Eftersom inte Frida sagt ett knyst här på bloggen om att hon faktiskt ägnat en massa tid åt att fixa ihop en konstuställning i Uppsala Domkyrka… passar jag på att göra det istället. Vernissage den 3:e december. Kolla in:
www.signsofthetime.se
Nu visas arkiv för kategorin konst.
Okej, dags att säga något om den Warholutställning som pågår i Stockholm just nu. Eller snarare – dags att uppmana alla att gå dit! Sevärt sevärt! 1968 blev Andy Warhol skjuten av SCUM: s (The Society for Cutting Up Men) enda medlem, Valerie Solanas. Det är en händelse som förstås skulle skakat vem som helst, så också Warhol. Det är också en händelse som Liljevalchs nu tar sin början i i utställningen, där verk från 1972 fram till konstnärens död 1986 visas. Dödsångesten och lekfullheten går hand i hand, och visar här en ny sida av den Warhol du trodde du kunde innan och utan. Passa på att se! Tror du mig inte?
Okej, läs mer här då >> Eller kanske ytterligare mer här >>
Utställningen pågår till 9 januari, så nu hinner även du med att kolla kalendern tillsammans med mamma för ett besök, eller varför inte ta med den där nya dejten, eller kanske den där hippa kompisen du länge velat impa på. Det är coolt och kul, jag lovar.
Här sitter man ensam i Sumpan och känner sig himla ensam, och så ringer Harald och undrar om jag vill bowla typ på fredag. Och jag blir glad. Och så letar jag mig ut på internet för att hitta Sundbybergs bowling (jo de har faktiskt onlinebokning) och så råkar jag hitta Marabouparken, parken både Frida och Daniel talat om: ”vart ligger den” ”man borde gå till Marabouparken” ”spännande”.
Min helg var inte fullt lika nice, däremot ganska galen, tänk själv – ett rum fullt av konstkritiker som debatterar! På det hela taget en lyckad dag, speciellt tack vare de internationella gästföreläsare som var minst sagt inspirerande! Sverige är en ankdamm, Stockholms konstscen likaså…
Läs programmet här >>
Om inte konstkritk lockar, kan jag dock rekommendera de nyöppnade utställningarna, Meret Oppenheim och Man Ray. Konst är kul!
Läs mer >>
Egentligen hade jag tänkt lägga upp den här bilden för flera dagar sedan… men så ballade uppkopplingen ur därhemma… Well, well. Det här är iallafall Chus tillsammans med Frida. Chus som jag lärde känna under namnet Maria och typ inte träffat på sisådär tio år (Chus fd pojkvän R. vet säkert bättre…). Hur som helst befann hon sig plötsligt i Sverige i egenskap av curator för ett konstprojekt som hade vernissageparty på Mejan. En liten pling i mobilen och ett kärt återseende var ett faktum. Minst sagt otippat!
I somras var Frida och jag på Tate Modern i London och såg Edward Hopper-utställningen. Visst var det coolt att se några riktiga klassiker live, men det var också en stor besvikelse att upptäcka att killen faktiskt var ganska fantasilös samt asdålig på att avbilda människokroppen…
Kolla in Fridas recension på Konsten.net >>
zzzzzzzzzzz. Varför är jag så trött. Så ofattbart, oerhört trött. Hmm. Man har i för sig hunnit med en del idag.
-Vaknat, klätt på mig, åkt till jobbet, jobbat, jobbat, jobbat, ätit lunch, jobbat, jobbat, jobbat, gått på vernissage i Hightechbuilding där Amelie deltog, promenerat hem med Hillevi, sagt hejdå vid Medborgarplatsen, kommit hem, sorterat tvätt, slagit på datorn… zzzzzzzzzzzz struntat i ännu en tvättid.Uppdaterat: jag fick nytt liv. Stack iväg och köpte ett SL-kort på Pressbyrån och tvättar nu min tvätt.
Det slog mig dessutom att jag faktiskt träffade Stina på vernissagen. Det var kul!
Helgen var faktisk fantastisk. Otroligt uttröttande, men fantastisk. På söndagen gick jag och Sara på den något udda performance-föreställningen Nattvakten. Mörker, vatten, sightseeingbåt, två skumma uppassare och Krister Henrikssons röst i hörlurarna. Och så var det ju den varma söta mjölken.
Oj. Måndag igen. Den trevliga helgen ett minne blott. Tack Dag för trevlig fest i lördags. Tack mamma och pappa för trevligt besök på Moderna Museet.
Det var faktiskt trevligt. Inte alls så fruktansvärt provokativt som dom sa på tv. Jag menar utställningen Organizing Freedom. Den kändes faktiskt ganska mesig och delvis oinspirerad. Undantaget är Ann-Sofie Sidéns videoinstallation ”Warte mal!” om prostituerade och torskar. Ligger ruskigt nära dokumentären… kanske är det därför hennes verk känns angeläget?
Äntligen har jag lyckats sätta samman korset med de gråtande barnen. Nu hänger det ovanför min säng:
Senaste kommentarer
Pred: Hej! Kan du göra videon med dina ordförklaringar tillgänglig igen? Tyckte den var fruktansvärt rolig och skulle...
Jacky: Hej Virre. Lite svårläst. Hade inte tänkt att sonen skulle slå upp det på sin blogg när jag skrev det. Jag...
Jacky: HÅLLER MED VIRRE OM gRAVENSTEINER.
Virre: Men det måste vara något fel på just den Gravensteineräpplet. Ska ju vara syrligt och saftigt. Ett av de bästa...
Virre: Hej! Det här verkar vara ett av de mindre krångliga recepten jag har hittat, och jag saknar verkligen mince...