Kategoriarkiv: foton

Nytt världsrekord: världens längsta liggande legotrappa!

vesper_vanna

 

Igår slog Vesper (till vänster i bilden) och Vanna (till höger i bilden) nytt världsrekord: ”Världens längsta liggande Lego-trappa byggd med Duplo-fyror”.
Vanna byggde det mesta och Vesper kom på idén att den skulle skickas in till programmet Rekordbyrån. Tyvärr, tyvärr verkar dock Rekordbyrån inte ta in några världsrekord just nu. Så det får räcka med att Bakelit meddelar att rekordet just nu är en liggande Lego-trappa bestående av 146 fyrabitars-Duplo-lego-klossar.

I bakgrunden skymtar Pella som jobbar hårt på en lite mer konkurrensutsatt kategori: högsta legotorn.

2012 fångat i en scanner nära mig

2012 var året då jag efter cirka 8 års uppehåll skaffade en scanner. Eller snarare Kurbits Media skaffade en scanner. Eller ”bildläsare” som vi var tvungna att kalla det enligt Maxidatas skrivregler…
Att bli med scanner igen känns faktiskt bra. På senare år har jag mer och mer kommit att spara minnen digitalt. Jag har många gånger stått på loppmarknader och knäppt bilder på grejor istället för att köpa dem. Många gånger är det ju pinaler som bara är kul ett tag, men som mest tar plats därhemma.
Med en scanner kan man bevara en del minnen som bara skulle hamnat i en skokartong eller i soporna, men som kan bli riktigt roliga att upptäcka igen om några år. Och genom att nu lägga upp några av dessa minnen från 2012 gör jag dem också googlingsbara för all framtid. I alla fall all den framtid då Google regerar och internet existerar i sin nuvarande form…

Här ett par minnen scannade ikväll:

Namnlappar från 40-årskalas:

Jodå 2012 fyllde jag 40. Min största ångest var att jag ville bjuda hela världen. 66 kom och det blev en finfin fest. Tack alla! Även ni som inte blev bjudna…

Berlin-tipsen:
”Gubbsen” och jag åkte till Berlin i oktober. 9 glada i en lägenhet. Strålande väder och en stad fylld med älskvärda invånare. Såsom servitrisen som skrev dessa lappar med tips. Hon skrev dem i ett rasande tempo och med stort engagemang. Hon berättade att hon snart skulle behöva flytta från Berlin. Hennes studier var klara och nu hade hon fått jobb. För i Berlin fanns inga ”riktiga jobb”. Kanske det är en del av charmen 😉   (för övrigt lyckades vi bara pricka in ett av tipsen, Santa Maria)

Vanna skriver!

En annan stor grej i år är att min äldsta dotter Vanna har börjat skriva och läsa. Det är coolt. Otroligt coolt. Att dessutom lillesyrran Pella numera går att konversera gör livet ännu härligare. Språk är fantastiskt och att kunna kommunicera med omvärlden via tal och  skrift är onekligen en gåva.

 

Bildtjuven bekänner och sagan om tysken som ägde rättigheterna till en engelsk bulle

Tackar Cjorsch som på Wikipedia lagt upp denna fina bild på hot cross buns med CC-licens.

Till och från jobbet på tbanan umgås jag med Boktjuven. Boken boktjuven alltså. Idag blev jag själv kallad bildtjuv.
Tydligen hade jag i min oskuldsfulla ungdom (alltså för fem år sedan) illustrerat ett inlägg jag skrev om engelska Hot Cross Buns och min usla gasugn i Solna med en bild jag ”lånade” från Googles bildsök (jag ville med bilden visa kontrasten mellan mina gasugnsbleka bullar och ett praktexemplar).

Idag fick jag mejl från en tysk jurist som meddelade att hans klient ägde rättigheterna till bilden och att han bad mig radera filerna från min server.

Skamset gick jag in på min server och återställde min förlorade heder.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra… en tysk som har lånat ett engelskt recept på en klassisk nationalbulle borde väl kunna leva med att britter och halvbritter lånar bilden till simpla blogginlägg. Nästa gång jag bakar hot cross buns ska jag fanimej ta ett gäng grymma bilder och lägga upp dem på Wikipedia så att alla kan njuta av dessa bakverk fullt ut!

Sugen på receptet till Hot Cross Buns? Här är det tyska >>

Receptet jag fått från min mor läggs upp mot begäran.

 

 

60 dagar kvar: Nytt jobb, mina barn slår mig med häpnad… och nya inslag i bloggosfären

Om exakt två månader är min pappaledighet slut och jag ger mig i kast med nya arbetsuppgifter på mitt kära förlag IDG. Jag blir projektledare med ansvar för ”viktiga digitala satsningar”. Ska onekligen bli kul.

Samtidigt börjar jag mentalt växla över hjärnan till ett ”jag ska jobba spår”. Exakt 60 dagar pappaledighet kvar och jag har knappt skrivit ett enda inlägg om min älskade dotter Pella. Vanna hon hade till och med en egen vinjett: ”Veckans Vanna”. Det är knepigt att vara andrabarn. Samtidigt får man så mycket gratis. Pella har en storesyrra att se upp till och kopiera. För några veckor sedan vill Pella ”hoppa upp” (jo hon pratar) i stora däckgungan. Hon satte sig där, tog ett stadigt tag om kedjorna för att sedan börja luta sig bakåt och framåt. Hon tar fart! Yikes tänkte jag och höll oroligt fast henne i luvan, helt i onödan.

Nämnde jag förresten att jag har nytt jobb. Projektledare ”för digitala satsningar”. Givetvis plockade jag fram mobilen och filmade min dotters bravad:

Pella är häpnadsväckande charmig när hon skriker: ”andirs, andirs” och ”läsa bok, läsa bok”. Sen sitter vi där i soffan och läser bok efter bok. Pella är rastlös som bara den och slänger gärna ur sig ett ”slut” när det är två sidor kvar. Sedan springer hon och hämtar en ny. Ofta från golvet eftersom hon en kvart tidigare ägnat någon minut åt att dra ner alla böcker från bokhyllan. Det här med att riva ur saker ur bokhyllor och skåp är en talang som är helt i klass med syrrans. Fast i kombination med Vannas faibless för att bygga kojor och barrikader av allt möjligt blir denna talang inte lika väl mottagen. Att vara andrabarn är tufft. Att vara tvåbarnsförälder är tuffare.

För att kompensera bristen på inlägg under vinjetten ”Peckans Pella” (jo man blir barnslig när man är pappaledig), ska jag nu haspla ur mig Pella-grejor i färskt minne. Om du läser det här om sisådär sex-sju år Pella, så ska du veta att din favoritplats mellan cirka 1-1,5 års ålder var framför dörren. Alltså där det i många hushåll ligger en hallmatta som det står ”Välkommen på”. Hade vi haft en hallmatta borde det stå ”Pellas plats” på den. För där gillar du att sitta med ryggen mot dörren. Ett av dina första ord var  just ”sitta” och där satt du och sa: ”sitta” med ryggen fri. Tryggt och bra (mamma och pappa har införskaffat säkerhetsdörr (den gamla släppte in så mycket ljud)).

Alla säger att Pella är lik Vanna. Men jag och Frida blir lika förvånade varje gång vi tittar på gamla bilder på Vanna och inser att folk faktiskt har rätt. Ni är lika, men samtidigt väldigt olika. Pella är så himla kramgo. Vanna var lite mer cool. Kan det vara så att du kastar dig upp i min famn för att söka skydd… att vara andrabarn är tufft. Särskilt när domaren tittar åt andra hållet och det är fritt fram för tjyvnyp.

När jag skriver det här ligger både Vanna och Pella och sover. Mamma sitter framför sin dator och pappa framför sin. Tv är liksom inte grejen i den här familjen. Det är sånt som Vanna tittar på när pappa lagar kvällsmaten. Och då ligger Pella ibland längst fram på sängkanten med huvudet i händerna . Precis som syrran. Fast bara några minuter, sen springer hon ut till pappa och hoppas att maten är klar eller att han kan ”läsa book”.

För några timmar sedan var jag på Vannas förskola. Föräldramöte. Riktigt spännande att  förstå vad Vanna pysslar med på dagarna. Och att plötsligt förstå varför Vanna i morse sa: idag är det grön dag, jag ska ha gröna kläder. Av närvarostaplarna på väggen att döma är det lila dag imorgon Vanna. Och på fredag gul. Hmm, kanske hinner färga om alla dina rosa plagg så att de blir gula…

Avslutar detta mastodontinlägg med en bild jag hittade i Vannas låda på dagis. Fastnade lite extra för den. Visst är det härlig rörelse. Håret som fladdrar. Och så underst Vannas nyfunna signatur. Ett stort V, ett litet a (ser ut som p), två små n:n (ser ut som i:n) och ett litet a. Cool!

Förresten, jag knäppte en bild. Med mobilen (nu när jag snart har nytt jobb ska jag nog uppgradera mobilkameran…):

Och så slutligen inspirationen till detta blogginlägg (förutom mina barn). Min gamle vän, forne kombo, gymnasievän och gubbe Fredrik Storm har sent om sider skaffat blogg. Den handlar enligt uppgift om ingenting. Men efter att ha läst hans ovanligt innehållsrika ingenting-inlägg blev jag sporrad till ovanstående. Och så hoppas jag att Storrrm (eller koffka som somliga kallar honom) fortsätter leverera.  Håll koll på: http://storrrm.com/

Kanske kan han bli lika produktiv som Hårdrockarpappan Johan!

 

Ryssland brinner

Det var ett tag sedan jag gick igenom länkarna i Google Reader. Kanske för att jag ägnat de flesta kvällar de senaste månaderna med att natta min dotter som är ovanligt nyfiken på livet och tycker det här med sömn är överskattat.

Men ikväll somnade hon. Och ett par tusen inlägg i Google Reader senare är även jag en smula matt. Hos Emretsson fick jag en klimathotsuppdatering. Därifrån trillade jag in på en artikel om bränderna i Ryssland.
Än mer dramatisk blev bilden av dessa bränder när jag längre ner i Google Reader gick igenom länkarna från bloggen English Russia. Där bjöds det på massvis med bilder från Moskva och de brinnande skogarna. Fasansfullt men samtidigt vackert på något obehagligt apokalyptiskt vis.

Moskva >>

Ryssland brinner >>

Här släcks det bränder >>