januari 2009

Ni visas månatligt arkiv för januari 2009.

Det har nu gått en månad sedan vi sist träffade Vanna i denna blogg. En månad är en oändlig tidsrymd. I alla fall om man som Vanna häromveckan fyllde 16.

Mycket har hänt. Vanna kan numera backa. Hon kan backa och sätta sig på en pall. Hon kan klättra upp och ner på pallar och ibland är hon så pass ivrig att hon gör skäl för sin Mr Bump-tshirt.

Mrs Bump

Vanna är dessutom en snacksalig tjej. Hennes ”nej” blir alltmer övertygande och begreppet ”oj” behärskar hon till fullo. Gärna i kombo med lite komisk tajming. Veckans ord är: Klocka (en klar favorit), katt (har uttalats två gånger) och bil (jo det finns en del av den varan när vi går på promenad).

Till pappas stora glädje är Vanna dessutom sedan i måndags strålande glad. Den elaka, obehagliga kräksjukan är som bortglömd. Nu väntar en härlig vår fylld med spännande äventyr!

 

Man kan inte vara nog skeptisk när det gäller hummer...

Man kan inte vara nog skeptisk när det gäller hummer...

Upptäckte lite sent artisten Kleerups debattinlägg på Newsmill.
Väldigt fint. Väldigt poetiskt.
Väldigt inspirerat.
Väldigt influerat.
Rent av psykedeliskt.

Läs och begrunda. Eller varför inte läs och punda. 

Många verkar just nu överge mikrobloggtjänsten Jaiku för svenska Bloggy och mikrobloggklassikern Twitter. Vi får se om flykten är tillfällig, om den lever vidare med en liten kärna av entusiaster.

Själv kan jag inte låta bli att tänka på en massa andra tjänster/communities man använt genom åren. Tjänster som under en begränsad period använts intensivt för att sedan falla i glömska.

Frågan är om tjänsterna dör. Kanske lever de vidare med en liten skara fans som är plattformen trogen? Det finns ju faktiskt de som fortfarande hänger i gamla BBS:er (plocka fram Telnetklienten och kolla om Fabbes BBS fortfarande är uppe…).

Låt oss börja en liten rundtur…

Passagen
PassagenOkej, jag var aldrig en av dem som hängde i Passagens forum. Men en gång i tiden hade jag ett par gratis hemsidor här. Jag tror jag har två vänner som fortfarande använder Passagens mejltjänst i övrigt hör jag inte mycket av denna sajt. Minns när den var dominant, när det pratades portaler till höger och vänster och fajten skulle stå mellan Passagen, Postens Torget och Spray. Stor är den visserligen fortfarande (senste Kia-mätningen från vecka 50 förra året visade 740 386 uniks webbläsare), men för mig är den helt död, och jag undrar om den lyckas hålla uppe besöksiffrorna så många år till?

Skunk
SkunkCommunityn Skunk.nu startades av en kille som heter Andreas Harnemo i Luleå 1998. Året därpå var jag medlem och under ett intensivt år umgicks jag med ett gäng personer såväl URL som IRL framförallt i en grupp som hette +25. En grupp som på den här tiden kände sig som en minoritet i sociala sammanhang på nätet. Skunk köptes upp av Spray, genomgick en liten redesign. Sedan dess verkar tiden ha stått stilla. Men visst finns det folk som hänger där. Kanske ett fyrtiotal åt gången. Själv kan jag inte komma ihåg lösenordet, och mejladressen jag använde vid registreringen kanske går till något spamdränkt konto hos Kurir (numera Spray) eller Home (numera Spray).
(här lite folk som var med i +25… eller var det Succé?) 

Spraydio
SpraydioSka man hänga med januari 2009 är det helt okej att hävda att man är ”Spotified”. För några år sedan var internetradio hett och hetast bland de svenska musiktjänsterna var länge Spraydio. En jätteskön musiktjänst med olika rum för olika musikstilar där du kunde (kan) önska låtar som lade sig i en gemensam spellista. Spraydio fungerar dessutom som en community där du kan chatta och med din profilsida visa upp din musiksmak och annat tyckande. Ett finfint sätt att träffa likasinnade. Eller hur Laura och Nils…

När jag idag loggade in var det inte särskilt många låtar i önskelistan. Och mitt senaste mejl i inboxen var från 2004. 

ICQ
00_altavista2Oj, minns faktiskt inte när jag använde mitt ICQ-konto senast. Har för mig att det var sisådär fem år sedan och att jag i samma veva hade en liten pratstund med min gamle kompis Putte, som jag inte hört av sen dess.
Själv blev jag väldigt trött på ICQ ett tag, och tyckte mest att det var störde mig i mitt arbete. Några år senare övertalade Simon mig att installera Messenger, som jag faktiskt använt sedan dess. Framförallt som arbetsverktyg. Det är ett grymt sätt att hålla kontakt med frilansare (och Simon). Antar att jag skulle uppleva ICQ på samma sätt idag. Men då det begav sig var jag inte mogen (dessutom var tjänsten inte fullt lika användbar med modemuppkoppling…)  

Altavista
AltavistaDet fanns en tid då man använde en massa olika sökmotorer när man letade efter saker på webben. Sen kom Google, och så blev man lat och la det mesta andra sökandet på hyllan. Innan Googles entre var Altavista kungen. Fasiken vad coolt det var när de började med bildsök och deras översättningstjänst Babel Fish (numera ägd av Yahoo) var cool den med.

WebcrawlerAndra sökmotorer jag minns: Webcrawler, Lycos, Excite, Metacrawler, Ask Jeeves och Kvasir. Microfts Live-sök har jag faktiskt knappt använt. Numera blir det Googlesök direkt i webbläsarens adressrad.

Yahoo
YahooOkej, Yahoo är definitivt inte ute ur leken. De äger ju en av webbens bästa fototjänster Flickr. Men grundidén känns lite förlorad. Det var väldigt länge sedan jag letade mig fram till en sajt genom deras kataloger. Minns i slutet av 90-talet när Fredrik, David och ett gäng grabbar satt på betald arbetstid och surfade för att sätta ihop den svenska Yahoo-katalogen. Minns att jag vara avundsjuk. Att surfa runt och katalogisera Internet-Sverige så här tio år senare skulle nog vara en mindre mardröm.

Men kanske internetkatalogen kan få en revival. Urban verkar ju i alla fall tro det. Han har tillsammans med några kompanjoner köpt Sunet/KTHNOC-katalogen och döpt om den till Infoo.se. Om inte annat kan kanske en länk från Infoo.se höja din sajts värde vid en Googlesökning…

 

PS. Rubriken anspelar på Kerstin Thorvalls ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig”. En briljant boktitel, som jag själv för evigt kommer att förknippa med Kortfilmfestival-Eriks fantastiska epost-meddelande till Kortfilmfestivalen: ”Jag minns alla mina volontärer och hur de brukade ta på mig”.

27 januari, 2009 av anders | 6 kommentarer

Sketchup-effekten

 

En skiss på lokal gjord i Sketchup.

Bestämde mig för att lära mig ett nytt program ikväll. Googles gratisprogram Sketchup. Och några timmar senare har jag gjort en 3d-modell av en av bostadsrättsföreningens lokaler som blev ledig strax innan jul. (väldigt fin lokal om du vill hyra kontor i Bagis).

 

Sketchup är oerhört intuitivt och skoj att jobba mer. Blir nog mer 3d-jobb framöver!

Kolla in, och läs om några av förändringarna här >>

KrutdurkenNu har jag ägnat nästan tre timmar åt att läsa bloggar och artiklar om Israels invasion i Gazaremsan. Mycket handlar om vem som har rätt. Ali Esbati hävdar att det är dags att ta parti mot apartheidregimen Israel och att Hamas inte startade kriget. Lisa Abramowicz på Svensk Israel-information kontrar med att Hamas visst startade kriget och hävdar att de civila dödsoffren är Hamas fel. Israel vill bara döda Bad guys.

Min surfrunda i ämnet hamnade till slut hos Oscar Swartz. Och faktiskt känner jag att han formulerar en hel del av det jag känner inför konflikten. Det är ointressant om vad som är rätt och fel det intressanta är vad som är klokt. Israels nuvarande agerande är oklokt. Så även Hamas.

Frågan är vad som är klokt i den här soppan.

Hela Israel-Palestina-frågan är faktiskt inte riktigt klok. En soppa baserad på en mängd olika okloka beslut genom historien. Hur ska man gå vidare är den stora frågan.

Kanske är det dags för omvärlden att agera drastiskt?  Om inte de här parterna lyckas samexistera under sina egna regimer kanske det vore klokast att  låta en oberoende part ta över hela området. Kanske dags att hela Israel/Palestina-området görs om till ett FN-protektorat. Ett protektorat där jude och palestiner står lika inför lagen. Där total religionsfrihet råder. Och där kristna, judar och muslimer alla har tillgång till sina heliga platser. Det är väl på tiden att dessa heliga platser tillhör hela världen..

Jag vet att det låter väldigt långsökt. Men det gjorde också en gång i tiden sionisternas dröm om en egen nationalstat.

Folket* har sagt sitt. Eller snarare tjatat. ”När får vi se Anders nya glasögon.” Så nu är det dags.
För att göra det hela lite mera spännande bjuder jag på en bild på hur glasögonen sett ut de senaste tre åren:    (*=Simon och Andreas)

Gamla glasögon

Inget större fel med dem. Förutom att de var grymt slitna, repiga och framförallt (enligt min nya optiker) helt fel. Och då pratar vi synskärpa. Mina gamla glasögon var gjord för någon som är närsynt. Mina nya för en översynt (något jag haft glasögon emot sedan typ tre-fyraårsåldern). Vi får hoppas nya optikern har rätt. Så här ser de i alla fall ut:

Nya glasögon

Nu gäller det bara att fräscha till resten av ansiktet… Sen är jag redo att visa upp min nya stil som jag fick i julklapp av Frida. Det ni! Här pratar vi Total Daddy Makeover.

Så vad tycker ni om glasögonen? Vad är folkets** dom? 

**=Alla + Andreas och Simon

När jag gick in i min pappaledighet i september var jag ganska mätt på prylar. Ja, mätt på en hel del. Men total avkoppling (nej, jag har faktiskt låtit bli alla jobbrelaterade bloggar i RSS-läsaren) har gjort mig gott, och väckt mitt intresse åter. Vanna och jag åt lunch med min gamle kompis PP idag och visst pratade vi familj, jobb och annat, men väldigt mycket av diskussionen kom ändå att handla om teknik och digital livsstil. PP ägnade hela kvällarna åt att scanna sina gamla diabilder från diverse Asien-resor för sisådär 15 år sedan. Varje bild tar 5-10 minuter att scanna. Ta den tiden gånger några tusen bilder (har för mig att det var 3000) så inser man att det är ett hästjobb.

Men vad gör man inte för den digitala livsstilen?

 

Squeezebox Duo - kan det vara ersättningen för min ack så saknade Soundbridge

Squeezebox Duo - kan det vara ersättningen för min ack så saknade Soundbridge

Själv trodde jag för några månader sedan att min digitala lycka var gjord när jag drog mitt eget nätverk genom hela lägenheten. Min Soundbridge funkade inte så bra trådlöst (i konkurrens med 14 andra wlan) och jag hade gett mig attan på att dra nätverk fram till stereon i vardagsrummet. 20-30 meter nätverkskabel senare (tack för den Simon!) och en helsikes jäkla massa kabellist från Clas Ohlsson och Kjell o co upptäckte jag att min tre år gamla Soundbridge packat ihop. Så nu står en ny nätverksbrygga på önskelistan. Detta trots att Spotify inte fungerar med någon av dem…

 

Och inte nog med det. När jag väl började tänka nätverksbrygga dök en hel del andra önskemål upp på listan. Och saken blev inte bättre av att mina kollegor på M3 stack iväg på den årliga vallfartsresan till CES-mässan i Las Vegas. Plötsligt dök det upp rapporter om en hel del pinaler som defintivt skulle passa min digitala livstil.

00_aa_bbea4

Googles Androidplattform känns rätt på något sätt.

Mest sugen är jag faktiskt på Android, den så kallade Google-mobilen. Jag har aldrig varit ett fan av Windowsmobiler (de verkar så sega), och har länge sneglat på Iphone. Men tyvärr. När alla vill ha något vill jag sällan ha det. Kanske beror det på att jag som tonåring ägde en Sinclair ZX Spectrum när alla andra ägde Commodore 64…  Apple har blivit för mainstream och fått alldeles för mycket gratisreklam av aningslösa och okunniga journalister som i åratal trott att varje gång Apple gör något så uppfinner de hjulet (nej, Apple uppfann inte slumpvis uppspelning av låtar när de släppte mp3-spelaren Shuffle…).

Google börjar också bli sönderkramade, men deras mobilsatsning känns fortfarande lite alternativ, och som daglig användare av webbläsaren Chrome och flera av deras webbtjänster är jag övertygad om att telefonens gränssnitt är lysande. M3:s webbtv från CES gör i alla fall mig sugen.

Nätverksbrygga för den digitala musiken, Androidmobil för kommunikation, rss-läsande och surf… vad mer? Jo, visst skulle min projektor vilja umgås med en mediaspelare typ Popcorn Hour? Eller varför inte Dune HD-Center med bluray? Min nuvarande lösning klarar inte HDTV-format. Och skaffar jag en Popcorn måste jag nog införskaffa en hdmi-växel, eftersom min gamla receiver saknar hdmi. Till den skulle jag kanske också koppla en digital-tv-mottagare så att jag kan bjuda Gubbsen på betydligt bättre kvalitet när det serveras landskamp på 80-tumsduk. Att använda Fredriks gamla VHS-bandare som tv-tuner funkar sådär och känns väldigt analogt.

Det kostar på att leva den digitala livsstilen. Inte bara ekonomiskt utan även moraliskt. För hur parar man detta teknikintresse med sitt ständigt gnagande samvete för miljön? Att påpeka att vi faktiskt inte har någon bil håller bara ett par år till. När den uppdaterade bilen, utan förlegad explosionsmotor och uselt gränssnitt (ratt, växelspak och pedaler är så tidigt 1900-tal), blir överkomlig kommer jag få det svårt att värja mig. 

-

Och du Simon. Imorgon lovar jag att publicera en bild på mig i mina nya glasögon.

betabeta

Är det inte lite fascinerande att Googles eposttjänst Gmail fortfarande flaggas som ”Beta”. Google har ju jobbat en massa år med den tjänsten, och vad jag vet är den stabil. Det verkar lite som att användandet av programutvecklingstermen Beta har blivit lite som tvättrådsmärkningen i kläder. Klädtillverkarna skriver slentrianmässigt att plagget ska tvättas i 40 grader, inte blandas med andra färger och inte centrifugeras. Egentligen plagget mår alldeles utmärkt av att tvättas i 60 grader och färgar inte av sig ett dugg. Men med en försiktig märkning slipper man arga kunder om det skulle gå fel.

Genom att utvecklare av internetsajter och tjänster trycker dit en betastämpel på sina produkter sänker de förväntningarna men också kraven på sig själva. Kajkar någonting ur är det bara för upphovsmännen att ropa Beta!

-Jaha, så du använde alltså vår tjänst Gmail för alla din epostkommunikation, och nu har den kraschat och alla data försvunnit. Hmm, det var ju inte så bra. Hur kunde du göra det, du visste väl att vår tjänst inte är en beta och innehåller en del buggar. Sånt här händer…

Funderar på om det inte går att använda sig av Beta i fler sammanhang. Kanske inom journalistiken? Det finns säkert många journalister därute som svettas över att de släppt iväg en artikel utan att ha gjort all research de hade velat göra. Med en betastämpel kan göra det tydligt för användaren och därmed slippa skit om artikeln råkar innehålla felaktigheter…

 

PS. När jag kollade runt på lite tjänster för att plocka bilder till min illustration upptäckte jag att Booli.se faktiskt lämnade sitt betastadium i torsdags! Kul!

Läste i papperslupplagan av dagens DN en artikel med rubriken: ”Nio medietrender för 09″.

På plats sju kan man läsa:

7. Spotify nya Ipod

Den svenska musiksajten Spotify lanserades för några månader sedan men kan få sitt stora genombrott under 2009. Sajten ger dig i princip obegränsad tillgång till världens musik som strömmar genom datorn (du laddar inte ned den). Tjänsten är gratis med reklam och prisvärd utan. Allt fler skriver ”is Spotified” i sin Facebookrad.

Oj, vad svårt jag har för den här texten.
Spotify: loggan knäppt på deras kontor i samband med en julfest 2007Fel 1: Spotify nya Ipod… Okej, betraktar vi Ipod som ett fenomen ett nytt sätt att konsumera musik så är inte rubriken fel. Spotify är ett nytt sätt att konsumera musik. Men jag stör mig ändå på referensen. Jag får uppfattningen att Spotify kommer att konkurrera ut den bärbara musikspelaren Ipod. Som tjänsten ser ut nu konkurrerar inte Ipod och Spotify, de kompletterar varandra. Med Ipod kan du ta med dig musiken, med Spotify kan du, än så länge, bara få tillgång till en massa musik via en uppkopplad dator. Två ganska olika upplevelser.

Fel 2: Nej, Spotify är inte en musiksajt. Det är en musiktjänst. Man laddar ner en klient till datorn som kopplar upp sig mot Spotifys databas med musik. Det är ingen webbplats man surfar in på.

Fel 3:  ”Sajten ger dig i princip obegränsad tillgång till världens musik”.
Här har vi artikelns största fel. Vaddå ”i princip obegränsad tillgång”? Spotify har en riktigt fet musikkatalog. Men begränsad. Jag hade Spotifykonto några veckor innan den officiella lanseringen, och hux flux försvann en massa av min favoritmusik från servrarna (de fanns inte med i katalogerna hos de skivbolag Spotify skrivit kontrakt med).

Satt häromdagen och påbörjade en lista med singer-songwriters och upptäckte att ett par artister bara fanns representerade på samlingskivor (exempelvis Neko Case, Frida Hyvönen). Många tidigare smala artister som blivit mainstream med tiden finns bara representerade med de senaste skivorna (de skivor de spelat in på de stora skivbolagen), vissa finns inte med alls (22 Pistepirkko) och en del riktiga jättar (The Beatles, Metallica och Led Zeppelin) finns representerade med några enstaka låtar. Det kallar inte jag ”i princip obegränsad tillgång”.

Och så har vi det där med att alltfler skriver ”is spotified” i sin facebookrad. 
Är man verkligen ”spotified” borde man väl snarare posta en länk till vad man lyssnar på i sin facebookrad.

För det är det som är den verkliga tjusningen med Spotify. Möjligheten att dela med sig av sina musiktips till alla vänner som har Spotifykonto. Här finns också poängen med det stora, om än begränsade, musikbiblioteket: det är gemensamt. Alla spotifyanvändare har tillgång till samma utbud, och kan därför göra listor som de delar med sig till alla, och om de vill kan de bygga vidare på listorna tillsammans. 

Varsågoda: Här är min singer-songwriterlista >>

Fyll gärna på med egna favoriter!

« Äldre inlägg