politik

Nu visas arkiv för kategorin politik.

Tydligen var det jordskalv i Skåne häromdagen. Kanske var det det som fick DN:s japankorre att göra ett jordbävningsknäck till dagens DN. “Tokyo övar i väntan på jätteskalv“. Nu ska inte mitt blogginlägg handla om detta, eller att nästa finanskris antagligen utlöses just av ett sådant jätteskalv. Nä det som fick mig att haja till var framförallt denna bild i pappersupplagan:

Barnrum i Tokyo

Titta noggrannt på bilden. Det är inte barnen som hukar sig i klassisk “duck-and-cover“-stil som jag reagerar på. Det är Ikea. Jovisst har detta barnrum samma gardin och samma lekmatta som vår  lilla Vanna. Och faktiskt skulle reportaget kunna ha gjorts var som helst. Pokemon-gubben på det lilla skrivbordet (säkert också Ikea) är visserligen japansk, men skulle kunna stå i barnrum i såväl Sverige som England eller varför inte Chile?

Vi lever onekligen i en globaliserad mischmasch-kultur. Bra eller dåligt? Kanske kan samma möblemang i alla hem ge någon slags gränsöverskridande gemensamhetskänsla? Kanske kan en global generation av Pokemon-skolade barn få gemensamma beröringspunkter och ett gemensamt nostalgisk minnesarkiv som kan ena världen och ge mindre spänningar?

Tänk att på FN-toppmöten prata gamla pokemon-avsnitt ungefär som svenska 70-talister kan känna gemenskap när de pratar om Vilse i pannkakan och Fem myror är fler än fyra elefanter.

Och kanske Ikea gör världen en tjänst genom att sprida lekmattan Lekplats? Kanske är Kamprad frälsaren som på sikt ger oss världsfred…

Han såg väldigt normal ut. Normal på ett alldagligt vis. Typ 45-50 år gammal. Jag satt med Vanna i knät. Han satt snett framför, i samma “fyra” i en tunnelbanevagn på väg mot t-centralen. Plötsligt säger mannen:

-Var är barnets mor?
-På jobbet, svarar jag, något överrumplad.

Ett par minuter går.

-Jag måste förklara mig, säger mannen. När jag var liten hade jag en väldigt engerad far, och en mor som knappt engagerade sig alls. Jag mår inte bra av att se sådana som du.

Därpå reste sig mannen och satte sig några fyror bort.
Allt jag lyckades haspla ur mig var något slags: Jaha. 

Ja, det var väl första gången som jag på något vis blivit kritiserad för att jag var pappaledig. Eller kanske var det Frida som kritiserades för att hon lät mig engagera mig i mitt barn?

Annars möter en pappaledig väldigt lite motstånd. Snarare tvärtom. Precis som Maria Sveland beskriver det i sin bok Bitterfittan så verkar det med att man tar ut några ynka pappamånader för att många ska uppfatta den föräldralediga pappan som hjälte. Ja, till och med om pappan strategiskt planerar in dessa månader under sommaren. Att jag är hemma med Vanna ett år ger mig nära inpå superhjältestatus. Medan Frida som varit hemma ett år gör ett helt vanligt, föga uppseendeväckande mammaledighets-gig.

Visst är det irriterande. Men kanske kan det förändras. När jag för några veckor diskuterade detta med min kompis Richard föreslog han att det kanske kommer att bli som matlagningen. När han var liten trodde han alltid att hans morfar (eller var det farfar) var kung på att laga mat, eftersom mormor alltid skröt om att han tillskillnad från andra män minsann lagade mat. I själva verket kunde bara morfar laga några enstaka rätter och det var mormor som stod för den dagliga matlagningen.

-Men titta på våra vänner nu, sa Richard, jag känner massor av par där mannen lagar maten i stort sett varje dag.

Och kanske är det så. Och kanske kommer det en dag anses lika självklart att en man är förälder som en kvinna. För så är det faktiskt inte idag. När jag idag, en timme efter incidenten på tunnelbanan, på en lunchservering satt med min dotter i barnstolen bredvid mig och med min syster på andra sidan bordet kom det fram en kvinna till min syster och sa:

-Jag måste bara säga att ni har en så förtjusande söt dotter.

Paff svarde min syster: Det är min brors.

Efter att Per uppmärksammade mig på att Watchmen faktiskt slutar med en cliffhanger, rotade jag fram boken och började läsa. Sådär än tredjedel in i albumet hittar jag denna serieruta:

Det är den pensionerade superhjälten Night Owl som dragit sig tillbaka och startat bilverkstad. Och killen han vitsar med är Dr Manhattan. Världens första riktiga superhjälte med superkrafter. En varelse som kan manipulera allt på atomnivå (givetvis resultatet av en liten olycka i ett atomlabb i Nevadaöknen under kalla kriget). Bildrutan ovan får mig givetvis att tänka på dagens taskiga sits för General Motors. Men också på ett klassiskt citat värt att upprepa:

“Allt [fast och beständigt] förflyktigas, allt heligt profaneras, och människorna tvingas till sist att betrakta sin levnadsställning och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.”

När Watchmen kom på 80-talet var det nog ingen amerikan som trodde att General Motors skulle kunna gå under. General Motors var en institution. En jättelik företagsmaskin med världens säkraste inkomst: tillverkning av bilar i ett land där bilen upphöjts till religion. Men verkligheten har hunnit i kapp USA. Det går inte längre att hålla nere priset på drivmedel, landet är i djup kris och såväl General Motors som Ford och Chrystler ligger risigt till. Allt fast förflyktigas. Genom at vägra se framåt, och bryta vinnande, men bara kortsiktigt vinnande koncept har de med sina flottor med bränsletörstande bilvidunder kanske grävt sin egen grav. 

Kanske borde GM, Volvo och andra bilföretag ha läst Watchmen på 80-talet. Då hade de fått lära sig av Dr Manhattan att det här med förbränningsmotorer är passé…

Bakom citatet står Marx och Engels, och boken heter Kommunistiska Manifestet. Kanske nästa omläsningsprojekt efter Watchmen. Vem vet, kanske man upptäcker något nytt och spännande? Kanske rent av något för bilföretagens företagsledningar att läsa, nu när marknaden återigen blivit profan och de stora jätteföretagen och bankerna ber farbror staten om hjälp.

Nour El-Refais inlägg på Newsmill om den mansdominerade och kvinnodiskriminerande humorscenen i Sverige har väckt en hel del rabalder. Och väldigt många kommentarer från de som Andres Lokko en gång i tiden beskrev som “rödbrusiga män“. Jag applåderar Nour El-Refais mod och gärning, men kommer inte att göra mer än så i just detta inlägg. Istället tänkte jag lyfta fram en annan grupp kvinnor som har det tufft: De kvinnliga schackspelarna. 

I somras skrev schackspelaren Anna Lindgren en essä i DN på ämnet “Ensam dam“. På sajten “schacksnack” länkade man till artikeln, frågade sig “Varför är det då så få kvinnor som spelar?” och lade upp en bild på två blondiner som sjunger…

Här några klipp från kommentarerna:

Man kan jämföra det med varför det är ett förhållande på nåt med 90 % män och 10 % kvinnor som är professorer. Det ligger betydligt mer för mannen än kvinnan att gå in för ett smalt väldefinierat område, och dessutom skall man resonera i logiska och konkreta banor, inte emotionella och irrelevanta.

För alla som påstår att detta är sexism kan jag hävda en artikel ur Illustrerad Vetenskap där det jag säger bekräftas.

 

Schacksnacks illustration...

Schacksnacks illustration...

 

Min kommentar: Lita aldrig på en man som refererar till Illusterad Vetenskap.

Webmaster säger: Torbjörn! Vad är det för fel på bilden? Vad skulle du vilja ha för bild?

Min kommentar: Jo, faktiskt. Webmaster förstår inte. Han har fått den här frågan i flera kommentarer och ändå inte svarat. Det enda han lyckas klämma ur sig är en förvånad kommentar om att en annan blogg (Kamferdroppar) också “irriterat” sig på bilden. Istället för att förklara sig får en annan besökare tolka webmasterns intention:

Martin S säger: Hade det inte varit mer passande med en bild av kvinnor spelar schack? Jag kan i och för sig tro att webmaster kanske ville illustrera det kvinnor kanske hellre gör, men jag tycker det blev lite konstigt. 

Min kommentar: Inget svar från Webmaster.

Tomas Pettersson säger: Å ena sidan, om bilden tolkas som en illustration till hypotesen “orsaken till att kvinnor inte spelar är att snygga tjejer kan ha roligare än så” så framstår den som mindre smickrande för kvinnliga schackspelare. Å andra sidan, vem farao vill se bild på två ruggugglor om dom inte ens spelar schack.

Min kommentar: Ja, varför skulle en artikel om kvinnliga schackspelare illustreras av ruggugglor?

David Lundberg säger: ”Å andra sidan, vem farao vill se bild på två ruggugglor om dom inte ens spelar schack.” -Amen

Min kommentar: Jo, David var samma icke-sexistiska kille som citerade illustrerad vetenskap.

Obamas bästa kompis - Blackberry

Obamas bästa kompis - Blackberry

Okej, visst verkar jobbet som USA:s president tufft… men att det var så här tufft visste jag inte… Tydligen får inte USA:s president skicka mejl! George Bush har inte skickat ett endaste mejl på åtta år och ska enligt uppgift verkligen se fram emot att börja mejla sina polare igen (så langa iväg ett mej till G94B@aol.com och se om han svarar).
 
Orsaken till att tidigare presidenter inte fått använda epost är dels säkerhetsmässiga (rädslan att få mejlen avlyssnade och hackade) och dels kopplade till “Presidental Records Act”, en amerikansk variant av den svenska offentlighetsprincipen. Skulle Obama behålla sin Blackberry och sin epostkorrespondens skulle allt han skickade diarieföras och göras offentligt.

Stackars Barack Obama älskar tydligen sin Blackberry och skulle nog hemskt gärna fortsätta som han gjort tidigare med en ständig påfyllning av inkorgen och ett idogt mejlande. Men enligt experter som New York Times talat med är det otroligt att Barack Obama kommer att få mejla själv. Det får i sånt fall andra göra åt honom. 

(via: Lifehacker)

När jag gick igenom dagens rss-flöden i Google Reader fastnade jag särskilt för två inlägg. Det ena ett inlägg om en het politisk fråga. Det andra ett inlägg om en skrift från 1924, som belyser hur vår syn på saker och ting förändrats genom åren. Jag plockade ut två citat, ett från vardera artikel och tänkte: “De här citaten kan nog få nyfikna och klicka vidare.” Ja, lite hederlig teaserjournalistik helt enkelt.

Men när jag läste citaten igen insåg jag att citatet från den gamla omoderna boken faktiskt inte kändes så himla mycket mer daterat än ett citat hämtat från en skrift skriven idag. Läs citaten, fundera en smula och klicka er vidare till respektive artikel.  

Citat 1:

“Det är etiskt förkastligt att experimentera med barns uppväxtvillkor. Det är grymt att göra barn till brickor i ett spel som handlar om vuxnas behov av att legitimera sina perversioner.”

Citat 2:

“Bland de andesvaga kunna olika grupper särskiljas, nämligen de djupast stående idioterna och de imbecilla, vilka representerar olika grader av svagsinthet.”

 

Jo jag är glad över Barack Obamas seger i natt, men kan samtidigt inte låta bli att oroa mig över hur han ska lyckas infria förväntningarna. Den 20:e januari nästa år svärs Obama in som president (förutsatt att de framröstade elektorerna väljer honom…). Stora delar av amerikanska folket sitter nu och väntar på Barack Obamas utlovade “change”.  Vad innebär dessa förändringar? Hur snabbt kommer de att kunna genomföras? Finns de ekonomiska möjligheterna?

Obama kommer definitivt att få det svettigt. Men jag håller tummarna att de utlovade förändringarna kommer att vara postiva även för USAs omvärld. Kanske en mer vettig miljöpolitik och mindre aggressiv utrikespolitik? Vi är många som sitter och hoppas, och som riskerar att bli fett besvikna när det är dags att omvandla vackra tal till realpolitik. Är du bara en talker Obama-san? Upp till bevis!

“Det finns många sätt att förlora ett val i Amerika”, sa Göran Rosenberg precis i TV4, där de snart drar igång valvaka. På Bisonblog jobbar Fredrik på uppdrag av Aftonbladet stenhårt med att blogga hela natten. På Idungatan sitter Richard o co och mumsar amerikanska pannkakor. 

Själv hoppas jag att Obama kan vinna det här valet utan mig. 

Annars är ju möjligheterna att vaka in detta val enormt. Zappade precis runt mellan kanalerna och kan inte låta bli att undra om inte det amerikanska valet bevakas mer intensivt av svenska medier än vårt eget val till riksdagen… För inte brukar väl Kanal 5 hänga på TV4 och SVT och anordna valvaka när det är riksdagsval?

Även bevakningen på nätet är intensiv. SVT, TV4,  Aftonbladet, DN, Svd, Expressen, Metro, Sydsvenskan, är några exempel på mediasajter som kör dedikerade valbevakningssajter.

Fascinerande. Väldigt fascinerande tänker jag, stänger av tv:n, loggar ur, kryper ner under täcket och ber en liten bön till en gud jag egentligen inte tror på.

Det skrivs en hel del märkliga motioner. En kompis tipsade mig häromdagen om denna motion skriven av Finn Bengtsson (m), Gunnar Axén (m) och Marie Weibull Kornias (m) för bara tio dagar sedan. De tre moderaterna vill utvidga diskrimineringslagstiftningen till att också innefatta diskriminering genom bruk av jantelagen. Jo, de vill med diskrimineringslagstiftning skapa en anti-jantelag.

Finn Bengtsson, Gunnar Axén, Marie Weibull Kornias, tre moderater som tror att de är något...

Finn Bengtsson, Gunnar Axén, Marie Weibull Kornias, tre moderater som tror att de är något...

När jag läser igenom förslaget förstår jag vad de känner och menar. De vill att hela Sverige ska bli Gnosjö och att folk slutar gå runt och ta ner varandra på jorden, ja ner på marken. Så här skriver de i motionen:

“Det måste ligga i politikens intresse att Sverige präglas mer av den mentalitet som Gnosjöandan innebär och därmed av ett minimum av tillämpad Jantelag. Ett sätt att uppnå detta är att predika en ”anti-Jantelag” som då uttrycker: ” Du ska tro att du är enastående. Du är värd långt mer än du tror. Du kan lära dig det du vill och behöver. Du är bättre än många andra. Du vet mycket mer än många andra. Du har mycket att vara stolt över. Du duger bra som du är. Du ska inte be om ursäkt för dig själv. Du har någon som bryr sig om dig. Du har kunskaper att lära ut. Du levererar. Du gör någonting av dina idéer. Du har kul. Kort sagt: tillämpningen av en anti-Jantelag ger människorna den bekräftelse som alla och en var mår bra av att höra.”

Jag sympatiserar med tanken. Visst är det bra att peppa folk. Men är verkligen en anti-jantelag vägen att gå? Motionen innehåller mycket information om jantelagens historia, det svenska brukssamhället mm, men ingenstans hittar jag en uppskattning om hur många som i praktiken drabbas av denna diskriminering? Hur många är det som inte startar ett företag bara för att folk trycker ner dem med hjälpa av jantelagen? Och om man ser det från andra hållet: Hur många totalt vansinniga företag som bara hade kostat samhället pengar har undvikits tack vare jantelagen… Svårt att veta.

Så här sammanfattar motionärerna sitt förslag:

“Vi föreslår att man i en sådan översyn undersöker möjligheterna av att förtydliga att det negativa innehållet i Jantelagen med stöd i Diskrimineringslagen uttryckligen ska kunna motverkas så att människor inte i ord eller handling av annan människa styrs bort från att försöka förverkliga sina önskemål och drömmar när dessa har en för individen och samhället positiv utvecklingsinriktning.”

Någon annan en jag som ser enorma problem med tillämpning av denna anti-jantelag? Låt säga att jag går till banken och presenterar min fantastiska affärsidé. Banktjänstemannen tycker inte alls det är en fantastisk affärsidé. Jag får inget lån. Jag anmäler honom till Diskrimineringsombudsmannen och hävdar att orsaken till att han inte beviljar mig lån är att han styrs av jantelagen. Han tål inte att jag har kommit på en så bra idé. DO får ärendet och måste nu avgöra om mitt företag, om det hade förverkligats, hade varit positivt för samhället…

Hmm, när jag tänker efter kanske det jag gör nu är ett brott mot anti-jantelagen. Är det så att dessa tre moderater kommit på världens mest geniala idé? Att orsaken till att jag är skeptisk är att de inte ska tro att de är något?

Nä, hallå! Så här skriver man väl inte en motion. Sluta stick ut. Ta’t lugnt med era högflygande idéer.

 


 

 

PS. Om lagen skulle införas… kommer vi då att få höra folk säga: “Jag är inte jante men…”

Läser idag att Birgitta Ohlsson uppmanar till bojkott av det irländska lågprisflygbolaget Ryanair.

Orsaken är det här:

Osmaklig (och ful) sexistisk reklam från 2007 som fällts i Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK). Hade det bara varit för reklamen hade nog inte Birgitta Ohlsson reagerat så kraftigt. Det anmärkningsvärda är att Ryanair trotsar ERK, de till och med driver med dem och hävdar på sin hemsida att de “tar de svenska tjejernas parti“:

Steve McNamara, kommunikationschef på Ryanair kommenterar:

– Vi är övertygade om att glädjedödarna på ERK inte talar för en majoritet av det svenska folket som vi vet är mycket liberala och lättsamma. Annonsen reflekterar helt enkelt hur många unga tjejer klär sig idag.

Som respons på Birgitta Ohlssons utspel om bojkott har McNamara idag klämt ur sig ytterligare ett flåshurtigt, hö-hö-hö-grabbigt pressmeddelande på engelska där han konsekvent skriver “Boring” Birgitta och dessutom drar till med lustigheten: “This is really a storm in a D-cup”.

Jo, Ryanair verkar ha blivit Slitz. Det verkar faktiskt vara en strategi. Hur förklarar man annars deras kalender “The Girls of Ryanair“. Det är nog en tidsfråga innan Ryanair kommer kräva att deras flygvärdinnor har minst d-kupa och går runt i minikjol. Det är nog inte alls otroligt att vd:n Michael O´Leary just nu går runt och filar på den idén. Michael O´Leary verkar tyvärr tillhöra en skara män som inte uppdaterat sin bild av könsroller de senaste 30 åren. Här ett citat från en intervju med Aftonbladet för två år sedan:

Du blev nyligen far – har det förändrat ditt arbete?

– Jag jobbar lite mer nu, som alla fäder med små bebisar gör – om de har något vett. Jag vill tillbringa mer tid med barnen när de är två, tre år och kan gå och prata. Men när de är sju månader och kräks och har smutsiga blöjor?…

Hur många blöjor har du bytt?

– Två. Den allra första på sjukhuset dagen han föddes. Och så en för ett par månader sedan när det var kris.

– Pappor är inte designade för att ta hand om småbarn som kräks och gråter. Vi har bara inte den genen. Kvinnor är lysande på detta. Så – det är bara att erkänna att vi är dåliga på det här och ”fuck off to work” – dra iväg till jobbet.”

Så mår man illa av köpa tjänster av sexistiska företag finns det nog anledning att bojkotta Ryanair. Men det finns fler skäl än så. Redan för fyra år sedan, undrade jag om det inte var dags att bojkotta Ryanair pga deras vidriga arbetsförhållanden, som dessutom inverkade på flygsäkerheten.

Egentligen är det här en no-brainer. Att bojkotta exempelvis israelisk frukt kan vara knepigt i praktiken. Men hur svårt är det att bojkotta ett flygbolag. Ett flygbolag som dessutom har ett uselt bokningssystem, massvis med bisarra avgifter, flygplatser åt tjota-hejti och snart svenskt rekord i antalet anmälningar hos Allmänna Reklamationsnämnden. Bojkotta nu!

« Äldre inlägg