Det stora Äppelkriget – makarna Engström testar svenska äpplen

Svenska äpplen regerar säger Anders. Men vissa suger säger Frida, man vet ju inte vilka äpplen som är goda och vilka som är öken.
Dags att kolla vilka svenska äpplen som gäller… vi testar alla äpplen vi kommer över. Här är våra testresultat:

SUNRISE:
Utseende:  Litet, nätt. Gul grundton, vacker rodnad med avlånga fläckar. Vaxig yta.
Doft: Fantastisk, aromatisk.
Tuggmotstånd: Krispigt skal. Fint kött. Kompakt.
Smak: Söt, med lätt syra. Nästan lite parfymerad. Smakrik. Fin boquet.
Betyg:

FRIDA:
Äpplet ligger fint i handen och har ett långt äppelskaft. Känns helt rätt. Tillför mer än man kan tro till smakupplevelsen.

ANDERS:
Litet och naggande gott. En härlig liten munsbit. Äter gärna upp kärnhus och allt. Negativt: lite väl parfymig?

SIGNE TILLISCH
Utseende:  Rejält, gulgrönt, med prickar och vaxig yta.
Doft: Diskret men ljuv
Tuggmotstånd: Ganska mjukt skal. Köttet något poröst, en smula mjöligt.
Smak: Viss syra, viss sötma, ganska neutral.
Betyg:

FRIDA: Bekräftar mina fördomar. Neutralt på gränsen till menlöst. Något mjöligt, fruktköttet lite för mjukt, så också skalet.

ANDERS: Känner inte riktigt att testäpplet var representativt. Signe kan ge mer. Men det är inte ett äpple som sticker ut.

AROMA
Utseende:  Äppelformat (SIC!), rödgult.
Doft: Söt men frisk, inte kvalmig. Doftar fint.
Tuggmotstånd: Härlig *katschunk*-känsla när man biter igenom skalet. Starkt och välmående kött.
Smak: Fruktsoda, viss sötma, men framförallt friskt.

Betyg:

FRIDA:
Bra avvägning mellan frukt och skal, ger en smakrik upplevelse. Plus för den friska doften.

ANDERS:
Här frigörs en hel kaskad smakämnen när man tar en tugga. Friskt och saftigt. Gillar starkt. Gör skäl för namnet.

Lobo
Utseende:  Märklig lätt omogen färg. Skiftar mellan grönt och rött. Stort och kraftigt med vaxig yta.
Doft: Modest. Man måste hårdlukta… för att komma åt den. Och då: ganska trevlig.
Tuggmotstånd: Under det ganska hårda skalet döljer sig ett ganska svampigt fruktkött.
Smak: Vattnig med ganska mycket syra. Törstläckare?

Betyg:

FRIDA:

Näe, inte min grej. För vattnigt och smaklöst. Är jag törstig är ett glas vatten godare.

ANDERS:
Älskar namnet. Lite loco på något vis. Men äpplet känns mer som ett misslyckat experiment. Ett uppumpat äpple med för mycket vatten. Tuggupplevelsen drar ner betyget en hel del. Det ska inte kännas som att man tuggar på en Karl Johansvamp när man äter äpple.

Ingrid Marie
Utseende:  Djuprött, med gula inslag och små gula prickar. Normalstort. Vitt kött. Skalet färgar av sig.
Doft: Doftar fint. Balanserat.
Tuggmotstånd: Distinkt skal, mjöligt fruktkött ger ganska litet tuggmotstånd.
Smak: Bärigt, sött friskt med fin eftersmak. Smakar skog.

Betyg:

FRIDA:

Synd på ett så vackert och väldoftande äpple. Kan inte ta mig förbi mjöligheten. Konsistensen är min största invändning. Lågt betyg trots fin färg och fin eftersmak.

ANDERS:

Så här tänker jag mig äpplet som serverades snövit av den elaka drottningen. Vackert, men under ytan förrädiskt mjöligt. En besvikelse. Konsistensen är halva grejen med äpplen och jag gillar inte pulver! Ändå kan jag inte låta bli att undra: kanske det här äpplet är godare om man äter det kylskåpskallt?

Discovery
Utseende:  Rödgrönt, ganska nätt. Kompakt med gröna prickar.
Doft: Stark söt doft. Skulle kunna användas som parfym…
Tuggmotstånd: Stuns i skal och kött. Helt okej.
Smak: Mycket smak i skalet. Söt och frisk.

Betyg:

FRIDA:

Fantastisk doft. Gott skal. Fruktköttet är inte så smakrikt, snudd på menlöst.  Men jag gillar att äpplet är nätt, skönt att hålla i handen.

ANDERS:
Jag upplever detta äpple som kvalmigt… kanske är det lite för sött för min smak. Hursomhelst inget äpple jag återvänder till. Det sticker liksom inte ut åt något håll.

Gravensteiner
Utseende:  Jämn gulgrön färg. Grönaktiga prickar. Vaxig yta.
Doft: Mycket doft. Blommig. Angenäm.
Tuggmotstånd: Tunt skal, mjöligt ganska torrt fruktkött. Inte så mycket tuggmotstånd alls.
Smak: Ganska neutral med viss syra. Surt skulle somliga säga.

Betyg:

FRIDA:

Jag förstår nu att min tidigare bekantskap med svenska äpplen baserats på Gravensteiner. Tråkigt, blaskigt, tunt skal, ointressant. Två tuggor och sedan slänger man bort det.

ANDERS:

Påminner om det där obehagliga importerade äpplet Golden delicious. Det är inte delicious för fem öre. Ingen mer Gravensteiner för min del.

Rubinola
Utseende:  Fantastisk skimrande djupgul färg som går mot rött. Stort och kraftigt.
Doft: Ljuvt aromatiskt
Tuggmotstånd: Rejält tuggmotstånd. Det här är ett äpple med densitet. Härligt chunkigt.
Smak: Syrligt med söta undertoner. Saftigt.

Betyg:

FRIDA:

omdöme kommer…

ANDERS:

Ett härligt tuggäpple. Kanske, kanske lite för mycket tugg i förhållande till smakupplevelsen. Men smaken i sig är inte oäven. Bra balans mellan sötma och syra och riktigt saftigt. Bra nära en fyra, men någonting får mig att ändå ge den tre äpplen.

Sluttestat….

Sunrise och Aroma är vinnarna i vårt test, hittills… Det finns en massa sorter kvar att undersöka:
Alice, Cox Orange, Filippa, Gloster, James Grieve, Katja, Mio, Summerred och Wealthy. Här Wikipedias lista >>
Vi lovar återkomma!

Många verkar just nu överge mikrobloggtjänsten Jaiku för svenska Bloggy och mikrobloggklassikern Twitter. Vi får se om flykten är tillfällig, om den lever vidare med en liten kärna av entusiaster.

Själv kan jag inte låta bli att tänka på en massa andra tjänster/communities man använt genom åren. Tjänster som under en begränsad period använts intensivt för att sedan falla i glömska.

Frågan är om tjänsterna dör. Kanske lever de vidare med en liten skara fans som är plattformen trogen? Det finns ju faktiskt de som fortfarande hänger i gamla BBS:er (plocka fram Telnetklienten och kolla om Fabbes BBS fortfarande är uppe…).

Låt oss börja en liten rundtur…

Passagen
Okej, jag var aldrig en av dem som hängde i Passagens forum. Men en gång i tiden hade jag ett par gratis hemsidor här. Jag tror jag har två vänner som fortfarande använder Passagens mejltjänst i övrigt hör jag inte mycket av denna sajt. Minns när den var dominant, när det pratades portaler till höger och vänster och fajten skulle stå mellan Passagen, Postens Torget och Spray. Stor är den visserligen fortfarande (senste Kia-mätningen från vecka 50 förra året visade 740 386 uniks webbläsare), men för mig är den helt död, och jag undrar om den lyckas hålla uppe besöksiffrorna så många år till?

Skunk
Communityn Skunk.nu startades av en kille som heter Andreas Harnemo i Luleå 1998. Året därpå var jag medlem och under ett intensivt år umgicks jag med ett gäng personer såväl URL som IRL framförallt i en grupp som hette +25. En grupp som på den här tiden kände sig som en minoritet i sociala sammanhang på nätet. Skunk köptes upp av Spray, genomgick en liten redesign. Sedan dess verkar tiden ha stått stilla. Men visst finns det folk som hänger där. Kanske ett fyrtiotal åt gången. Själv kan jag inte komma ihåg lösenordet, och mejladressen jag använde vid registreringen kanske går till något spamdränkt konto hos Kurir (numera Spray) eller Home (numera Spray).
(här lite folk som var med i +25… eller var det Succé?) 

Spraydio
Ska man hänga med januari 2009 är det helt okej att hävda att man är ”Spotified”. För några år sedan var internetradio hett och hetast bland de svenska musiktjänsterna var länge Spraydio. En jätteskön musiktjänst med olika rum för olika musikstilar där du kunde (kan) önska låtar som lade sig i en gemensam spellista. Spraydio fungerar dessutom som en community där du kan chatta och med din profilsida visa upp din musiksmak och annat tyckande. Ett finfint sätt att träffa likasinnade. Eller hur Laura och Nils…

När jag idag loggade in var det inte särskilt många låtar i önskelistan. Och mitt senaste mejl i inboxen var från 2004. 

ICQ
Oj, minns faktiskt inte när jag använde mitt ICQ-konto senast. Har för mig att det var sisådär fem år sedan och att jag i samma veva hade en liten pratstund med min gamle kompis Putte, som jag inte hört av sen dess.
Själv blev jag väldigt trött på ICQ ett tag, och tyckte mest att det var störde mig i mitt arbete. Några år senare övertalade Simon mig att installera Messenger, som jag faktiskt använt sedan dess. Framförallt som arbetsverktyg. Det är ett grymt sätt att hålla kontakt med frilansare (och Simon). Antar att jag skulle uppleva ICQ på samma sätt idag. Men då det begav sig var jag inte mogen (dessutom var tjänsten inte fullt lika användbar med modemuppkoppling…)  

Altavista
Det fanns en tid då man använde en massa olika sökmotorer när man letade efter saker på webben. Sen kom Google, och så blev man lat och la det mesta andra sökandet på hyllan. Innan Googles entre var Altavista kungen. Fasiken vad coolt det var när de började med bildsök och deras översättningstjänst Babel Fish (numera ägd av Yahoo) var cool den med.

Andra sökmotorer jag minns: Webcrawler, Lycos, Excite, Metacrawler, Ask Jeeves och Kvasir. Microfts Live-sök har jag faktiskt knappt använt. Numera blir det Googlesök direkt i webbläsarens adressrad.

Yahoo
Okej, Yahoo är definitivt inte ute ur leken. De äger ju en av webbens bästa fototjänster Flickr. Men grundidén känns lite förlorad. Det var väldigt länge sedan jag letade mig fram till en sajt genom deras kataloger. Minns i slutet av 90-talet när Fredrik, David och ett gäng grabbar satt på betald arbetstid och surfade för att sätta ihop den svenska Yahoo-katalogen. Minns att jag vara avundsjuk. Att surfa runt och katalogisera Internet-Sverige så här tio år senare skulle nog vara en mindre mardröm.

Men kanske internetkatalogen kan få en revival. Urban verkar ju i alla fall tro det. Han har tillsammans med några kompanjoner köpt Sunet/KTHNOC-katalogen och döpt om den till Infoo.se. Om inte annat kan kanske en länk från Infoo.se höja din sajts värde vid en Googlesökning…

PS. Rubriken anspelar på Kerstin Thorvalls ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig”. En briljant boktitel, som jag själv för evigt kommer att förknippa med Kortfilmfestival-Eriks fantastiska epost-meddelande till Kortfilmfestivalen: ”Jag minns alla mina volontärer och hur de brukade ta på mig”.

Någon som minns Findus mikrorätt Julbord? Bakelit testade det julen 2006 (läs här) och kunde konstatera att idén var god men knappast genomförandet… Eller kanske man kan säga att tanken var god, men idén unken… jaja.

Nu står vi här snart två år senare och upptäcker en ny kulinarisk sensation i barnmatshyllan på Konsum:

Surströmming!

Jojo, klart de norrländska bebisarna ska få vara med o ha kul på föräldrarnas skiva.
Sugen?

I övrigt är Sempers och konkurrenternas sortiment ganska trist. Tur att man faktiskt kan laga mat till de små liven alldeles själv. Men när man är ute och reser är onekligen burkarna bra. Kanske Semper, Hipp, Nestle och co läser det här och kan ta del av Bakelits önskelista:

1. Kebabtallrik med ris. Stark sås. (jo en del bebisar älskar stark mat)
2. Bibimbap. Okej, denna fräscha koreanska snabbrätt kanske inte blir så kul i passerat skick, men det är värt att pröva.
3. Chorizo och turkisk potatissallad. (Chorizon köper ni här, och salladsrecept hittar ni här)
4. Fondue (ställ burken ovanpå ett värmeljus och doppa osaltatade smörgåsrån)
5. Kräftskiva (kan de göra surströmmingskalas på burk funkar nog även kräftis).

Min första kväll ensam med Vanna (jo ikväll var det mammafritt) började lite speciellt. Rökutveckling i tunnelbanan vid St Eriksplan, och stopp i trafiken ett par timmar. Jag knallade iväg med Vanna under regntunga moln. Vanna sov och jag knallade. I Hammarbyhöjden vaknade hon och i Björkhagen kom vi överens om att det var dags att återigen ge tunnelbanan en chans.

Okej, Vanna kan ju egentligen inte prata, men det var ganska tydligt att klockan var mycket och att Vanna ville hem och äta gröt.
Väl uppe på plattformen lyste skylten: Skarpnäck 33 min…
Frustration. Några minuter senare stod det plötsligt 15 min, och två minuter efter det hörde man rälsen vissla och på skylten stod det:

Passerande tåg: Ej påstigning!

Både Vanna och jag hann precis bli sura när tåget bromsade in vid perrongen och föraren öppnade dörren och ropade ut i högtalarna:

-Hoppa på, jag bjuder på den här!

Jag vill passa på att återupprepa det jag sa på lunchen idag: I Stockholm är folk så himla trevliga!

Och du Vanna, när du läser det här om sisådär 10-15 år. Undrar om inte den här resan blev den första och sista gången i ditt liv som du åkte i ett tomt tunnelbanetåg, som stannade bara för dig!

Visst grumlades bilden av alpsköna Österrike en smula av nazi-fn-Kurt Waldheim, Jörg Haider och mongoloida foster i formalin…
Men när Österrikarna började öppna dörrarna till sina källarhålor är det svårt att sjunga Edelweiss och förknippa Österrike med de skönsjungande barnen von Trapp.

Österrike tar nog nästan över bottenplaceringen från Belgien som givit oss: Belgiska Kongo, Belgian Blue, vit choklad, manikin piss och pedofiler.

Jag lovar att de närmaste månaderna göra mitt yttersta för att tänka på de ting som gör både Österrike och Belgien fantastiskt. Belgiskt öl, belgisk seriekultur, österikisk kortfilm, Wiens kaféer, musslor, vackra berg, Sound of Music…

Okej, jag vet. Jag börjar bli lite pinsam. Häromdagen på IDG:s julfest sprang jag omkring och visade folk en söt video föreställande min lilla dotter. Nästan alla gillade den (en del människor med hjärtan av is, fattade ingenting).
Men jag vet att den här lilla flickan kan bli min död. Vilken dag som helst kan jag dö knall och fall av Cute overload…

se själva:

Två exempel på att vårt samhälle inte kommit så långt när det gäller jämställdhet:

1. Idag på Elektronikbranschens pressmöte om årets julklapp visades en film där en handlare fick frågan om det var mest män som handlade gps.

Nej, menade mannen och klämmer ur sig något i stil med det här (jag ska kolla det exakta citatet i mitt anteckningsblock i morgon):

Nuförtiden finns det många yrkesverksamma kvinnor…

Ett citat som borde kunna ha varit hämtat från 50-talet…

2. Jag har precis skrivit ett mejl till Försäkringskassan, som verkar ha svårt att leva med att barnbidrag ska gå ut till pappan istället för mamman. I vårt fall handlar det om en ren teknikalitet. Jag har ett konto på Skandiabanken som även Frida kan hålla koll på från sin inloggning, samt ta ut pengar ifrån med sitt Visakort. Vi ville att barnbidraget skulle in på detta konto. Därför skrev vi över barnbidraget på mig. Något handläggaren som ringde för att kontrollera det hela med Frida (jag kunde ju ha tillskansat mig Fridas namnteckning under hot) hade lite svårt att förstå.

Visst är många män svin, men det känns lite beklämmande att mamman alltid är default-förälder i alla sammanhang. Hur ska man kunna uppnå fullständig jämställdhet när mamman och pappan särbehandlas, pappan är någon man inte riktigt litar på?

En stolt pappa mellanlandar i Bagis, slänger snappt upp den senaste serien foton på underverket (knäppta kring lunch idag), för att sedan fort som attan ta sig tillbaka till BB för att umgås med bebbe och minst lika stolt mamma.

Visst ä hon söt!

Se bildspel här >>

Nej, i skrivande stund kan jag konstatera: ingen bebbe än.
Men däremot lär vi bli med tvättmaskin imorgon, till Fridas stora glädje.
Själv har jag haft en blöt stund med en bamsetvättmaskin i tvättstugan.
Tvättmaskinen var tom, programmet klart, men när jag öppnade luckan sköljde vattnet över mig.

Nä, nu lämnar vi det här med tvättmaskiner.

Låt mig berätta sagan om telefonförsäljaren från Naturskyddsföreningen:

-Hej, Anders här.

-Hej Annnnndeeerrssss! Först och främst vill jag säga: TACK!
Tack för att du kööööpt utsläppsrätter från oss.

-Okej.

-Åkte du till England eller? En fotbollsresa kanske?

-Nja, inte riktigt.

-Aha… såg att du kom från Bagis. Mina gamla hemtrakter. Tänkte liksom att du var en fotbollskille. För det är du väl?

-Hmm.

-Jo, men nu när du har varit så hyyyygglig och köpt utsläppsrätter av oss tänkte jag att du skulle ta steget fullt ut. Helt enkelt: bli medlem i Naturskyddsföreningen.

-Nä tack.

-Vaddårå? Visst det är bra att du köper utsläppsrätter. Men VI behöver inte pengar, vi behöver medlemmar!

-Sorry, jag måste nog tänka på saken.

Sen lade jag på luren bärande på en stark känsla av äckel. Visst jag gillar Naturskyddsföreningen. Min pappa är till och med aktiv i den. Men jag vägrar gå på säljdravel från någon som får provision för att jag går med i en förening. Vad är det för vits att gå med i en förening där man slösar sina pengar på att betala idioter för att pracka på folk medlemskap som de kanske inte ens vill ha.
Nope. Har redan gått på den bluffen en gång det här året. Från och med nu går jag bara med i föreningar som inte anlitar telefonförsäljare som kommer dragandes med snack om ”regeringen” och tror att man är fotbollsfanatiker bara för att man bor söder om söder.

Idag dog Ingmar Bergman. En skön snubbe som verkligen kunde det här med att blanda humor och blodigt allvar.

Jag är lite avundsjuk på det där allvaret. Glimten i ögat och humorn behärskar jag nog, men att ha styrkan och mognaden att vara så där förbaskat allvarig utan att blanda i någon som helst ironi är en svår konst. Somliga säger att det är svårast att göra komedi. Men i vårt skruvade tidevarv är det nästan svårast att ta någonting överhuvudtaget på riktigt allvar.

Med Bergman dör en epok, skriver somliga.

Kanske det.

Men då har ni inte träffat Frida och min blivande parvel.

Hon/han ska få en videokamera i två-årspresent, samt matas med hela Ingmar Bergman-boxen.

När andra kör Lejonkungen på repeat kommer vår lilla auteur ropa: ”Pappa pappa, jag vill se riddaren spela schack med döden”.

Vi kommer att måla barnrummet i svart och vitt, hänga stora, tunga, bruna sammetsgardiner för fönstren och låta barnet läsa katekesen i skenet från en cinematograph med inbyggd oljelampa.

Se där.

Bergman är död.

Och jag kan inte ta det på allvar.