Är med i M3:s nördpanel och fick idag frågan:
”Vem är din favoritnörd? Motivera”

Och jag svarade utan att tveka:
Richard Stallman. Är väldigt svag för nördar som brinner så hårt för sin sak att de helt glömmer bort att vårda sitt yttre. Dessutom skadar det inte att han brinner för Open source och nördig humor.

Efter att ha skrivit detta gick jag in på Stallmans hemsida, som givetvis är så där supernördigt html-korrekt utan något som helst bjäfs (har antagligen sett likadan ut sedan internets begynnelse). Och jäklar vilken skön nörd han här.

Vad sägs exempelvis om hans bildsida med bilder på när han sitter på olika platser med bärbar dator >>

Och så hittade jag den här artikeln: Hur man firar Grav-mass. En nördig hyllning till Newton och ett alternativ till jul.

Ska fråga Frida om hon och hennes föräldrar vill fira Grav-mass med mig i år.

Feliz gravidad!

Läste med förtjusning häromdagen om Simon och Saras ”mallresning”. En underbar dalavariant av konceptet lysning där släkt, vänner och grannar reser en ”malla”, en avkvistad gran eller björk mot de blivande tus gård, eller föräldragård. Ett kul sätt att visa folk som passerar att här kommer det snart vankas bröllop.
På Wikipedia stod det inte ett dyft om denna tradition. Så jag letade vidare på internet och hittade bland annat en referens på sajten Dalaliv. Och så hittade jag en riktigt fullödig beskrivning på bloggen Hjortmyren.

Så här beskriver bloggaren Hjortronmyren traditionen:

Mallresning är en gammal lysningstradition. Omkring tre veckor före bröllopet reser brudparets släkt, vänner och bybor en malla, ofta vid brudens eller brudgummens föräldragård. I Siljansnäs brukar mallan vara en lång tall som kvistas men där man sparar de allra översta grenarna i tallens topp. Det är killarnas uppgift att göra i ordning mallan och frakta den till gården där mallkalaset (lysningsfesten) hålls. I mallans topp fästs en malltavla med brudparets namn och datum, allt utfört i kurbitsstil. Tavlan består av en duk uppspänd på en träram. Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan.

Jag upprepar ”Ofta anlitas en lokal kurbitsmålare för att göra malltavlan”. Och så en liten bild på Simon och Saras malltavla som Simon upplyste Frida och mig om via ett Facebookinlägg:

Känns kurbitsmålningen igen? Jovisst, den lokala kurbitsmålaren är undertecknad. Tydligen har det slumpat sig så att någon av Simon och Saras rara vänner bildgooglat på kurbits och hittat den här:

Någon timme i Photoshop senare och S&S:s vänner har skapat en malltavla anno 2010. Det är en stor ära att i detta digitala tidevarv ha fått agera lokal kurbitsmålare på distans. Och lyckosamt att jag på så vis fått bidra till Simon och Saras mallresning. Firar med att påbörja en artikel om mallresning på Wikipedia. Hjortronmyren eller någon annan kunnig dalmas får gärna utveckla. Kanske den som satte ihop malltavlan ovan?

Sharing is caring!

Tack Måns. Det var en finfin adventspresent!

Okej, vill inte riktigt att det här ska missuppfattas, men av få journalist-tyckar-bloggar jag följer är faktisk Lisa Magnusson på Aftonbladet. Och i senaste numret av Nöjesguiden har jag äran att figurera bredvid henne i en enkät som handlar om skam. Trevligt. Särskilt med tanke på att jag fick vara med i enkäten utan att behöva skämmas ett endaste dugg. Hela enkäten med en massa journalister av varierande kvalitet hittar du här >>

Nästan varje dag suckar jag åt DN:s namn och nytt sida där understimulerade 40-talister skickar in bilder på felstavade skyltar i butiker. Är det verkligen så himla kul att en del inte kan stava? Sorgligast var när någon snubbe skickat in en bild på en affisch där det gjordes reklam för en ”fäst”. Problemet var att avsändaren avsiktligt stavat fest med ä. För en person född efter 1960 var det uppenbart att arrangemanget, med väldigt folkhems-folkparks-nostalgisk ton, använde sig av stavningen som en blinkning till töntiga dansbandsstavningar men också för att visa hur namnet skulle läsas. Gubben/tanten som skickat in bilden fattade ingenting och det gjorde inte heller den mossiga redaktionen som antagligen missat att det finns en hel generation som skolats i ironins ädla konst.

Trots att jag mår lite dåligt av att se bilder på felstavade kebabskyltar och gatupratare kunde jag vid ett besök i Övik i somras inte låta bli att föreviga några själv. Och genom att publicera dem här får ni nu anledning att ogilla min snobbism. Men jag gör det med kärlek. I alla fall bild nummer ett…

…för visst låter det härligt. Uttalas med ett chhreee-ljud.

Bild nummer två ser jag mer som ett exempel på att det kanske gått lite väl snabbt när man i var och varannan stad klämt upp nya shoppinggallerior. Eller?

För snart ett år sedan (då jag var lika engagerad i Bakelitbloggen som jag nu är engagerad i Bagisbloggen) skrev jag ett långt inlägg om ordet ”pördig” som jag upptäckt på en svensk modeblogg. Idag såg jag filmklippet där bloggaren Mogi förklarar sitt vokabulär. Filmen är helt fantastisk… se den.

Kollade min jobbmejl idag och upptäckte en lite lustig sak. Tydligen har ett ”jag söker kontakt med västerländsk man”-spam fått svar från min autoreply-robot som berättar att jag är på pappaledighet. Då har i sin tur spamroboten svarat. Eller är det en människa av kött och blod som skrivit detta svar?

Hej!

Jag är glad att du är intresserad av mig och skrev mig e-post. Jag skall vara mycket glad om du skriver jag ett nytt brev. Jag har nyligen börjat leta efter kärleken via Internet, och jag vet lite om honom.

Det var mycket svårt för mig att lägga min struktur i underhållet av det välbekanta, eftersom jag är i Ryssland, inte ta hand om välbekanta aktörer från detta land. I detta brev som jag skall informera er lite information på egen hand, och om dialogen med mig kommer att vara

intressant för dig, kommer jag att berätta om mig direkt i mer detalj i följande brev. Mitt namn Natalia, min ålder 33 år. Jag har ett jobb och jag är engagerade i idrott. Jag är väldigt romantisk kvinna också försöka att göra mitt liv intressant. Jag drömmer att möta i mitt liv en god man som kan förstå mig och kärlek.

Jag skickar dig en bild av mig, och jag ber att jag skickar några bilder av ditt liv. Sedan blir det intressant för mig att få veta mer om hans liv, familj, arbete och underhållning. Skriv till mig, jag väntar på ditt brev.

Jag hoppas att i sina brev, du berätta om dig själv. För jag, jag vill känna dig bättre. Jag ber er om vad ni har svarat på mitt brev så mycket som jag älskar den uppriktighet och sanning! Så som jag hört talas om att en hel del online bedrägeri.

Jag vill inte att du kan göra misstag, jag vill ha ett uppriktigt mänsklig kommunikation.

Jag innerligt och uppriktigt ditt. Natalia !!!!!!

På dagens möte med bokcirkeln Blai-blai gjorde Jonas en märklig upptäckt. På Inger Edelfeldts omslagsbild till Mare Kandres Qvinnan och Dr Dreuf finns resterna av en prislapp. Bokförlaget ”Hansson Bok” verkar helt sonika tagit en gammal utread variant av originalutgåvan och glömt bort att ta bort den gula prislappen helt innan de lagt den i scannern…

Nyutgåva bredvid inbundet original

Det är inte helt lätt att gnugga bort en tryckt prislapp...

Undrar vad Inger Edelfeldt (vars efterord finns med i den nya upplagan) tycker om det. Och vad skulle Mare Kandre säga om att den nya utgåvan inleds med ett stavfel:

”Ett pärlermolätt kvällsljus…”

-

PS: Bilderna knäppta av Dag

Inspirerad av min vän Martin, som alltid brukade prenumerera på nyheter från rasistiska- och ”vi är inte rasister men…”-organisationer gick jag häromdagen igenom Sverigedemokraternas partiprogram.

Kort och gott lovar Sverigedemokraterna ge oss tillbaka Folkhemmet med stort F och utan stort I. Genom att skära bort allt i offentliga utgifter som har med det ”mångkulturella samhällsexperimentet” att göra ska det gå att sänka skatter samtidigt som pensionärerna får det toppenbra (jo missnöjda, xenofoba pensionärer är en viktig målgrupp).

Miljöfrågan här inte direkt till partiets hjärtefrågor (det handlar mest om miljövänlig energi och djurens rätt). Att vara djurvän och mot invandrare verkar helt okej, men det finns tydligen även geografiska och kulturella gränser i djurriket. I åtgärdsprogrammet hittar jag följande uppseendeväckande rader:

”Kanadagåsen är ingen svensk fågel, och har ingen naturlig plats i Sveriges fauna. Ända sedan den introducerades i Sverige på 30-talet har den besudlat våra svenska badplatser med sitt träck och trängt ut ädla svenska gåsraser såsom exempelvis sädgåsen.”

Personligen har jag aldrig varit särskilt svag för just kanadagåsen, men kanske Sverigedemokraterna tar frågan lite väl långt.  Britt-Inger Fogelkvitter, SD:s miljöpolitiska taleskvinna, skriver i sin blogg:

”Som djurvän skulle jag helst repatriera kanadagässen till Kanada. Men vad jag förstår skulle det bli väldigt dyrt. Därför är vårt förslag en avskjutning, med skottpengar. Kan bli ett välkommet ekonomiskt bidrag till ungdomar som inte får sommarjobb.”

PS: DETTA VAR ETT APRILSKÄMT. CITATEN ÄR PÅHITTADE.

Frank Valdor - King of Dynamic Party Sound

Har jobbat en del med att uppdatera Kurbits olika avdelningar (ny här) när det slog mig att Bakelits ”Om”-sida var helt kajko. I samma veva upptäckte jag att länken till Sunkits artikel om Frank Valdor inte längre fungerade. En sida som jag själv faktiskt, för sisådär 5-6 år sedan bidrog med information till. På den tiden titulerade jag mig nämligen ”Frank Valdor”-samlare och plockade då och då stolt fram en genomskinlig Valdor-vinyl och skrattade gott åt de tyska, slätstrukna, ofta lite corny versionerna av olika slagdängor. 
 
Ett tag tänkte jag bygga en Valdor-sajt med alla låtar och allt bildmaterial tillgängligt. Hade till och med kontakt med några killar i Malmö som ordnade någon slags Valdorfestival. Och så minns jag att jag hade kontakt med en kille i Tyskland som hävdade att han var sonson till Frank Valdors advokat och kunde sälja alla Frank Valdors skivor i mint-condition för 1000 euro. Men vid det laget var jag inte längre seriös (om jag nu någonsin var det) och nöjde mig med det jag hade.

Det har hänt en hel del på nätet sen jag senast sökte på Herr Valdor. Han finns bland annat på Facebook… 
Om det nu verkligen är han… han verkar hur som helst ha en del intressanta musikervänner.  

Hur var det då med den förlorade artikeln hos Sunkit? Jo, de har faktiskt gjort om sajten, och den utmärkta artikeln hittar ni här >>