Kategoriarkiv: bakelit guld

Avslöjande: Inga svenskar i Sverigedemokraternas program

sd_partiprogram

Minns ni den här bilden? Det var ett litet collage jag sammanställde i samband med min genomgång av de olika partiernas partiprogram. Det här är Sverigedemokraternas principprogram. Ett program, som till skillnad från konkurrenterna, är fylld med bilder. De är svenskt, blont, somrigt…

Eller förresten, är det? Vart kommer egentligen bilderna från?

I detta blogginlägg får ni svaret.

Först en liten bakgrund till min upptäckt. Häromdagen landade Sverigedemokraternas ”samhällsinformation” i vår brevlåda. Fascinerad slet jag upp kuvertet nyfiken på hur de framställde sin politik och sålde in sitt inskränkta budskap. Jag fastnade vid omslaget. Funderade över det märkliga bildvalet.

IMG_5830

– Hmm, typiskt bildbyrå tänkte jag och kom på genidraget att ta en bild av bilden och göra en bildsökning på internet.
Javisst hade jag rätt. De stackars människorna på bilden inte bara korrumperade EU-politiker de är även med en amerikansk andelslägenhetsstyrelse, jobbar på en amerikansk och en italiensk  revisionsbyrå, de är controllers och jobbar med utvärdering av företags ”humankapital” i Polen.

Då slog det mig: Om det här är en bildbyråbild, då är säkert resten av bilderna de använder också det. Så jag satte igång mitt sökande:

summergirl

Cute little girl on the meadow in summer day

Ah, svensk sommar! Åh, söt svensk flicka med svenska prästkragar på en svensk sommaräng. Nja. Kan det vara så att formgivaren har lurat SD:s pr-avdelning?

Av mina efterforskningar på nätet att döma är denna bildbyråbild fotad i Lettland, av en lettisk fotograf  bosatt i Riga och av hennes Facebooksida (på ryska) att döma är flickan på bilden hennes dotter. Resten av familjen kan ni titta på här >> 

Vill du köpa bilden och illustrera ditt politiska budskap?
Den går exempelvis att köpa här >>

happycouple

Happy couple running on the beach

Vladimir Sukov från Volgograd, Ryssland, är enligt sitt Twitterkonto ”Photographer, freediver, AOWD, motorcyclist, APPLEist and sometimes IT engineer.” Det är han som har knäppt bilden på det lyckliga paret som springer på stranden i solnedgången. En poppis bild i många sammanhang. En enkel sökning visar att det här paret figurerat i över hundra artiklar på nätet. Allt från rysk kvinnotidning till kanadensisk manstidning.

Kolla in Vladimirs fotojobb här >>

Och vill även du köpa en bild på ett lyckligt par (ryskt/svenskt/whatever) går bilden bland annat att köpa här >>

mangreeting

Feeling freedom man greeting golden rising of the sun

Visst har denna bildbyråbild en fantastisk rubrik! Där står han och välkomnar soluppgången! Vart? Kanske i Ukraina? Enligt  123RF är det i alla fall landet fotografen Lyudmyla Solovyova kommer ifrån.  Men enligt Hitta.se finns det faktiskt en 44-åring i Bjärnum med samma namn! Kan bilden ha tagits av en invandrare? 😉

Behöver du en bild som kan illustrera såväl religös nyväckelse som frihetskänsla? Här är ett av ställena du kan köpa den >>

mur

The stone wall

SD använder bilden ovan i samband med en passus om att fosterlandskärlek och att nationalism kan vara fint och inte behöver leda till våld. Precis som kärleken mellan två människor inte alltid behöver ”resultera i svartsjuka och svek som ibland slutar med våld.” Exakt var bilden är tagen har jag inte lyckats lista ut, men den figurerar lite här och där och som ni kan se finns den även med på två bokomslag. Kanske är bilden tagen i Skottland?

sapbubblor

Little girl in park blowing bubbles

Enligt Linked in och Behance.net är den begåvade designern och fotografen Mihailo Milovanovic stationerad i Belgrad, Serbien. Hans vackra bild på flickan med såpbubblor i det där släpande kvälls/morgonljuset som Sverigedemokraternas  AD tycks älska har använts för att illustrera såväl lustiga tweets om barn hos Buzzfeed som en fransk artikel om Hollywoodmetoden (ett sätt att uppfostra barn).
SD använder bilden i samband med följande text:

”Den i vissa länder utbredda seden med kvinnlig könsstympning kan anföras som ett konkret exempel på en sådan destruktiv aspekt. Vi hoppas att de länder som praktiserar denna barbariska sed väljer att avskaffa den och att man gör upp med de kvinnofientliga attityder som ligger till grund för den. Vi hoppas dock samtidigt att dessa länder håller fast vid sina språk, sin konst, sina folkdanser, sina mat- och byggnadstraditioner, sina starka familjeband etc. Att verkställa dessa förändringar ankommer dock inte i första hand på oss svenskar eller på någon annan nation utan på dessa länders egna befolkningar.”

Har du också teorier om kultur och traditioner som du känner att du vill illustrera med en bild på en flicka som blåser såpbubblor? Mihailos bild kan du bland annat köpa här >>

 

solnedgang

Family watching sunset

Sverigedemokraterna tror på kärnfamiljen, och fastslår bland annat i sitt program att:

”Som tidigare nämnts är det Sverigedemokraternas uppfattning att det existerar medfödda skillnader mellan de flesta män och de flesta kvinnor som går bortom det som kan observeras med blotta ögat. Vi är också av den uppfattningen att de manliga och kvinnliga egenskaperna i många fall kompletterar varandra och av bland annat den orsaken anser vi att alla barn bör ha rätt till både en mor och en far i sitt liv.
Det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter.”

Bilden som fångar allt detta i en solnedgång (jupp, solnedgångar är grejen!) är tagen av byrån Jupiter Images, som numera är en del av Getty Images, och vem själva fotografen är och var bilden är tagen är höljd i dunkel. Många runt om i världen har i alla fall köpt den (finns exempelvis att köpa här) och den illustrerar såväl religiösa sajter (som den här), ett sjukhus i Kalifornien, en hälsosajt och ett rehabcenter för drogmissbrukare.

Mest nyfiken är jag på en psykiatrisk klinik i Las Vegas som satt upp en regionblockering som gör att vi svenskar inte kan surfa in på sajten… Kanske drivs av en amerikansk protektionistisk patriot? Pröva själv: http://browningpsych.com/behavioral-health/family-therapy 

grinder

Person in overalls using metal grinder

Sannolikheten att den här bildbyråpersonen som slipar metall är svensk arbetare är ganska liten. Men å andra sidan kanske det passar texten i programmet väl eftersom texten ovan handlar om att det är okej med utländsk arbetskraft så länge de när jobbet är gjort och inte behövs längre sticker tillbaka till sina hemländer…

Kanske Venezuela? 

yrken

Female nurse is taking care of the senior woman & Pretty young college student writing on the chalkboard/blackboard

Sådär! Två härliga genrebilder från en bildbyrå för att illustrera SD:s vård- och skolpolitik. Den första en bild fotad av Alexander Raths, från Nürnberg, Tyskland (köp här!) och den andra (som alltså inte föreställer än lärare utan en ”vacker ung student”) är knäppt av tjecken Viktor Čápm.

Viktor som även kallar sig för L i g h t p o e t (kolla in hans Flickr-set här) bor i  staden Olomouc i Tjeckien men har också, enligt hans Facebooksida jobbat på advokatbyrå i London.

lakare

Pediatrician

Hela vårdkapitlet toppas av denna blonda barnläkare. Är hon SD-sympatisör? Skriver hon under på SD:s vårdprogram? Tveksamt. Hon vet nog inte ens om att hon figurerar i det här sammanhanget. Eller i det här italienska sammanhanget, det här amerikanska eller det här australiensiska. Bilden är knäppt av Wojciech Gajda från Polen. Kanske barnläkaren är polska? Kanske är hon inte ens barnläkare.

Herd of cows grazing in meadow

kor

Men hallå! Den här bilden är väl i alla fall svensk! Va! Det ser ju superdupersvenskt ut! Det perfekta sättet att illustera Sverigedemokraternas omsorg för djur och natur!
När jag sent en natt sitter och söker på denna nästsista bild i programmet (den sista är en photoshoppad jordglob som hålls av två händer…) räknar jag faktistiskt inte med någon träff. Visst borde det här väl kunna vara en snapshot tagen av en SD-lojal bonde, photoshoppad av principprogrammets AD?

Men nej. Återigen visar Ryssland, och Östeuropa vilken enorm royaltyfri bildskatt deras fotografer bjuder på. Den här vida använda bilden är knäppt av Zaharov Evgeniy som både förekommer på Facebook och har en egen blogg >>

På bloggen kan man i ett inlägg från oktober 2011 till och med läsa att denna bild (i en annan färgställning) hade dragit in cirka 300 dollar till Zaharov Evgeniy.

Polisen

poliser

Det finns faktiskt en bild i programmet som inte kommer från en bildbyrå (och som faktiskt gör min medvetet kvällstidningsskruvade rubrik lite osann ;-). Bilden på två poliser som brottar ner en svartklädd person illusterar SD:s syn på rättsamhället. Eftersom programmet helt saknar bildbylines och andra referenser går det inte se vem som knäppt bilden. En sökning på bilden ger ett enda resultat. Ett ganska avslöjande sådant: den 24 januari 2014 skrev TT följande nyhet:

Under visst tumult genomförde Sverigedemokraternas ungdomsförbund (SDU) en tillståndsgiven demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm i dag. Polisen grep en motdemonstrant, misstänkt för våldsamt motstånd, och två andra omhändertogs. Ytterligare 19 motdemonstranter visiterades.”

Samma dag skrev Jörgen Fogelklou följande kommentar på Twitter:

Känner ni igen bilden? Jo, det är samma bild som används i principprogrammet. Ett program som visserligen antogs 2011, men som kom ut i nyformgiven tryckt version 24 februari 2014.
Och vem är Jörgen Fogelklou?
Art Director på Sverigedemokraternas riksdagskansli.

Slutord

Okej, så nu vet ni. Ingen av människorna på bilderna som illustrerar Sverigedemokraternas principprogram är tillfrågade om att vara med (såvida inte poliserna på bilden ovan gick med på att vara med). Det är intet ont anande fotografer och modeller som skrivit på kontrakt som låter folk, mot låg ersättning använda deras bilder till vad de behagar. Kanske personerna som är med sympatiserar med deras politik (jag har försökt att nå en del av fotograferna, men inte fått svar). Kanske gör de det inte. Kanske tycker de att det är djupt upprörande att illustrera ett invandringsfientligt partis program? Kanske tycker man överhuvudtaget (oberoende av politisk hemvist) att det är lite obehagligt att ens dotter får personifiera ett parti genom att vara på omslaget till dess program?

Jag har en hel del andra tankar kring detta partiprogram och dess estetik som jag lär återkomma till i senare inlägg.


ANGÅENDE KOMMENTARER:
Tackar för alla glada tillrop och intressanta kommentarer. Tackar även för de ointressanta kommentarerna (de där som verkar skrivas på automatik utan någon som helst reflektion och förmåga till självkritik). Eftersom det börjar trilla in en del av den varan nu tar jag mig friheten (det här är en privat blogg inte en tidning med presstöd) att bara godkänna kommentarer som tillför något.  Och då gärna med verkshöjd.
Och eftersom jag har ett jobb att sköta på dagarna kan det ta ett tag innan din kommentar blir godkänd. Om den blir godkänd 😉

Det stora Äppelkriget – makarna Engström testar svenska äpplen

Det stora Äppelkriget – makarna Engström testar svenska äpplen

Svenska äpplen regerar säger Anders. Men vissa suger säger Frida, man vet ju inte vilka äpplen som är goda och vilka som är öken.
Dags att kolla vilka svenska äpplen som gäller… vi testar alla äpplen vi kommer över. Här är våra testresultat:

SUNRISE:
Utseende:  Litet, nätt. Gul grundton, vacker rodnad med avlånga fläckar. Vaxig yta.
Doft: Fantastisk, aromatisk.
Tuggmotstånd: Krispigt skal. Fint kött. Kompakt.
Smak: Söt, med lätt syra. Nästan lite parfymerad. Smakrik. Fin boquet.
Betyg:

FRIDA:
Äpplet ligger fint i handen och har ett långt äppelskaft. Känns helt rätt. Tillför mer än man kan tro till smakupplevelsen.

ANDERS:
Litet och naggande gott. En härlig liten munsbit. Äter gärna upp kärnhus och allt. Negativt: lite väl parfymig?

SIGNE TILLISCH
Utseende:  Rejält, gulgrönt, med prickar och vaxig yta.
Doft: Diskret men ljuv
Tuggmotstånd: Ganska mjukt skal. Köttet något poröst, en smula mjöligt.
Smak: Viss syra, viss sötma, ganska neutral.
Betyg:

FRIDA: Bekräftar mina fördomar. Neutralt på gränsen till menlöst. Något mjöligt, fruktköttet lite för mjukt, så också skalet.

2 av 5 äpplen

ANDERS: Känner inte riktigt att testäpplet var representativt. Signe kan ge mer. Men det är inte ett äpple som sticker ut.

3 av 5 äpplen

 

AROMA
Utseende:  Äppelformat (SIC!), rödgult.
Doft: Söt men frisk, inte kvalmig. Doftar fint.
Tuggmotstånd: Härlig *katschunk*-känsla när man biter igenom skalet. Starkt och välmående kött.
Smak: Fruktsoda, viss sötma, men framförallt friskt.

Betyg:

FRIDA:
Bra avvägning mellan frukt och skal, ger en smakrik upplevelse. Plus för den friska doften.

4 äpplen av 5

ANDERS:
Här frigörs en hel kaskad smakämnen när man tar en tugga. Friskt och saftigt. Gillar starkt. Gör skäl för namnet.

4 äpplen av 5

Lobo
Utseende:  Märklig lätt omogen färg. Skiftar mellan grönt och rött. Stort och kraftigt med vaxig yta.
Doft: Modest. Man måste hårdlukta… för att komma åt den. Och då: ganska trevlig.
Tuggmotstånd: Under det ganska hårda skalet döljer sig ett ganska svampigt fruktkött.
Smak: Vattnig med ganska mycket syra. Törstläckare?

Betyg:

FRIDA:

Näe, inte min grej. För vattnigt och smaklöst. Är jag törstig är ett glas vatten godare.
2 av 5 äpplen

ANDERS:
Älskar namnet. Lite loco på något vis. Men äpplet känns mer som ett misslyckat experiment. Ett uppumpat äpple med för mycket vatten. Tuggupplevelsen drar ner betyget en hel del. Det ska inte kännas som att man tuggar på en Karl Johansvamp när man äter äpple.

Ingrid Marie
Utseende:  Djuprött, med gula inslag och små gula prickar. Normalstort. Vitt kött. Skalet färgar av sig.
Doft: Doftar fint. Balanserat.
Tuggmotstånd: Distinkt skal, mjöligt fruktkött ger ganska litet tuggmotstånd.
Smak: Bärigt, sött friskt med fin eftersmak. Smakar skog.

Betyg:

FRIDA:

Synd på ett så vackert och väldoftande äpple. Kan inte ta mig förbi mjöligheten. Konsistensen är min största invändning. Lågt betyg trots fin färg och fin eftersmak.

2 av 5 äpplen

ANDERS:

Så här tänker jag mig äpplet som serverades snövit av den elaka drottningen. Vackert, men under ytan förrädiskt mjöligt. En besvikelse. Konsistensen är halva grejen med äpplen och jag gillar inte pulver! Ändå kan jag inte låta bli att undra: kanske det här äpplet är godare om man äter det kylskåpskallt?

3 av 5 äpplen

Discovery
Utseende:  Rödgrönt, ganska nätt. Kompakt med gröna prickar.
Doft: Stark söt doft. Skulle kunna användas som parfym…
Tuggmotstånd: Stuns i skal och kött. Helt okej.
Smak: Mycket smak i skalet. Söt och frisk.

Betyg:

FRIDA:

Fantastisk doft. Gott skal. Fruktköttet är inte så smakrikt, snudd på menlöst.  Men jag gillar att äpplet är nätt, skönt att hålla i handen.

3 av 5 äpplen

ANDERS:
Jag upplever detta äpple som kvalmigt… kanske är det lite för sött för min smak. Hursomhelst inget äpple jag återvänder till. Det sticker liksom inte ut åt något håll.

2 av 5 äpplen

 

Gravensteiner
Utseende:  Jämn gulgrön färg. Grönaktiga prickar. Vaxig yta.
Doft: Mycket doft. Blommig. Angenäm.
Tuggmotstånd: Tunt skal, mjöligt ganska torrt fruktkött. Inte så mycket tuggmotstånd alls.
Smak: Ganska neutral med viss syra. Surt skulle somliga säga.

Betyg:

FRIDA:

Jag förstår nu att min tidigare bekantskap med svenska äpplen baserats på Gravensteiner. Tråkigt, blaskigt, tunt skal, ointressant. Två tuggor och sedan slänger man bort det.

ANDERS:

Påminner om det där obehagliga importerade äpplet Golden delicious. Det är inte delicious för fem öre. Ingen mer Gravensteiner för min del.

 

Rubinola
Utseende:  Fantastisk skimrande djupgul färg som går mot rött. Stort och kraftigt.
Doft: Ljuvt aromatiskt
Tuggmotstånd: Rejält tuggmotstånd. Det här är ett äpple med densitet. Härligt chunkigt.
Smak: Syrligt med söta undertoner. Saftigt.

Betyg:

FRIDA:

omdöme kommer…

ANDERS:

Ett härligt tuggäpple. Kanske, kanske lite för mycket tugg i förhållande till smakupplevelsen. Men smaken i sig är inte oäven. Bra balans mellan sötma och syra och riktigt saftigt. Bra nära en fyra, men någonting får mig att ändå ge den tre äpplen.

3 av 5 äpplen

Sluttestat….

Sunrise och Aroma är vinnarna i vårt test, hittills… Det finns en massa sorter kvar att undersöka:
Alice, Cox Orange, Filippa, Gloster, James Grieve, Katja, Mio, Summerred och Wealthy. Här Wikipedias lista >>
Vi lovar återkomma!

Jag minns alla gamla internettjänster och hur de brukade ta på mig…

Många verkar just nu överge mikrobloggtjänsten Jaiku för svenska Bloggy och mikrobloggklassikern Twitter. Vi får se om flykten är tillfällig, om den lever vidare med en liten kärna av entusiaster.

Själv kan jag inte låta bli att tänka på en massa andra tjänster/communities man använt genom åren. Tjänster som under en begränsad period använts intensivt för att sedan falla i glömska.

Frågan är om tjänsterna dör. Kanske lever de vidare med en liten skara fans som är plattformen trogen? Det finns ju faktiskt de som fortfarande hänger i gamla BBS:er (plocka fram Telnetklienten och kolla om Fabbes BBS fortfarande är uppe…).

Låt oss börja en liten rundtur…

Passagen
PassagenOkej, jag var aldrig en av dem som hängde i Passagens forum. Men en gång i tiden hade jag ett par gratis hemsidor här. Jag tror jag har två vänner som fortfarande använder Passagens mejltjänst i övrigt hör jag inte mycket av denna sajt. Minns när den var dominant, när det pratades portaler till höger och vänster och fajten skulle stå mellan Passagen, Postens Torget och Spray. Stor är den visserligen fortfarande (senste Kia-mätningen från vecka 50 förra året visade 740 386 uniks webbläsare), men för mig är den helt död, och jag undrar om den lyckas hålla uppe besöksiffrorna så många år till?

Skunk
SkunkCommunityn Skunk.nu startades av en kille som heter Andreas Harnemo i Luleå 1998. Året därpå var jag medlem och under ett intensivt år umgicks jag med ett gäng personer såväl URL som IRL framförallt i en grupp som hette +25. En grupp som på den här tiden kände sig som en minoritet i sociala sammanhang på nätet. Skunk köptes upp av Spray, genomgick en liten redesign. Sedan dess verkar tiden ha stått stilla. Men visst finns det folk som hänger där. Kanske ett fyrtiotal åt gången. Själv kan jag inte komma ihåg lösenordet, och mejladressen jag använde vid registreringen kanske går till något spamdränkt konto hos Kurir (numera Spray) eller Home (numera Spray).
(här lite folk som var med i +25… eller var det Succé?) 

Spraydio
SpraydioSka man hänga med januari 2009 är det helt okej att hävda att man är ”Spotified”. För några år sedan var internetradio hett och hetast bland de svenska musiktjänsterna var länge Spraydio. En jätteskön musiktjänst med olika rum för olika musikstilar där du kunde (kan) önska låtar som lade sig i en gemensam spellista. Spraydio fungerar dessutom som en community där du kan chatta och med din profilsida visa upp din musiksmak och annat tyckande. Ett finfint sätt att träffa likasinnade. Eller hur Laura och Nils…

När jag idag loggade in var det inte särskilt många låtar i önskelistan. Och mitt senaste mejl i inboxen var från 2004. 

ICQ
00_altavista2Oj, minns faktiskt inte när jag använde mitt ICQ-konto senast. Har för mig att det var sisådär fem år sedan och att jag i samma veva hade en liten pratstund med min gamle kompis Putte, som jag inte hört av sen dess.
Själv blev jag väldigt trött på ICQ ett tag, och tyckte mest att det var störde mig i mitt arbete. Några år senare övertalade Simon mig att installera Messenger, som jag faktiskt använt sedan dess. Framförallt som arbetsverktyg. Det är ett grymt sätt att hålla kontakt med frilansare (och Simon). Antar att jag skulle uppleva ICQ på samma sätt idag. Men då det begav sig var jag inte mogen (dessutom var tjänsten inte fullt lika användbar med modemuppkoppling…)  

Altavista
AltavistaDet fanns en tid då man använde en massa olika sökmotorer när man letade efter saker på webben. Sen kom Google, och så blev man lat och la det mesta andra sökandet på hyllan. Innan Googles entre var Altavista kungen. Fasiken vad coolt det var när de började med bildsök och deras översättningstjänst Babel Fish (numera ägd av Yahoo) var cool den med.

WebcrawlerAndra sökmotorer jag minns: Webcrawler, Lycos, Excite, Metacrawler, Ask Jeeves och Kvasir. Microfts Live-sök har jag faktiskt knappt använt. Numera blir det Googlesök direkt i webbläsarens adressrad.

Yahoo
YahooOkej, Yahoo är definitivt inte ute ur leken. De äger ju en av webbens bästa fototjänster Flickr. Men grundidén känns lite förlorad. Det var väldigt länge sedan jag letade mig fram till en sajt genom deras kataloger. Minns i slutet av 90-talet när Fredrik, David och ett gäng grabbar satt på betald arbetstid och surfade för att sätta ihop den svenska Yahoo-katalogen. Minns att jag vara avundsjuk. Att surfa runt och katalogisera Internet-Sverige så här tio år senare skulle nog vara en mindre mardröm.

Men kanske internetkatalogen kan få en revival. Urban verkar ju i alla fall tro det. Han har tillsammans med några kompanjoner köpt Sunet/KTHNOC-katalogen och döpt om den till Infoo.se. Om inte annat kan kanske en länk från Infoo.se höja din sajts värde vid en Googlesökning…

 

PS. Rubriken anspelar på Kerstin Thorvalls ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig”. En briljant boktitel, som jag själv för evigt kommer att förknippa med Kortfilmfestival-Eriks fantastiska epost-meddelande till Kortfilmfestivalen: ”Jag minns alla mina volontärer och hur de brukade ta på mig”.

Surströmming – nu som barnmat!

Någon som minns Findus mikrorätt Julbord? Bakelit testade det julen 2006 (läs här) och kunde konstatera att idén var god men knappast genomförandet… Eller kanske man kan säga att tanken var god, men idén unken… jaja.

Nu står vi här snart två år senare och upptäcker en ny kulinarisk sensation i barnmatshyllan på Konsum:

Surströmming!

Jojo, klart de norrländska bebisarna ska få vara med o ha kul på föräldrarnas skiva.
Sugen?

I övrigt är Sempers och konkurrenternas sortiment ganska trist. Tur att man faktiskt kan laga mat till de små liven alldeles själv. Men när man är ute och reser är onekligen burkarna bra. Kanske Semper, Hipp, Nestle och co läser det här och kan ta del av Bakelits önskelista:

  1. Kebabtallrik med ris. Stark sås. (jo en del bebisar älskar stark mat)
  2. Bibimbap. Okej, denna fräscha koreanska snabbrätt kanske inte blir så kul i passerat skick, men det är värt att pröva.
  3. Chorizo och turkisk potatissallad. (Chorizon köper ni här, och salladsrecept hittar ni här)
  4. Fondue (ställ burken ovanpå ett värmeljus och doppa osaltatade smörgåsrån)
  5. Kräftskiva (kan de göra surströmmingskalas på burk funkar nog även kräftis).

När jag och Vanna fick lift med tbanan

Min första kväll ensam med Vanna (jo ikväll var det mammafritt) började lite speciellt. Rökutveckling i tunnelbanan vid St Eriksplan, och stopp i trafiken ett par timmar. Jag knallade iväg med Vanna under regntunga moln. Vanna sov och jag knallade. I Hammarbyhöjden vaknade hon och i Björkhagen kom vi överens om att det var dags att återigen ge tunnelbanan en chans.

Okej, Vanna kan ju egentligen inte prata, men det var ganska tydligt att klockan var mycket och att Vanna ville hem och äta gröt.
Väl uppe på plattformen lyste skylten: Skarpnäck 33 min…
Frustration. Några minuter senare stod det plötsligt 15 min, och två minuter efter det hörde man rälsen vissla och på skylten stod det:

Passerande tåg: Ej påstigning!

Både Vanna och jag hann precis bli sura när tåget bromsade in vid perrongen och föraren öppnade dörren och ropade ut i högtalarna:

-Hoppa på, jag bjuder på den här!

Jag vill passa på att återupprepa det jag sa på lunchen idag: I Stockholm är folk så himla trevliga!

Och du Vanna, när du läser det här om sisådär 10-15 år. Undrar om inte den här resan blev den första och sista gången i ditt liv som du åkte i ett tomt tunnelbanetåg, som stannade bara för dig!

Österrike… Konsten att sänka ett varumärke

Visst grumlades bilden av alpsköna Österrike en smula av nazi-fn-Kurt Waldheim, Jörg Haider och mongoloida foster i formalin…
Men när Österrikarna började öppna dörrarna till sina källarhålor är det svårt att sjunga Edelweiss och förknippa Österrike med de skönsjungande barnen von Trapp.

Österrike tar nog nästan över bottenplaceringen från Belgien som givit oss: Belgiska Kongo, Belgian Blue, vit choklad, manikin piss och pedofiler.

Jag lovar att de närmaste månaderna göra mitt yttersta för att tänka på de ting som gör både Österrike och Belgien fantastiskt. Belgiskt öl, belgisk seriekultur, österikisk kortfilm, Wiens kaféer, musslor, vackra berg, Sound of Music…

Cute overload…

Okej, jag vet. Jag börjar bli lite pinsam. Häromdagen på IDG:s julfest sprang jag omkring och visade folk en söt video föreställande min lilla dotter. Nästan alla gillade den (en del människor med hjärtan av is, fattade ingenting).
Men jag vet att den här lilla flickan kan bli min död. Vilken dag som helst kan jag dö knall och fall av Cute overload…

se själva: