”Love locks”, kasta pengar och andra massturismfenomen

Funderar lite över massturismfenomen. Ni vet de där platserna i vissa städer som alla måste besöka. Och när de är där måste de göra de där sakerna som alla andra gör. En del saker har varit tradition länge. Folk lär exempelvis ha kastat ett mynt över vänstra axeln i Fontana de Trevi i hundratals år, med förhoppningen att de ska få återvända till Rom. Idag kastas cirka 3000 euro per dag i fontänen, och ett par vakter med visselpipa står ständigt redo att se till att ingen sätter sig på kanten eller försöker ge sig på det alla egentligen vill i den 30-gradiga hettan: ta ett dopp som Anita Ekberg i La Dolce Vita.

I Pisa har folk så länge kameran funnits poserat för bilder. Men jag har en känsla av att Instagram och selfiekulturen påverkat en del. Jag kunde inte låta bli att fota några av de otaliga turister som ville visa världen hur de hjälper till att hålla upp det lutande tornet. Tack alla för er insats!

Avslutningsvis en fundering kring det här med mynt och ”love locks”. Turistfenomen sprider sig. Överallt där det går att kasta ett mynt, kastas det mynt och att skriva sina namn på ett hänglås, låsa fast det och kasta nyckeln har verkligen spridit sig som en löpeld över världen. Ursprunget lär vara en bro i en by i Serbien. Konceptet spred sig via dikter och romaner. 2010 kollapsade en sektion av Pont neuf i Paris. Myndigheterna klippte bort 45 ton hänglås…
Summan av alla romantiska handlingar kan alltså leda till katastrof. Att sätta fast sitt hänglås på ett räcke högst upp i stabila Kulturpalatset i Warszawa verkar dock än så länge säkert… I alla fall om nyckeln som kastas ut från tornet inte skadar någon på gatan nedanför…

Utsikt från Kulturpalatset i Warszawa. Med några love locks på gallret, småmynt utanför och jag-var-här-klotter. Alla vill vi göra avtryck.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *