oktober 2008

Ni visas månatligt arkiv för oktober 2008.

Barack Obama, vilken snubbe, och vilken estetik!

31 oktober, 2008 i film, media o webb av anders | 2 kommentarer

Det lär ha kostat mellan 25-40 miljoner kronor att köpa sändningstiden för att visa amerikanska folket en 30 minuter lång film som sammanfattar Barack Obamas budskap. Jag har precis sett den och kan inte säga annat än att Obama är lika övertygande som vanligt. Vinner inte den här snubben valet är hoppet ute för det amerikanska folket.

Jag skulle nu kunna ägna lite tid åt att analysera politiken. Men istället tänkte jag skriva några rader om estetiken. Jo, det råder ingen tvekan om att upphovsmännen bakom detta vill att Barack Obama ska upplevas som helgjutet amerikansk.

  1. Färgskalan. Amerikaner verkar älska oerhört mättade färger. Dessutom gärna med lätt gulstick så att vi ska känna värmen i Baracks budskap. En tekniker hos skrivartillverkaren Epson berättade för mig en gång att färgskrivarna kalibrerades olika för USA och Europa. I USA skulle det vara mycket färg i bilderna, i Europa mer neutralt.
     
  2. Flaggan. Filmen inleds med böljande sädesfält som glider över i bilder på viftande händer och flaggor. Så var det etablerat. Stjärnbaneret har gjort sin första entré. Filmen fortsätter i slowmotion med bilder på människor som ler, en cowboyhatt flimrar förbi, Barack Obamas tar i hand, barnfamiljer, andra världskrigetveteraner och bam: Barack Obamas voice over övergår till en närbild, kameran växlar till en helbild och vi ser Barack Obama, statsmannamässigt (som om han redan vore vald till president) stående vid ett massivt skrivbord och en stort stjärnbaner i förgrunden.
     
  3. Det multikulturella USA. Har du någon gång suttit på ett amerikanskt flygplan och sett filmen som demonstrerar säkerheten ombord? Då är risken stor att planet i filmen befolkades av afroamerikaner, vita amerikaner, asiatiska amerikaner och latinos. Ja, kanske produktionsbolaget slängt in en ortodox jude och en indian för att vara på den säkra sidan. I Barack Obamas 30 minutersfilm får kampanjmakarna med bilder på barn i de flesta kulörer, fokuserar på en latinofamilj och en svart familj men bränner det mesta krutet på att låta oss träffa vita medelklassamerikaner. Antagligen för att väga upp det faktum att Barack Obama med sin kenyanska pappa och uppväxt på Hawaii är tillräckligt exotisk i sig. Med den här filmen vill Barack Obama övertyga vita amerikaner om att han är lika hyvens som de. Kanske är det därför alla klipp där han talar i folksamlingar, består av vita medelklassamerikaner som står och nickar instämmande. ”This is our guy”.
     
  4. Americana. Klart grabben i filmens första familj spelar amerikansk fotboll. Klart vi får se klipp från en parad med vinkande WW2-veteran. Och så har vi den heliga familjen. Surprise, surprise: Barack Obama är en ”family man” och har bland annat läst alla Harry Potter-böckerna högt för dottern Melia. Det enda amerikanska som saknas är det frireligiösa… men de rösterna går nog hur som helst till McCain och hans überkristna parhäst Palin.
Nog snackat.
Se filmen:

Är det inte lite ironiskt…

30 oktober, 2008 i media o webb av anders | 1 kommentar

…att tidningen Gård & torp släpper en tidning som heter: Gård & Torp i Stan

”Gård&Torp i Stan är en specialtidning som bara handlar om att rusta lägenheter, och ges ut som en extra tidning utöver de åtta nummer av Gård&Torp som kommer i år.”

Det känns nästan lika ironiskt som titeln ”Damernas Värld Man”. Har för mig att det var Vassa Eggen-Olle som i samband med lanseringen av DV Man tyckte att namnet var lika absurt som att Vi i villa skulle ge ut en tidning som hette: Vi i villa Lägenhet… Well, nu har det nästan hänt!

Antar att det här är Gård & Torps försök att haka på den så kallade ”grå vågen”.

Framtidsspaning: Ättestupa 2.0

29 oktober, 2008 i fundering av anders | 0 kommentarer

Jag tillhör kategorin människor som kan uppleva tystnad som pinsam. Framförallt när man sitter och äter lunch och folk uppenbarligen har svårt att komma på samtalsämnen. Då plockar jag fram någon godbit från idéarkivet. Gärna något provocerande som leder till diskussion. Ättestupa 2.0 är en sådan:

-I framtiden, säger jag, kommer vi ha ett pensionsystem där folk kan välja att få högre pension mot att de avlivas vid en viss ålder. Ju tidigare datum desto högre pension. Vill du leva tills du dör en naturlig död får du klara dig på minimipensionen. Väljer du att leva fem år efter pensionen har du fem år då du verkligen kan leva i lyx och överflöd. Väljer du det naturliga alternativet kan du i värsta fall ändå dö vid 70, och levt fem år som fattigpensionär…  Svårt val? 

 

Ättestupa ur Dahlbergs Sueciaverk

Ättestupa ur Dahlbergs Sueciaverk

Enligt Wikipedias artikel om forntidens ättestupa är konceptet troligtvis en myt. Man knuffade inte alls ner åldringar från alla de stup runt om i Sverige som kallas ättestupor. Och man slog inte heller ihjäl medellösa gamlingar med den så kallade ”ätteklubban”.  

Vi får väl hoppas att Ättestupan 2.0 förblir fiktion och fantasi. Om inte så vet ni vilken bloggare som borde knuffas ned från stupet först.

Bakelit tycker och tycker om allt från Settman, till häxor, kändisbarn, delicato, finanskris och köttbullar

27 oktober, 2008 i fundering, media o webb av anders | 4 kommentarer

Många gånger när jag klickar mig vidare på Twinglylänkar från artiklar hos DN, SVD, IDG mfl upptäcker jag att blogginlägget jag hamnat på bara är ointressant blaj, där artikelförfattaren lagt ner mer tid på att länka till diverse Twingly-anslutna än att verkligen tycka något av relevans. Tänkte idag genomföra ett litet experiment och tycka till en massa om sånt som skrivts de senaste dagarna. Jag tänker agera Twinglyhora… kort, koncist om både det ena och det andra.

 Settman-Sverige är det nya landet

I dagens tv-krönika i DN rackar Johan Croneman ner på Peter Settman, eller kanske framförallt på tv-kanalerna som låter denna tv-entreprenör som både agerar programledare och vd  tv-chef för produktionsbolaget Baluba, få väldigt mycket utrymme i tablåerna. Och visst kan jag hålla med Croneman. Svensk-producerad tv har blivit väldigt slätstruken och fegkommersiell. Och visst borde kultur-sverige ryta till. Men samtidigt kan jag inte låta bli att undra varför… varför inte låta tablåstyrd tv kväva sig själv i sina MMS-mätningar. De som är intresserade av nya idéer och radikala grepp har slutat titta på traditionell tv. Kvar blir bara de som gillar Settman.

Lek i skogen gör barn jämlika

Enligt forskaren Eva Ärlemalm-Hagsér kan vanliga lekplatser på förskolor förstärka könsrollerna. Det är bättre att gå ut och leka med barnen i skogen. Intressant artikel. Men frågan är om gå ut i skogen är lösningen, framförallt för barn till föräldrar som hakat på den gråa vågen och flyttat in till stan. Varför inte ge en massa pengar till ett gäng konstnärer som i samarbete med forskare får utveckla helt nya lekplatser? Könsneutrala lekplatser, det vore väl nåt?

Präster protesterar mot häxkonster på danskt zoo

Den kristna tidningen Dagen har snappat upp följande story:

”Flera präster i danska Ålborg protesterar mot att en häxa den gångna helgen tilläts uppträda på Ålborg zoo. Uppträdandet skedde i samband med en Halloweenunderhållning”. 

”- Att låta sina barn komma under inflytande av en erkänd häxa och låta dem styra ut sig med amuletter och häxbrygd är oansvarigt. Vi talat inte om en skådespelerska som klätt ut sig utan om en person som i många år praktiserat häxkonst och som tar dessa saker på allvar, säger prästen Vagn Folkerman till Nordjyske Stiftstidende.”

Jag håller med. Lika oansvarigt som att låta präster leda skolavslutningar. Religion är allvarligt och något små barn bör slippa tills de känner sig redo för vuxendopet.

Delicato stoppar tårtannons

Häromdagen skrattade Frida och jag gått åt Delicatos senaste reklamkampanj där de fortsätter ironisera kring Delicato-kakornas nyttighet. Tydligen skrattade inte snubbarna på livsmedelsverket. De gillar inte alls bilden på en tårta med ett florsockrat nyckelhål och texten ”Nyckelhålsmärkt”.

Ahhhhh. Kanske dags att införa en humormärkning. ”Obs! När vi skapade det här budskapet tänkte vi humor”.  (Förutom Svd har Sydsvenskan, skrivit om samma sak).

Femtio tusen skrev på isländskt upprop mot brittisk lag

Läst i DN idag om de stackars islänningarna som terrorstämplats av engelsmännen. Islänningarna har inte alls någon förståelse för att britterna tagit till anti-terrorlagstiftningen för att frysa isländska tillgångar i Storbritannien som en reaktion på oron över att brittiska sparpengar insatta på isländska sparbanker kan vara förlorade. Det är onekligen synd om islänningarna. Lurade av ett gäng giriga bankdirektörer och nu dessutom ”terroranklagade”. På sajten indefence.is har i skrivande stund 56902 islänningar skrivit på upproret. En ansenlig del av landets befolkning. Hela frågan får mig att än en gång grunna lite över det rasistiska terroristbegreppet. När blåögda islänningar håller upp plakat där det står ”Mr Brown, ser jag ut som en terrorist?” Kan man inte låta bli att ställa motfrågan: Hur ser en terrorist ut? Och vem är terrorist?

Det verkar onekligen som att ett gäng blåögda islänningar i bankirkostym har satt ett helt samhälle i skräck…

SURI TALAR UT

Är det inte fascinerande med de här tidningarna som har anställda journalister vars främsta jobb är att hitta på bildtexter till inköpta paparazzibilder. Här ett riktigt lågvattenmärke från Veckorevyn. Paparazzibilder på Tom Cruise och Katie Holmes 2,5 åriga dotter Suri…

Snabba jyckar belönas med köttbullar
Okej, kunde inte låta bli. Trelleborgs Allehanda använder Twingly och den här rubriken var fin. Hoppas köttbullarna smakade.

Tjuvlyssnat… Svallningar på X2000 mot Sund-svall

21 oktober, 2008 i övrigt av anders | 0 kommentarer

På vägen upp till helgens äventyr i Nordingrå satt ett näpet litet par och pratade om ditten och datten. Gissningsvis härligt nyförälskade. Han norrman. Antagligen på väg hem till hennes föräldrar, eller bara en härlig romantisk weekend.

När tåget är på väg från Hudiksvall undrar pojkvännen vad ”vall” i Hudiksvall och Sundsvall egentligen betyder.

-Det är nog inte vall, säger tjejen. Det är ”svall” och jag vet inte riktigt vad det betyder.

Pojkvännen försöker lite försynt föreslå att det nog kanske är vall ändå, men tjejen står på sig. Guten låter saken bero. Lite onödigt att sabba en romantisk weekend pga alltför stora känslosvallningar…

 

PS. Ironiskt nog handlade en annan del av parets samtal om att blogga tjuvlyssningar. ”Hur svårt är det egentligen?”

Svar: Busenkelt.

Veckans Vanna: Uppvisning i Nordingrå

19 oktober, 2008 i familj, film av anders | 3 kommentarer

Oj, vilken spännande vecka. Lunchdate på tisdagen, föräldragrupp 1 på onsdag och föräldragrupp 2 på torsdag (fast egentligen är nog föräldragrupp 2 föräldragrupp 1 eftersom de har känt Vanna längst). Och så bar det av till Nordingrå i fredags. Här har jag och Frida flyttat in ved, målat och spikat i den egenhändigt byggda bastun. Medan mormor tagit hand om Vanna och lagat fantastisk mat.

Helgen avslutades med en Vanna-show, där Vanna självmant visade hur bra hon behärskar gåendets ädla konst. Jag kunde faktiskt inte låta bli att göra en liten video… eller kanske ska jag säga kortfilm. Imorgon börjar årets upplaga av Uppsala Internationella Kortfilmfestival. Och dit ska jag o Vanna åka på onsdag!

Hus är gott, sa Oskar!

16 oktober, 2008 i litteratur, nostalgi av anders | 12 kommentarer

En av mina absoluta favoritbloggar heter: ”Ett man med ett skägg”, av kulturarbetaren Kalle Lind. Smart, rolig och väldigt intressant, om man som jag tycker det är roligt med udda ofta proggig kulturhistoria. En rolig bloggserie är hans genomgång av gamla progg-barnböcker. Många av dem utgivna av Studentföreningen Verdandi som hade sin spexigaste, vänsterskruvade och kanske mest produktiva period under 70-talet. (När jag satt med i styrelsen på 90-talet var det återigen en mer socialliberal historia vars verksamhet främst bestod i att anordna föredrag).

Det jag tänkte komma till var att jag nu härmar Kalle Lind och slänger upp lite bilder från en barnbok som jag verkligen älskade som liten…

Hus är gott, sa Oskar!

En underbar liten bok skriven av Larserik Eriksson 1970, och som jag lyckades beställa fram från Stockholms Stadsbiblioteks magasin. Tyvärr i en billighetsutgåva från En bok för alla utgiven 1989, med ett annat format än originalet. Här får ni ett kort sammandrag…

Mamma försöker förgäves få lilla Oskar att äta mat. Men han vill inget äta.

En dag när Oskars mamma är inne och handlar (jo tydligen lämnar man unge och vagn utanför i början av 70-talet), hittar Oskar något han gillar.

Oskar äter hus!

Inte nog med det, han äter hus och mår bra av det. Läkaren ser ingen anledning till att han ska sluta.
När alla andra ungar går till kiosken och käkar smågodis går Oskar till järnaffären.

 

Här min favoritscen. En bild jag många gånger tänkt på när jag går runt här i Bagis. Barnen sitter och leker i sandlådan (Oskar passar nog på att äta lite sand eftersom han säger mums), och föräldrarna ropar från fönstren: Kom in och ät det blir plättar och sylt, Maten är klar, det blir soppa! Och så har vi Oskars mamma: Oskar! Matdags! Det blir ugnsvärmda tegelstenar med cementsås!
Mmm, visst låter det smaskens!

Och så till bokens vändning. Oskar har ätit upp mormors golv (till grannen unders förtret) och sidan efter får vi plötsligt veta att:

 

Oskar har fått jobb på AB Riv och Bygg. Och i sitt arbete får han äta smaskigt gammalt tapetklister, kakelugnar med mässingsluckor, gammalt, mögligt tegel ”och andra saker som är svåra att få tag på”. Inte utan att man funderar lite över rivningen av Klarakvarteren. 1970 var det många barn som sett grävmaskiner riva hus. Och vad gör då Oskar med alla pengarna?

Han köper ett hus till mamma och pappa! Ett hus som han inte tänker äta upp.

Slutet gott allting gott! Men godast av alla är bonusbilden:

En bild som visar innehållet i Oskars skafferi!

Moderat förslag: Dags för en anti-jantelag

15 oktober, 2008 i politik av anders | 3 kommentarer

Det skrivs en hel del märkliga motioner. En kompis tipsade mig häromdagen om denna motion skriven av Finn Bengtsson (m), Gunnar Axén (m) och Marie Weibull Kornias (m) för bara tio dagar sedan. De tre moderaterna vill utvidga diskrimineringslagstiftningen till att också innefatta diskriminering genom bruk av jantelagen. Jo, de vill med diskrimineringslagstiftning skapa en anti-jantelag.

Finn Bengtsson, Gunnar Axén, Marie Weibull Kornias, tre moderater som tror att de är något...

Finn Bengtsson, Gunnar Axén, Marie Weibull Kornias, tre moderater som tror att de är något...

När jag läser igenom förslaget förstår jag vad de känner och menar. De vill att hela Sverige ska bli Gnosjö och att folk slutar gå runt och ta ner varandra på jorden, ja ner på marken. Så här skriver de i motionen:

”Det måste ligga i politikens intresse att Sverige präglas mer av den mentalitet som Gnosjöandan innebär och därmed av ett minimum av tillämpad Jantelag. Ett sätt att uppnå detta är att predika en ”anti-Jantelag” som då uttrycker: ” Du ska tro att du är enastående. Du är värd långt mer än du tror. Du kan lära dig det du vill och behöver. Du är bättre än många andra. Du vet mycket mer än många andra. Du har mycket att vara stolt över. Du duger bra som du är. Du ska inte be om ursäkt för dig själv. Du har någon som bryr sig om dig. Du har kunskaper att lära ut. Du levererar. Du gör någonting av dina idéer. Du har kul. Kort sagt: tillämpningen av en anti-Jantelag ger människorna den bekräftelse som alla och en var mår bra av att höra.”

Jag sympatiserar med tanken. Visst är det bra att peppa folk. Men är verkligen en anti-jantelag vägen att gå? Motionen innehåller mycket information om jantelagens historia, det svenska brukssamhället mm, men ingenstans hittar jag en uppskattning om hur många som i praktiken drabbas av denna diskriminering? Hur många är det som inte startar ett företag bara för att folk trycker ner dem med hjälpa av jantelagen? Och om man ser det från andra hållet: Hur många totalt vansinniga företag som bara hade kostat samhället pengar har undvikits tack vare jantelagen… Svårt att veta.

Så här sammanfattar motionärerna sitt förslag:

”Vi föreslår att man i en sådan översyn undersöker möjligheterna av att förtydliga att det negativa innehållet i Jantelagen med stöd i Diskrimineringslagen uttryckligen ska kunna motverkas så att människor inte i ord eller handling av annan människa styrs bort från att försöka förverkliga sina önskemål och drömmar när dessa har en för individen och samhället positiv utvecklingsinriktning.”

Någon annan en jag som ser enorma problem med tillämpning av denna anti-jantelag? Låt säga att jag går till banken och presenterar min fantastiska affärsidé. Banktjänstemannen tycker inte alls det är en fantastisk affärsidé. Jag får inget lån. Jag anmäler honom till Diskrimineringsombudsmannen och hävdar att orsaken till att han inte beviljar mig lån är att han styrs av jantelagen. Han tål inte att jag har kommit på en så bra idé. DO får ärendet och måste nu avgöra om mitt företag, om det hade förverkligats, hade varit positivt för samhället…

Hmm, när jag tänker efter kanske det jag gör nu är ett brott mot anti-jantelagen. Är det så att dessa tre moderater kommit på världens mest geniala idé? Att orsaken till att jag är skeptisk är att de inte ska tro att de är något?

Nä, hallå! Så här skriver man väl inte en motion. Sluta stick ut. Ta’t lugnt med era högflygande idéer.

 

 

 

PS. Om lagen skulle införas… kommer vi då att få höra folk säga: ”Jag är inte jante men…”

Sexism – Ryanairs nya strategi?

14 oktober, 2008 i fundering, politik, resor av anders | 2 kommentarer

Läser idag att Birgitta Ohlsson uppmanar till bojkott av det irländska lågprisflygbolaget Ryanair.

Orsaken är det här:

Osmaklig (och ful) sexistisk reklam från 2007 som fällts i Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam (ERK). Hade det bara varit för reklamen hade nog inte Birgitta Ohlsson reagerat så kraftigt. Det anmärkningsvärda är att Ryanair trotsar ERK, de till och med driver med dem och hävdar på sin hemsida att de ”tar de svenska tjejernas parti”:

Steve McNamara, kommunikationschef på Ryanair kommenterar:

– Vi är övertygade om att glädjedödarna på ERK inte talar för en majoritet av det svenska folket som vi vet är mycket liberala och lättsamma. Annonsen reflekterar helt enkelt hur många unga tjejer klär sig idag.

Som respons på Birgitta Ohlssons utspel om bojkott har McNamara idag klämt ur sig ytterligare ett flåshurtigt, hö-hö-hö-grabbigt pressmeddelande på engelska där han konsekvent skriver ”Boring” Birgitta och dessutom drar till med lustigheten: ”This is really a storm in a D-cup”.

Jo, Ryanair verkar ha blivit Slitz. Det verkar faktiskt vara en strategi. Hur förklarar man annars deras kalender ”The Girls of Ryanair”. Det är nog en tidsfråga innan Ryanair kommer kräva att deras flygvärdinnor har minst d-kupa och går runt i minikjol. Det är nog inte alls otroligt att vd:n Michael O´Leary just nu går runt och filar på den idén. Michael O´Leary verkar tyvärr tillhöra en skara män som inte uppdaterat sin bild av könsroller de senaste 30 åren. Här ett citat från en intervju med Aftonbladet för två år sedan:

”Du blev nyligen far – har det förändrat ditt arbete?

– Jag jobbar lite mer nu, som alla fäder med små bebisar gör – om de har något vett. Jag vill tillbringa mer tid med barnen när de är två, tre år och kan gå och prata. Men när de är sju månader och kräks och har smutsiga blöjor?…

Hur många blöjor har du bytt?

– Två. Den allra första på sjukhuset dagen han föddes. Och så en för ett par månader sedan när det var kris.

– Pappor är inte designade för att ta hand om småbarn som kräks och gråter. Vi har bara inte den genen. Kvinnor är lysande på detta. Så – det är bara att erkänna att vi är dåliga på det här och ”fuck off to work” – dra iväg till jobbet.”

Så mår man illa av köpa tjänster av sexistiska företag finns det nog anledning att bojkotta Ryanair. Men det finns fler skäl än så. Redan för fyra år sedan, undrade jag om det inte var dags att bojkotta Ryanair pga deras vidriga arbetsförhållanden, som dessutom inverkade på flygsäkerheten.

Egentligen är det här en no-brainer. Att bojkotta exempelvis israelisk frukt kan vara knepigt i praktiken. Men hur svårt är det att bojkotta ett flygbolag. Ett flygbolag som dessutom har ett uselt bokningssystem, massvis med bisarra avgifter, flygplatser åt tjota-hejti och snart svenskt rekord i antalet anmälningar hos Allmänna Reklamationsnämnden. Bojkotta nu!

I min döda farfars sällskap

13 oktober, 2008 i familj, fundering, litteratur av anders | 2 kommentarer

Tänk att du levt hela ditt liv med en människa. Och när han dör hittar du ett manuskript i hans skrivbordslåda. En påbörjad självbiografi som du aldrig haft en susning om. De hände min farmor.

Min farfar Nils Vilhelm Gustav Engström var precis som min pappa och i viss mån jag själv, en projektmänniska. Projektet kunde vara att bygga en eka, lära sig engelska, handla med aktier, lära sig dragspel, släktforska, eller varför inte: gå en skrivarkurs och skriva en självbiografi. Många projekt kände vi till, men många pysslade han med lite i skymundan uppe på sin kammare eller ute i verkstaden.

Det är i år tolv år sedan min farfar dog, men aldrig tror jag att jag har varit honom så nära som ikväll. På 22 tätt maskinskrivna A4-sidor har Nisse fångat sina första tjugo år. År av armod, hårda arbetsvillkor, men också uppfyllda av kärleken till naturen och nyfikenheten. Berättelsen slutar abrupt. Nils har precis gått till sjöss, varit i Antwerpen, Alger, Athen och gör när texten slutar ett längre stopp i Alexandria. Det sista han gör är att träffa en man som heter Muhammed Ali som lär ha guidat Gustav den sjätte Adolf på sin Egyptenresa som kronprins.

Min intima stund med farfar är över, och kvar dröjer en känsla… jo, jag känner mig snopen. Tänk om jag hade fått läsa den här texten när farfar fortfarande fanns i livet! Vilket underlag för en massa spännande frågor och diskussioner! Kanske borde jag be mina föräldrar skriva sina självbiografier nu, så att jag och syrran kan läsa på och sen på allvar sätta sig in i vad de egentligen gjort innan vi blev till?

Med sin påbörjade självbiografi har i alla fall farfar givit sig själv en smula evigt liv. Och vem vet, kanske döljer sig fler hemligheter där i huset i Sollentuna. Kanske det vi läst bara är renskrivna anteckningar. Färgbandet tog slut, farfar köpte aldrig något nytt och resten av anteckningarna råkade han glömma i sitt hemliga gömställe under en golvplanka…

Ja, man kan i alla fall hoppas.

« Äldre inlägg