Dagens roligaste… humor med allvar

Okej, dags för lite comic relief. Två väldigt, väldigt olika grejor. Båda med allvarlig underton, fast på väldigt olika nivåer.

1. Apropå Sverigedemokraternas affischkampanj i tunnelbanan där de häver ur sig vallöftet: ”Det är dags att stoppa det organiserade tiggeriet på våra gator”.
SL är nerringda, nermejlade och nermessade av upprörda människor. Lika dissade av upprörda anti-rasister blir SL hyllade av rasister/sd-anhängare när SL på sin Facebook-sida förklarar att de inte tycker att annonseringen strider mot deras riktlinjer trots att det i riktlinjerna står att de inte ska godkänna ”reklam som kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp”.

Det finns många sätt att bemöta det här. Roligast var Gurra G:s kommentar:

TwitterGustaveLundStoppadetorganiserade

 

Och genom att tänka på den kommer jag faktiskt kunna ta mig till jobbet med tunnelbana de närmaste veckan utan att kräkas. Om inte, får jag väl ta cykeln. Allt i demokratins namn (Sverigedemokraternas rätt att vara dumma i huvudet offentligt kräver sina offer).

2. En timme eller två innan jag sätter mig på tunnelbanan frammanar jag följande humorminne:

Mama

Det är en av slutbilderna i en fantastisk bildsekvens skapad av hu(s)mor(s)tidningen Mama (se här).  Sekvensen är väldigt rolig för småbarnsföräldrar. Det kallas igenkänningshumor. Och vi som har det så här skrattar fast det samtidigt gör lite ont. För samtidigt som det är roligt så är det ju sant. Det här är ju nästan dokumentärt…

Vad tyckte ni som inte har barn? Kul? Avskräckande?
För egen del kommer jag nog imorgon tänka: Äsch det är inte så illa ändå. Och så vet man att allt löser sig, och att barnen är hur gulliga som helst när man väl kommer utanför dörren.

Fast det förstås. I tunnelbanan står Jimmie och ler mot mig och mot tiggarna som går förbi.

Kanske dags att ta fram cykeln ändå.

———

Tillägg:
Efter att ha skrivit detta såg jag intervjun med Maud Olofsson angående Nuonaffären. Hon vägrade svara på frågorna på ett väldigt raffinerat och tragikomiskt sätt >>

Jag hade dock väldigt svårt att koncentrera mig. För vad såg jag rutan strax bredvid Maud?

ivriga_bavrar

Visst är det en skadad, men ivrig bäver, som återsett friheten…

Detta är inlägg 74, dag 74 i intitiativet #blogg100 som går ut på att skriva ett blogginlägg om dagen med start den 1 mars 2014. Detta är inlägg 74 av 100.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *