Är med i M3:s nördpanel och fick idag frågan:
”Vem är din favoritnörd? Motivera”

Och jag svarade utan att tveka:
Richard Stallman. Är väldigt svag för nördar som brinner så hårt för sin sak att de helt glömmer bort att vårda sitt yttre. Dessutom skadar det inte att han brinner för Open source och nördig humor.

Efter att ha skrivit detta gick jag in på Stallmans hemsida, som givetvis är så där supernördigt html-korrekt utan något som helst bjäfs (har antagligen sett likadan ut sedan internets begynnelse). Och jäklar vilken skön nörd han här.

Vad sägs exempelvis om hans bildsida med bilder på när han sitter på olika platser med bärbar dator >>

Och så hittade jag den här artikeln: Hur man firar Grav-mass. En nördig hyllning till Newton och ett alternativ till jul.

Ska fråga Frida om hon och hennes föräldrar vill fira Grav-mass med mig i år.

Feliz gravidad!

Det var ett tag sedan jag gick igenom länkarna i Google Reader. Kanske för att jag ägnat de flesta kvällar de senaste månaderna med att natta min dotter som är ovanligt nyfiken på livet och tycker det här med sömn är överskattat.

Men ikväll somnade hon. Och ett par tusen inlägg i Google Reader senare är även jag en smula matt. Hos Emretsson fick jag en klimathotsuppdatering. Därifrån trillade jag in på en artikel om bränderna i Ryssland.
Än mer dramatisk blev bilden av dessa bränder när jag längre ner i Google Reader gick igenom länkarna från bloggen English Russia. Där bjöds det på massvis med bilder från Moskva och de brinnande skogarna. Fasansfullt men samtidigt vackert på något obehagligt apokalyptiskt vis.

Moskva >>

Ryssland brinner >>

Här släcks det bränder >>

JESS3 / The State of The Internet from Jesse Thomas on Vimeo.

Läste en intressant artikel på Googles blogg idag om möjligheten att bygga egna 3d-hus med hjälp av insticksprogrammet ”Google Building Maker” och Google Earth.

Min första tanke: Ah! Jag bygger IDG-huset och gör en nyhet om det åt PC för Alla imorgon.
Min andra tanke: Jag bygger upp varenda kåk i Bagarmossen och bloggar om det på Bagisbloggen…
Min tredje tanke: Äsch, jag kan väl testa med mitt eget hus.

Sen installerade jag programmet och upptäckte till min stora besvikelse att inte en endaste stad i Stockholm var insläppt i Googles nybyggarprogram. Den närmaste platsen jag kunde bebygga var Helsingfors.

Min fjärde tanke: Ah, jag bygger Kiasma! Fasiken vad coolt att berätta för folk att man var med och byggde Helsingfors coolaste museum…

Sen satte jag igång. Då insåg jag att coola museer kräver lite mer jobb än kvadratiska, rätvinkliga kåkar.

Kiasma krävde lite extra byggskills...

Jag gav upp.

I alla fall för den här gången.

Kollade min jobbmejl idag och upptäckte en lite lustig sak. Tydligen har ett ”jag söker kontakt med västerländsk man”-spam fått svar från min autoreply-robot som berättar att jag är på pappaledighet. Då har i sin tur spamroboten svarat. Eller är det en människa av kött och blod som skrivit detta svar?

Hej!

Jag är glad att du är intresserad av mig och skrev mig e-post. Jag skall vara mycket glad om du skriver jag ett nytt brev. Jag har nyligen börjat leta efter kärleken via Internet, och jag vet lite om honom.

Det var mycket svårt för mig att lägga min struktur i underhållet av det välbekanta, eftersom jag är i Ryssland, inte ta hand om välbekanta aktörer från detta land. I detta brev som jag skall informera er lite information på egen hand, och om dialogen med mig kommer att vara

intressant för dig, kommer jag att berätta om mig direkt i mer detalj i följande brev. Mitt namn Natalia, min ålder 33 år. Jag har ett jobb och jag är engagerade i idrott. Jag är väldigt romantisk kvinna också försöka att göra mitt liv intressant. Jag drömmer att möta i mitt liv en god man som kan förstå mig och kärlek.

Jag skickar dig en bild av mig, och jag ber att jag skickar några bilder av ditt liv. Sedan blir det intressant för mig att få veta mer om hans liv, familj, arbete och underhållning. Skriv till mig, jag väntar på ditt brev.

Jag hoppas att i sina brev, du berätta om dig själv. För jag, jag vill känna dig bättre. Jag ber er om vad ni har svarat på mitt brev så mycket som jag älskar den uppriktighet och sanning! Så som jag hört talas om att en hel del online bedrägeri.

Jag vill inte att du kan göra misstag, jag vill ha ett uppriktigt mänsklig kommunikation.

Jag innerligt och uppriktigt ditt. Natalia !!!!!!

Ikväll har jag bloggat på såväl Bagisbloggen som Kurbits.
Mer har jag inte att säga. Godnatt!

Nä, de finns inte på Spotify

Jaha, då har man ägnat bandet Stockholm Stoner alldeles för mycket tid. Hade faktiskt inte hört talas om dem innan dagens ”bloggbävning” mot Liza Marklund som skrivit en krönika om sin stackars kompis som inte längre kan leva på sin bredbenta gubbrock. Orsaken till att Stockholm Stoner inte säljer platina går enligt Liza Marklund (eller kanske snarare hennes polare) att hitta i följande:

1. Det är väldigt svårt att nå fram idag. Melodifestivalen, Idol och Allsång på Skansen tar allt mediautrymme.

2. Det säljs inga skivor längre. Mega har fått lägga ner. Allt laddas ner.

Orsaken till bloggbävningen är inte att Liza Marklund ägnar sin spalt åt att göra reklam för sin kompis band. Nej, det är bland annat påståendet att  Stockholm Stoners skiva laddats ner 80.000 gånger från bittorrent-sajter. Något som ifrågasatts av många bloggare (brokep var tidigt ute), och som slutligen fick sin förklaring i Ulf Hedlunds blogg. Vilket i sin tur ledde till att Expressen tog bort den minst sagt felvisande siffran.

En del av förklaringen till Stockholm Stoners miserabla försäljning finns (precis som Roger Åberg uppmärksammat) i följande citat:

Den fysiska plattan släpptes den 21 januari i år.
För att hitta nya marknader och verkligen få ut sin musik så sålde de in skivan exklusivt – till Coop, ungefär som Eagles gjorde i USA när de sålde in sin platta till Walmart.

Stockholm Stoners är inte Eagles. Coop är inte Walmart, och det är väldigt svårt att sälja något som få känner igen och som det knappt går att få tag i. Målgruppen för Stockholm Stoners har troligtvis cementerat sin musiksmak för länge sen, och ägnar sin skivkonsumtion åt att köpa samlingsplattor med gamla beprövade kort. När de står där på Coop Extra med en liter mjölk i ena handen och en cd i den andra, köper de nog snarare än Greatest hits-skiva för 69:50 än en fullpris cd med en okänd grupp (om än frontad av Mats Ronander).

Det är defintivt svårare att sticka ut och nå ut idag. Ett sätt är att få sin kompis Liza att skriva en illa researchad krönika. Frågan bara om genomslaget blir så bra, och om de internetaktiva som plötsligt vet vilka Stockholm Stoners är vare sig kommer köpa eller ladda ner skivan? Och om någon börjar seeda den på Piratebay, så görs det nog bara som ironi… så tuff och elak är farbror internet.

PS:
(På Roger Åbergs blogg hittar jag även länkar till sågningar av Stockholm Stoners skiva. Ystads Allehanda är väldigt elaka, och Nils Hansson på DN verkar inte så övertygade om SS storhet han heller.)

Tänkte ägna mig åt lite skryt. Först en hyllning till min fru Frida som firar ständigt nya triumfer med Kurbitsbloggen. Igår var hon till exempel med i tv. Och det är stort. I alla fall traditionellt stort. Vi som lägger vår mediatid på nätet tycker nog det är större att det går att se det hela på SVT Play (Frida kommer in som expert 4:30 in i programmet).

Kan heller inte låta bli att lägga upp en bild från när de filmar sajten. Är det inte härligt meta: läs Kurbits på Svt Play…

Nästa släkting att hylla är Fridas moster Lissa. För två år sedan lyckades hon med konststycket att leverera en doktorsavhandling i antropologi som gavs ut som bok med allmänintresse. Man ska ju vara två – män och kärlekslängtan i glesbygden, är engagerande och gripande läsning om drömmen om äkta kärlek och tvåsamhet. Tillhör du dem som hade lite ont i magen när du såg killingängets film Torsk på Tallin? Följ upp den med Lissas avhandling… eller varför inte: Åk till Luleå och gå på teater!

Skådisen till vänster ska föreställa antropologen Lissa i tropikhjälm.

För jojovisst! Inte har Lissa bara lyckats med att förvandla akademisk avhandling till spännande bok, den har nu också förvandlats till pjäs!  Premiären ägde rum på Norrbottensteatern den 28 februari och har hittills fått lysande recensioner i Norrländska Socialdemokraten, Norrbottenskurien och Nummer.

Ett litet citat:

Det handlar alltså om en slags vetenskapsteater som faktiskt ska visa sig innehålla alla de goda komponenter man kan önska sig av en föreställning.
Socialantropologen kliver alltså av bussen i detta Utanträsk för att intervjua män om kärleksrelationer. Det vi får följa är männens berättelser och forskaren Lissas reflektioner. I förstone låter det kanske inte så upphetsande, men det här är faktiskt det bästa jag sett på scen på mycket länge.

Kul Lissa! Nu håller vi tummarna på att pjäsen även kommer att gå på turné söderöver.

Och slutligen lite reklam för Fridas bror Anders som gör ett enastående jobb som hummande och brummande bas i Göteborgs Indiekör. Provlyssna här >>

Häromveckan reggade jag domänen bagisbloggen.se. Formen är inte satt (väntar bland annat på en schysst logga från Martin…) och alla funktioner ännu inte spikade. Men jag har i alla fall postat ett första inlägg här >>

Har en känsla av att den bloggen kan bli hur bra som helst…

Papperstidningsläsare som jag är fick jag vid frukostbordet njuta av Malte Perssons bidrag till artikelserien ”Typiskt OO-tal”. Smart skrivet till formen, och faktiskt inte bara till formen. Visst har 00-talet varit nollornas decennium. Bush har onekligen varit nollornas konung och varit något av nollnoll-taletets absoluta nollpunkt.

Om ni inte är övertygande, här en lite elak exposé som Letterman visade i samband med att George Bush lämnade sin post.

Apropå nollor. Läste precis på Newsmill Uje Brandelius debattartikel om att Ulf ”Uffe” Lundell borde tacka nej till medaljen han ska få från kungen. Nej det är inte Uje som är nollan. Kul artikel tyckte jag, kul artikel tyckte de flesta läsarna (just nu är 58 procent ”glada” efter att ha läst artikeln”) men läser man kommentarerna hittar man nollorna. De rödbrusiga männen som känner blodsmak i munnen så fort någon skriver något ur ett vänsterperspektiv. Polpot! Statssocialism! Nordkorea skriker de i sina kommentarer, och man kan riktigt se hur fradgan rinner kring bokstäverna.
Har faktiskt aldrig sett någon som skrivit Chilekramare eller kvinnorösträttsmotståndare i samband med en debattartikel från högern. Högern har tydligen inget förflutet och deras lik i garderoben är begravda för länge sen.
(Funderar också på om det kanske är så att dessa män är så frustrerade över att få Uffe beskriven som en illojal men ändock vänsterman när de själva gillar honom… högern har ju väldigt ont om artister med högeråsikter (vad jag vet blev aldrig William Freestyle särskilt stor)).

Och så avslutar vi med 50-åringen.
Gjorde faktiskt ett fynd på en secondhandbutik häromdagen. Den perfekta 50-årspresenten. Sen slog det mig att jag måste vänta minst tre år innan någon jag känner fyller 50 och att jag fram till dess hinner glömma bort varför jag tyckte presenten var så himla kul. Är det någon som kommer på någon som fyller 50 snart så kan jag sticka dit och köpa den. Visst är den fin! Eller nåt.

50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!