en massa vardagliga äventyr. Första boken fick Vanna tre månader gammal av familjen Sjöholm. Bu och bä på kalashumör. En vecka senare rev Vanna bort två sidor… Med lite tejp är den fixad, och nu kan Vanna på allvar digga den plus boken Bu och bä i städtagen. Har en känsla av att vi snart införskaffar resten…
Ni som känner mig vet att jag kan ägna timtal åt att tala mig varm för Bagarmossen. Somliga tror att jag gör det för att motivera att jag och Frida lånat en hiskelig massa pengar för att köpa en fyra här, och så kanske det också var… till en början. Men för varje vecka som går känner jag mig alltmer rotat, och möter alltfler människor som stämmer in i min hyllningssång. Motiveringarna är många. Nära naturen är ett starkt argument för många (jo, många Bagarmossenbor går klädda i Fjällräven-jackor), barnvänligt ett annat (barnvänliga gårdar, och fantastisk barnomsorg), men för mig är nog ändå det starkaste argumentet kreativa människorna och den kreativa kulturen.
Här flödar kreativiteten. Ta till exempel Bagisgruppen, som arrangerar ateljevandringar (jo det bor en hel del konstnärer i Bagis) och utställningar. Just nu pågår en utställning i skyltfönstren kring torget med bilder av fotografnätverket brudarna (läs mer).
Här kryllar det dessutom av musiker. Träffade en före detta granne idag (han och hans familj har flyttat till ett större lägenhet i ett nybyggt hus, ett stenkast bort) som kom bärandes på ett gitarrfodral.
-Är du musiker, sa jag.
Jovisst. Han försörjde sig som musiker, komponerade filmmusik och gjorde musik till reklamfilm. Och tillsammans konstaterade vi att det på min gård fanns en hel drös med proffsmusiker. Och tillade han: ett gäng journalister.
Sen drog jag mitt snack om att Bagarmossen är Stockholms svar på Greenwich Village. Med förhoppningen att det inte blir lika gentrifierat.
Så nu passar jag återigen på att slå ett slag för begreppet: Bohemian Bagarmossen.
Typ Sofo, men med mer innebörd en bara en geografisk avgränssning. Hallå Googles indexeringsrobotar, kom ihåg var ni läste det först 😉
Titeln på dagens blogginlägg är faktiskt hämtad från en ”vernissagefest” som min vän Sverker anordnade i Uppsala för typ 15 år sedan. Idén var genial: Alla skulle skapa ett konstverk med titeln ”Centrum – Periferi”, ta med det till festen, hänga upp det på plats och sedan gå runt och mingla och dricka drinkar. Klockan tolv lottades alla verken ut, och vid tre, fyra tiden trillade vi hem ett konstverk rikare. Tål definitivt att upprepas (jag återkommer med tid och plats).
Ja, det var titeln det. Vad händer då med innehållet? Jo, det ser ni, ligger just nu och guppar runt i Fridas och min mage. Smörstekta Karl Johan-svampar plockade i Nackareservatet för si sådär åtta timmar sedan. Där i periferin, tio minuter med cykel från vår lägenhet plockade vi svamp med Vanna på ryggen och blicken nerborrad i den lövklädda myllan (som ni märker är jag inspirerad av Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammars ”poetiska anslag”). Känslan av periferi blev extra stark av att två älgar med ett väldigt brak plötsligt galopperade över stigen tio meter bort. Frida, uppvuxen i det perifera Norrland hade inte varit med om något liknande (Vanna elva månader, kunde världsvant konstatera: jaha).
Två timmar senare var vi på väg mot centrum. Alltså Södermalm, Stockholm. Ringen köpcentrum. Är inte det centrum… så säg.
Men samtidigt periferi.
För medan jag njuter av familjelyckan på hemmaplan befinner sig mina kollegor på IFA-mässan i Berlin och smakar storstadspuls. Denna veckas prylcentrum. Och Europas bohemiska centrum, snäppet vassare än Bohemian Bagarmossen 😉
Jag nöjer mig med att följa Daniels blogg från IFA samt M3:s webb-tv och stillar den värsta mäss-abstinensen (sic!) med att följa med Frida till Formex-mässan imorgon.
Centrum – periferi var titeln. Och allt är som vanligt relativt. För att citera Fem myror är fler än fyra elefanter:
”Här är där man alltid är, och här har man alltid med sig.”
Hmm, någon som tror att detta inlägg skulle kunna platsa som debattartikel hos Newsmill?
Jag är lycklig.
Ligger här i soffan med bärbar dator i knät. En kall öl på soffbordet. Ute gassar solen.
Frida påtar i blomlådorna. Ute på gården ligger Vanna i barnvagnen och sover. I plastpoolen bredvid leker grannens unge och goa glada grannar sitter och tjattrar om livets trivialiteter.
I fredags drog vi ihop en spontanmiddag utomhus för att fira Fridas födelsedag. Dussinet vänner. Turkisk potatissallad, ugnsgrillad lax och halloumi.
Ljuvlig försommarnatt.
Bagis regerar.
Nej, i skrivande stund kan jag konstatera: ingen bebbe än.
Men däremot lär vi bli med tvättmaskin imorgon, till Fridas stora glädje.
Själv har jag haft en blöt stund med en bamsetvättmaskin i tvättstugan.
Tvättmaskinen var tom, programmet klart, men när jag öppnade luckan sköljde vattnet över mig.
Nä, nu lämnar vi det här med tvättmaskiner.
Låt mig berätta sagan om telefonförsäljaren från Naturskyddsföreningen:
-Hej, Anders här.
-Hej Annnnndeeerrssss! Först och främst vill jag säga: TACK!
Tack för att du kööööpt utsläppsrätter från oss.
-Okej.
-Åkte du till England eller? En fotbollsresa kanske?
-Nja, inte riktigt.
-Aha… såg att du kom från Bagis. Mina gamla hemtrakter. Tänkte liksom att du var en fotbollskille. För det är du väl?
-Hmm.
-Jo, men nu när du har varit så hyyyygglig och köpt utsläppsrätter av oss tänkte jag att du skulle ta steget fullt ut. Helt enkelt: bli medlem i Naturskyddsföreningen.
-Nä tack.
-Vaddårå? Visst det är bra att du köper utsläppsrätter. Men VI behöver inte pengar, vi behöver medlemmar!
-Sorry, jag måste nog tänka på saken.
Sen lade jag på luren bärande på en stark känsla av äckel. Visst jag gillar Naturskyddsföreningen. Min pappa är till och med aktiv i den. Men jag vägrar gå på säljdravel från någon som får provision för att jag går med i en förening. Vad är det för vits att gå med i en förening där man slösar sina pengar på att betala idioter för att pracka på folk medlemskap som de kanske inte ens vill ha.
Nope. Har redan gått på den bluffen en gång det här året. Från och med nu går jag bara med i föreningar som inte anlitar telefonförsäljare som kommer dragandes med snack om ”regeringen” och tror att man är fotbollsfanatiker bara för att man bor söder om söder.
