Kategoriarkiv: media o webb

Steg 2: Konsten att sälja app: Annonsera

Så vi har sänkt priset på appen. Räcker det för att sälja app? Nä, knappast. Möjligtvis har någon använt en prisbevakartjänst såsom Apple sliced för att  bevaka om vi sänker priset på appen…

App Price Drops

…men det är knappast troligt, och appen är inte alls tillräckligt populär för att hamna på deras bevakningslistor över appar som sänker priset. Alltså vet ingen (utom de vi berättat för) att priset på appen sänkts… däremot kan vi glädjas att de få som råkar hitta appen på appstore faktiskt tycker att 7 kronor faktiskt är löjligt lite för en app.

Hittills har vi egentligen inte lyckats sprida kunskapen om vår app mer än till vänner, en del tidigare fans av Hemstilat-tidningen och via ett par bloggar som tipsat om dem. Guldläget är att Apple plockar upp appen och gör reklam för den i Appstore, men det är tyvärr inte något vi räknar med…

Så hur gör vi för att uppmärksamma folk om appen, och framförallt: Hur får vi dem att ladda ner den?

Det finns många hinder på vägen. En sak vi insett är att det är en sjukt lång väg mellan att höra talas om appen, leta fram sin ipad (appen finns ej till android-enheter eller iphone) och sedan gå in i Appstore, söka upp appen och köpa den. Det bästa sättet att få folk att köpa appen måste vara att få någon att direktlänka till appstore och då att den som klickar på denna direktlänk faktiskt surfar med sin ipad…   och det enda sättet att vara säkra på det är att använda annonser som riktas mot en särskild enhet. Alltså annonser som bara visas för de som surfar in med en ipad.

Igår skapade jag en sådan kampanj i Google Adwords som ska visa annonser för ipad-användare som söker på några nyckelord vi valt ut. Vi har satt en budget på max 10 kronor annonsering per dag och att annonsen får kosta max 1 krona per klick. Eftersom vi tjänar cirka 4 kronor per köpt app är detta en ganska hög risk. Klickar fyra personer på annonsen utan att fullfölja köp förlorar vi hela vinsten för ett appköp. Det hela är lite av ett experiment och vår tanke är att bränna några hundralappar på att testa och lära oss lite mer. Det vi inte hade räknat med var Googles hårda regler för Adwords. Den särskilda annons-variant som används för att annonsera appar, som länkar direkt till appen i appstore, har väldigt begränsad textmängd och det är inte lätt att få till något lockande. Så igår lade vi upp följande:

Sälja app via adwords-annonser

…och idag fick texten underkänt. Har nu lusläst reglerna här >> och här >>  och tror att vi kan ha fått till en text som godkänns (men det är inte helt säkert). När jag vet det kan jag följa upp med en analyser av resultatet. Enligt prognos lär annonsen visas för upp till 30 personer per dag… Spänningen är olidlig.

Google-annonser är inte enda möjligheten att annonsera. Vi börjar dock här, och undersöker fler varianter längre fram.

På återseende! Och du som inte har köpt vår app… den kostar bara 7 kronor!
Köp den här >>

Steg 1: Konsten att sälja app: Sänk appens pris!

wood_i_paddastor_2-630x389Förra sommaren satt jag och Frida i en stuga i Hälsingland och ägnade de barnfria nätterna åt att göra klart Hemstilat-kollektivets fina app Wood – the core of Scandinavian Design. Nu sitter vi i samma stuga och funderar på hur vi ska ge denna vår app lite mer spridning. Ärligt talat har vi inte orkat lägga så mycket krut på det här med marknadsföring. Men nu jävlar.

Vårt första steg blir en radikal prissänkning. Från 22 kronor till 7 kronor! Detta innebär att vi tjänar typ ingenting efter att Apple och Skatteverket tar sitt, men i nuläget känner vi att vi faktiskt är mer måna över att många får ta del av denna app än att vi tjänar in de där pengarna vi redan känner att vi kastat i sjön…

Som jag konstaterade i tidigare inlägg, är merparten av de appar som laddas ner gratis, och tar du betalt tycks tyvärr 7 kronor (99 cent) vara en magisk gräns.

Så gott folk: Har du en ipad? Har du ännu inte köpt appen? Köp den nu! Bara 7 kronor!

Imorgon berättar jag mer om nästa steg i vår marknadsföringsdrive.

100 dagars bloggande och inlägget über alles

Den 1 mars, för 100 dagar sedan påbörjades bloggutmaningen Blogg 100. Pretentiös som jag är inledde jag med en programförklaring där jag sammanfattade mina förväntningar på mig själv, och er som läsare samt vad ni hade att förvänta av mig. Så här i efterhand kan jag till min glädje konstatera att jag levererade på alla punkter (inklusive inlägg om  meningen med livet), utom en: Jag har varit urusel på ”få koll på nya bloggare och knyta lite kontakter med gamla”. Jag har helt enkelt inte hunnit med. Däremot har jag faktiskt återknutit bekantskapen med Twitter som jag ”haft” sedan april 2007, men bara använt sporadiskt fram tills nu.

Jag hade också förväntningar på er läsare. Men så här i efterhand kan man konstatera att merparten av mina inlägg hade ganska lite av den varan. Fram till den 21 maj låg det dagliga besökareantalet på mellan 27-143 besökare per dag… sen hände något:

hela_blogg100

 

Ni ser den där puckeln. Det var när jag skrev inlägget om bilderna i Sverigedemokraternas partiprogram. Dagen efter berättade jag om efterspelet. Hur inlägget blev dagens nätsnackis och här nedan tänkte jag bjuda på lite fler intressanta siffror om detta inlägg.

21_22sa

 

 

Här ovan ser ni trafiken under de två dygn då Bakelit peakade. Jag lade upp inlägget strax efter midnatt och redan klockan 7:00 hade jag mer trafik än en normal dag. Klockan 8:00 var det cirka 1500 nya besökare i timmen, för att peaka vid klockan 14 med 3127 besökare. Som ni ser är det en svacka mellan klockan 10-14, vilket beror på att sajten var överbelastad eftersom jag inte hade sidcachning påslagen.

Som jag skrev i ett inlägg den 22:a (ett inlägg som för övrigt stod för 2374 av dessa två dygns 52894 sidvisningar) var det många medier som hakade på avlöjandet och många av dem länkade generöst direkt till blogginlägget. På det stora hela bidrog stod dock detta bara för 18 procent av trafiken.

TRAFIK FRÅN NYHETSSAJTER:

medier

Får erkänna att jag är lite förvånad över att DN utmärker sig så mycket i statistiken. Inräknat mobiltrafiken stod de för över 40 procent av den trafik som kom från nyhetssajter. Sveriges största nyhetssajt Aftonbladet hamnar på andra plats och bjöd på 957 besökare. Kanhända säger det här något om DN:s läsare som inte nöjer sig med en rewrite utan vill läsa mer från källan till nyheten? Att IDG.se hamnar så högt upp på listan beror på att jag skrev en artikel den 22:a åt PC för Alla där jag berättade hur jag gjort när jag sökt bilderna (och orsaken till att jag skrev den, är att jag jobbar på IDG, och faktiskt tidigare har varit redaktionschef på just PC för alla. Expressen som skrev en riktigt bra artikel i ämnet syns inte i statistiken eftersom de aldrig länkade till inlägget. Kanske bidrog de till de 17,58 procent som hamnat i kategorin som Google kallar ”direkt trafik”.

TRAFIK FRÅN SOCIALA NÄTVERK:

Majoriteten av alla besökare dessa två dagar tog sig dock in på sajten via sociala nätverk. Ja hela 63,75 personen fick länken från någon i sitt sociala flöde och besökte sajten. Som ni ser nedan är den absoluta jätten i sammanhanget Facebook:

socialanatverk

Förkrossande 88,79 procent av trafiken från sociala nätverk kom från det sociala nätverket Facebook. Twitter tvåa med 10,69 procent av den sociala trafiken.

SLUTORD

Efter dessa två intensiva dagar föll trafiken successivt för att nu ligga på runt 100 besök per dag. Ordningen är återställd 😉 Bakelit puttrar på som förr. Det ska bli väldigt intressant att se vad longtail-effekten av detta blir. Kommer inlägget om SD:s bilder bli populärare än mitt gamla inlägg om vita tatueringar på sikt?

För egen del blev hela karusellen kring inlägget en tydlig illustration över hur nyhetsflödet i Sverige funkar. Min nyhet var en så kallad ”endagars”. Jag lade upp den på natten, och fram till cirka 18 på kvällen var den en intressant nyhet. Därefter klingade intresset av. Svd och Aftonbladet TV som gjort intervjuer valde att inte följa upp med artikel eller inslag. Nyheten var död.

En annan intressant aspekt är hur starka sociala nätverk är för att sprida en sådan här nyhet. Visst har exponeringen i media sannolikt varit betydligt större än de runt 47 000 som besökte källan till avslöjandet, men väldigt många har via sociala medier hittat nyheten utan medias inblandning.

Vad har då jag tjänat på detta? Kanske mina ”12 hours of internet fame”. För inte är det pengar i alla fall. Min enda google-annons (som jag mest har där för skoj skull) inbringade dessa två dygn: 10 kronor och 28 öre! Tack till er 6 personer som klickade på annonsen!

Nu är utmaningen blogg100 över för den här gången. Jag har en hel del idéer på inlägg på lager, men kommer nog trappa ner nu till förmån för en annan blogg som ligger mig varmt om hjärtat: Bagisbloggen.se. Men vem vet.

Tack för den här tiden! På återseende!

Hur ska vi integrera hatarna?

Har precis läst min dagliga dos nätkommentarer. Alla dessa män (i alla fall utger sig 95 procent av dem för att vara män) som tycks leva i ett parallellt universum där alla etablerade media är ohederliga och journalister är ondskans hantlangare som medvetet vrider alla artiklar för att dölja den stora sanningen. Det spelar ingen roll hur många källor en journalist har, hur grundlig research journalisten gjort, eller hur nyanserad hen är: såvida den inte skriver nyheter som passar ihop med dessa kommentatorers trossatser är journalisten köpt, kommunist eller miljömupp.

Skrev jag förresten ”hen”. Se där: en galen extremfeminist som inte fattar att naturen är uppdelad i  ”hannar” och ”honor”. Där hanens roll är att jaga liberala offer i kommentarsfälten och honans roll är att fixa maten.

Själv tillhör jag ju de där vidriga PK-kräken som tycker det är mer korrekt att åtminstone försöka lyssna på folk och därefter svara, och som går igång på fraser som att alla människor har lika värde. Ja till och med de där som härjar i kommentarsfälten. De som hatar sig blåa i ansiktet kväll efter kväll. För visst är väl de också människor?

Kvar står frågan: Hur gör vi för att integrera dem i det svenska samhället?

Minns ni Maria Abrahamssons bröst?

Ni kanske har läst om den moderate riksdagsledamoten Maria Abrahamssons kroppshån på Twitter häromdagen, apropå en bild i grodperspektiv i Dagens Nyheter där du ser Isabella Lövin och Åsa Romson flankerad av Peter Eriksson och Gustav Fridolin:

Hon fick givetvis kritik, och en direkt fråga från Socialdemokraternas Ylva Johansson varpå Abrahamsson svarade:  

Tio timmar senare kom pudeln:

Pinsamt? Javisst. Julia Skott skriver för ETC att det här visar att hon har brist på såväl fantasi som argument. Att kroppshån är något man tar till när man inte har något bättre att komma med. Och visst kan det ligga något i det.  Men är det hela förklaringen till Maria Abrahamssons beteende? Eller kan det också vara så att Maria Abrahamsson är sjukligt kroppsfixerad? En person som mår dåligt av att se valkar på såväl sig själv som andra? Det är inte första gången hon plockar upp mobilkameran, fotar en bild i en papperstidning och kommenterar någons rondör. I februari plåtade hon en bild från Aftonbladets pappersupplaga föreställande Karl-Petter Thorvaldsson och Stefan Löfven med kommentaren: ”Hakor som triumferar”.

Själv har jag ett outplånligt minne från Maria Abrahamssons tid som ledarskribent på Svenska Dagbladet… Minns ni bröst-debatten? I augusti är det tio år sedan ledarartikeln kom ut där Abrahamsson intervjuade hjärnforskaren Annica Dahlström med ambitionen att visa att det visst fanns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, samt att ”elitfeministerna” är ”den lilla grupp kvinnor som befinner sig på den yttersta delen av normalfördelningskurvan, och vars hjärnor är mycket maskulin”.  Den kommande bok som det pratas om i intervjun ”Könet sitter i hjärnan”, kom ut tre år efter artikeln skrevs och sågades samma år av andra forskare i en genomgång på DN debatt ”Påhittade fakta om könsbiologi utgör missbruk av forskarroll”.

Det var en ganska märklig ledarartikel Maria Abrahamsson skrev den 4 augusti 2004, men märkligast av allt var den häpnadsväckande avslutningen:

Till sist, en kanske lite udda fråga, men när jag låg i Lund noterade jag att tjejerna som läste
matematik som regel var mer plattbröstade än de som studerade t ex moderna språk. Var det en ren tillfällighet?
– Nej, det tror jag inte. Matematisk begåvning hör ihop med viss testosteronpåverkan under graviditeten, till denna graderade maskulinisering hör även mindre ”fruktbarhet”.
Förklarade Annica Dahlström, och gav mig anledning att fundera på varför jag i slutbetyg bara fick en tvåa i matte.

 

Dagens nätsnackis: Så spred sig nyheten om Sverigedemokraternas bilder

mediaexponering

För snart en vecka sedan gjorde jag min upptäckt. Sverigedemokraterna har fyllt sitt principprogram med bilder från bildbyråer som säljer royaltyfria bilder, merparten av bilderna är inte fotograferade i Sverige och framförallt: personerna på bilderna är med största sannolikhet inte tillfrågade om de vill vara med i ett partiprogram eller inte.

Jag visste från stunden jag gjort min upptäckt till att jag publicerade nyheten att detta var hett stoff. Det är supervalår med två val på lut och den politiska temperaturen är uppvriden till max. Lägg till faktorn att onlinebaserad media alltmer förlitar sig till spridning i sociala medier och det här är den perfekta nyheten att plocka upp. Den är visuell, pikant, pinsam, rolig, engagerande och som bonus: det finns i grunden ett allvar. Vad tänker SD när de låter en icke-tillfrågad flicka representera deras politik? Och vad är det för Sverige de vill måla upp?

Eftersom jag älskar transparens:

Här får ni en liten inblick i hur dagen har gått:

00:58 Jag publicerar inlägget, efter en del vånda. Har ägnat fem kvällar åt research och hela tiden hoppats på att få svar från de fotografer jag mejlat. Men vafan, något får väl journalisterna gräva fram själva, tänkte jag och tryckte på publicera-knappen.

06:00
Vaknar upp i någon konstig dröm: där någon hävdar att det jag gjort är en bagatell och ett plagiat av något någon annan gjort. Kollar mobilen. En morgonpigg kompis har sett länken till mitt inlägg på Facebook:
Bra jobbat Anders! Intressant läsning”. Somnar om.

07:00
Släpar mig upp och konstaterar att det börjar plinga i mobilen. Fler och fler upptäcker och sprider.

09:18
Första mediakontakten. Det är en granne som jobbar på Etc som sätt inlägget i sitt flöde och skulle vilja skriva något.

10:45
Nyheter24 ringer. Jag är inte förvånad. Hade räknat kallt med att de skulle vara först. De har stenkoll på vad som trendar på Twitter och vad som kan leda till debatt, spridningar och klick.

10:47
Får veta att Etc har gjort en ”tyck-artikel” om det hela (se här).

11:39 
Expressen-reporter kontaktar mig via Facebook. Han ställer frågor kontinuerligt under hela dagen. Verkar noggrann med faktakoll.

12:26
Nyheter24:s artikel kommer upp. Känner inte riktigt igen mitt språk i pratminus, men ändå helt okej. Läs här.

12:46
Resumé lägger upp en artikel utan att ha pratat med mig. Tyvärr har de fått en del runt bakfoten. Märkligast av allt är att de har citerat Etc.se:s tyckar-artikel och hävdat att det är ett citat från mig… sedan hävdar de att att jag påstår att SD har hämtat artiklarna på Shutterstock, kontaktar SD:s presstalesman och frågar om bilderna är från Shutterstock vilket talesmannen kan dementera (de är antagligen från en annan byrå).
Klockan 14:40 mejlar jag Resumé och ber dem rätta artikeln, vilket de gör. Läs korrigerad artikel här >> Tyvärr är det lite sent. Skadan är redan skedd, vilket vi kan se längre ner…

13:00 Bloggen börjar gå ner. Eftersom jag använder Bakelit-sajten väldigt sällan (innan jag drog igång det här Blogg100-projeket) är jag inte van vid hög trafik och hade ingen cache-plugin-påslagen. Tur att man jobbar på en utvecklingsavdelning och har en WordPress-guru bland utvecklarna. Han stoppar trafiken till bloggen med en http-access-regel i ett par minuter så att han hinner installera och slå på cachefunktion och bloggen rullar igen.

13:30 Jag går på ett möte. Under mötet durrar det i telefonen. Min fru skickar meddelande: det är journalister som vill ha ditt nummer.

13:33 Får meddelande på Facebook från Aftonbladet som vill att jag ringer.

13:37 En reporter från Svd skickar meddelande via Twitter.

13:49 Får sms från Aftonbladet tv som vill att jag ringer.

14:31 DN publicerar artikeln ”Östeuropa  illustrerar Sverige i SD:s program”. Tyvärr tog aldrig DN-reportern kontakt med mig och skriver exempelvis felaktigheten: ”Bilderna kommer från den internationella bildbyrån Shutterstock”. Något som inte alls hävdas i mitt blogginlägg. Eftersom artikeln använder pratminus även från Resumé verkar det som att påståendet om Shutterstock kommer därifrån… Damn you Resumé 😉
Här är DN:s artikel >> (vars stora välgärning är att den länkade till bloggen!)

14:23 Intervjuad av Aftonbladet

14:37 Intervjuad av Aftonbladet TV

15:35 Intervjuad av SvD

15:35 Metro kör en snabbgrej (utan intervju) och länkar till bloggen:  Dagens nätsnackis >>

17:35-17:51 TT verkar ha gjort en grej (utan att kontakta mig) som publiceras i NTMSNGP (länkar till bloggen), Barometern,  Kristianstadsbladet, Katrineholmskuriren, Smålandsposten,  Dalademokraten, Hallandsposten, Laholms tidning,  Metro, SvDBT,  Skånskan och Norra Skåne. Vad säger man. TT har räckvidd. Men artikeln är sådär 😉

17:44 Expressens artikel i ämnet kommer ut. Den mest genomarbetade artikeln hittills. Här följer de upp Shutterstocktråden och pratar med Sverigedemokraterna. Inte så mycket att klaga på, förutom att de inte länkade till Bakelit…
Men jag länkar gärna till Expressen  😉

18:18 Aftonbladet publicerar sin artikel i ämnet >>
Artikeln är helt okej, men här kan vi se hur Resumes tolkning av mitt inlägg har fått genomslag:

På Sverigedemokraterna är man medvetna om Engströms granskning.
– Jag har frågat de som jobbar med den grafiska formgivningen och man har konstaterat att vi inte använder oss av den bildbyrån som Engström påstår. Men stämmer att vi använder oss av olika bildbyråer, säger Martin Kinnunen, pressansvarig hos SD.

Jag vill poängtera: Jag har aldrig påstått att SD använder sig av just Shutterstock.


Sådär. 5000 delningar på Facebook senare och 379 länkningar på Twitter är det dags att gå och lägga sig. Tackar för alla glada tillrop och intressanta kommentarer. Tackar även för de ointressanta kommentarerna (de där som verkar skrivas på automatik utan någon som helst reflektion och förmåga till självkritik). Eftersom det börjar trilla in en del av den varan nu tar jag mig friheten (det här är en privat blogg inte en tidning med presstöd) att bara godkänna kommentarer som tillför något.  Och då gärna med verkshöjd 😉

à la Mankoosh – en matsajt att älska

aMankooshHar nu nått mer än halvvägs i projektet Blogg100 och tycker det börjar bli dags för andhämtning. Varför inte tipsa min omvärld om några vänners enastående bloggar. För visst har jag några vänner som envisas med att blogga, även om många av dem numera tycks lägga sitt kreativa krut på annat.

En som på senare tid blivit i högsta grad aktiv är min vän Yosra. Av erfarenhet vet jag att hennes matlagning är fantastisk. Tyvärr var det ett bra tag sedan man hade vägarna förbi familjen Axlings hem och då känns det bra att surfa förbi a-la-mankoosh.blogspot.se och bli inspirerad.  à la Mankoosh är en receptblogg där Yosra serverar en mix av egenkomponerat, nedärvt och framluskat. Det känns nästan som att det Yosra håller på med är en forskargärning. Att ta få fram det bästa hamburgarbrödet, den bästa creme caramel som går att uppbringa, eller varför inte den ultimata vegetariska rätten. Den hittar du här >> och så har vi Kabab 7alla, egyptisk köttgryta, två rätter som jag defintivt kommer att testa.

Foto: Yosra Axling
Foto: Yosra Axling