Häromåret gjorde Frida en broderad tavla med ordet ”Übercool” och gav mig i present. I år överträffade hon sig själv med en tshirt som hon låtit brodera in en QR-kod på. Ni som inte vet vad det här kan läsa här >>

Coolast av allt: Med hjälp av en QR-kodläsare i exempelvis en Androidlur eller Iphone kan man läsa in koden och få den översatt. Vad koden betyder? Kolla in bilden ovan (den blir större om du klickar på den).

Tack för en fantastisk julklapp älskling! Du är bäst!

Läste en intressant artikel på Googles blogg idag om möjligheten att bygga egna 3d-hus med hjälp av insticksprogrammet ”Google Building Maker” och Google Earth.

Min första tanke: Ah! Jag bygger IDG-huset och gör en nyhet om det åt PC för Alla imorgon.
Min andra tanke: Jag bygger upp varenda kåk i Bagarmossen och bloggar om det på Bagisbloggen…
Min tredje tanke: Äsch, jag kan väl testa med mitt eget hus.

Sen installerade jag programmet och upptäckte till min stora besvikelse att inte en endaste stad i Stockholm var insläppt i Googles nybyggarprogram. Den närmaste platsen jag kunde bebygga var Helsingfors.

Min fjärde tanke: Ah, jag bygger Kiasma! Fasiken vad coolt att berätta för folk att man var med och byggde Helsingfors coolaste museum…

Sen satte jag igång. Då insåg jag att coola museer kräver lite mer jobb än kvadratiska, rätvinkliga kåkar.

Kiasma krävde lite extra byggskills...

Jag gav upp.

I alla fall för den här gången.

Den har funnits på min att-göra-lista i flera månader. ”Operation Spice”. Även kallad Operation Basilika. Eller kort och gott: Någon jävla ordning i kryddskåpet måste det väl vara!

Så gott som dagligen har jag svurit över att alla kryddburkar ligger huller om buller på en hylla i kökskåpet brevid spisen. Kryddhylla ovanför spisen har aldrig varit ett alternativ. Det mår ju inte kryddorna bra av. Kryddor i kökslåda med särskilda fack (som den här) verkar smart, men vi har ingen låda över. Lösningen är små lådor du kan plocka ut när du lagar mat. Dessutom med bra och logisk ordning.
Tanken har funnits där länge, men idag blev det äntligen av. Här bredvid ser ni resultatet.

Av bara farten målade Frida och jag om toalettens väggar (med den krydddoftande färgen Tandoorirött) och jag skruvade upp en magnetlist för knivarna.

En riktigt bra dag med andra ord.

Förutom att skriva två inlägg på Bagisbloggen, twittra, fejsat, dutubat (kreationisterna är galna), mejlat, rsssnokat, jaikuat, bloggyat, millat (jo Adamos twitterattack är lam) och kollat in grejor på Ikea, har jag ägnat merparten av kvällen åt att göra en Kurbitstshirt på Spreadshirt.net. Vi har länge pratat om att det vore kul att göra lite merchendize till Kurbitsbloggen. Inte minst vore det kul för Frida att gå runt med en schysst Kurbits-tshirt. Men att bara plocka loggan och göra om den till tshirt visade sig inte vara helt lätt.

Vill man ha ett riktigt bra tryck ska man ta fram en vektoriserad eps. Så långt inga problem. Loggan är ju gjord i Illustrator. Men trycket hos Spreadshirt görs i max tre färger. Jag fick alltså försöka reducera tio färger till tre. Första versionen såg väldigt AIK ut. Färgerna var svart, gult och rött. Frida ville ha mer neon och resultatet av det försöket (som dessutom krävde en del modifikationer av loggan) ser ni här brevid. Motivet är uppladdat på mitt Spreadshirt-konto och nu återstår det att se om de godkänner det. Den processen kan tydligen ta upp till två dagar. Under tiden kan jag fundera på fler motiv. Vet att Frida hemskt gärna skulle vilja ha ett med texten: ”Kurbitch”.

Kolla in, och läs om några av förändringarna här >>

Folket* har sagt sitt. Eller snarare tjatat. ”När får vi se Anders nya glasögon.” Så nu är det dags.
För att göra det hela lite mera spännande bjuder jag på en bild på hur glasögonen sett ut de senaste tre åren:    (*=Simon och Andreas)

Inget större fel med dem. Förutom att de var grymt slitna, repiga och framförallt (enligt min nya optiker) helt fel. Och då pratar vi synskärpa. Mina gamla glasögon var gjord för någon som är närsynt. Mina nya för en översynt (något jag haft glasögon emot sedan typ tre-fyraårsåldern). Vi får hoppas nya optikern har rätt. Så här ser de i alla fall ut:

Nu gäller det bara att fräscha till resten av ansiktet… Sen är jag redo att visa upp min nya stil som jag fick i julklapp av Frida. Det ni! Här pratar vi Total Daddy Makeover.

Så vad tycker ni om glasögonen? Vad är folkets** dom? 

**=Alla + Andreas och Simon

Tydligen var det jordskalv i Skåne häromdagen. Kanske var det det som fick DN:s japankorre att göra ett jordbävningsknäck till dagens DN. ”Tokyo övar i väntan på jätteskalv”. Nu ska inte mitt blogginlägg handla om detta, eller att nästa finanskris antagligen utlöses just av ett sådant jätteskalv. Nä det som fick mig att haja till var framförallt denna bild i pappersupplagan:

Titta noggrannt på bilden. Det är inte barnen som hukar sig i klassisk ”duck-and-cover”-stil som jag reagerar på. Det är Ikea. Jovisst har detta barnrum samma gardin och samma lekmatta som vår  lilla Vanna. Och faktiskt skulle reportaget kunna ha gjorts var som helst. Pokemon-gubben på det lilla skrivbordet (säkert också Ikea) är visserligen japansk, men skulle kunna stå i barnrum i såväl Sverige som England eller varför inte Chile?

Vi lever onekligen i en globaliserad mischmasch-kultur. Bra eller dåligt? Kanske kan samma möblemang i alla hem ge någon slags gränsöverskridande gemensamhetskänsla? Kanske kan en global generation av Pokemon-skolade barn få gemensamma beröringspunkter och ett gemensamt nostalgisk minnesarkiv som kan ena världen och ge mindre spänningar?

Tänk att på FN-toppmöten prata gamla pokemon-avsnitt ungefär som svenska 70-talister kan känna gemenskap när de pratar om Vilse i pannkakan och Fem myror är fler än fyra elefanter.

Och kanske Ikea gör världen en tjänst genom att sprida lekmattan Lekplats? Kanske är Kamprad frälsaren som på sikt ger oss världsfred…

…då borde man spela in åtminstone en scen i Brunkebergstunneln. Tänkte jag när jag och Vanna för några veckor sedan gick igenom detta märkliga byggnadsverk. Tunneln blev klar 1886 och invigdes av kung Oscar II den 9 juni samma år. De som ville ta genvägen från city till Humlegården 15-20 minuter under åsen lär på den tiden ha behövt betala 2 öre. Idag är detta spejsiga nöje helt gratis, tillskillnad från Katarinahissen, en annan av arkitekten Knut Lindmarks skapelser.

Är det inte väldigt intressant att samma person är arkitekten bakom två av Stockholms mest ambitiösa genvägar. Knut Lindmark hade onekligen bråttom. Kanske var det därför han begick självmord istället för att vänta in den naturliga döden?

Lindsay Lohans vita tatuering ska tydligen påminna henne om att andas när hon får astmaanfall.

Kom via Lisa Magnussons blogg till en artikel hos Aftonbladet som berättar att vita tatueringar är den hetaste trenden just nu. Lindsay Lohan lär ha tatuerat in ordet ”Breathe” på handleden och Kate Moss ska ha ett par vita hjärtan tatuerade på ”ena sidan av kroppen”. Av texten i Aftonbladet att döma verkar det vara den perfekta tatueringen för fegisar som bara vill att tatueringen ska synas lite grann (typ motsatsen till Charles Mansons hakkors i pannan).

Som något av en otatuerad bloggauktoritet på tatueringar (Den otatuerade mässarrangören, Är kurbits nya tribal?), måste jag givetvis göra en djupdykning i internets underbara gömmor efter mer info om detta fenomen.

Den stora frågan: är vita tatueringar det nya svarta? Är vita tatueringar en trend?
Daily Mail, som är källan till Aftonbladets rewrite, bygger sin trendspaning på att:

1. Kändisarna gör det, intygat av fotomodellen Jasmine Lennard som säger:

 Everyone in LA is having the tattoos so I just had to have one. I saw Lindsay Lohan had one and it looked so pretty I asked her where she got it. She told me to go to the Shamrock.

2. En intervju med en brittisk tatuerare som intygar att det börjar bli poppis i England.

Själv har jag försökt kolla upp storyn genom lite hederlig googlejournalistik… Jag började med tatueringsforumen. Svårsökta saker där de flesta inläggen om vita tatueringar verkar handla om problemen: 1. Vita tatueringar har svårt att läka eftersom färgen är grövre än annan färg. 2. Tatueringarna håller dåligt, bland annat känsliga för solljus, 3. Tatueringarna funkar bara om du har rätt hudfärg (färgen blandas med din huds pigment).

Bland google-träffarna blir det mest referenser till just Lindsay Lohan. På NineMSN, konstaterar man i en artikel från igår: ”White ink tattoos Hollywood’s new black” (hmm, min rubrik var tydligen inte så originell) och gräver upp ytterligare en b-kändis, Khloe Kardashian, som i somras, på väg till fängelset för att sitta av ett rattfyllestraff, lät tatuera in ”KK” på handleden.

Sajten Trendhunter har också plockat upp storyn, och bjuder till och med på ett bildspel när de konstaterar att vita tatueringar blir alltmer populära. 

Men är då kändisar tillräckligt för att kalla det en trend? Det är ju inte kändisarna som sätter trenderna. De är de som plockar upp dem och sedan gör dem till ett massfenomen (precis som den där ringen jag skrev om häromdagen).

På bildcommunityn Flickr hittar jag pusselbiten som får mig övertygad. En grupp kallad White ink tattoos, med 176 medlemmar. Administratören Ken Christ berättar i ett inlägg, daterat 3 oktober 2007, att han bloggade om sina vita tatueringar redan 2004. Hösten 2007 genererar inlägget plötsligt massvis med trafik. Någonting har hänt. 

Och vem vet, kanske är det dags för mig att äntligen förverkliga den där idén med skördetröskan över bröstet. Fast med vitt bläck, så att den blir ännu svårare att se.

Nu är jag trött på att dissa personer som gjort i mina ögon omoraliska saker… dags för lite positiv pepp och hiss (kanske hylla Johan Stael von Holstein som fattat att han inte har något i Kulturrådet att göra...). Men i väntan på det (kanske nästa vecka…) vill jag ägna några rader åt att dissa världens mest irriterande inredningsdetalj:

Sugproppskrok med superpiller...

Den sugproppsförsedda kroken. Ja, inte bara den förresten. Allt som ska hängas upp på väggen med hjälp av sugpropp. Idén är klok. Klart att inredningsnördar som vill möblera om stup i kvarten inte ska behöva borra ett hål varje gång de vill ha upp en krok. Och i badrummet är det bra att skona kaklet, framförallt när man bor i hyresrätt.
Men så har vi den avskyvärda praktiken. Den praktiska användningen av dessa tingestar. Jag vet inte hur många gånger kroken med de där amerikanska pillren trillat ned i badrummet… (en självklar inredningsdetalj) eller kroken med tvättlapparna i köket legat på golvet.

Den förstnämnda fortsätter vi att sätta upp en gång i månaden (svårt att motivera ett borrhål för ett paket piller). Den sistnämnda slängde jag i soptunnan och skruvade fast en redig krok.

Något som jag varmt kan rekommendera er som gång efter annan slickar på sugproppar som envisas med att trilla ned. Sedan sugproppskroken i köket försvann är jag en betydligt mer harmonisk och lyckligare människa.