Sedan drygt två månader är jag och Frida med Fitbit. En stegräknare på steroider skulle man kunna säga. Förutom att hålla koll på dina steg har den höjdräknare och håller koll på hur många trappor du går, och springer du räknas det som ”Very active minutes”. Den lilla biten synkar med din dator och/eller mobil och en massa härliga parametrar loggas på din fitbit-sajt.
Vad är då poängen med detta? Kanske du undrar? Jo, du kan sätta upp mål och utmana dig själv och du kan även koppla ihop dig med kompisar och jämföra resultaten med dem.
Det bästa med fitbiten är att jag blivit medveten om vikten av vardagsmotion. Till vardags klarar jag med dagis-hämtningar, lämningar, liten lunchpromenad, vägen till och från jobbet och traskandet i IDG:s lokaler utan problem gränsen med minst 10.000 steg per dag:
Inaktiva helger är det dock värre. Så här såg det ut på lördagen samma vecka:
Men alla helger är inte lika inaktiva. Här har vi en väldigt speciell söndag. Särskilt med tanke på att jag sov till klockan 11 den dagen…
Ganska märkliga siffor kan man tycka. Här samma bild med lite förklaringar:
En viktig lärdom av att använda Fitbit ett tag är att det är oerhört viktigt att ta tillvara på vardagsmotionen. Med hjälp av fitbiten pushar man sig att gå lite extra, ta de där omvägarna, gå de där extra trappstegen.
Som Peter Siepen sa i intervju i Värvet apropå att en hotellreceptionist undrade varför han tog trappen:
”Då stannade jag till, kisade med blicken och posade litegrann, gjorde blue steel-posen från Zoolander och sa:
-Du det är inte hissar som har byggt den här kroppen.”
Den där extra vändan ner till källaren (bär fler gånger istället för en), den där extra rundan med cykel till konsum, det faktum att man inte äger en bil… små små saker som tillsammans faktiskt till och med gör det onödigt att lägga tid och pengar på att gå till gymmet.
Och glöm inte: när du är på fest:
DANSA! DANSA! DANSA!
En annan sak jag lärt mig av Fitbit är att jag sover alldelese för lite… men den grejen tar jag nog upp i ett annat inlägg.
Väl skrivet Anders!
Det är mäktigt att se svart på vitt hur lite aktivitet man får ibland.
Bättre sporre att ta trappan har jag aldrig varit med om!
Mkt intressant. Inte minst det där med att fest och dans också är motion ;-).
Jag bestämde mig för några år sedan att aldrig åka rulltrappa eller hiss. Och sedan ett par år går jag ofta en liten promenad på lunchen. Tror som du att vardagsmotionen är viktig. Man får en hel del gratis när man har barn också…
Att sätta sig i i bilen för att ta sig till gymmet är en rätt oskön företeelse. Eller att traska på ett löpband, när naturen är precis utanför dörren… Keep up!