Kategoriarkiv: fundering

Dagens nyord: Fasadlycka, fasadlycklig

Ni vet de där människorna som varje gång man möter dem alltid är så positiva och glada? De där som aldrig tycks ha en dålig dag, som skiner upp så fort de träffar en annan människa. En del av dem är säkert så där glada, men så har vi de där som medvetet, eller omedvetet är offentligt glada, som visar en glad och lycklig front, på Facebook, Twitter och i verkliga livet.

Vi pratar om de fasadlyckliga och den bedrägliga fasadlyckan.

För egen del använde jag ordet för första gången idag. Men givetvis är det inte helt oanvänt, dock ej etablerat. Räknar man bort några artiklar där fasadlycka handlar om lyckan om att få till fasaden på ett hus har vi sju exempel mellan 2008 och nu.
Här är de:

”En drog för de fasadlyckliga,
de som aldrig behövde berusningens frihet”

Ur dikten Religion av för mig tidigare okände poeten Tommy Vähä-Rainio. (datum: maj 2008)

”Fast vi börjar visst bli proffs på fasadlycka.. Om det nu är en bra egenskap..”

Bloggen ”The story of Kela”. (datum: 6 juli 2009)

Det är bra. (Jag får ursäkta mitt lyckobloggande, egentligen bör en bloggare hålla sig mitt emellan lycka och sorg hela tiden – man ska inte vara för glad: ”visar bara upp sin fasadlycka hela tiden” eller för ledsen: ”tror hen vi vill veta allt om hens sorger?!?!?! Cheer up you! Småpotatis!”. Nu är jag odrägligt glad.)

”Hanna” i sin blogg Helh. (datum: 13 februari 2011)

Men man måste fråga sig från vilken position det formuleras. Själv en omvänd klassresenär känner jag alltför väl igen mig i brevskrivaren: det handlar längst därinne inte om avund, eller missunnsamhet, utan om en ledsnad inför Felix uppkomlingens fasadlycka och lika faktiska som bedrägliga välstånd. Som hon, den omnipotenta, måste rasera. Och korrigera.

Jan Karlsson recenserar Christine Falkenlands bok ”Sfinx” i Kristianstadsbladet.  (datum: 24 augusti 2011)

 

Cissi Wallin på Twitter. (datum: 22 november 2012)

Så…tillbaka till ämnet: Jag känner helt igen mig i det du skriver och tycker att det verkar väldigt vanligt. Att det är lite tabu att prata om, tillsammans med dagens fasadlycka, gör att man känner sig mer ensam än vad man antagligen är.

Signaturen ”Upplevelse” i en intressant tråd på Familjeliv där pappor diskuterar tabuämnet att inte känna så mycket när man får veta att man ska bli pappa. (datum: 3 april 2013).

Oktober var ett gasmoln av giftiga impulser. Jag skolkade efter överenskommelser. Jag kunde sitta i timmar på skolans vindsrum och gråta mig torr. Jag somnade alltid gråtandes. Utåt var jag förstås alltid skimrande av fasadlycka. Samtalen med honom ökade. Dagligen upprepade jag mig: ”Jag vill inte leva”. När han sa ”Jag vill inte ha en värld utan dig” stirrade jag bara på honom. Min blick var redan död.

Tja Jossan, privat blogg. (datum: 2 januari 2014)

Gubbtröttman slår till

I morse på tunnelbanan skrev jag följande korta inlägg på Facebook:

Hej alla gifta heterosexuella kvinnor och homosexuella män därute. Börjar er ”gubbe” bli en riktig gubbe/stofil innan han fyllt 40? Skilj er. Efter 40: påpeka det, spä på hans medelålderskris och ge honom en andra chans.

Varför skrev jag så här? Inte helt glasklart uppenbarligen för ganska snart fick jag meddelande från en vän som tolkat det som att jag skilde mig från min fru via Facebook, och att det inte var så lämpligt.  Och kommentarerna under mitt inlägg bjöd på flera motstridiga tolkningar av mitt budskap.

Egentligen var det hela väldigt okomplicerat. Jag har de senaste dagarna gått och irriterat mig på en ytlig bekant i mitt Facebookflöde som är sjukt fokuserad på att klaga över alla som bryter mot diverse regler, och som överhuvudtaget beter sig hemskt mycket som en 60-årig gubbe som är övertygad om att han har rätt och resten av världen har fel.

Imorse tänkte jag: Vafan, den här killen är ju inte ens fyllda 40. Hur kommer han vara när han är 40? Hur kommer han vara när han är 50? Och istället för att skicka ett meddelande till hans fru med budskapet: Skilj dig innan det är försent, avreagerade jag mig med ett öppet inlägg på Facebook.

Kanske lite barnsligt, jag vet. Men det är ett av mina sätt att försöka hålla gubbigheten stången. Och lyckas jag inte Frida: ge mig en varning. Och skärper jag mig inte: skilj dig!

May-hem: superhektiska månaden maj

Ni kanske har hört talas om vabruari? Småbarnsföräldrarnas skräckmånad då barnen blir sjuka i ett och det vabbas var och varannan dag.
Well, i år var vi förskonade från sånt. För egen del är helvetesmånaden maj. Det är sjukt mycket att göra på jobbet och sjukt mycket att göra utanför jobbet. Och varje vecka blir en förhandling om vem som tar vad och hur man ska hinna med.

Här nedan bjuder jag på lite godbitar från min kalender (undantaget standardinslag som: spela badminton på måndagar, gå med Vanna på teaterkurs på tisdagar, hämta, lämna… ja ni förstår). Ni som är barnlösa kan se det som en liten inblick i hur livet kan vara med barn. Ni som har små barn och ännu inte börjat på dagis/skola blir lite förberedda och ni som är far/morföräldrar kanske kan slå en signal till era barn och fråga: Hur är det? Pallar ni? 😉

Anders maj 2014:

1 maj: ledigt. Trevlig start.
2 maj: klämdag på dagis… okej, det är ingen helgdag (i alla fall inte på mitt jobb) men förskolepersonalen vill hemskt gärna vara ledig och vädjar till föräldrarna om att barnen inte ska vara i förskolan (vi löste det med att Frida var ledig).
3 maj: 50-årsfest: Lördag. Otroligt kul. Tar bara med en för att markera att i maj-juni är det väldigt mycket fest. Och fest = fixa barnvakt.
5 maj: Utvecklingssamtal: Jag höll i utvecklingsamtal med min personal halva dagen.
6 maj: Utvecklingssamtal Pella, på förskolan. Jag tog den. Frida höll ett föredrag som krockade.
7 maj: Utvecklingssamtal: Jag höll i ett sista utvecklingssamtal.
9 maj: Ute med ”gubbsen” på hipster-safari. Yes! Kul att vi lyckades klämma in detta!
10 maj: Bostadsrättsföreningens städdag.
10 maj: Bagisbloggens 5 årsjubileumsfest. Okej, den planerade jag in själv… utan att tänka på att man egentligen inte har tid att organisera sånt här i maj.
13 maj: Vanna till skolsystern för vaccination. Frida tog ledigt.
15 maj: Äventyrsdagen: Från 15:00 räknas föräldrarna vara på förskolan där de får se barnen sjunga, och sedan hjälper till att städa gården, rensa rabatter, måla och fixa. Därefter äta den medhavda picknicken som man fixade typ mellan 14-15…
17 maj: Namngivningsfest. Hurra för Harry!
18 maj: Bagisodlarnas dag!
18 maj: Bokcirkeln blai-blais månadsmöte.
19 maj: Apt – Äventyret: hämta tidigare på dagis. Drabbar Frida eftersom jag spelar badminton på måndagar.
20 maj: Äventyret stängt pga utbildningsdag och fritids passar på att stänga tidigare eftersom personalen på förskolarna ska göra något på skolan tydligen… Jag tar barnen till jobbet, men får avlastning av min mamma som tar över vid lunch.
21 maj: Köruppvisning: Vannas kör sjunger upp. Jag måste vara på skolan 15 och hämta Vanna för framträdande tidig kväll.
22 maj: Kvartalskonferens från klockan 15 som krockar med Brotorpsskolans dag som börjar klockan 16. Vanna har tränat in en dans i flera månader som hon ska framföra. Leker med tanken att vara med i början av kvartalskonferensen och sedan hinna till skolan i tid för dansuppvisningen.
24 maj: Bagis megaloppis! Yay!
25 maj: EU-parlamentsval!
25 maj: Vannas teaterkurs spelar upp sin pjäs!
25 maj: Mors dag – icke att förglömma!
27 maj: Vannas klass ska till Skansen. Jag har sedan ett tag tillbaka lovat att följa med eftersom de behöver fler vuxna, och så är det himla kul att få lite kläm på Vannas klasskompisar. Tar ut en föräldraledighetsdag.
29 maj: Aha, Kristihimmelsfärd. Då är man ju ledig.
30 maj: Klämdag på dagis igen… och just denna dag fyller faktiskt Frida 40 år! Så jag tar ledigt!

Puh. Maj är slut.

Räknar nu kallt med att någon med 3, 4 eller fler barn, eller med äldre barn med massvis med aktiviteter postar en kommentar om hur lindrigt vi kommer undan 😉

Fatta fakta!

-Fatta fakta! Det var ett ganska vanligt uttryck när jag växte upp.
Kanhända Gottsunda-slang?

Har insett att jag många gånger tyst i mitt huvud ropar detta. Fatta fakta!

Det kan exempelvis vara det blogginlägget där en person hävdar att dennes son är autistisk och som är övertygad om att det är vaccinationssprutornas fel. Alla kommentarer som länkar till riktig forskning i området viftas bort. Den egna erfarenheten och den ”egna forskningen” (=googla) är mer trovärdig.

FATTA FAKTA!

Häromdagen stod ett gäng på medborgarplatsen och protesterade mot Chemtrails... en underbar konspirationsteori som går ut på att en del flygplan släpper ut kemikalier som antingen påverkar vädret, oss människor eller nåt annat…  En miljöpartist i Vingåker är övertygad om att det finns och att CIA ligger bakom. En annan har beställt utredningar av Riksdagens utredningstjänst för att få klarhet om dessa fanns eller inte. Han är inte nöjd med resultatet…

FATTA FAKTA!

Igår lade en kollega ut en länk till ett blogginlägg som hävdar att man slipper pollenallergi om man slutar med citronsyra. Några vetenskapliga belägg för detta finns inte. Men skribenten tycker inte det är så intressant, och summerar ganska snyggt vad nog många av de som sprider vidare konspirationsteorier och egensnickrade förklaringar tycker:

”Personligen är jag generellt inte så beroende av vetenskap och forskning för att känna mig övertygad, utan mina egna och andras upplevelser och erfarenheter eller levande verkliga exempel brukar väga tyngre för mig”

Sådär ja.
Här en intressant artikel om 13 myter om borrelia som avfärdas av en läkare i DN idag:

www.dn.se/debatt/tretton-myter-om-borrelia-som-skapar-radsla-i-onodan/

HURRA FAKTA!

Dagens nyord: ”shelfie”

Häromdagen fick Frida frågan om hon kände till några bra inredningsbloggar som hon kunde tipsa om. Hon började surfa runt bland gammalt och nytt och insåg att något har hänt. Det hon höll på med: mångordig inredningsblogg som bevakar saker med nyhetsvärde verkar vara på utdöende. Inredningsbloggarna blir alltmer fåordiga och bildfixerade, men framförallt: Bloggaren förmedlar inte längre nyheter om andras görande. Nu är varje bloggare en stylist och det de gör kan likaväl förmedlas i en bild på Instagram och Pinterest som på en blogg .

-Man tar en bild på sin hylla i köket och får 50 likes, och det tog bara några minuter, sa Frida, när vi satt där med varsin kaffekopp vid frukostbordet.

-Jag lade ner ett par timmar på att skriva ett inlägg på Kurbits igår och fick ett par likes på Facebook.

-Aha, man skulle kunna säga att de gjort en ”shelfie” en slags inredningsvärldens motsvarighet till ”selfien”, sa jag, skitnöjd med att ha hittat på ett nytt begrepp…

Trodde jag.

Självklart finns  #shelfie redan. Men det handlar inte i första hand om inredning utan om ett sätt att visa upp sina bokhylla och därmed vad man har för böcker och hur man sorterar dem… Enligt Urban Dictionary är begreppet myntat av den amerikanske författaren Rick Riordan.

Eftersom jag gillar diskbänksrealism fotar jag här, utan krusiduller bokhyllan ovanför mitt arbetsbord. Inget för inredningsbloggen direkt.
Eftersom jag gillar diskbänksrealism fotar jag här, utan krusiduller bokhyllan ovanför mitt arbetsbord. Inget för inredningsbloggen direkt.

Glad valborg govänner!

Valborg i Skarpnäck

Skriver detta medan fyrverkerierna smattrar över Bagarmossen och Skarpnäck och min fru läser sagor för två trötta barn i rummet bredvid.

Valborg 2014.

Skiljer sig en del från de valborgsmässoaftnar man firade för 15 år sedan.

Då befann man sig i studentstaden Uppsala och gick igenom hela programmet. Champagnefrukost, mösspåtagning (nja, jag missade alltid den), champagnegalopp på nation, hem till en kompis, middag och eftersläpp på någon gasque på någon nation. Typ lullig från klockan halv åtta på morgonen till halv fem dagen därpå…

Jag är faktiskt inte nostalgisk. Ganska nöjd med att jag än så länge i livet är med nöjd med vad jag har idag än det jag hade då. Att stå där framför brasan med sin ena dotter på axlarna och njuta av hänförelsen. Vilken eld! Vilken brasa! Så mycket folk!

Saknar inte ens den där studentmössan som blev nerkissad och nerbajsad av en familj råttor i ett förråd i Solna 2006.

Good riddance!

 

Förfall…

Nä det här är inte medicinen jag tar, men vafan, om inget annat hjälper...
Nä det här är inte medicinen jag tar, men vafan, om inget annat hjälper…

Den senaste veckan har inte varit bra.
Fantastiskt väder. Visst!
Fantastisk fru. Visst!
Fantastiska barn. Visst!

Men så har vi den där hälsan. Den där förkylningen som inte är av de där slaget som går att trotsa. En envis rackare som gör det svårt att tänka klart och jobbigt att röra sig. Som vägrar ge upp.

Därför detta förfall.

En blogg som fylls med nödinlägg. Torftiga kortfattade poster skrivna i ren desperation.
En Fitbit som laddats ur och som det känns meningslöst att ladda eftersom jag ändå inte rör mig särskilt mycket just nu.
Mejlboxar som svämmar över.
Möten som ställs in, skjuts upp.
Sociala aktiviteter som förvandlas till asociala aktiviteter.
Och så den där ångesten över allt som inte blir gjort.

Blä.