kul

Nu visas arkiv för kategorin kul.

00_aa_bbepappvan4Har länge fascinerats över kvällstidningarnas uppfinningsrikedom. Mest fascinerande är en ny genre av löpsedelsjournalistisk som dök upp för ett par år sedan, och som ofta dyker upp när kvällstidningen upplever att det är nyhetstorka (= ingen kändis har brutit benet i samband med en dokusåpa eller danstävling).

Genren jag pratar om kallar jag ”kan-vara-journalistiken”. En genomgenialisk form av säljande kvällstidningsjournalistik som mångt och mycket kan upplevas som ”koka-soppa-på-en-spik”-journalistik, men som är betydligt mer sofistikerad än så. Kan-vara-journalistiken drar ofta sin näring från den mäktigaste rädslan av alla: rädslan för döden. Oftast handlar kan-vara-löpet om cancer. Och ofta är det någon banal åkomma som många drabbas av som egentligen kan vara vår tids läbbigaste sjukdom.

”Svullen mage kan vara cancer”

”Impotent? Det kan vara cancer”

Eller som dagens geniala löp (se bild):

”Din förkylning kan vara cancer”

Det underbara med ”kan-vara-journalistiken” är att du faktiskt kan påstå vad som helst. Tyvärr verkar kvällstidningarna än så länge nöja sig med att använda denna utväg när de skriver om olika typer av dödliga sjukdomar. Väntar med spänning på att de använder den på lite andra sätt. Vad sägs om till exempel:

”Fredrik Reinfeldt kan vara knarkare”  

”Usama Bin Laden kan vara i Stockholm”

”Mona Sahlin kan vara drabbad av en dödlig sjukdom”

Jojo, Bakelit ger er de absolut hetaste löpen! Och snart ser ni dem i en kvällstidning nära er.

Klicka på bilden för att se en större version!

Klicka på bilden för att se en större version!

Mikroblogg, nanoblogg är så himla hett helt plötsligt. Att uttrycka sig med ett begränsat antal tecken.
Men det finns tuffare sätt att kommunicera. För fyra-fem-år sedan upptäckte Martin och jag den fantastiska möjligheten att kommunicera via sitt bankkonto. Överför pengar till din kompis och lämna samtidigt ett meddelande.

Tror det var Martin som började genom att alltid hitta på roliga beskrivningar när han betalade tillbaka pengar som han lånat. En dag stod man där med bankomatkvittot i handen och kunde läsa att en av intäktsposterna var ”Haschpengar”.

Jättekul.

Snart insåg vi att man som kund i Skandiabanken kunde överföra pengar mellan Skandiabankenkonton lika snabbt som man skickade mejl. På så vis kunde man skicka meddelanden till varandra. Transaktionen var gratis så länge man fick svar med samma mynt (ursäkta ordvitsen). Det intressanta med kommunikationsformen var att man dessutom kunde värdesätta sina meddelanden. Standardmeddelanden kostade en krona, men ville man visa sig generös kunde man ju alltid drämma till med en överföring på fem spänn.

Och så har vi det där med den begränsade textmängden. Att kommunicera via bankkonto är tufft. Här är det förbjudet med specialtecken. Dessutom är textmängden begränsad. Mellan banker kan det vara så lite  som 8 tecken. Inom Skandiabanken har man dock hela 30 tecken till förfogande.

Så vad väntar du på? Skaffa ett Skandiabankenkonto (det är gratis) och börja skicka meddelanden till mig ;-)

PS: Kom å tänka på den här grejen i ett samtal med min svåger. Hans reaktion var att omedelbart logga in på sitt bankkonto och göra en stående veckovis överföring av en krona till en kompis, med hälsningen: ”Al Barakaat”…

Papperstidningsläsare som jag är fick jag vid frukostbordet njuta av Malte Perssons bidrag till artikelserien ”Typiskt OO-tal”. Smart skrivet till formen, och faktiskt inte bara till formen. Visst har 00-talet varit nollornas decennium. Bush har onekligen varit nollornas konung och varit något av nollnoll-taletets absoluta nollpunkt.

Om ni inte är övertygande, här en lite elak exposé som Letterman visade i samband med att George Bush lämnade sin post.

 

Apropå nollor. Läste precis på Newsmill Uje Brandelius debattartikel om att Ulf ”Uffe” Lundell borde tacka nej till medaljen han ska få från kungen. Nej det är inte Uje som är nollan. Kul artikel tyckte jag, kul artikel tyckte de flesta läsarna (just nu är 58 procent ”glada” efter att ha läst artikeln”) men läser man kommentarerna hittar man nollorna. De rödbrusiga männen som känner blodsmak i munnen så fort någon skriver något ur ett vänsterperspektiv. Polpot! Statssocialism! Nordkorea skriker de i sina kommentarer, och man kan riktigt se hur fradgan rinner kring bokstäverna.
Har faktiskt aldrig sett någon som skrivit Chilekramare eller kvinnorösträttsmotståndare i samband med en debattartikel från högern. Högern har tydligen inget förflutet och deras lik i garderoben är begravda för länge sen.
(Funderar också på om det kanske är så att dessa män är så frustrerade över att få Uffe beskriven som en illojal men ändock vänsterman när de själva gillar honom… högern har ju väldigt ont om artister med högeråsikter (vad jag vet blev aldrig William Freestyle särskilt stor)).

Och så avslutar vi med 50-åringen.
Gjorde faktiskt ett fynd på en secondhandbutik häromdagen. Den perfekta 50-årspresenten. Sen slog det mig att jag måste vänta minst tre år innan någon jag känner fyller 50 och att jag fram till dess hinner glömma bort varför jag tyckte presenten var så himla kul. Är det någon som kommer på någon som fyller 50 snart så kan jag sticka dit och köpa den. Visst är den fin! Eller nåt.

 

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!

Sagt om komikern Tina Fey:
”Skulle jag få chansen skulle jag lämna min flickvän och gifta mig direkt”
”Hon är ett geni”
”Wow”
”Vi älskar henne” (sagt av flickvännen i citatet ovan).

 Hennes komediserie 30 Rock (till stora delar författad av henne själv) är lysande. När hon läste fejknyheterna Saturday Night Live var hon självlysande. Och så gör hon plötsligt ett gästspel i SNL och levererar en grym parodi på Sarah Palin. Jag såg det först i Fredrik och Andreas blogg, och har sedan dess sett det tre gånger. Och nu tror jag att jag ser det igen… 

 

För övrigt håller jag med Matt Damon. Att Sarah Palin nått den här positionen är läbbigt:

Tänk vad annorlunda allt hade varit om Barack Obama valt Tina Fey som sin vice president-kandidat!
;-)

Russell Brand

Russell Brand

1990 ägnade Louise Bown och jag våren åt att sätta ihop sex program med kortfilmer på temat ”Brittisk humor” åt Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Två insikter från vår researchresa till London:

  1. Redan under stumfilmstiden fanns det föregångare till Monty Python. 
  2. Det finns brittisk humor, och så finns det brittisk humor…

Säg ”brittisk humor” och du tänker antagligen precis som jag i första hand på humor i samma genre som Monty Python. Smart, intellektuell humor, som gärna tänjer på gränserna och leker med våra fördomar. Men precis som vi i Sverige har buskishumor typ Stefan och Krister, har britterna producerat hinkvis med i mina ögon ganska usel humor. Benny Hill är ett exempel, de så kallade ”Carry-on-filmerna” (som många ser som synonymt med brittisk humor) ett annat (se klipp från dessa filmer här >>). 

Det som fick mig att återigen börja tänka på det här var en artikel i DN om Storbritanniens nya stand-up-stjärna Russell Brand. Artikeln gjorde mig nyfiken och efter att ha plöjt ett gäng Youtube-klipp kan jag konstatera att killen på sätt och vis är den felande länken mellan dessa två läger. O ena sidan plockar han en hel del billiga poänger på att skämta mycket om sex, o ena sidan är han grymt smart och kryddar till sina föreställningar genom att svänga sig med de mest bildade begrepp och fyndiga analyser. På många vis påminner han om Eddie Izzard, även om Izzards stand-up många gånger mer känns som underhållande föreläsningar. Ta till exempel den här historielektionen:

En annan likhet med Izzard är att Russel Brand gärna framstår som lite queer. Även om han bygger en stor del av sin show på att han betraktas som en heterosexuell sexsymbol, och har hur många potentiella groupies som helst, gör han gärna en poäng av hur omacho han är. Riktigt befriande. Det akademiska språket fungerar dessutom som en skön kontrast till hans uppenbarelse. Att se hans föreställning påminner lite om känslan att träffa en bimbo och upptäcka att bimbon har hjärna.

Nog blajat från min sida. Kolla in hans standup-show Shame, som ligger ute på Youtube:
 

Det här var del 1 av 8. Resten hittar ni här >>

Någon som minns Findus mikrorätt Julbord? Bakelit testade det julen 2006 (läs här) och kunde konstatera att idén var god men knappast genomförandet… Eller kanske man kan säga att tanken var god, men idén unken… jaja.

Nu står vi här snart två år senare och upptäcker en ny kulinarisk sensation i barnmatshyllan på Konsum:

Surströmming!

Jojo, klart de norrländska bebisarna ska få vara med o ha kul på föräldrarnas skiva.
Sugen?

I övrigt är Sempers och konkurrenternas sortiment ganska trist. Tur att man faktiskt kan laga mat till de små liven alldeles själv. Men när man är ute och reser är onekligen burkarna bra. Kanske Semper, Hipp, Nestle och co läser det här och kan ta del av Bakelits önskelista:

  1. Kebabtallrik med ris. Stark sås. (jo en del bebisar älskar stark mat)
  2. Bibimbap. Okej, denna fräscha koreanska snabbrätt kanske inte blir så kul i passerat skick, men det är värt att pröva.
  3. Chorizo och turkisk potatissallad. (Chorizon köper ni här, och salladsrecept hittar ni här)
  4. Fondue (ställ burken ovanpå ett värmeljus och doppa osaltatade smörgåsrån)
  5. Kräftskiva (kan de göra surströmmingskalas på burk funkar nog även kräftis).

27 augusti, 2008 av anders | 6 kommentarer

-Kan du gå och hämta den där tjocka Graham Greene?
-Menar du inte Hemingway?
-Jo, just det.
-Äsch, den är inte tillräckligt tjock. Hämta en till. Gärna en annan Nobelpristagare.

Frida går in i vardagsrummet och kommer tillbaka med en pocket. Det är en Oe.

-Men, en pocket funkar ju inte.
-Ja, ja.

Frida går ut och kommer tillbaka med en feting. Krig och fred av Tolstoj.

Vi konstaterar att Tolstoj inte vunnit Nobelpriset och lyckas sedan äntligen få dit garderobsdörren. Helt utan vare sig Hemingway eller Tolstojs hjälp.

En kul sketch…

Först trodde jag att det var en tröttsam sketch om de löjligt hängivna Applefansen… men det här är politiskt, och riktigt kul:

Frida har tjatat i flera veckor:
-Du måste se Förfest med Gabriel. Det är helt sjukt! Det kan inte finnas på riktigt.

Och när vi nu avrundade Fridas födelsedag med att slå på tv:n var det just Förfest med Gabriel, och Fridas önskan gick i uppfyllelse.
De var faktiskt lite läskigt.
Här har vi Gabriel:


Han är någon slags frireligiös körkille som av någon outgrundlig anledning verkar ha fått fritt spelrum i denna nya ”lördagsunderhållning”.
Gabriel inleder med att glatt konstatera att det är Pingst.
Jupp, det här är någon form av kristen underhållning, med välrakade, tvålfagra och idel ljusklädda sångglada människor.

I konceptet ingår kvällens gäst. Just denna kväll (vi såg reprisen) är det Tommy Nilsson. Han verkar lite skraj, omgiven av alla dessa människor med ”the kristet utseende”.

Han har anledning att vara skraj.
Gabriels första fråga är nämligen något i stil med:
-Hur känns det så här i hänryckningens tid?


Stackars, stackars Tommy Nilsson.


Stackars, stackars dansare.

Men kul för er som verkligen tycker att allsång på kristet vis är det bästa sättet att ladda för en helkväll. Det här är programmet för er!

Igår kväll var det dags för releaseparty för Playstation 3. M3 tog med sig värsta tv-teamet och slängde fram Simon som fick agera mingelreporter. Och resultatet är underbart.
Ja helt fantastiskt!
Okej, allt är inte lika kul (vi hade svårt att döda våra älsklingar vid klippningen), men det är defintivt värt att vänta in roligheterna!
Se nu!

« Äldre inlägg § Nyare inlägg »