april 2009

Ni visas månatligt arkiv för april 2009.

gudrunDet känns faktiskt en smula pirrigt att vara gift med en av Sveriges färgstarkaste kvinnor…

Jovisst, Frida är en av kvartalets fem nominerade i en tävling anordnad av Gudrun Sjödén, där vinnaren blir utsedd till årets färgstarkaste kvinna. Med tillägget ”tema hantverk”.

Huvudkonkurrenten till priset är en viss Ulrica Hydman Vallien. Ni vet, glas, chokladask, alltmöjligt-konstnären. Typ konstvärldens kvinnliga svar på Lasse Åberg. Av de intervjuer jag sett med henne är hon onekligen färgstark och rolig. Men hennes konst är inte riktigt min kopp te.

Det är däremot Frida, som är nominerad för sitt arbete med bloggen Kurbits.nu.

Så gör hela världen en tjänst: Låt Frida vinna mot Ulrica ;-)

Rösta här >>

Ikväll har jag bloggat på såväl Bagisbloggen som Kurbits.
Mer har jag inte att säga. Godnatt!

Matutmaning

Det var väldigt, väldigt länge jag gjorde något sånt här. Alltså hängde på bloggvärldens svar på snigelpostens och epostens kedjebrev. Kanske för att det var väldigt, väldigt länge sedan någon vågade skicka vidare en sådan här grej till mig… Min globetrottande vän Lisa vågar det mesta. Och när hon skickar en utmaning vågar jag knappast tacka nej. Så här är mina svar.

“Instructions: Here’s a chance for a little interactivity for all the bloggers out there. Below is a list of 100 things that I think every good omnivore should have tried at least once in their life. The list includes fine food, strange food, everyday food and even some pretty bad food – but a good omnivore should really try it all. Don’t worry if you haven’t, mind you; neither have I, though I’ll be sure to work on it. Don’t worry if you don’t recognise everything in the hundred, either; Wikipedia has the answers.

Here’s what I want you to do:
1) Copy this list into your blog or journal, including these instructions.
2) Bold all the items you’ve eaten.
3) Cross out any items that you would never consider eating.
4) Optional extra: Post a comment at http://www.verygoodtaste.co.uk/ linking to your results.

The VGT Omnivore’s Hundred:

1. Venison (rådjur)

2. Nettle tea (nässelte)

3. Huevos rancheros

4. Steak tartare (råbiff)

5. Crocodile (krokodil)

6. Black pudding (blodpudding) 

7. Cheese fondue (ostfondue)

8. Carp (karp)

9. Borscht (östeuropeisk rödbetssoppa)

10. Baba ghanoush (aubergineröra)

11. Calamari (bläckfisk)

12. Pho (vietnamesisk nudel- och biffsoppa)

13. PB&J sandwich (smörgås med jordnötssmör och sylt)  Uäck, gillar inte jordnötssmör och kombon låter väldigt söt.

14. Aloo gobi (indisk potatisrätt som är gul till färgen)

15. Hot dog from a street cart (varmkorv från ett gatukök) 

16. Epoisses (en specifik fransk ost)

17. Black truffle (svart tryffel)

18. Fruit wine made from something other than grapes (fruktvin gjort på något annat än druvor)

19. Steamed pork buns (en sorts dim sum, ungefär kinesisk kroppkaka)

20. Pistachio ice cream (pistagenötsglass)

21. Heirloom tomatoes (precis som Lisa är jag väldigt osäker på om jag ätit just denna typ av tomat… kan ha gjort det (se wiki))

22. Fresh wild berries (vilda färska bär)

23. Foie gras (gåslever) 

24. Rice and beans (ris och bönor)

25. Brawn, or head cheese (aladåb)

26. Raw Scotch Bonnet pepper (en tokstark peppar)

27. Dulce de leche (kokad kondenserad mjölk (se wiki))

28. Oysters (ostron)

29. Baklava (turkiskt bakverk)

30. Bagna cauda (italiensk sås med sardeller)  (det här måste jag äta någon gång!)

31. Wasabi peas (wasabiärtor)

32. Clam chowder in a sourdough bowl (musselsoppa i en skål av surdegsbröd)  (har ätit clam chowder ett par gången, med den där surdegsskålen har jag aldrig stött på, verkar kul)

33. Salted lassi (indisk yougurt- och vattendrink med kryddor)

34. Sauerkraut (surkål)

35. Root beer float (en variation på glass i läsk)

36. Cognac with a fat cigar

37. Clotted cream tea 

38. Vodka jelly/Jell-O (gelé med sprit) (jo konstigt nog har jag ätit det här…)

39. Gumbo (amerikansk gryta med en redd buljong som grund)

40. Oxtail (oxsvans)

41. Curried goat (jamaicansk getgryta) (Har faktiskt aldrig ätit get, måste testas!)

42. Whole insects (hela insekter) (jo jag har ätit ett par sockerinlagda myror, men senaste jag blev erbjuden insekter fegade jag ur… vet egentligen inte varför. Ganska knaprigt.)

43. Phaal (en indisk curry)

44: Goat’s milk (getmjölk) (Hmm, getter verkar vara grejen)

45. Malt whisky from a bottle worth £60/$120 or more (whisky som kostar mer än 800 kronor)

46. Fugu (japansk blåsfisk som är dödlig om ej rätt tillagad)  (har bara sett på Simpsons)

47. Chicken tikka masala (indisk kycklingrätt)

48. Eel (ål)

49. Krispy Kreme original glazed doughnut 

50. Sea urchin (sjöborre)

51. Prickly pear (en sorts kaktus)

52. Umeboshi (inlagt japanskt plommon)

53. Abalone (havsöra)

54. Paneer (indisk ost)

55. McDonald’s Big Mac Meal

56. Spätzle (tysk pasta)

57. Dirty gin martini (olivspad istället för vermouth i drinken)

58. Beer above 8% ABV (öl som är starkare än 8 volym%)  (mm, belgisk öl!)

59. Poutine (kanadensisk rätt med pommes frites, ost och brunsås)

60. Carob chips (carob betyder johannesbrödsträd)

61. S’mores (knäckebröd, choklad, marshmallow)

62. Sweetbreads (bräss)

63. Kaolin (en särskild sorts lera, ja lera)  Varför äta lera?

64. Currywurst (en tysk korv med ketchup och kryddor)

65. Durian (en illaluktande frukt) 

66. Frogs’ legs (grodlår)

67. Beignets, churros, elephant ears or funnel cake (donut, friterad åttastjärnig degkorv, langos, struva)  

68. Haggis (mat kokad i fårmage) Skäms över att jag aldrig ätit Haggis.

69. Fried plantain (stekt kokbanan, alltså osöt banan)

70. Chitterlings, or andouilette (soppa på inälvorna från en gris)

71. Gazpacho (kall grönsakssoppa)

72. Caviar and blini (kaviar och blini)

73. Louche absinthe (absint med vatten och socker)

74. Gjetost, or brunost (mesost)

75. Roadkill (överkört djur) (älg i mitt fall…)

76. Baijiu (kinesisk sprit gjort på durra med en alkoholhalt på 40-60 %)  (undrar om det inte var det Richard bjöd på den där festen då vi skulle dricka upp hans slattar)

77. Hostess Fruit Pie (fruktpaj av märket Hostess)

78. Snail (snigel)

79. Lapsang souchong (rökt svart te)

80. Bellini (drink med mousserande vin och persikopuré)

81. Tom yum (en thailändsk soppa)

82. Eggs Benedict (engelsk muffin, ägg, hollandaisesås m.m.)

83. Pocky (choklad på kexpinne)

84. Tasting menu at a three-Michelin-star restaurant. 

85. Kobe beef (ett särskilt japanskt kött) (nä, men jag har bloggat om det)

86. Hare (hare)

87. Goulash (ungersk gryta)

88. Flowers (blommor)

89. Horse (häst)

90. Criollo chocolate (choklad gjord på den “finaste” chokladbönan criollo)

91. Spam (pressat konserverat kött)

92. Soft shell crab (mjukskalig krabba)

93. Rose harissa (nordafrikansk tomatsås med rosor)

94. Catfish (malfisk)

95. Mole poblano (mexikansk sås med massor av roliga kryddor) (hittade recept här, verkar gott)

96. Bagel and lox (bagel med gravad lax)

97. Lobster Thermidor (krabba med särskild fyllning)

98. Polenta (majsmjöl)

99. Jamaican Blue Mountain coffee (kaffe odlat i Blue Mountain på Jamaica)

100. Snake (orm) Nä, men jag ska!

 

Se där: 23 grejor jag måste äta för att listan ska bli komplett…

Passar på att skicka vidare till några kompisar vars bloggar gapat tomma på sistone…
Fredrik Kivi
Magnus
Brillo o Clara 

Sedan en tid tillbaka har jag o F varit på jakt efter en äkta persisk nomadmatta. Vi har surfat runt på Carpetvista, kollat in varenda film, lärt oss om varenda nomadstam och bidat vår tid (det vill säga varit fruktansvärt obeslutsamma). I samma veva fick jag plötsligt syn på mattannonserna i våra dagstidningar. I både DN och Svd kryllar det med annonser för mattbutiker, och ska man tro dem verkar varenda en ständigt bjuda på rea. Inte nog med det: varenda butik verkar ägna sig åt utförsäljning. Först tänkte jag: ”Aha, utförsäljning, kanske vi kan göra värsta kapet”. Men ju fler annonser jag sett desto mer skeptisk har jag blivit.  Och efter att precis ha hittat fyra mattkrisannonser i lördagens Svd börjar denna marknadsföringstaktik nästan kännas lite löjlig. Döm själva:

Utförsäljning!

Katastrof

Upphör

När jag häromdagen berättade för en kompis att jag skulle åka till Nordingrå över påsken, kommenterade han genom att sjunga första delen av Snoddas monumentala 50-talshit ”Flottarkärlek”:

Jag var ung en gång för längesen,
en flottare med färg.
Alla jäntor var som vax uti min famn.
I alla torp i alla byar
hade jag en liten vän,
ifrån Nordingrå till skiljet ner vid Berg

Flottare vid KlarälvenNu visade sig min kompis ha lite fel. Det ska vara Norderås, inte Nordingrå, men den gamla slagdängan fick mig att fundera, samt prata flottare med svärfar, en långfredagskväll i bastun, vid en liten sjö i Nordingrå.

Ju mer jag pratade med Olle om flottare desto mer övertygad blev jag av att flottaren var fullt jämförbar med amerikanska cowboys. Rediga karlakarlar, med tunga slitsamma, och farliga jobb. Medan kopojkarna hjälpte godsägare att förflytta kossor över prärien, flyttade flottarna skogsägarnas timmerstockar längs älvarna ner till sågverken vid kusten. Precis som kopojkarna som brännmärkte djuren och sorterade upp dem när de nått sin destination, sorterade flottarna timret efter virkesköparna i skiljet. På vägen längs älven fick de våghalsiga flottarna hoppa från stock till stock och lösa upp så kallade brötar, stora anhopningar med timmer som fastnat längs älven. Det var ett livsfarligt jobb, som säkert lockade de mest äventyrliga och våghalsiga bland män. Män som gärna använde sin våghalsiga karlakara-aura för att lägra kvinnor lite här och där…

Låten ”Flottarkärlek” blev en dunderhit i och med Snoddas sjöng den i direktsändning i radioprogrammet ”Karusellen” 1952. Och givetvis hängde filmindustrin på genom att samma år göra filmen ”Flottare med färg”, om tre bröder i ett norrländskt flottarlag. Kärlek, dramatik (sprängning av bröte med dynamit) och sång av Snoddas (som tydligen inte var tillräckligt bra skådis för att få en pratroll i filmen).

sSången om den eldröda blommanFilmen blev visst ingen succé och recensionerna var ganska ljumma. Och trots hajpen kring Snoddas och romantiken kring flottaryrket verkar det inte ha gjorts så många fler filmer på temat. (Den enda jag hittat är Edvin Adolphson-rullen ”Sången om den eldröda blomman” från 1937).

Lite konstigt tycker jag. Flottarlivet borde vara utmärkt grund för spännande romantisk action. Det är hög tid att svenska filmare på samma sätt som de amerikanska börjar rota i och glorifiera det förflutna… eller varför inte göra en svensk Brokeback Mountain? Det lär väl ha förekommit homokärlek även bland svenska flottare?

Björn Ranelid (foto: Nöjesguiden)Eller kanske snarare ”Årets intervjuoffer”. För som Schulman själv skriver:

”Ranelid är den mest självintervjuande person jag någonsin träffat.”

Igår läste jag intervjun i senaste Nöjesguiden och kunde konstatera att Björn Ranelid är ett unikum. Vilket han gång på gång påpekar själv. Ranelid är lite för mycket. Lite ”over the top”. Och på så vis ett skönt inslag i ett annars ganska mesigt, ofta alltför inställsamt kulturetablissemang. Minns att jag läste självbiografiska ”Till alla människor i himlen och på jorden” för ett gäng år sedan. Minns också att jag uppskattade språket.

Men samtidigt har alltid min uppskattning av Ranelids språk störts av hans självupptagna manér. Det där sjävcentrerade är som ett missljud som tjuter i bakgrunden så fort man tar i något han skrivit. Ja, precis som den där tinnitusen som Ranelid gärna återkommer till i var och varannan intervju. 

I alla fall kändes det så då. Efter att ha läst Alex Schulmans intervju försvann missljudet, och det känns som att jag är redo att ge honom en ny chans.

Först fryst kyckling, sen färsk kyckling, sen falukorv och pyttipanna, och nu har glasbitarna spridit sig till Finland. Och vi som trodde att hotet mot mänskligheten kom i form av klimatförändringar och fågelinfluensa. Ack, nej, det är krossade glasbuteljer i kombination med anonym matindustri som kommer att få västerlandet på fall…

Nya innekryddan... glaskross i en kvarn nära dig.

Nya innekryddan... glaskross i en kvarn nära dig.

Det är något märkligt med hela den här glas-i-maten-soppan. Rör det sig om en gigantisk konspiration? En massa livsmedelsarbetare som gått med i ett hemligt nätverk vars mål är att försätta sina arbetsgivare i konkurs? Eller kanske är det militanta veganer som medvetet under låt säga en femårsperiod infiltrerat dessa anläggningar (i såväl Sverige som Tyskland) och sedan valt att skrida till verket just nu?

 

Eller är det kanske så att det alltid varit glas i maten… och att de fåtal fall som tidigare rapporterats inte nått allmänhetens kännedom? Att svenska folket plötsligt blivit väldigt duktiga på att titta på maten innan de äter den? Eller är det så att flingsaltet blivit så grovt att somliga misstar det för glas? Eller är bekräftelsebehovet så himla stort att en massa människor lägger glasbitar i maten, knallar ner till Konsum och säger: Kolla, den här höll JAG på att sätta i mig. (och har man tur så blir man kändis i lokaltidningen…)

Och så kallas 900 ton kyckling in för destruering..

Själv petar jag nyfiket i råvarorna på skärbrädan och hoppas att även jag ska drabbas av detta sällsamma glasfenomen. Det känns nästan lite som i Roald Dahls bok Kalle och chokladfabriken där fattige Charlie Bucket hoppas vara en av de lyckliga fem som hittar den gyllene biljetten under pappret till en av Willy Wonkas chokladkakor.

Fast i det här fallet är vinsten inte en möjlighet att besöka en hemlighetsfull chokladfabrik, utan insikten att det här med glas i maten faktiskt är något som finns på riktigt, och även kan drabba en cyniker som mig.

No kanadagässInspirerad av min vän Martin, som alltid brukade prenumerera på nyheter från rasistiska- och ”vi är inte rasister men…”-organisationer gick jag häromdagen igenom Sverigedemokraternas partiprogram.

Kort och gott lovar Sverigedemokraterna ge oss tillbaka Folkhemmet med stort F och utan stort I. Genom att skära bort allt i offentliga utgifter som har med det ”mångkulturella samhällsexperimentet” att göra ska det gå att sänka skatter samtidigt som pensionärerna får det toppenbra (jo missnöjda, xenofoba pensionärer är en viktig målgrupp).

Miljöfrågan här inte direkt till partiets hjärtefrågor (det handlar mest om miljövänlig energi och djurens rätt). Att vara djurvän och mot invandrare verkar helt okej, men det finns tydligen även geografiska och kulturella gränser i djurriket. I åtgärdsprogrammet hittar jag följande uppseendeväckande rader:

”Kanadagåsen är ingen svensk fågel, och har ingen naturlig plats i Sveriges fauna. Ända sedan den introducerades i Sverige på 30-talet har den besudlat våra svenska badplatser med sitt träck och trängt ut ädla svenska gåsraser såsom exempelvis sädgåsen.”

Personligen har jag aldrig varit särskilt svag för just kanadagåsen, men kanske Sverigedemokraterna tar frågan lite väl långt.  Britt-Inger Fogelkvitter, SD:s miljöpolitiska taleskvinna, skriver i sin blogg:

”Som djurvän skulle jag helst repatriera kanadagässen till Kanada. Men vad jag förstår skulle det bli väldigt dyrt. Därför är vårt förslag en avskjutning, med skottpengar. Kan bli ett välkommet ekonomiskt bidrag till ungdomar som inte får sommarjobb.”

 

PS: DETTA VAR ETT APRILSKÄMT. CITATEN ÄR PÅHITTADE.