Meddelande till omvärlden: Jag har tagit mig rejält utanför min comfort zone och blivit ”permanent” snackare i en podcast som har premiär idag. ”Våra bästa liv” är namnet. Tanken är att vi med vetenskap, egna erfarenheter och humor ska hjälpa lyssnarna att göra det bästa av resten av deras liv.
Initativet till podden tog poddnestorn Urban Lindstedt (känd bland annat som historie- och e-handelspoddare) som förutom mig bjöd in vännerna Lisa Bjerre (numera mest känd som deckarförfattare) och Martin Roos(formgivarguru som älskar att bli förväxlad med tidigare kompgitarrist i Kent)
Premiäravsnittet handlar om vänskap. Och utgår märkligt nog från mina erfarenheter + lite forskning. ”Varför har Anders så många vänner? Går det att göra slut med en vän?”
Våra bästa liv finns där poddar finns. Exempelvis här:
Vad glad jag blev häromveckan när jag upptäckte att man kunde hyra en elbil till överkomligt pris med en räckvidd på 45 mil. Vi skulle ju på en fest 30 mil bort och bara en mil därifrån fanns två laddstolpar där man kunde ladda via Vattenfalls InCharge-app. När vi kom fram till festen hade vi inte 15, men 5 mils marginal. Lugnt tänkte vi. Det fixar vi på vägen hem.
På söndagen tog vi farväl, åkte till Gamleby och ställde oss på laddplatsen som lyste grön. Men något verkade inte lira. Efter flera misslyckade försök ringde vi journumret på stolpen. Svar: nä de är ur bruk… Att det inte framkom i företagets egen app fanns det ingen förklaring till. Okej, 3,5 mil tillgodo nu börjar det bli lite svettigt.
Vi tog en lunch och övervägde våra alternativ. Antingen åka åt fel håll till Västervik där det verkade finnas ett gäng stationer, eller åka norrut 1,2 mil där det skulle finnas laddstation för teslor samt en station för elbilspöbeln (vi som inte äger en Tesla). Enligt appen Plugshare skulle det till och med vara så att stationen använts av en bil av samma märke som vår fyra timmar tidigare. Och enligt laddfirman Mer Sverige (som drev stationen) app genomfördes just nu medan vi åt lunch en laddning. Topp! Vi kommer att kunna ta oss dit! Det löser sig.
När vi 1,2 mil senare rullar in på parkeringen ser vi två parkerade bilar framför laddstationen. Bra så. Mindre bra att där också står två uppgivna män som inte lyckats få den att funka. På skärmen står det ”In maintainence” och i appen står det att de två kontakter vi kan använda är upptagna fast de inte används. Vi ringer firman och får svaret ”Vi har tappat kontakten med stationen… Vi kan inget göra”. Tack för den supporten. Tio Teslastationer (ska tydligen öppnas även för icke Teslakunder i framtiden) verkar fungera ypperligt. Närmaste laddställe för elbilspöbeln ligger i Valdemarsvik 29 km bort. I bilen står det att vi har 27 km el kvar.
Desperationen växer. Jag lägger min mobil på laddning på ett kafé bredvid laddstolparna efter att ha försökt att få Hertz jour att förstå att vi inte kan ta oss därifrån (killen svarar att vi får ringa först då bilen står helt still… Så länge den rullar är det inte ett jobb för jouren 🤔).
Frida gör ett nytt försök och når en mer resonabel kille som skickar vidare till bilmärket Kias jour. Därefter är en bärgare på väg från Norrköping en timme bort. -Åk så långt norrut ni kan så möts vi på vägen, säger den trevliga bärgarkillen i luren.
Vi kör. En mil senare visar mätarna att – – – km laddning finns kvar. Vi åker in i en parkeringsficka och väntar. 50 minuter senare är vi bärgade. En kvart senare plockas en till familj upp med trasigt däck och bärgarkillen bestämmer att vi får åka till en laddstation i Norrköping. På vägen berättar han för mig att det blivit allt vanligare att bärga urladdade elbilar. Enligt honom är det mest problem med Volkswagen och Kia… Men just i det här fallet upplever vi nog att infrastrukturen fallerar. När Kias navigator gång på gång tar oss till stationer som inte fungerar.
I Norrköping fungerar IONITY snabbladdare. Men vi får ändå vänta en timme på att ladda 80 procent så vi med viss marginal kan ta oss hem.
Vår beräknade hemresa på 3 timmar har tagit oss 11 timmar när vi väl kommer hem. Och än är det inte över… Imorgon ska jag försöka lämna tillbaka bilen. Och det återstår att se om Hertz tycker vi ska betala bärgningen…
Avslutande tankar: Ni som har elbil… Brukar det vara så här? Har vi haft extrem otur? Är infrastrukturen så här opålitlig? Är elbilar bara något för folk som veta att de äger en laddare hemma och på destinationen? Vad händer när ännu fler skaffar elbil? (i Norrköping stod flera bilar på kö medan vi laddade vår bil i en timme). — Denna post skrev jag till Facebook. Här hittar ni Facebook-posten med en massa intressanta kommentarer från elbilsägare >> Jeroen Wolfers följde till och med upp med ett eget inlägg på sin blogg om hans upplevelse som nybliven elbilsägare. Läs här >>
Några slutsatser: -Om du inte har en Tesla kan du just nu inte riktigt lita på laddinfrastrukturen. -Ladda när du har ”halv tank”, inte när du har bara 5 mil kvar (såvida du inte är i en större stad med flera alternativ). -Helst ska du ha laddningsmöjlighet på plats dit du kör så att bilen kan ladda under natten. -Har en bil 45 mils räckvidd kan dessa 45 mil gå åt snabbare än väntat om du kör snabbt och aggressivt. Tänk också på att saker som AC drar batteri. -Kolla läget på vägen i förväg. Det hade vi gjort, men vi var lite blåögda. Så här i efterhand inser jag att vi borde ha stannat halvvägs och laddat bilen.
Minns att jag en gång för länge sedan läste en artikel om elbilspionjärer som köpt upp begagnade elbilar som använts av Televerket (jag tror det var det) i en tidig ambitiös elbilssatsning (långt innan Elon Musk). Problemet med bilarna var låg räckvidd och det hade man löst med att man laddade bilen hemma hos varandra i nätverket. Varför inte göra samma sak idag? Varför upplåter inte alla sina egna laddare som laddstationer när de är lediga? Då har vi plötsligt tillgång till en ganska stor infrastruktur redan idag.
Inget ont som inte för något gott med sig. En positiv sida av spridningen av covid-19 är att vi verkar ha återupptäckt internets sociala funktioner. Massvis med människor har tvingats anamma webbkameror och verktyg som Zoom, Google Hangouts/meetings, Microsoft Teams, Jitsi meet mm. Återigen har vi börjat fylla Facebook, Twitter och Instagram med egna reflektioner. Sociala dela-med-sig-kedjebrev sprids som ett virus (!) på Facebook och istället för en massa trista kommersiella budskap från ointressanta företag fylls flödet med spännande inblickar i ens vänners liv och historia. Riktigt trivsamt för oss gamla sociala sharing-is-caring-nördar. Mitt bidrag till detta de senaste veckorna har varit att samla på mig corna-relaterade humor memes och posta dem cirka en gång per dag på mitt Instagram-konto under hashttaggen #anderscoronahumorkavalkad. Eftersom jag är väl medveten om hur kort livslängd saker har på Instagram lägger jag nu även upp dessa här. Postade i kronologisk ordning med den senaste posten överst.
Ha det så skoj! (och tack till alla upphovsmän, en del kända, de flesta okända). Sharing is caring! (men låt bli att sprida det däringa dödliga viruset va?)
När jag ser tillbaka på 2019 är nog årets häftiga upplevelse vår tågluff genom Europa ner till Rom och upp igen. Jag delade med mig av våra erfarenheter i Facebookgruppen Tågsemester, men tycker faktiskt att det finns en poäng att även dela med mig av den här på bloggen. Inte minst kan jag återvända till tipsen nästa gång vi åker ut i Europa. En del av tipsen kan vi nog också ha nytta av sommaren 2020 då vi tar tåget till Kina! Återkommer om det. Här är inlägget jag skrev till Facebook:
20 dagars familje-tågluff till Rom och tillbaka!
Den 20 juli kom vi hem efter en nästan tre veckor lång helt strålande ”tågluff” genom Europa. Jag skriver ”tågluff” eftersom vi fick lite kalla fötter och till slut valde att förboka alla boenden och en hel del platsbiljetter. Vill med detta lilla inlägg dels inspirera andra att göra något liknande men också bjuda på ett par insikter, samt lite prisuppgifter
RESFAKTA (och lite bilder):
Vi reste två vuxna + två barn (9 och 11,8 år). Du kan se rutten på kartan här nedan, och därunder vår resa dag för dag:
.
Dag 1: Stockholm-Köpenhamn (bodde på Urban House Copenhagen). Gick på Tivoli (kul start!
Dag 2: Köpenhamn-Berlin (via Rödby, Hamburg). (hade inga som helst problem med ersättningsbussar flöt på bra).
I väntan på tåget som skulle ta oss ombord på färjan till Puttgarden och Tyskland. Där stod vi och en massa andra svenska barnfamiljer. Min replik: -Här står vi en massa projektledare och laddar för semestern.
Dag 2-5: Berlin Delade fantastisk lägenhet (Airbnb) i Neukölln med kompisfamilj.
Den nedlagda flygplatsen i Tempelhof, Berlin är en härlig plats ljumma sommarkvällar. Vi älskade att bo i Neukölln.
Berlin – de bevarade delarna av muren och museet som byggts kring detta är ett måste. Lärorikt för både vuxna och barn. Dessutom gratis.
Dag 5: Nightjet Berlin-Zürich – inte riktigt som vi tänkt oss. Vår vagn saknades… vi fick sova skavfötters i en kupé med utdragna säten. Blev bra ändå (vi reklamerade hos ÖBB när vi senare kom till Wiens station, och fick någon månad senare en del av pengarna tillbaka).
Vår vagn saknades, men vi fick NIghtjet-frukost.
Dag 6: Zürich-Chur-St Moritz-Tirano. Fantastisk resa! Bodde en natt i Tirano på familjeägt B&B Casa Mia (rekommenderas)
Hela vår tågresa genom Schewiz bjöd på fantastiska vyer.
Tirano var en fin stad. Vi hade turen att vara där när det var festival. Butiker öppna hela natten, en del uppträdanden och gatumat.
Dag 7: Tirano-Milano-La Spezia-San Terenzo. Den sista sträckan var 25 minuter med bil som vår fantastiska Airbnb-superhost bjöd på.
San Terenzos strand.
Det blev mycket gelato i Italien. Här i Lerici.
Dag 7-11 San Terenzo: Vi bodde i Airbnb-lägenhet med AC i San Terenzo (bredvid Lerici). Sol och bad!
Här väntar vi på tåg mot Pisa från La Spezia.
Och så en selfie i Pisa… Tornet är faktiskt riktigt maffigt.
Dag 11: San Terenzo-La Spezia-Pisa-Rom. Vår värd skjutsade oss till stationen. Vi åkte till Pisa kollade torn, åt lunch och åkte vidare till Rom. (Obs! dyr något tidskrävande manuell väskinlämning på stationen. 5 euro per väska, måste visa pass).
Dag 11-15 Rom: Vi bodde i mysig Airbnb-lägenhet med AC i Travestere Rom, med promenadavstånd till allt.
Bra utsikt från kupolen över Vatikanstaten klockan åtta på morgonen.
Resans bästa pizza inhandlad i Trastevere på Dar Poeta. Vi njöt av den på balkongen ”hemma” i lägenheten.
Två portaler i Rom. Till vänster Colosseum. Till höger i Peterskyrkan.
Forum Romanum.
Dag 15: Rom-Verona-Innsbruck. Kort byte i Verona. Vi bodde på hotell Tautermann i Innsbruck. Helt ok standard. En halvtimmes promenad genom Innsbruck från stationen.
Syskonkärlek i Innsbruck.
Fina skyltar i Innsbrucks gamla stan.
På väg hem till vårt hotell i Innsbruck.
Dag 16: Innsbruck-Wien: Vi hade tänkt stanna i Salzburg på vägen, men valde att få mer tid i Wien, där vi åkte till Pratern. Bokade om vårt hotell (hade ett billigt som vi insåg låg långt från stationen och hade fått en del negativa vägglössrecentioner, bodde på nybyggda Motel One, två dubbelrum…)
Farligaste grejen vi gjorde på hela resan… Praterns nöjesfält i Wien skilde sig en del från Liseberg och Gröna Lund när det gällde säkerhet. Men det var kul… och lite extra spännande när det krävdes att man höll i sig för att inte åka av….
Dag 17: Wien-Warszawa. Resans längsta dagetapp. 7 timmar. Framme i Warszawa 21:30.
Resans längsta dagstur: Wien-Warszawa. 7 timmar. Tre länder och fyra biljettkontroller
Dag 17-19: Warszawa. Vi bodde två nätter i Airbnb 15 minuter fråns stationen. Fantastisk stad!
Det mäktiga Kulturpalatset i Warszawa. Fantastisk utsikt från toppen. Skulle gärna ägna några dagar åt att utforska dess museum och teatrar.
Warszawas hippaste hus? Klätt i aluminiumfolie. Bra restaurang också.
Dag 19-20: Warszawa-Gdansk-Nynäshamn: Åkte obokat på överfullt tåg Warszawa-Gdansk. Där avslutade vi med förbokad färja Gdansk-Nynäshamn.
Dag 20: Pendeltåg Nynäsham-Stockholm. Hemma!
KOSTNADER:
Resor:
Interrailkort: 8 148 kr (10 dagar, 2 månader, 2 vuxna + 2 barn under 12 år, köpt med 10% rabatt i mars) (barnen gratis innan de fyller 12) Biljett Stockholm-Köpenhamn: 458 kr (vi köpte biljetter istället för att boka interrailsittplats som hade kostat nästan lika mycket (att en hel familj, med god framförhållning, kan åka till 458 kronor med snabbtåg är verkligen prisvärt!)) Sittplatser Köpenhamn – Berlin: 341 kr (bokade via DSBs sajt) Nightjet Berlin – Zürich: 249 euro, 2 645 kr (använde inte Interrail) (Vi kune ha sparat lite pengar på att boka med Interrail. Eftersom vi fick två resdagar över hade det så här i efterhand varit klokt. När vi bokade nattåget (med väldigt god framförhållning) var dock vår plan att åka lite fler sträckor på vägen hem och trodde då vi behövde spara några dagar på kortet) Schweiz: Vi bokade inga sittplatser, använde våra interrail-pass. Sittplatser i Italien: 692 kr (vi kunde ha kört några av sträckorna obokat på långsammare regionaltåg och sparat dessa pengar) Platserna bokades i Railplanner-app via Trenitalia. Milano -> La SpeziaLa Spezia ->PisaPisa -> Rom Rom-Innsbruck: 96 euro (bokade i Railplanner-app, via Trenitalia): 960 kr. Wien-Warszawa: 36 euro (via Interrail, pappersbiljett som budades till oss några dagar innan avfärd. lite besviken att vi inte bokades samlat, skulle nog boka via tågbokningen näst gång) Gdansk->Nynäshamn Polferries: 4229 kr (Kunde ha åkt tåg i två dagar istället. Hytten stod för mer än häften av biljetten. Går att boka lutningsbara stolar eller bara boka resan och hålla sig vaken…) Kommentar: Till slut utnyttjade vi inte två av våra resdagar på kortet… vi kunde ha använt dem för att resa hem istället för att ta Polferries. Å andra sidan hade det då också tillkommit boende.
Boende:
Våra boenden för 4 personer kostade per natt mellan 500 kr (Warszawa) och 1800 kr (Wien för två dubbelrum). De flesta boenden kostade runt 1400 kronor natten. Går att få betydligt billigare, men vi hade råd och köpte hyfsad komfort (ex AC) och bra läge. Bra också att veta att växelkursen var hög 1 euro strax över 10 kronor.Eftersom vi bodde mycket på Airbnb sparade vi också in kostnader på mat eftersom vi lagade en hel del måltider själva.
OBS! Vill du boka Airnb för första gången och få lite rabatt på din första bokning, använd nedanstående länk (jag får också lite rabatt på min nästa resa 🙂 https://www.airbnb.se/c/aengstrom35?currency=SEK
NÅGRA LÄRDOMAR/TIPS:
1. Airbnb/hyra lägenhet är fantastiskt! Grymt att kunna tvätta kläder och laga mat. Tack vare detta kunde vi packa lätt. Fyra ombyten per person räckte gott! Vi fick också en del lokala tips.
Bra kylväska.
2. Kylväskan. Att ha en nätt kylväska med sig med en frysklamp var grymt. På i stort sett alla längre tågresor hade vi matsäck och eftersom vi hyrde lägenheter kunde vi mellanlagra kylvarorna och frysa frysklamp mellan resorna. Eftersom våra gamla kylväskor var antingen för små eller för stora köpte vi en modell från Jula som passade perfekt! Defintivt ett bra köp >>
3. Berlin: Fantastisk stad för barnfamiljer. Det lär finnas 2000 lekparker i Berlin. Vår yngsta älskade.
4. Bejaka strulet! Vi hade tur på vår resa med egentligen bara ett par oväntade saker. Jobbigast var nog att vagnen med vår förbokade sovhytt på Nightjet saknades… Det blev väl inte jättemycket sömn den där natten, men det gick över förväntan och det blev ett äventyr. Likaså mellan Warszawa och Gdansk där alla sittplatser var slut och vi fick sitta i korridoren fyra timmar. Barnen hade inga som helst problem med det, och vi kom i kontakt med flera trevliga polacker som man kanske annars inte snackat med 🙂
5. Mobilen är din vän: En stor skillnad mellan att åka runt med tåg nu jämfört med när jag åkte runt för 20-30 år sedan var mobilen. Dels att hela familjen kunde dokumentera resan (vi lämnade kameran hemma för att minska packning), men också underhållning på långa sträckor (vi tog med två powerbanks) och att man med hjälp av Wikipedia kunde läsa om allt man upptäckte. Google Maps och liknande tjänster var också ovärderligt. Kul att i Berlin lägga till ett lager på kartan så man kunde se vart muren hade stått. Jag tyckte också det var bra att fota biljetterna innan vi skulle gå på, så kunde man kolla på mobilen vart vi skulle sitta och ha biljetterna i fickan. Vi läste också lånade eböcker på mobilen och lyssnade på musik och podcasts, samt kommunicerade med våra airbnb-värdar så klart.
6. Rom: Vårt bästa lifehack var att gå upp tidigt på morgonen då det var 18-20 grader, återvända hem till lunch och gå ut igen då det inte längre är 32 grader varmt. En bra grej med det är att det är mindre köer på morgonen. Vet ni att Peterskyrkan öppnar klockan 7? Vi var där klockan 7:30. Inga köer. Vi var bara ett handfull personer som gick alla stegen upp till basilikan. Några timmar senare: knökfullt och superhett. Ett annat lifehack är att ständigt fylla på medhavda flaskor i de offentliga drickfontänerna. Och ska du köpa biljetter till Colosseum? Gå till Forum Romanums biljettkassa. Obetydig kö och samma biljetter som folk köar timmar för utanför Colosseum. Kan också rekommendera en tripp till katakomberna. Svalt och skönt!
7. Tåg i Schweiz: Som många andra sagt förut: Strunta i den dyra Bernina-banan med glastak. Vi hade en fantastisk tripp obokat med interrail-kortet. Jag tyckte nog nästan sträckan Chur-St Moritz var bäst, där det var så mycket plats att vi kunde ta säten på båda sidor av tåget och springa emellan fönstren. Utsikten är enorm!
8. Wien: Interrailkortet funkar på regionaltågen som kan användas för att åka till olika stadsdelar i Wien. Vi åkte till den stora parken Pratern och tillbaka till vårt hotell vid centralstationen.
9. Warszawa: Turistbyrån har en grym gratis guidebok med tips på vad man kan göra om man stannar 1, 2 eller fler dagar i Polens huvudstad. Superbra tips. Rekommenderar också att köpa endagars kort för kollektivtrafiken. Otroligt smidigt att hoppa på bussar, spårvagnar och tbana (har aldrig förstått varför inte SL kan göra samma som i Berlin, Warszawa mfl städer och strunta i spärrar)
10. Flera långa stopp: vi är väldigt nöjda med vårt upplägg. Sörjer lite att vi inte stannade någon natt mer i Innsbruck eller Wien.
11. Resehanddukar: Att ha med sig kompakta resehanddukar är guld värt. Inte minst kan de användas som filtar om man behöver sova på tåget.
12. Ha marginaler… Vi hade mycket fluff i vårt schema och det var värt att vänta exempelvis 2 timmar i Milano och insupa atmosfären på den stationen istället för att vara nervös för att ett tåg ska bli försenat och att man ska missa sin anslutning.
Osprey Farpoint är herrmodellen.
13. Vi är oerhört nöjda med våra väskor. Vi har två Osprey Farpoint och Fairview 70-liter med löstagbar dagsryggsäck. Barnen hade mindre ryggsäckar med saker de behövde på resan. En bra grej med väskorna är att man kan stänga in bärremmarna och bära dem som en resväska. Jättebra när man går ombord på tåget. VI fick också alltid plats med väskan på hyllan ovanför oss. Årets bästa köp! Kommer användas flitigt framöver. Detta kompletterades som sagt med en kylväska och så fick vi med oss en stadig flergångsmatkasse från Aldi i Berlin som visade sig bra för förvaring av bröd och torrvaror.
14. Små men bra grejor att ha med sig: påsklämmor, kökshandduk (inte alltid det finns på airbnb och bra att ha som duk mm), Helosansalva (bästa salvan, inte minst för trötta fötter), några fryspåsar, några soppåsar, våtservetter, powerbanks (många tåg har ström men inte alla), grenuttag (vi tog med två med två uttag var, väldigt användbart om flera vill ladda), kortlek, campingbestick (vi nöjde oss med två uppsättningar), en hopfällbar mugg, en fällkniv, fyra matlådor (visade sig väldigt användbara, staplades när de inte användes), extra toarulle, uppblåsbara kuddar + sovmasker (grymt när vi fick sova i vanlig kupe utan gardiner).
15. Biljetthantering: Tackar så mycket för rådet att tejpa interrailkorten i fogarna så att de håller bättre. Vi förvarade utskrivna platsbokningar, boendebokningar, pass, interrailkort och bläckpenna med osuddbart bläck i två platsfickor. I den ena plastfickan lade vi dagens sträckor, passen och penna. Så det blev ”dagsfickan” som man tog fram på tåget. Sträckorna fyllde vi alltid i precis innan avgång. Plastfickan låg i dagsryggans laptopfack. Vi hade gjort backup på allt på google drive + hade kopior på papper i en annan ryggsäck för säkerhets skull. Vi tog alltid fram pass + interrailkort men många gånger nickade bara konduktören. I Polen och på de italienska snabbtågen var konduktörerna lite mer noggranna.
16. Efterklokt: Om vi skulle tweaka resan skulle vi nog ha tagit tåget från Wien till Warszawa tidigare på dagen. Ganska meningslöst att tro att man ska hinna med något en förmiddag i en stor stad. Blev mest att vi traskade omkring. Och så undrar jag om det var helt nödvändigt att åka nattåg genom Tyskland?Hade kanske varit kul att upptäcka en mindre tysk stad längs vägen och åkt dagtåg.
Efterord…
Hoppas ni gillade guiden lika mycket som jag uppskattade att skriva den. Hoppas också att ni blir inspirerade. Att tågluffa runt Europa är ett fantastiskt sätt att resa. Du får inte minst en känsla för hur allt hänger ihop och en känsla för vår europeiska historia. Är man dessutom lagd åt det planerande/projektledande hållet börjar faktiskt semestern flera månader innan man åker iväg. Man hinner fundera, undersöka och fantisera… Att åka på tågsemester är lika mycket en inlevelse som en upplevelseresa!
Minns ni den här bilden? Det var ett litet collage jag sammanställde i samband med min genomgång av de olika partiernas partiprogram. Det här är Sverigedemokraternas principprogram. Ett program, som till skillnad från konkurrenterna, är fylld med bilder. De är svenskt, blont, somrigt…
Eller förresten, är det? Vart kommer egentligen bilderna från?
I detta blogginlägg får ni svaret.
Först en liten bakgrund till min upptäckt. Häromdagen landade Sverigedemokraternas ”samhällsinformation” i vår brevlåda. Fascinerad slet jag upp kuvertet nyfiken på hur de framställde sin politik och sålde in sitt inskränkta budskap. Jag fastnade vid omslaget. Funderade över det märkliga bildvalet.
Då slog det mig: Om det här är en bildbyråbild, då är säkert resten av bilderna de använder också det. Så jag satte igång mitt sökande:
Cute little girl on the meadow in summer day
Ah, svensk sommar! Åh, söt svensk flicka med svenska prästkragar på en svensk sommaräng. Nja. Kan det vara så att formgivaren har lurat SD:s pr-avdelning?
Vladimir Sukov från Volgograd, Ryssland, är enligt sitt Twitterkonto ”Photographer, freediver, AOWD, motorcyclist, APPLEist and sometimes IT engineer.” Det är han som har knäppt bilden på det lyckliga paret som springer på stranden i solnedgången. En poppis bild i många sammanhang. En enkel sökning visar att det här paret figurerat i över hundra artiklar på nätet. Allt från rysk kvinnotidning till kanadensisk manstidning.
Och vill även du köpa en bild på ett lyckligt par (ryskt/svenskt/whatever) går bilden bland annat att köpa här >>
Feeling freedom man greeting golden rising of the sun
Visst har denna bildbyråbild en fantastisk rubrik! Där står han och välkomnar soluppgången! Vart? Kanske i Ukraina? Enligt 123RF är det i alla fall landet fotografen Lyudmyla Solovyova kommer ifrån. Men enligt Hitta.se finns det faktiskt en 44-åring i Bjärnum med samma namn! Kan bilden ha tagits av en invandrare? 😉
Behöver du en bild som kan illustrera såväl religös nyväckelse som frihetskänsla? Här är ett av ställena du kan köpa den >>
The stone wall
SD använder bilden ovan i samband med en passus om att fosterlandskärlek och att nationalism kan vara fint och inte behöver leda till våld. Precis som kärleken mellan två människor inte alltid behöver ”resultera i svartsjuka och svek som ibland slutar med våld.” Exakt var bilden är tagen har jag inte lyckats lista ut, men den figurerar lite här och där och som ni kan se finns den även med på två bokomslag. Kanske är bilden tagen i Skottland?
”Den i vissa länder utbredda seden med kvinnlig könsstympning kan anföras som ett konkret exempel på en sådan destruktiv aspekt. Vi hoppas att de länder som praktiserar denna barbariska sed väljer att avskaffa den och att man gör upp med de kvinnofientliga attityder som ligger till grund för den. Vi hoppas dock samtidigt att dessa länder håller fast vid sina språk, sin konst, sina folkdanser, sina mat- och byggnadstraditioner, sina starka familjeband etc. Att verkställa dessa förändringar ankommer dock inte i första hand på oss svenskar eller på någon annan nation utan på dessa länders egna befolkningar.”
Har du också teorier om kultur och traditioner som du känner att du vill illustrera med en bild på en flicka som blåser såpbubblor? Mihailos bild kan du bland annat köpa här >>
Family watching sunset
Sverigedemokraterna tror på kärnfamiljen, och fastslår bland annat i sitt program att:
”Som tidigare nämnts är det Sverigedemokraternas uppfattning att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.
Det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter.”
Mest nyfiken är jag på en psykiatrisk klinik i Las Vegas som satt upp en regionblockering som gör att vi svenskar inte kan surfa in på sajten… Kanske drivs av en amerikansk protektionistisk patriot? Pröva själv: http://browningpsych.com/behavioral-health/family-therapy
Person in overalls using metal grinder
Sannolikheten att den här bildbyråpersonen som slipar metall är svensk arbetare är ganska liten. Men å andra sidan kanske det passar texten i programmet väl eftersom texten ovan handlar om att det är okej med utländsk arbetskraft så länge de när jobbet är gjort och inte behövs längre sticker tillbaka till sina hemländer…
Viktor som även kallar sig för L i g h t p o e t (kolla in hans Flickr-set här) bor i staden Olomouc i Tjeckien men har också, enligt hans Facebooksida jobbat på advokatbyrå i London.
Pediatrician
Hela vårdkapitlet toppas av denna blonda barnläkare. Är hon SD-sympatisör? Skriver hon under på SD:s vårdprogram? Tveksamt. Hon vet nog inte ens om att hon figurerar i det här sammanhanget. Eller i det här italienska sammanhanget, det här amerikanska eller det här australiensiska. Bilden är knäppt av Wojciech Gajda från Polen. Kanske barnläkaren är polska? Kanske är hon inte ens barnläkare.
Herd of cows grazing in meadow
Men hallå! Den här bilden är väl i alla fall svensk! Va! Det ser ju superdupersvenskt ut! Det perfekta sättet att illustera Sverigedemokraternas omsorg för djur och natur!
När jag sent en natt sitter och söker på denna nästsista bild i programmet (den sista är en photoshoppad jordglob som hålls av två händer…) räknar jag faktistiskt inte med någon träff. Visst borde det här väl kunna vara en snapshot tagen av en SD-lojal bonde, photoshoppad av principprogrammets AD?
Men nej. Återigen visar Ryssland, och Östeuropa vilken enorm royaltyfri bildskatt deras fotografer bjuder på. Den här vida använda bilden är knäppt av Zaharov Evgeniy som både förekommer på Facebook och har en egen blogg >>
Det finns faktiskt en bild i programmet som inte kommer från en bildbyrå (och som faktiskt gör min medvetet kvällstidningsskruvade rubrik lite osann ;-). Bilden på två poliser som brottar ner en svartklädd person illusterar SD:s syn på rättsamhället. Eftersom programmet helt saknar bildbylines och andra referenser går det inte se vem som knäppt bilden. En sökning på bilden ger ett enda resultat. Ett ganska avslöjande sådant: den 24 januari 2014 skrev TT följande nyhet:
”Under visst tumult genomförde Sverigedemokraternas ungdomsförbund (SDU) en tillståndsgiven demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm i dag. Polisen grep en motdemonstrant, misstänkt för våldsamt motstånd, och två andra omhändertogs. Ytterligare 19 motdemonstranter visiterades.”
Samma dag skrev Jörgen Fogelklou följande kommentar på Twitter:
Gick till vild attack med en flaggstång, gjorde motstånd o spottar på åtminstone tre poliser | #sdupic.twitter.com/XHt0ovTaSL
Känner ni igen bilden? Jo, det är samma bild som används i principprogrammet. Ett program som visserligen antogs 2011, men som kom ut i nyformgiven tryckt version 24 februari 2014.
Och vem är Jörgen Fogelklou?
Art Director på Sverigedemokraternas riksdagskansli.
Slutord
Okej, så nu vet ni. Ingen av människorna på bilderna som illustrerar Sverigedemokraternas principprogram är tillfrågade om att vara med (såvida inte poliserna på bilden ovan gick med på att vara med). Det är intet ont anande fotografer och modeller som skrivit på kontrakt som låter folk, mot låg ersättning använda deras bilder till vad de behagar. Kanske personerna som är med sympatiserar med deras politik (jag har försökt att nå en del av fotograferna, men inte fått svar). Kanske gör de det inte. Kanske tycker de att det är djupt upprörande att illustrera ett invandringsfientligt partis program? Kanske tycker man överhuvudtaget (oberoende av politisk hemvist) att det är lite obehagligt att ens dotter får personifiera ett parti genom att vara på omslaget till dess program?
Jag har en hel del andra tankar kring detta partiprogram och dess estetik som jag lär återkomma till i senare inlägg.
ANGÅENDE KOMMENTARER:
Tackar för alla glada tillrop och intressanta kommentarer. Tackar även för de ointressanta kommentarerna (de där som verkar skrivas på automatik utan någon som helst reflektion och förmåga till självkritik). Eftersom det börjar trilla in en del av den varan nu tar jag mig friheten (det här är en privat blogg inte en tidning med presstöd) att bara godkänna kommentarer som tillför något. Och då gärna med verkshöjd.
Och eftersom jag har ett jobb att sköta på dagarna kan det ta ett tag innan din kommentar blir godkänd. Om den blir godkänd 😉
Det stora Äppelkriget – makarna Engström testar svenska äpplen
Svenska äpplen regerar säger Anders. Men vissa suger säger Frida, man vet ju inte vilka äpplen som är goda och vilka som är öken.
Dags att kolla vilka svenska äpplen som gäller… vi testar alla äpplen vi kommer över. Här är våra testresultat:
SUNRISE: Utseende: Litet, nätt. Gul grundton, vacker rodnad med avlånga fläckar. Vaxig yta. Doft: Fantastisk, aromatisk. Tuggmotstånd: Krispigt skal. Fint kött. Kompakt. Smak: Söt, med lätt syra. Nästan lite parfymerad. Smakrik. Fin boquet. Betyg:
FRIDA:
Äpplet ligger fint i handen och har ett långt äppelskaft. Känns helt rätt. Tillför mer än man kan tro till smakupplevelsen.
ANDERS:
Litet och naggande gott. En härlig liten munsbit. Äter gärna upp kärnhus och allt. Negativt: lite väl parfymig?
SIGNE TILLISCH Utseende: Rejält, gulgrönt, med prickar och vaxig yta. Doft: Diskret men ljuv Tuggmotstånd: Ganska mjukt skal. Köttet något poröst, en smula mjöligt. Smak: Viss syra, viss sötma, ganska neutral. Betyg:
FRIDA: Bekräftar mina fördomar. Neutralt på gränsen till menlöst. Något mjöligt, fruktköttet lite för mjukt, så också skalet.
ANDERS: Känner inte riktigt att testäpplet var representativt. Signe kan ge mer. Men det är inte ett äpple som sticker ut.
AROMA Utseende: Äppelformat (SIC!), rödgult. Doft: Söt men frisk, inte kvalmig. Doftar fint. Tuggmotstånd: Härlig *katschunk*-känsla när man biter igenom skalet. Starkt och välmående kött. Smak: Fruktsoda, viss sötma, men framförallt friskt.
Betyg:
FRIDA:
Bra avvägning mellan frukt och skal, ger en smakrik upplevelse. Plus för den friska doften.
ANDERS:
Här frigörs en hel kaskad smakämnen när man tar en tugga. Friskt och saftigt. Gillar starkt. Gör skäl för namnet.
Lobo Utseende: Märklig lätt omogen färg. Skiftar mellan grönt och rött. Stort och kraftigt med vaxig yta. Doft: Modest. Man måste hårdlukta… för att komma åt den. Och då: ganska trevlig. Tuggmotstånd: Under det ganska hårda skalet döljer sig ett ganska svampigt fruktkött. Smak: Vattnig med ganska mycket syra. Törstläckare?
Betyg:
FRIDA:
Näe, inte min grej. För vattnigt och smaklöst. Är jag törstig är ett glas vatten godare.
ANDERS:
Älskar namnet. Lite loco på något vis. Men äpplet känns mer som ett misslyckat experiment. Ett uppumpat äpple med för mycket vatten. Tuggupplevelsen drar ner betyget en hel del. Det ska inte kännas som att man tuggar på en Karl Johansvamp när man äter äpple.
Ingrid Marie Utseende: Djuprött, med gula inslag och små gula prickar. Normalstort. Vitt kött. Skalet färgar av sig. Doft: Doftar fint. Balanserat. Tuggmotstånd: Distinkt skal, mjöligt fruktkött ger ganska litet tuggmotstånd. Smak: Bärigt, sött friskt med fin eftersmak. Smakar skog.
Betyg:
FRIDA:
Synd på ett så vackert och väldoftande äpple. Kan inte ta mig förbi mjöligheten. Konsistensen är min största invändning. Lågt betyg trots fin färg och fin eftersmak.
ANDERS:
Så här tänker jag mig äpplet som serverades snövit av den elaka drottningen. Vackert, men under ytan förrädiskt mjöligt. En besvikelse. Konsistensen är halva grejen med äpplen och jag gillar inte pulver! Ändå kan jag inte låta bli att undra: kanske det här äpplet är godare om man äter det kylskåpskallt?
Discovery Utseende: Rödgrönt, ganska nätt. Kompakt med gröna prickar. Doft: Stark söt doft. Skulle kunna användas som parfym… Tuggmotstånd: Stuns i skal och kött. Helt okej. Smak: Mycket smak i skalet. Söt och frisk.
Betyg:
FRIDA:
Fantastisk doft. Gott skal. Fruktköttet är inte så smakrikt, snudd på menlöst. Men jag gillar att äpplet är nätt, skönt att hålla i handen.
ANDERS:
Jag upplever detta äpple som kvalmigt… kanske är det lite för sött för min smak. Hursomhelst inget äpple jag återvänder till. Det sticker liksom inte ut åt något håll.
Gravensteiner Utseende: Jämn gulgrön färg. Grönaktiga prickar. Vaxig yta. Doft: Mycket doft. Blommig. Angenäm. Tuggmotstånd: Tunt skal, mjöligt ganska torrt fruktkött. Inte så mycket tuggmotstånd alls. Smak: Ganska neutral med viss syra. Surt skulle somliga säga.
Betyg:
FRIDA:
Jag förstår nu att min tidigare bekantskap med svenska äpplen baserats på Gravensteiner. Tråkigt, blaskigt, tunt skal, ointressant. Två tuggor och sedan slänger man bort det.
ANDERS:
Påminner om det där obehagliga importerade äpplet Golden delicious. Det är inte delicious för fem öre. Ingen mer Gravensteiner för min del.
Rubinola Utseende: Fantastisk skimrande djupgul färg som går mot rött. Stort och kraftigt. Doft: Ljuvt aromatiskt Tuggmotstånd: Rejält tuggmotstånd. Det här är ett äpple med densitet. Härligt chunkigt. Smak: Syrligt med söta undertoner. Saftigt.
Betyg:
FRIDA:
omdöme kommer…
ANDERS:
Ett härligt tuggäpple. Kanske, kanske lite för mycket tugg i förhållande till smakupplevelsen. Men smaken i sig är inte oäven. Bra balans mellan sötma och syra och riktigt saftigt. Bra nära en fyra, men någonting får mig att ändå ge den tre äpplen.
Sluttestat….
Sunrise och Aroma är vinnarna i vårt test, hittills… Det finns en massa sorter kvar att undersöka:
Alice, Cox Orange, Filippa, Gloster, James Grieve, Katja, Mio, Summerred och Wealthy. Här Wikipedias lista >>
Vi lovar återkomma!
Många verkar just nu överge mikrobloggtjänsten Jaiku för svenska Bloggy och mikrobloggklassikern Twitter. Vi får se om flykten är tillfällig, om den lever vidare med en liten kärna av entusiaster.
Själv kan jag inte låta bli att tänka på en massa andra tjänster/communities man använt genom åren. Tjänster som under en begränsad period använts intensivt för att sedan falla i glömska.
Frågan är om tjänsterna dör. Kanske lever de vidare med en liten skara fans som är plattformen trogen? Det finns ju faktiskt de som fortfarande hänger i gamla BBS:er (plocka fram Telnetklienten och kolla om Fabbes BBS fortfarande är uppe…).
Låt oss börja en liten rundtur…
Passagen Okej, jag var aldrig en av dem som hängde i Passagens forum. Men en gång i tiden hade jag ett par gratis hemsidor här. Jag tror jag har två vänner som fortfarande använder Passagens mejltjänst i övrigt hör jag inte mycket av denna sajt. Minns när den var dominant, när det pratades portaler till höger och vänster och fajten skulle stå mellan Passagen, Postens Torget och Spray. Stor är den visserligen fortfarande (senste Kia-mätningen från vecka 50 förra året visade 740 386 uniks webbläsare), men för mig är den helt död, och jag undrar om den lyckas hålla uppe besöksiffrorna så många år till?
Skunk Communityn Skunk.nu startades av en kille som heter Andreas Harnemo i Luleå 1998. Året därpå var jag medlem och under ett intensivt år umgicks jag med ett gäng personer såväl URL som IRL framförallt i en grupp som hette +25. En grupp som på den här tiden kände sig som en minoritet i sociala sammanhang på nätet. Skunk köptes upp av Spray, genomgick en liten redesign. Sedan dess verkar tiden ha stått stilla. Men visst finns det folk som hänger där. Kanske ett fyrtiotal åt gången. Själv kan jag inte komma ihåg lösenordet, och mejladressen jag använde vid registreringen kanske går till något spamdränkt konto hos Kurir (numera Spray) eller Home (numera Spray).
(här lite folk som var med i +25… eller var det Succé?)
Spraydio Ska man hänga med januari 2009 är det helt okej att hävda att man är ”Spotified”. För några år sedan var internetradio hett och hetast bland de svenska musiktjänsterna var länge Spraydio. En jätteskön musiktjänst med olika rum för olika musikstilar där du kunde (kan) önska låtar som lade sig i en gemensam spellista. Spraydio fungerar dessutom som en community där du kan chatta och med din profilsida visa upp din musiksmak och annat tyckande. Ett finfint sätt att träffa likasinnade. Eller hur Laura och Nils…
När jag idag loggade in var det inte särskilt många låtar i önskelistan. Och mitt senaste mejl i inboxen var från 2004.
ICQ Oj, minns faktiskt inte när jag använde mitt ICQ-konto senast. Har för mig att det var sisådär fem år sedan och att jag i samma veva hade en liten pratstund med min gamle kompis Putte, som jag inte hört av sen dess.
Själv blev jag väldigt trött på ICQ ett tag, och tyckte mest att det var störde mig i mitt arbete. Några år senare övertalade Simon mig att installera Messenger, som jag faktiskt använt sedan dess. Framförallt som arbetsverktyg. Det är ett grymt sätt att hålla kontakt med frilansare (och Simon). Antar att jag skulle uppleva ICQ på samma sätt idag. Men då det begav sig var jag inte mogen (dessutom var tjänsten inte fullt lika användbar med modemuppkoppling…)
Altavista Det fanns en tid då man använde en massa olika sökmotorer när man letade efter saker på webben. Sen kom Google, och så blev man lat och la det mesta andra sökandet på hyllan. Innan Googles entre var Altavista kungen. Fasiken vad coolt det var när de började med bildsök och deras översättningstjänst Babel Fish (numera ägd av Yahoo) var cool den med.
Yahoo Okej, Yahoo är definitivt inte ute ur leken. De äger ju en av webbens bästa fototjänster Flickr. Men grundidén känns lite förlorad. Det var väldigt länge sedan jag letade mig fram till en sajt genom deras kataloger. Minns i slutet av 90-talet när Fredrik, David och ett gäng grabbar satt på betald arbetstid och surfade för att sätta ihop den svenska Yahoo-katalogen. Minns att jag vara avundsjuk. Att surfa runt och katalogisera Internet-Sverige så här tio år senare skulle nog vara en mindre mardröm.
Men kanske internetkatalogen kan få en revival. Urban verkar ju i alla fall tro det. Han har tillsammans med några kompanjoner köpt Sunet/KTHNOC-katalogen och döpt om den till Infoo.se. Om inte annat kan kanske en länk från Infoo.se höja din sajts värde vid en Googlesökning…
Bakelit.com använder kakor (cookies) för att komma ihåg inställningar och ge dig en mer relevant upplevelse vid upprepade besök. Genom att klicka "Acceptera" godkänner du alla kakor.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-advertisement
1 year
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Advertisement".
cookielawinfo-checkbox-analytics
1 year
This cookies is set by GDPR Cookie Consent WordPress Plugin. The cookie is used to remember the user consent for the cookies under the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-necessary
1 year
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-performance
1 year
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
_ga
2 years
This cookie is installed by Google Analytics. The cookie is used to calculate visitor, session, campaign data and keep track of site usage for the site's analytics report. The cookies store information anonymously and assign a randomly generated number to identify unique visitors.
_gid
1 day
This cookie is installed by Google Analytics. The cookie is used to store information of how visitors use a website and helps in creating an analytics report of how the website is doing. The data collected including the number visitors, the source where they have come from, and the pages visted in an anonymous form.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.
Okej, jag var aldrig en av dem som hängde i 
Communityn 
Ska man hänga med januari 2009 är det helt okej att hävda att man är ”
Oj, minns faktiskt inte när jag använde mitt 
Det fanns en tid då man använde en massa olika sökmotorer när man letade efter saker på webben. Sen kom Google, och så blev man lat och la det mesta andra sökandet på hyllan. Innan Googles entre var 
Andra sökmotorer jag minns: 
Okej, Yahoo är definitivt inte ute ur leken. De äger ju en av webbens bästa fototjänster 