politik

Nu visas arkiv för kategorin politik.

Obamas bästa kompis - Blackberry

Obamas bästa kompis - Blackberry

Okej, visst verkar jobbet som USA:s president tufft… men att det var så här tufft visste jag inte… Tydligen får inte USA:s president skicka mejl! George Bush har inte skickat ett endaste mejl på åtta år och ska enligt uppgift verkligen se fram emot att börja mejla sina polare igen (så langa iväg ett mej till G94B@aol.com och se om han svarar).
 
Orsaken till att tidigare presidenter inte fått använda epost är dels säkerhetsmässiga (rädslan att få mejlen avlyssnade och hackade) och dels kopplade till ”Presidental Records Act”, en amerikansk variant av den svenska offentlighetsprincipen. Skulle Obama behålla sin Blackberry och sin epostkorrespondens skulle allt han skickade diarieföras och göras offentligt.

Stackars Barack Obama älskar tydligen sin Blackberry och skulle nog hemskt gärna fortsätta som han gjort tidigare med en ständig påfyllning av inkorgen och ett idogt mejlande. Men enligt experter som New York Times talat med är det otroligt att Barack Obama kommer att få mejla själv. Det får i sånt fall andra göra åt honom. 

(via: Lifehacker)

När jag gick igenom dagens rss-flöden i Google Reader fastnade jag särskilt för två inlägg. Det ena ett inlägg om en het politisk fråga. Det andra ett inlägg om en skrift från 1924, som belyser hur vår syn på saker och ting förändrats genom åren. Jag plockade ut två citat, ett från vardera artikel och tänkte: ”De här citaten kan nog få nyfikna och klicka vidare.” Ja, lite hederlig teaserjournalistik helt enkelt.

Men när jag läste citaten igen insåg jag att citatet från den gamla omoderna boken faktiskt inte kändes så himla mycket mer daterat än ett citat hämtat från en skrift skriven idag. Läs citaten, fundera en smula och klicka er vidare till respektive artikel.  

Citat 1:

”Det är etiskt förkastligt att experimentera med barns uppväxtvillkor. Det är grymt att göra barn till brickor i ett spel som handlar om vuxnas behov av att legitimera sina perversioner.”

Citat 2:

”Bland de andesvaga kunna olika grupper särskiljas, nämligen de djupast stående idioterna och de imbecilla, vilka representerar olika grader av svagsinthet.”

 

Jo jag är glad över Barack Obamas seger i natt, men kan samtidigt inte låta bli att oroa mig över hur han ska lyckas infria förväntningarna. Den 20:e januari nästa år svärs Obama in som president (förutsatt att de framröstade elektorerna väljer honom…). Stora delar av amerikanska folket sitter nu och väntar på Barack Obamas utlovade ”change”.  Vad innebär dessa förändringar? Hur snabbt kommer de att kunna genomföras? Finns de ekonomiska möjligheterna?

Obama kommer definitivt att få det svettigt. Men jag håller tummarna att de utlovade förändringarna kommer att vara postiva även för USAs omvärld. Kanske en mer vettig miljöpolitik och mindre aggressiv utrikespolitik? Vi är många som sitter och hoppas, och som riskerar att bli fett besvikna när det är dags att omvandla vackra tal till realpolitik. Är du bara en talker Obama-san? Upp till bevis!

”Det finns många sätt att förlora ett val i Amerika”, sa Göran Rosenberg precis i TV4, där de snart drar igång valvaka. På Bisonblog jobbar Fredrik på uppdrag av Aftonbladet stenhårt med att blogga hela natten. På Idungatan sitter Richard o co och mumsar amerikanska pannkakor. 

Själv hoppas jag att Obama kan vinna det här valet utan mig. 

Annars är ju möjligheterna att vaka in detta val enormt. Zappade precis runt mellan kanalerna och kan inte låta bli att undra om inte det amerikanska valet bevakas mer intensivt av svenska medier än vårt eget val till riksdagen… För inte brukar väl Kanal 5 hänga på TV4 och SVT och anordna valvaka när det är riksdagsval?

Även bevakningen på nätet är intensiv. SVT, TV4,  Aftonbladet, DN, Svd, Expressen, Metro, Sydsvenskan, är några exempel på mediasajter som kör dedikerade valbevakningssajter.

Fascinerande. Väldigt fascinerande tänker jag, stänger av tv:n, loggar ur, kryper ner under täcket och ber en liten bön till en gud jag egentligen inte tror på.

Det skrivs en hel del märkliga motioner. En kompis tipsade mig häromdagen om denna motion skriven av Finn Bengtsson (m), Gunnar Axén (m) och Marie Weibull Kornias (m) för bara tio dagar sedan. De tre moderaterna vill utvidga diskrimineringslagstiftningen till att också innefatta diskriminering genom bruk av jantelagen. Jo, de vill med diskrimineringslagstiftning skapa en anti-jantelag.

Finn Bengtsson, Gunnar Axén, Marie Weibull Kornias, tre moderater som tror att de är något...

Finn Bengtsson, Gunnar Axén, Marie Weibull Kornias, tre moderater som tror att de är något...

När jag läser igenom förslaget förstår jag vad de känner och menar. De vill att hela Sverige ska bli Gnosjö och att folk slutar gå runt och ta ner varandra på jorden, ja ner på marken. Så här skriver de i motionen:

”Det måste ligga i politikens intresse att Sverige präglas mer av den mentalitet som Gnosjöandan innebär och därmed av ett minimum av tillämpad Jantelag. Ett sätt att uppnå detta är att predika en ”anti-Jantelag” som då uttrycker: ” Du ska tro att du är enastående. Du är värd långt mer än du tror. Du kan lära dig det du vill och behöver. Du är bättre än många andra. Du vet mycket mer än många andra. Du har mycket att vara stolt över. Du duger bra som du är. Du ska inte be om ursäkt för dig själv. Du har någon som bryr sig om dig. Du har kunskaper att lära ut. Du levererar. Du gör någonting av dina idéer. Du har kul. Kort sagt: tillämpningen av en anti-Jantelag ger människorna den bekräftelse som alla och en var mår bra av att höra.”

Jag sympatiserar med tanken. Visst är det bra att peppa folk. Men är verkligen en anti-jantelag vägen att gå? Motionen innehåller mycket information om jantelagens historia, det svenska brukssamhället mm, men ingenstans hittar jag en uppskattning om hur många som i praktiken drabbas av denna diskriminering? Hur många är det som inte startar ett företag bara för att folk trycker ner dem med hjälpa av jantelagen? Och om man ser det från andra hållet: Hur många totalt vansinniga företag som bara hade kostat samhället pengar har undvikits tack vare jantelagen… Svårt att veta.

Så här sammanfattar motionärerna sitt förslag:

”Vi föreslår att man i en sådan översyn undersöker möjligheterna av att förtydliga att det negativa innehållet i Jantelagen med stöd i Diskrimineringslagen uttryckligen ska kunna motverkas så att människor inte i ord eller handling av annan människa styrs bort från att försöka förverkliga sina önskemål och drömmar när dessa har en för individen och samhället positiv utvecklingsinriktning.”

Någon annan en jag som ser enorma problem med tillämpning av denna anti-jantelag? Låt säga att jag går till banken och presenterar min fantastiska affärsidé. Banktjänstemannen tycker inte alls det är en fantastisk affärsidé. Jag får inget lån. Jag anmäler honom till Diskrimineringsombudsmannen och hävdar att orsaken till att han inte beviljar mig lån är att han styrs av jantelagen. Han tål inte att jag har kommit på en så bra idé. DO får ärendet och måste nu avgöra om mitt företag, om det hade förverkligats, hade varit positivt för samhället…

Hmm, när jag tänker efter kanske det jag gör nu är ett brott mot anti-jantelagen. Är det så att dessa tre moderater kommit på världens mest geniala idé? Att orsaken till att jag är skeptisk är att de inte ska tro att de är något?

Nä, hallå! Så här skriver man väl inte en motion. Sluta stick ut. Ta’t lugnt med era högflygande idéer.

 


 

 

PS. Om lagen skulle införas… kommer vi då att få höra folk säga: ”Jag är inte jante men…”

Läser idag att Birgitta Ohlsson uppmanar till bojkott av det irländska lågprisflygbolaget Ryanair.

Orsaken är det här:

Osmaklig (och ful) sexistisk reklam från 2007 som fällts i Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK). Hade det bara varit för reklamen hade nog inte Birgitta Ohlsson reagerat så kraftigt. Det anmärkningsvärda är att Ryanair trotsar ERK, de till och med driver med dem och hävdar på sin hemsida att de ”tar de svenska tjejernas parti”:

Steve McNamara, kommunikationschef på Ryanair kommenterar:

– Vi är övertygade om att glädjedödarna på ERK inte talar för en majoritet av det svenska folket som vi vet är mycket liberala och lättsamma. Annonsen reflekterar helt enkelt hur många unga tjejer klär sig idag.

Som respons på Birgitta Ohlssons utspel om bojkott har McNamara idag klämt ur sig ytterligare ett flåshurtigt, hö-hö-hö-grabbigt pressmeddelande på engelska där han konsekvent skriver ”Boring” Birgitta och dessutom drar till med lustigheten: ”This is really a storm in a D-cup”.

Jo, Ryanair verkar ha blivit Slitz. Det verkar faktiskt vara en strategi. Hur förklarar man annars deras kalender ”The Girls of Ryanair”. Det är nog en tidsfråga innan Ryanair kommer kräva att deras flygvärdinnor har minst d-kupa och går runt i minikjol. Det är nog inte alls otroligt att vd:n Michael O´Leary just nu går runt och filar på den idén. Michael O´Leary verkar tyvärr tillhöra en skara män som inte uppdaterat sin bild av könsroller de senaste 30 åren. Här ett citat från en intervju med Aftonbladet för två år sedan:

Du blev nyligen far – har det förändrat ditt arbete?

– Jag jobbar lite mer nu, som alla fäder med små bebisar gör – om de har något vett. Jag vill tillbringa mer tid med barnen när de är två, tre år och kan gå och prata. Men när de är sju månader och kräks och har smutsiga blöjor?…

Hur många blöjor har du bytt?

– Två. Den allra första på sjukhuset dagen han föddes. Och så en för ett par månader sedan när det var kris.

– Pappor är inte designade för att ta hand om småbarn som kräks och gråter. Vi har bara inte den genen. Kvinnor är lysande på detta. Så – det är bara att erkänna att vi är dåliga på det här och ”fuck off to work” – dra iväg till jobbet.”

Så mår man illa av köpa tjänster av sexistiska företag finns det nog anledning att bojkotta Ryanair. Men det finns fler skäl än så. Redan för fyra år sedan, undrade jag om det inte var dags att bojkotta Ryanair pga deras vidriga arbetsförhållanden, som dessutom inverkade på flygsäkerheten.

Egentligen är det här en no-brainer. Att bojkotta exempelvis israelisk frukt kan vara knepigt i praktiken. Men hur svårt är det att bojkotta ett flygbolag. Ett flygbolag som dessutom har ett uselt bokningssystem, massvis med bisarra avgifter, flygplatser åt tjota-hejti och snart svenskt rekord i antalet anmälningar hos Allmänna Reklamationsnämnden. Bojkotta nu!

På det glada nittiotalet brukade en gammal vän till mig alltid hävda att Sverige var ett ”amerikaniserat DDR”. Idag har knappt en kotte en aning om vad DDR är för något, och det där med amerikaniserat känns ganska passé. Jovisst minns jag en tid då 70 procent av allt som visades på tv var producerat i USA. Jag minns hur vi i Sverige satt och skrattade åt något amerikanskt nyhetskomediprogram (hette det Daily show?), och hade mer koll på det amerikanska presidentvalet än det svenska riksdagsvalet. Hur det visades ett par amerikanska talkshows dagligen och det mesta av det som visades på bio var gjort i Hollywood.

Det var då det.

Mina ungar skrattar åt mig när jag berättar hur det var. Hur USA agerade världspolis, och att amerikanerna en gång i tiden (när farmor och farfar träffades), gick på månen. När mina barn hör mig säga USA tänker de främst på inbördeskriget 2025.

Egentligen började allt gå åt helvete för USA 2008. Ni vet, depressionen.

Den amerikanska ekonomin skönk ihop som en sufflé, samtidigt som hoppets stjärna Barack Obama valkampanjfajtades med Sarah Palin.

Förlåt, jag menar John McCain. Glömde nästan bort honom.

Han dog ju i en hjärtattack strax efter att han tillträdde som president, och Sarah ”crazy mama” Palin tog hans plats.

2010 nådde vi Peak oil, precis som pessimisterna förutspått. De som förutspått 2030 hade inte räknat med den enorma efterfrågan från länder som Kina och Indien. Priset gick upp, och det tungt oljeberoende USA fick allt svårare att få ekonomin att fungera.

2015 tog amerikanerna det minst sagt drastiska beslutet att halvera de militära kostnaderna. En massa baser lades ner och 0,7 miljoner yrkesmilitärer blev av med jobbet. En del fick jobb i fångindustrin, som det här året härbärgerade 3 miljoner fångar.

Andra blev arbetslösa. Missnöjet växte, samtidigt som de enorma skördefälten allt oftare drabbades av missväxt. Hemlösheten blev alltmer utbredd och medelklassen blev allt fattigare och allt mer frustrerad.

Kravaller började bli vardagsmat. Mest ihågkommen är 2018 års stora bensinupplopp. Då militärens bensinförråd attackerades och plundrades av tiotusentals upprörda billägare som inte längre hade råd att köpa bensin. På sina håll startades milser finansierade av välbärgade individer som ville försvara sina egendomar. Många före detta militärer fick anställning av företag som väktare som med tiden förvandlades till paramilitära organisationer i takt med att den sociala oron ökade och myndigheterna fick allt svårare att hålla ordning.

I början av 2020-talet dök de första organiserde gerillagrupperna upp. Gangstergäng, som alltmer kom att ses som folkets, de fattigas krigare. Andra grupper leddes med religiösa förtecken. Plötsligt predikade predikanterna i allt högre grad korståg istället för Jesus kärleksbudskap. Efter åratal av oroligheter var inbördeskriget ett faktum. 2025 var merparten av USAs större städer belägrade av milis- och gerillagrupper. Militären försökte slå ner oroligheterna, men stridsmoralen var låg, och mot slutet av året hade de flesta militärer anslutit sig till de stridande parterna.  Och här är vi nu 2031. USA är inte längre ett land. Är inte längre de ”Förenta staterna”. Inte konstigt att mina små barnbarn tycker det är märkligt när jag av nostalgiska skäl ligger och slötittar på gamla amerikanska tv-serier…

…..

Okej, låt oss återgå till nutid. Kanske lite väl pessimistiskt framtidsscenario det där. Men finns det verkligen en framtid för ett land som väljer en sådan här fruktansvärt okunnig vicepresidentkandidat?

Missa inte heller webbtestet: Är du republikan eller demokrat >>

 

Hela dagen har jag och Vanna hört finanskrisen mala runt i P1.
Två små funderingar:

1. Hur kommer det sig att en del faktiskt verkar förvånade över att det kommer en lågkonjuktur efter en högkonjuktur? Ekonomi handlar om psykologi. Pengar är bara värda något så länge vi tror att de är värda något, och när vi börjar tveka går det snabbt utför…

2.  Är det inte väldigt absurt att bankledningarna får feta bonusar när ekonomin går bra (vilket knappast är deras förtjänst) och får hjälp av staten när det går dåligt.

Sagt om komikern Tina Fey:
”Skulle jag få chansen skulle jag lämna min flickvän och gifta mig direkt”
”Hon är ett geni”
”Wow”
”Vi älskar henne” (sagt av flickvännen i citatet ovan).

 Hennes komediserie 30 Rock (till stora delar författad av henne själv) är lysande. När hon läste fejknyheterna Saturday Night Live var hon självlysande. Och så gör hon plötsligt ett gästspel i SNL och levererar en grym parodi på Sarah Palin. Jag såg det först i Fredrik och Andreas blogg, och har sedan dess sett det tre gånger. Och nu tror jag att jag ser det igen… 

 

För övrigt håller jag med Matt Damon. Att Sarah Palin nått den här positionen är läbbigt:

Tänk vad annorlunda allt hade varit om Barack Obama valt Tina Fey som sin vice president-kandidat!
;-)

Sköna rulltrappor vid Rådhusets tunnelbana (fotat av mig år 2000)

Sköna rulltrappor vid Rådhusets tunnelbana (fotat av mig år 2000)

”Rulltrappa”, visst är det ett fantastiskt ord. En trappa som rullar. En fantastisk uppfinning från slutet av 1800-talet som på många vis markerade början på den moderna eran. Den har också varit en viktig statusmarkör. Ett flådigt varuhus utan rulltrappa, är inte särskilt flådigt. Jag har hört vänner uppvuxna i så kallade ”hålor” som berättat om hur de tog sig till större städer bara för det stora nöjet att få åka i Rulltrappan (med stort ”r”).

Rulltrappan är både älskad och hatad. Hatet, eller kanske snarare oviljan, har växt fram de senaste åren och handlar framförallt om hotet mot folkhälsan. ”Gå upp för trapporna”, verkar vara en av de vanligaste hälsoråden nuförtiden (även om det lär vara ohälsosamt för knäna att gå ned för trapporna när man väl gått upp för dem…). Men argumenten mot rulltrappan är fler. På miljöbloggen Treehugger kan man idag läsa om ”The insanity of escalators”. Det finns en väldigt massa onödiga rulltrappor därute, som slukar väldigt mycket ström, samtidigt som folket som transporteras i dem blir allt fetare. Rulltrappor är inte energieffektiva (många rullar dygnet runt, även när folk inte åker i dem), och de kräver väldigt mycket underhåll eftersom de ofta går sönder. Treehugger har hämtat sina uppgifter från tidningen Next American City som hävdar att USA:s alla rulltrappor förbrukar 2,6 miljarder kilowattimmar per år, vilket motsvarar den årliga elförbrukningen för 375.000 amerikanska hem.
Ja, det låter faktiskt bisarrt. Nästan lika bisarrt som att folk tar rulltrappan till gymmet:

Och att någon kommer på idén att bygga en rulltrappa med sju ynka steg:

Kan för övrigt avslöja att Sveriges coolaste rulltrappa finns i det nybyggda konserthuset i Uppsala. Enligt obekräftade källor finns det folk som har rest från Stockholm till Uppsala bara för att få åka den…
En liten uppdatering (17 september):
Kan inte låta bli att länka till följande nyhet:
Kalix får rulltrappa – stans första åkattraktion

« Äldre inlägg § Nyare inlägg »