Om exakt två månader är min pappaledighet slut och jag ger mig i kast med nya arbetsuppgifter på mitt kära förlag IDG. Jag blir projektledare med ansvar för ”viktiga digitala satsningar”. Ska onekligen bli kul.

Samtidigt börjar jag mentalt växla över hjärnan till ett ”jag ska jobba spår”. Exakt 60 dagar pappaledighet kvar och jag har knappt skrivit ett enda inlägg om min älskade dotter Pella. Vanna hon hade till och med en egen vinjett: ”Veckans Vanna”. Det är knepigt att vara andrabarn. Samtidigt får man så mycket gratis. Pella har en storesyrra att se upp till och kopiera. För några veckor sedan vill Pella ”hoppa upp” (jo hon pratar) i stora däckgungan. Hon satte sig där, tog ett stadigt tag om kedjorna för att sedan börja luta sig bakåt och framåt. Hon tar fart! Yikes tänkte jag och höll oroligt fast henne i luvan, helt i onödan.

Nämnde jag förresten att jag har nytt jobb. Projektledare ”för digitala satsningar”. Givetvis plockade jag fram mobilen och filmade min dotters bravad:

Pella är häpnadsväckande charmig när hon skriker: ”andirs, andirs” och ”läsa bok, läsa bok”. Sen sitter vi där i soffan och läser bok efter bok. Pella är rastlös som bara den och slänger gärna ur sig ett ”slut” när det är två sidor kvar. Sedan springer hon och hämtar en ny. Ofta från golvet eftersom hon en kvart tidigare ägnat någon minut åt att dra ner alla böcker från bokhyllan. Det här med att riva ur saker ur bokhyllor och skåp är en talang som är helt i klass med syrrans. Fast i kombination med Vannas faibless för att bygga kojor och barrikader av allt möjligt blir denna talang inte lika väl mottagen. Att vara andrabarn är tufft. Att vara tvåbarnsförälder är tuffare.

För att kompensera bristen på inlägg under vinjetten ”Peckans Pella” (jo man blir barnslig när man är pappaledig), ska jag nu haspla ur mig Pella-grejor i färskt minne. Om du läser det här om sisådär sex-sju år Pella, så ska du veta att din favoritplats mellan cirka 1-1,5 års ålder var framför dörren. Alltså där det i många hushåll ligger en hallmatta som det står ”Välkommen på”. Hade vi haft en hallmatta borde det stå ”Pellas plats” på den. För där gillar du att sitta med ryggen mot dörren. Ett av dina första ord var  just ”sitta” och där satt du och sa: ”sitta” med ryggen fri. Tryggt och bra (mamma och pappa har införskaffat säkerhetsdörr (den gamla släppte in så mycket ljud)).

Alla säger att Pella är lik Vanna. Men jag och Frida blir lika förvånade varje gång vi tittar på gamla bilder på Vanna och inser att folk faktiskt har rätt. Ni är lika, men samtidigt väldigt olika. Pella är så himla kramgo. Vanna var lite mer cool. Kan det vara så att du kastar dig upp i min famn för att söka skydd… att vara andrabarn är tufft. Särskilt när domaren tittar åt andra hållet och det är fritt fram för tjyvnyp.

När jag skriver det här ligger både Vanna och Pella och sover. Mamma sitter framför sin dator och pappa framför sin. Tv är liksom inte grejen i den här familjen. Det är sånt som Vanna tittar på när pappa lagar kvällsmaten. Och då ligger Pella ibland längst fram på sängkanten med huvudet i händerna . Precis som syrran. Fast bara några minuter, sen springer hon ut till pappa och hoppas att maten är klar eller att han kan ”läsa book”.

För några timmar sedan var jag på Vannas förskola. Föräldramöte. Riktigt spännande att  förstå vad Vanna pysslar med på dagarna. Och att plötsligt förstå varför Vanna i morse sa: idag är det grön dag, jag ska ha gröna kläder. Av närvarostaplarna på väggen att döma är det lila dag imorgon Vanna. Och på fredag gul. Hmm, kanske hinner färga om alla dina rosa plagg så att de blir gula…

Avslutar detta mastodontinlägg med en bild jag hittade i Vannas låda på dagis. Fastnade lite extra för den. Visst är det härlig rörelse. Håret som fladdrar. Och så underst Vannas nyfunna signatur. Ett stort V, ett litet a (ser ut som p), två små n:n (ser ut som i:n) och ett litet a. Cool!

Förresten, jag knäppte en bild. Med mobilen (nu när jag snart har nytt jobb ska jag nog uppgradera mobilkameran…):

Och så slutligen inspirationen till detta blogginlägg (förutom mina barn). Min gamle vän, forne kombo, gymnasievän och gubbe Fredrik Storm har sent om sider skaffat blogg. Den handlar enligt uppgift om ingenting. Men efter att ha läst hans ovanligt innehållsrika ingenting-inlägg blev jag sporrad till ovanstående. Och så hoppas jag att Storrrm (eller koffka som somliga kallar honom) fortsätter leverera.  Håll koll på: http://storrrm.com/

Kanske kan han bli lika produktiv som Hårdrockarpappan Johan!

Fick precis ett telefonsamtal från pappa. Han ska snart börja göra julkorv och sen är det dags att göra ”minced meat” till de engelska julpajerna ”mince pies” (nej, det har inget med köttfärs att göra). Nu verkar det som att mina kära föräldrar tappat bort receptet. Så nu har jag rotat fram mitt gamla och knäppt kort på det. Och när jag ändå gjorde det tänkte jag att det var lika bra att dela med mig av det till resten av mänskligheten…

So here goes! (klicka på bilderna för att få dem i läsbart format.

Det stora Äppelkriget – makarna Engström testar svenska äpplen

Svenska äpplen regerar säger Anders. Men vissa suger säger Frida, man vet ju inte vilka äpplen som är goda och vilka som är öken.
Dags att kolla vilka svenska äpplen som gäller… vi testar alla äpplen vi kommer över. Här är våra testresultat:

SUNRISE:
Utseende:  Litet, nätt. Gul grundton, vacker rodnad med avlånga fläckar. Vaxig yta.
Doft: Fantastisk, aromatisk.
Tuggmotstånd: Krispigt skal. Fint kött. Kompakt.
Smak: Söt, med lätt syra. Nästan lite parfymerad. Smakrik. Fin boquet.
Betyg:

FRIDA:
Äpplet ligger fint i handen och har ett långt äppelskaft. Känns helt rätt. Tillför mer än man kan tro till smakupplevelsen.

ANDERS:
Litet och naggande gott. En härlig liten munsbit. Äter gärna upp kärnhus och allt. Negativt: lite väl parfymig?

SIGNE TILLISCH
Utseende:  Rejält, gulgrönt, med prickar och vaxig yta.
Doft: Diskret men ljuv
Tuggmotstånd: Ganska mjukt skal. Köttet något poröst, en smula mjöligt.
Smak: Viss syra, viss sötma, ganska neutral.
Betyg:

FRIDA: Bekräftar mina fördomar. Neutralt på gränsen till menlöst. Något mjöligt, fruktköttet lite för mjukt, så också skalet.

ANDERS: Känner inte riktigt att testäpplet var representativt. Signe kan ge mer. Men det är inte ett äpple som sticker ut.

AROMA
Utseende:  Äppelformat (SIC!), rödgult.
Doft: Söt men frisk, inte kvalmig. Doftar fint.
Tuggmotstånd: Härlig *katschunk*-känsla när man biter igenom skalet. Starkt och välmående kött.
Smak: Fruktsoda, viss sötma, men framförallt friskt.

Betyg:

FRIDA:
Bra avvägning mellan frukt och skal, ger en smakrik upplevelse. Plus för den friska doften.

ANDERS:
Här frigörs en hel kaskad smakämnen när man tar en tugga. Friskt och saftigt. Gillar starkt. Gör skäl för namnet.

Lobo
Utseende:  Märklig lätt omogen färg. Skiftar mellan grönt och rött. Stort och kraftigt med vaxig yta.
Doft: Modest. Man måste hårdlukta… för att komma åt den. Och då: ganska trevlig.
Tuggmotstånd: Under det ganska hårda skalet döljer sig ett ganska svampigt fruktkött.
Smak: Vattnig med ganska mycket syra. Törstläckare?

Betyg:

FRIDA:

Näe, inte min grej. För vattnigt och smaklöst. Är jag törstig är ett glas vatten godare.

ANDERS:
Älskar namnet. Lite loco på något vis. Men äpplet känns mer som ett misslyckat experiment. Ett uppumpat äpple med för mycket vatten. Tuggupplevelsen drar ner betyget en hel del. Det ska inte kännas som att man tuggar på en Karl Johansvamp när man äter äpple.

Ingrid Marie
Utseende:  Djuprött, med gula inslag och små gula prickar. Normalstort. Vitt kött. Skalet färgar av sig.
Doft: Doftar fint. Balanserat.
Tuggmotstånd: Distinkt skal, mjöligt fruktkött ger ganska litet tuggmotstånd.
Smak: Bärigt, sött friskt med fin eftersmak. Smakar skog.

Betyg:

FRIDA:

Synd på ett så vackert och väldoftande äpple. Kan inte ta mig förbi mjöligheten. Konsistensen är min största invändning. Lågt betyg trots fin färg och fin eftersmak.

ANDERS:

Så här tänker jag mig äpplet som serverades snövit av den elaka drottningen. Vackert, men under ytan förrädiskt mjöligt. En besvikelse. Konsistensen är halva grejen med äpplen och jag gillar inte pulver! Ändå kan jag inte låta bli att undra: kanske det här äpplet är godare om man äter det kylskåpskallt?

Discovery
Utseende:  Rödgrönt, ganska nätt. Kompakt med gröna prickar.
Doft: Stark söt doft. Skulle kunna användas som parfym…
Tuggmotstånd: Stuns i skal och kött. Helt okej.
Smak: Mycket smak i skalet. Söt och frisk.

Betyg:

FRIDA:

Fantastisk doft. Gott skal. Fruktköttet är inte så smakrikt, snudd på menlöst.  Men jag gillar att äpplet är nätt, skönt att hålla i handen.

ANDERS:
Jag upplever detta äpple som kvalmigt… kanske är det lite för sött för min smak. Hursomhelst inget äpple jag återvänder till. Det sticker liksom inte ut åt något håll.

Gravensteiner
Utseende:  Jämn gulgrön färg. Grönaktiga prickar. Vaxig yta.
Doft: Mycket doft. Blommig. Angenäm.
Tuggmotstånd: Tunt skal, mjöligt ganska torrt fruktkött. Inte så mycket tuggmotstånd alls.
Smak: Ganska neutral med viss syra. Surt skulle somliga säga.

Betyg:

FRIDA:

Jag förstår nu att min tidigare bekantskap med svenska äpplen baserats på Gravensteiner. Tråkigt, blaskigt, tunt skal, ointressant. Två tuggor och sedan slänger man bort det.

ANDERS:

Påminner om det där obehagliga importerade äpplet Golden delicious. Det är inte delicious för fem öre. Ingen mer Gravensteiner för min del.

Rubinola
Utseende:  Fantastisk skimrande djupgul färg som går mot rött. Stort och kraftigt.
Doft: Ljuvt aromatiskt
Tuggmotstånd: Rejält tuggmotstånd. Det här är ett äpple med densitet. Härligt chunkigt.
Smak: Syrligt med söta undertoner. Saftigt.

Betyg:

FRIDA:

omdöme kommer…

ANDERS:

Ett härligt tuggäpple. Kanske, kanske lite för mycket tugg i förhållande till smakupplevelsen. Men smaken i sig är inte oäven. Bra balans mellan sötma och syra och riktigt saftigt. Bra nära en fyra, men någonting får mig att ändå ge den tre äpplen.

Sluttestat….

Sunrise och Aroma är vinnarna i vårt test, hittills… Det finns en massa sorter kvar att undersöka:
Alice, Cox Orange, Filippa, Gloster, James Grieve, Katja, Mio, Summerred och Wealthy. Här Wikipedias lista >>
Vi lovar återkomma!

h

Efter en rafflande förlossning (jo rafflande är rätt ord), och mindre än ett dygn på BB landade vi hemma i Bagis. Härligt!
Nu återstår bara att hitta på ett bra namn på miss X.

UPPDATERING:
Hon heter Pella!

…ankomsten av en filur som just nu ser ut så här:

Börjar bli väldigt förvirrad över vilka som vet eller inte vet… men nu är det i alla fall superofficiellt.
På bilden ser ni ett junibarn som i ytterligare 6 månader kommer att göra sitt yttersta för att få mamma Fridas uppmärksamhet. Han/hon kommer att kickboxas, joddla och troligtvis även vinka på nästa ultraljud som sker om ett par veckor.

Hur blivande storasyster Vanna ser på saken är inte helt klart. Häromdagen hävdade hon att hon hade en bebis i magen. Vi får väl se vem som föder först.

Häromåret gjorde Frida en broderad tavla med ordet ”Übercool” och gav mig i present. I år överträffade hon sig själv med en tshirt som hon låtit brodera in en QR-kod på. Ni som inte vet vad det här kan läsa här >>

Coolast av allt: Med hjälp av en QR-kodläsare i exempelvis en Androidlur eller Iphone kan man läsa in koden och få den översatt. Vad koden betyder? Kolla in bilden ovan (den blir större om du klickar på den).

Tack för en fantastisk julklapp älskling! Du är bäst!

2010 blir ett lite extra speciellt år för familjen Engström.
Hoppas det blir det för er med!

Så här mysigt har vi det. Jovisst, hade vi bara haft sex barn till så hade vi varit familjen von Trapp minus visselpipa, Edelweiss, jättehus och alpkuliss…

Visst spelar de fint: