På systemet: två killar framför mig i kön:
-Jag brukar använda vitt vin i risotton.
-Jag med. En gång körde jag champagne, och tryffel i risotton.
-Helrätt man borde ha cava i paellan, för att få den spanska touchen.
Framme i kassan:
-Har ni legitimation?
Ena killen lämnar fram sitt leg.
-Och din legitimation?, säger tjejen i kassan och vänder sig till tryffelkillen.
-Vaddå, behöver jag också leg?

Där dog den fredagsdrömmen. Om man säger så.

Jag tillhör den lyckliga skara män som gift sig med en kvinna som uppskattar skägg. Som inte alls stör sig på att ”det sticks” och tycker att ett rejält helskägg är snyggt. Inför ”Operation sommarskägg” har jag gång på gång lugnat henne med att det inte tar mer än ett par veckor innan skägget växer ut, och att jag är återställd i mitt skäggprydda skick.

På bilden till höger ser ni en bild som togs klockan 9:00 imorse (måndagen den 13:e juli). Här nedan tänkte jag kontinuerligt uppdatera med bilder från de olika raksessionerna. Ett litet steg i taget.

Jazzpaket med smala hockeyklubbspolisonger:

Jazzpaket med något för korta polisonger…

Det halvtyskt skägg (tisdag)

Det blev ett Zappa idag (onsdag)

En hederlig mustasch blev dagens skäggprydnad (torsdag)
Kändes en smula märkligt… vet inte riktigt om mustasch är min grej.

Och så äntligen fredag… och dags för tangorabatten
Denna bild tagen strax innan kvällsdopp klockan 22:00. Jag älskar Norrlands ljusa sommarkvällar!
Och tangorabatt… kanske inte så tokigt. Synd att den kräver så mycket underhåll. Och kanske kunde man ha gjort den lite smalare.

Den förbjudna mustaschen...
Innan jag helt rakade av skägget beslutade jag att hedra min morfars far med en liten pre-andra-världskriget-mustasch. För på alla foton jag sett av min morfars far hade han (om jag inte minns fel) två små mustsachkluttar strax under näsan. Och vad jag förstod var det här ganska poppis. Men så kom en viss diktator, med ryckningar i högerarmén och gjorde den korta mustaschen väldigt impopulär. När blir den trendig igen?

Slutbild – renrakad och redo för återväxten:
Jo, min fru gillar mig även i rakat skick.

Sedan länge har jag haft en dröm om att bo i ett hus där varenda lägenhet bebos av en nära vän… Nu bor jag i en lägenhet där vi faktiskt umgås med grannarna och har flera goda vänner runt knuten. Och när det nu blir en ledig fyra i samma portuppgång kan jag inte göra annat än hålla tummarna för att någon riktigt trevlig person flyttar in. Sugen? Det är visning den 7:e juni! (kolla in här >>)

Upptäckte dessutom precis att det faktiskt går att rösta ytterligare en gång på Frida i Gudrun Sjödén-tävlingen ”Årets färgstarkaste kvinna”. Så gå gärna in och rösta en gång till. Som det ser ut nu ligger min Frida tvåa efter den däringa smeden.

Rösta här >>

Som ni kanske märker uppdateras inte Bakelit i samma takt just nu. Har bland annat fått klagomål på att jag är så dålig på att göra ”Veckans Vanna”. Orsaken är den klassiska tidsbristen. Här några prylar som tar mycket av min tid just nu:

Bagisbloggen – uppdateras numera nästan dagligen och jag håller på att utveckla nya funktioner. Är även med och pysslar lite med Bagis.nu.

Körkort. Jovisst, sedan april jobbar jag hårt på det här med att ta körkort. Nu när räntorna gått ner finns det ju pengar över att bränna på övningskörning… Övningskör 2-3 morgonpass i veckan (7-8:10 på morgonen) med trafikskola och ett pass i veckan med min hjältekompis Petter. Planen är att bli klar innan sommarens slut. Vem vet kanske rentav tidigare än så.

Bostadsrättsföreningen: Har ägnat väldigt mycket tid åt att göra en ny sajt och lite annat. Se sajten här: www.gastfriheten.se.

Vanna: Att vara heltidspappa tar tid, och nuförtiden är vi nästan ute hela dagarna. Med andra ord: lite tid framför datorn. Kanske dags att köpa en Iphone och bli en sådan där halvnärvarande pappa som sitter och bloggar i sandlådan… Nä. (jag väntar ju på Android

Apropå Vanna… ni som saknar mina rapporter: Här kan ni se en liten bildserie knäppt häromveckan, när Vanna fick en ros av en charmig blomsterhandlare >>

Vi hörs! 

OBS! Ni som inte har röstat på Frida i omröstningen Årets färgstarkaste kvinna: Gör det nu! Hon har nämligen halkat ner till andra plats!

Alla som odlat bloggar vet att det då och då händer så himla mycket i ens liv att bloggen måste få vila. Och när den väl ligger där i träda blir det för var dag som går allt svårare att greppa grepen, vända myllan och plantera nya blogginlägg. Extra svårt blir det när livet bjuder så mycket intryck och potentiellt bloggvirke att det är svårt att veta vart man ska börja. Jo, jag sitter faktiskt här med en ämneslista sprängfylld med spännande uppslag.

Bara så att ni vet.

Och vem vet. Kanske ger jag mig i kast med denna lista snart…

På vägen upp till helgens äventyr i Nordingrå satt ett näpet litet par och pratade om ditten och datten. Gissningsvis härligt nyförälskade. Han norrman. Antagligen på väg hem till hennes föräldrar, eller bara en härlig romantisk weekend.

När tåget är på väg från Hudiksvall undrar pojkvännen vad ”vall” i Hudiksvall och Sundsvall egentligen betyder.

-Det är nog inte vall, säger tjejen. Det är ”svall” och jag vet inte riktigt vad det betyder.

Pojkvännen försöker lite försynt föreslå att det nog kanske är vall ändå, men tjejen står på sig. Guten låter saken bero. Lite onödigt att sabba en romantisk weekend pga alltför stora känslosvallningar…

PS. Ironiskt nog handlade en annan del av parets samtal om att blogga tjuvlyssningar. ”Hur svårt är det egentligen?”

Svar: Busenkelt.

Här kommer ett larm som verkar var värt att ta på allvar. Och, nej kära ålänningar, det är inte ett larm som drabbar er chipsindustri. Kemikalien som snart är lika känd som akrylamid heter bisfenol A och lär ha varit omdiskuterat länge. Men enligt artiklar i både DN och Svd har nu amerikanska och brittiska forskare kunnat visa ett samband mellan hög halt bisfenol A i urinet och högre grad av hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes. Det handlar om en studie av 1455 vuxna människor, alltså inte labbråttor som i fallet med akrylamid.

Hederliga glasflaskor... kanske de här från Evanflo kan vara ett alternativ till den förrädiska plasten.

Tillhör du dem som gillar plast? Då lär du ha en hel del prylar med bisfenol A på lager. Bisofenol A är nämligen en väldigt poppis kemikalie bland plasttillverkare (tre miljarder kilo av ämnet tillverkas från petroleum varje år). Det är bisfenol A som är det hårda i hårdplast men kemikalien kan också lura i mjukare plast där den ger produkten styrka och hållfasthet. Det läskiga i kråksången är inte att kemikalien finns i dina plastmuggar, plasttallrikar, litermått och kontaktlinser… Det läskiga är att ämnet kan tas upp av människokroppen. Bisfenol A är nämligen inte så hårt bundet i plasten och frigörs när din plastbytta värms upp eller åldras.

Och nu till det läbbigaste av allt (ur ett ”jag har en baby som jag vill ska bli stor och stark och frisk”-perspektiv): Merparten av alla nappflaskor innehåller bisfenol A, och varje gång man värmer välling direkt i nappflaskan i mikron finns risken att ämnet hamnar i vällingen, och därmed i den lilla babyn. Så kära Vanna, din mamma och pappa har ovetandes matat dig med det här läbbiga ämnet i ett halvårs tid. Lägg till att pappa mikrat en hel del fryst barnmat i plastbunkar på sistone.

Det slutade jag med idag, och vällingen värmer jag i porslin avvaktan på att jag får tag i en hederlig nappflaska i glas. Eller kanske man vågar lita på de tillverkare som hävdar att de gjort plast utan det läskiga ämnet (se lista här).

Överreaktion?
Det svårt att inte noja när det gäller ens barn. Sin egen hälsa bryr man sig inte alls lika mycket om.

Nu väntar jag med spänning på nästa forskarlarm, och kanske rotar jag fram mitt oavslutade gymnasieepos: Livet efter mikrovågsdöden, som utspelar sig i en tid då alla de som en gång ätit mikrovågvärmd mat dött av en mystisk cancer. Kvar finns en massa människor i u-världen och en och annan övervintrad hippie.

Men det är en helt annan story.

Russell Brand

1990 ägnade Louise Bown och jag våren åt att sätta ihop sex program med kortfilmer på temat ”Brittisk humor” åt Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Två insikter från vår researchresa till London:

1. Redan under stumfilmstiden fanns det föregångare till Monty Python. 
2. Det finns brittisk humor, och så finns det brittisk humor…

Säg ”brittisk humor” och du tänker antagligen precis som jag i första hand på humor i samma genre som Monty Python. Smart, intellektuell humor, som gärna tänjer på gränserna och leker med våra fördomar. Men precis som vi i Sverige har buskishumor typ Stefan och Krister, har britterna producerat hinkvis med i mina ögon ganska usel humor. Benny Hill är ett exempel, de så kallade ”Carry-on-filmerna” (som många ser som synonymt med brittisk humor) ett annat (se klipp från dessa filmer här >>). 

Det som fick mig att återigen börja tänka på det här var en artikel i DN om Storbritanniens nya stand-up-stjärna Russell Brand. Artikeln gjorde mig nyfiken och efter att ha plöjt ett gäng Youtube-klipp kan jag konstatera att killen på sätt och vis är den felande länken mellan dessa två läger. O ena sidan plockar han en hel del billiga poänger på att skämta mycket om sex, o ena sidan är han grymt smart och kryddar till sina föreställningar genom att svänga sig med de mest bildade begrepp och fyndiga analyser. På många vis påminner han om Eddie Izzard, även om Izzards stand-up många gånger mer känns som underhållande föreläsningar. Ta till exempel den här historielektionen:

En annan likhet med Izzard är att Russel Brand gärna framstår som lite queer. Även om han bygger en stor del av sin show på att han betraktas som en heterosexuell sexsymbol, och har hur många potentiella groupies som helst, gör han gärna en poäng av hur omacho han är. Riktigt befriande. Det akademiska språket fungerar dessutom som en skön kontrast till hans uppenbarelse. Att se hans föreställning påminner lite om känslan att träffa en bimbo och upptäcka att bimbon har hjärna.

Nog blajat från min sida. Kolla in hans standup-show Shame, som ligger ute på Youtube:
 

Det här var del 1 av 8. Resten hittar ni här >>

Bohemian Bagarmossen - ett litet försök till logga...

Ni som känner mig vet att jag kan ägna timtal åt att tala mig varm för Bagarmossen. Somliga tror att jag gör det för att motivera att jag och Frida lånat en hiskelig massa pengar för att köpa en fyra här, och så kanske det också var… till en början. Men för varje vecka som går känner jag mig alltmer rotat, och möter alltfler människor som stämmer in i min hyllningssång. Motiveringarna är många. Nära naturen är ett starkt argument för många (jo, många Bagarmossenbor går klädda i Fjällräven-jackor), barnvänligt ett annat (barnvänliga gårdar, och fantastisk barnomsorg), men för mig är nog ändå det starkaste argumentet kreativa människorna och den kreativa kulturen.

Här flödar kreativiteten. Ta till exempel Bagisgruppen, som arrangerar ateljevandringar (jo det bor en hel del konstnärer i Bagis) och utställningar. Just nu pågår en utställning i skyltfönstren kring torget med bilder av fotografnätverket brudarna (läs mer).
Här kryllar det dessutom av musiker. Träffade en före detta granne idag (han och hans familj har flyttat till ett större lägenhet i ett nybyggt hus, ett stenkast bort) som kom bärandes på ett gitarrfodral.

-Är du musiker, sa jag.
Jovisst. Han försörjde sig som musiker, komponerade filmmusik och gjorde musik till reklamfilm. Och tillsammans konstaterade vi att det på min gård fanns en hel drös med proffsmusiker. Och tillade han: ett gäng journalister.
Sen drog jag mitt snack om att Bagarmossen är Stockholms svar på Greenwich Village. Med förhoppningen att det inte blir lika gentrifierat.

Så nu passar jag återigen på att slå ett slag för begreppet: Bohemian Bagarmossen.
Typ Sofo, men med mer innebörd en bara en geografisk avgränssning. Hallå Googles indexeringsrobotar, kom ihåg var ni läste det först

Jo, nu verkar det mesta faktiskt vara på plats. Bakelit-bloggen är igång igen efter segdragen flytt från ett uselt bloggverktyg till ett betydligt fräschare (WordPress). Allt är ännu inte fixat (har funderat på att göra lite designförändringar), men i stort sett.

Och om en vecka påbörjar jag min pappaledighet. Kanske blir det starten på en nya bloggera, med ett blogginlägg per dag. Vi får se om jag pallar!