Ni visas månatligt arkiv för februari 2009.
Kan inte låta bli att utbrista ett hjärtligt Hurra! för min Frida, som i veckan har drivit bloggen Kurbits.nu i ett år! Och till skillnad från mig gör hon en nischad blogg som verkligen gör avtryck. Snygg, smart och bra. Väldigt förtjust i födelsedagsloggan…
…okej erkänner, just loggan gjorde jag själv.
Puss puss, min kurbitsguss!
Risken är stor att många läsare av denna blogg har gått miste om det ”Stora bloggkriget”. Eller ”Det största bloggkriget i Sveriges historia”, som Nyheter 24 kallat det. Själv upptäckte jag denna storm i ett serverskåp i ett inlägg på Mymlans blogg. Tydligen är det Linda Skugge som blivit sur på Ebba von Sydow.
Kort kan man sammanfatta kriget som följer:
Ebba skriver en krönika i Expressen om att alla prestationsprinsessor därute måste tagga ner. Lära sig att bara vara Good enough. Linda Skugge blir sur för att hon anser att Ebba lever ett låtsasliv och inte har anledning att vara stressad och skriver ett inlägg i sin Ameliablogg där hon berättar hur fruktansvärt stressigt hennes liv är. Och så har ”kriget” börjat.
Ja, vad kan man säga. Stackars, stackars Linda Skugge. Hon verkar ha det hemskt jobbigt.
Ströläser hennes blogg (det var ett tag sedan jag läste den) och upptäcker att inte mycket har förändrats. Linda skriver lika slarvigt som vanligt, och ägnar merparten av inläggen åt att publicera andras mejl till henne och att då och då påpeka att hon måste försörja sig (vilket hon gör genom att publicera andra människors korrespondens).
Ett av inläggen bjuder på följande citat:
Deepedition, jag stängde ner min Twitter för att jag inte fick betalt för det. Samma med Facebook. Har inte tid med obetalt trams.
Själv är jag väldigt avundsjuk på dig Linda. Jag skulle också vilja få betalt för att publicera trams.
____
Uppdatering: Lisa Magnusson har återigen slagit huvudet på spiken. Här är hennes kommentar på ”bloggkriget” >>
Nej, antagligen inte. Men visst är det coolt att ett gäng Tolkienfans givit sig i kast med att göra en egen film baserad på appendix till Tolkiens verk. Filmen ”The Hunt for Gollum” ska enligt Bloggywood vara 40 minuter lång när den premiärvisas på webben den 3:e maj. Tre trailers har släppts och onekligen har de fått till Peter Jackssons stil. Blir väldigt spännande att se resultatet. Kolla in den första trailern här:
Har länge fascinerats över kvällstidningarnas uppfinningsrikedom. Mest fascinerande är en ny genre av löpsedelsjournalistisk som dök upp för ett par år sedan, och som ofta dyker upp när kvällstidningen upplever att det är nyhetstorka (= ingen kändis har brutit benet i samband med en dokusåpa eller danstävling).
Genren jag pratar om kallar jag ”kan-vara-journalistiken”. En genomgenialisk form av säljande kvällstidningsjournalistik som mångt och mycket kan upplevas som ”koka-soppa-på-en-spik”-journalistik, men som är betydligt mer sofistikerad än så. Kan-vara-journalistiken drar ofta sin näring från den mäktigaste rädslan av alla: rädslan för döden. Oftast handlar kan-vara-löpet om cancer. Och ofta är det någon banal åkomma som många drabbas av som egentligen kan vara vår tids läbbigaste sjukdom.
Eller som dagens geniala löp (se bild):
Det underbara med ”kan-vara-journalistiken” är att du faktiskt kan påstå vad som helst. Tyvärr verkar kvällstidningarna än så länge nöja sig med att använda denna utväg när de skriver om olika typer av dödliga sjukdomar. Väntar med spänning på att de använder den på lite andra sätt. Vad sägs om till exempel:
”Usama Bin Laden kan vara i Stockholm”
”Mona Sahlin kan vara drabbad av en dödlig sjukdom”
Jojo, Bakelit ger er de absolut hetaste löpen! Och snart ser ni dem i en kvällstidning nära er.
Klicka på bilden för att se en större version!
Tror det var Martin som började genom att alltid hitta på roliga beskrivningar när han betalade tillbaka pengar som han lånat. En dag stod man där med bankomatkvittot i handen och kunde läsa att en av intäktsposterna var ”Haschpengar”.
Jättekul.
Snart insåg vi att man som kund i Skandiabanken kunde överföra pengar mellan Skandiabankenkonton lika snabbt som man skickade mejl. På så vis kunde man skicka meddelanden till varandra. Transaktionen var gratis så länge man fick svar med samma mynt (ursäkta ordvitsen). Det intressanta med kommunikationsformen var att man dessutom kunde värdesätta sina meddelanden. Standardmeddelanden kostade en krona, men ville man visa sig generös kunde man ju alltid drämma till med en överföring på fem spänn.
Och så har vi det där med den begränsade textmängden. Att kommunicera via bankkonto är tufft. Här är det förbjudet med specialtecken. Dessutom är textmängden begränsad. Mellan banker kan det vara så lite som 8 tecken. Inom Skandiabanken har man dock hela 30 tecken till förfogande.
Så vad väntar du på? Skaffa ett Skandiabankenkonto (det är gratis) och börja skicka meddelanden till mig 
PS: Kom å tänka på den här grejen i ett samtal med min svåger. Hans reaktion var att omedelbart logga in på sitt bankkonto och göra en stående veckovis överföring av en krona till en kompis, med hälsningen: ”Al Barakaat”…
Häromveckan reggade jag domänen bagisbloggen.se. Formen är inte satt (väntar bland annat på en schysst logga från Martin…) och alla funktioner ännu inte spikade. Men jag har i alla fall postat ett första inlägg här >>
Har en känsla av att den bloggen kan bli hur bra som helst…
Veckans gulligaste är Vannas nya vana att vilja bjuda mamma och pappa på vatten när mamma eller pappa håller henne i famnen och låter henne dricka ur ett ”vuxenglas”.
Veckans ”ojdå, nu är ingenting Vanna-säkert” kan ni själva förstå efter att ha sett bilderna nedan. För större versioner, klicka på första bilden.
I fredags stod jag på systembolaget med Laura och hon sa: Den här ölen är fantastisk. Ekologisk och god.
Så jag köpte några flaskor. Petter fick smaka fredag kväll. Omdöme: Fantastisk.
Frida fick en öl till fiskgratängen ikväll. Omdöme: Fantastisk.
Och själv kan jag inte annat än instämma. Brakspear Oxford Gold påminner en hel del om Boston Lager. Och det är sannerligen inte illa. Dessutom ekologisk. Eller ”organic” som det står på engelska.
Och jag som trodde jag var domedagsprofet, som gick och köpte lägenhet våren 2007, samtidigt som jag var övertygad om att priserna var som högst och att bubblan skulle brisera när som helst… Jag fick nästan rätt. Men inte fullt lika rätt som en viss herr Peter Schiff som redan 2004 förutspådde USA:s kommande konjunktursvacka. Att se filmklippen från 2006 och 2007 där han pratar om den kommande finanskrisen och häcklas av såväl programledare som andra förstå-sig-påare är smått fascinerande. Där sitter uppblåsta börskommentatorer och svär dyrt och heligt att den bästa aktien man kan satsa på är Merril Lynch och Goldman-Sachs, och skrattar åt Peter Schiff när han hävdar att man ska hålla sig borta från bankaktier eftersom hela finanssektorn är ”toxic” och att deras finanser bygger på uppblåsta värden.
Se klippet och förundras:
Peter Schiff kallas av amerikanska media ”Dr Doom” och verkar göra skäl för namnet. Peter tror nämligen inte att nedgången slutar här. I hans eget radioprogram pratade han för två veckor sedan om saker som påminner en del om det jag skrev i min skruvade, undergångstext USA 2031. Bland annat är han orolig för att kriminaliteten kommer att gå upp, och att det kan bli farligt att bo kvar i städerna när ekonomin totalkraschar. Han menar att det finns risk att det införs bränsle- och matransoner och att det nog faktiskt inte skulle vara så dumt att hamstra konserver och ammunition…
Well, vi får hoppas att Peter Schiff inte har rätt i allt han säger. Och kanske kan vi glädjas åt att dollarn inte rasat (som han länge förutspått). Men ska vi tro Peter Shiff är det bara en tidsfråga innan den spådomen slår in. Han menar att orsaken till att han hittills haft fel i den frågan var att han inte kunde räkna med hur mycket övriga världens ekonomier skulle påverkas av den amerikanska fastighetsmarknadens kollaps.
Som sagt… håll tummarna för att Peter Schiff har fel och att Obama lyckas få USA på fötter igen. (Något Peter Schiff inte tror… han tror att Obamas medicin kommer att spä på krisen...)
——–
(Cred: Hittade Peter Schiff-videoklippet på Jonas Leijonhuvuds nya Medieblogg hos DN >>)
Papperstidningsläsare som jag är fick jag vid frukostbordet njuta av Malte Perssons bidrag till artikelserien ”Typiskt OO-tal”. Smart skrivet till formen, och faktiskt inte bara till formen. Visst har 00-talet varit nollornas decennium. Bush har onekligen varit nollornas konung och varit något av nollnoll-taletets absoluta nollpunkt.
Om ni inte är övertygande, här en lite elak exposé som Letterman visade i samband med att George Bush lämnade sin post.
Apropå nollor. Läste precis på Newsmill Uje Brandelius debattartikel om att Ulf ”Uffe” Lundell borde tacka nej till medaljen han ska få från kungen. Nej det är inte Uje som är nollan. Kul artikel tyckte jag, kul artikel tyckte de flesta läsarna (just nu är 58 procent ”glada” efter att ha läst artikeln”) men läser man kommentarerna hittar man nollorna. De rödbrusiga männen som känner blodsmak i munnen så fort någon skriver något ur ett vänsterperspektiv. Polpot! Statssocialism! Nordkorea skriker de i sina kommentarer, och man kan riktigt se hur fradgan rinner kring bokstäverna.
Har faktiskt aldrig sett någon som skrivit Chilekramare eller kvinnorösträttsmotståndare i samband med en debattartikel från högern. Högern har tydligen inget förflutet och deras lik i garderoben är begravda för länge sen.
(Funderar också på om det kanske är så att dessa män är så frustrerade över att få Uffe beskriven som en illojal men ändock vänsterman när de själva gillar honom… högern har ju väldigt ont om artister med högeråsikter (vad jag vet blev aldrig William Freestyle särskilt stor)).
Och så avslutar vi med 50-åringen.
Gjorde faktiskt ett fynd på en secondhandbutik häromdagen. Den perfekta 50-årspresenten. Sen slog det mig att jag måste vänta minst tre år innan någon jag känner fyller 50 och att jag fram till dess hinner glömma bort varför jag tyckte presenten var så himla kul. Är det någon som kommer på någon som fyller 50 snart så kan jag sticka dit och köpa den. Visst är den fin! Eller nåt.
50-årshornet - ett måste till varje 50 åring!
Senaste kommentarer
Pred: Hej! Kan du göra videon med dina ordförklaringar tillgänglig igen? Tyckte den var fruktansvärt rolig och skulle...
Jacky: Hej Virre. Lite svårläst. Hade inte tänkt att sonen skulle slå upp det på sin blogg när jag skrev det. Jag...
Jacky: HÅLLER MED VIRRE OM gRAVENSTEINER.
Virre: Men det måste vara något fel på just den Gravensteineräpplet. Ska ju vara syrligt och saftigt. Ett av de bästa...
Virre: Hej! Det här verkar vara ett av de mindre krångliga recepten jag har hittat, och jag saknar verkligen mince...