Kategoriarkiv: kul

Mallresning – och konsten att bli kurbitsmålare på distans

Läste med förtjusning häromdagen om Simon och Saras ”mallresning”. En underbar dalavariant av konceptet lysning där släkt, vänner och grannar reser en ”malla”, en avkvistad gran eller björk mot de blivande tus gård, eller föräldragård. Ett kul sätt att visa folk som passerar att här kommer det snart vankas bröllop.
På Wikipedia stod det inte ett dyft om denna tradition. Så jag letade vidare på internet och hittade bland annat en referens på sajten Dalaliv. Och så hittade jag en riktigt fullödig beskrivning på bloggen Hjortmyren.

Så här beskriver bloggaren Hjortronmyren traditionen:

Mallresning är en gammal lysningstradition. Omkring tre veckor före bröllopet reser brudparets släkt, vänner och bybor en malla, ofta vid brudens eller brudgummens föräldragård. I Siljansnäs brukar mallan vara en lång tall som kvistas men där man sparar de allra översta grenarna i tallens topp. Det är killarnas uppgift att göra i ordning mallan och frakta den till gården där mallkalaset (lysningsfesten) hålls. I mallans topp fästs en malltavla med brudparets namn och datum, allt utfört i kurbitsstil. Tavlan består av en duk uppspänd på en träram. Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan.

Jag upprepar ”Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan”. Och så en liten bild på Simon och Saras malltavla som Simon upplyste Frida och mig om via ett Facebookinlägg:

Simon och Saras malltavla

Känns kurbitsmålningen igen? Jovisst, den lokala kurbitsmålaren är undertecknad. Tydligen har det slumpat sig så att någon av Simon och Saras rara vänner bildgooglat på kurbits och hittat den här:

Någon timme i Photoshop senare och S&S:s vänner har skapat en malltavla anno 2010. Det är en stor ära att i detta digitala tidevarv ha fått agera lokal kurbitsmålare på distans. Och lyckosamt att jag på så vis fått bidra till Simon och Saras mallresning. Firar med att påbörja en artikel om mallresning på Wikipedia. Hjortronmyren eller någon annan kunnig dalmas får gärna utveckla. Kanske den som satte ihop malltavlan ovan?

Sharing is caring!

Jag + Lisa = sant

Okej, vill inte riktigt att det här ska missuppfattas, men av få journalist-tyckar-bloggar jag följer är faktisk Lisa Magnusson på Aftonbladet. Och i senaste numret av Nöjesguiden har jag äran att figurera bredvid henne i en enkät som handlar om skam. Trevligt. Särskilt med tanke på att jag fick vara med i enkäten utan att behöva skämmas ett endaste dugg. Hela enkäten med en massa journalister av varierande kvalitet hittar du här >>

Anders o Lisa

Bakelit gör som Namn & Nytt: Mobbar butikspersonal som inte kan stava…

Nästan varje dag suckar jag åt DN:s namn och nytt sida där understimulerade 40-talister skickar in bilder på felstavade skyltar i butiker. Är det verkligen så himla kul att en del inte kan stava? Sorgligast var när någon snubbe skickat in en bild på en affisch där det gjordes reklam för en ”fäst”. Problemet var att avsändaren avsiktligt stavat fest med ä. För en person född efter 1960 var det uppenbart att arrangemanget, med väldigt folkhems-folkparks-nostalgisk ton, använde sig av stavningen som en blinkning till töntiga dansbandsstavningar men också för att visa hur namnet skulle läsas. Gubben/tanten som skickat in bilden fattade ingenting och det gjorde inte heller den mossiga redaktionen som antagligen missat att det finns en hel generation som skolats i ironins ädla konst.

Trots att jag mår lite dåligt av att se bilder på felstavade kebabskyltar och gatupratare kunde jag vid ett besök i Övik i somras inte låta bli att föreviga några själv. Och genom att publicera dem här får ni nu anledning att ogilla min snobbism. Men jag gör det med kärlek. I alla fall bild nummer ett…

Suchi. Säg det högt. Visst känns det härligt.

…för visst låter det härligt. Uttalas med ett chhreee-ljud.

Bild nummer två ser jag mer som ett exempel på att det kanske gått lite väl snabbt när man i var och varannan stad klämt upp nya shoppinggallerior. Eller?

Ibland går det för snabbt när man bygger gallerior

Ett brev från Ryssland…

Kollade min jobbmejl idag och upptäckte en lite lustig sak. Tydligen har ett ”jag söker kontakt med västerländsk man”-spam fått svar från min autoreply-robot som berättar att jag är på pappaledighet. Då har i sin tur spamroboten svarat. Eller är det en människa av kött och blod som skrivit detta svar?

Hej!

Jag är glad att du är intresserad av mig och skrev mig e-post. Jag skall vara mycket glad om du skriver jag ett nytt brev. Jag har nyligen börjat leta efter kärleken via Internet, och jag vet lite om honom.

Det var mycket svårt för mig att lägga min struktur i underhållet av det välbekanta, eftersom jag är i Ryssland, inte ta hand om välbekanta aktörer från detta land. I detta brev som jag skall informera er lite information på egen hand, och om dialogen med mig kommer att vara

intressant för dig, kommer jag att berätta om mig direkt i mer detalj i följande brev. Mitt namn Natalia, min ålder 33 år. Jag har ett jobb och jag är engagerade i idrott. Jag är väldigt romantisk kvinna också försöka att göra mitt liv intressant. Jag drömmer att möta i mitt liv en god man som kan förstå mig och kärlek.

Jag skickar dig en bild av mig, och jag ber att jag skickar några bilder av ditt liv. Sedan blir det intressant för mig att få veta mer om hans liv, familj, arbete och underhållning. Skriv till mig, jag väntar på ditt brev.

Jag hoppas att i sina brev, du berätta om dig själv. För jag, jag vill känna dig bättre. Jag ber er om vad ni har svarat på mitt brev så mycket som jag älskar den uppriktighet och sanning! Så som jag hört talas om att en hel del online bedrägeri.

Jag vill inte att du kan göra misstag, jag vill ha ett uppriktigt mänsklig kommunikation.

Jag innerligt och uppriktigt ditt. Natalia !!!!!!

Oj, vi glömde prislappen… märkligt nytryck av Mare Kandre

På dagens möte med bokcirkeln Blai-blai gjorde Jonas en märklig upptäckt. På Inger Edelfeldts omslagsbild till Mare Kandres Qvinnan och Dr Dreuf finns resterna av en prislapp. Bokförlaget ”Hansson Bok” verkar helt sonika tagit en gammal utread variant av originalutgåvan och glömt bort att ta bort den gula prislappen helt innan de lagt den i scannern…

Nyutgåva bredvid inbundet original
Nyutgåva bredvid inbundet original
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...
Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...

Undrar vad Inger Edelfeldt (vars efterord finns med i den nya upplagan) tycker om det. Och vad skulle Mare Kandre säga om att den nya utgåvan inleds med ett stavfel:

”Ett pärlermolätt kvällsljus…”

PS: Bilderna knäppta av Dag