januari 2008

Ni visas månatligt arkiv för januari 2008.

Konsten att inte vara svår på bild

19 januari, 2008 i foton, fundering av anders | 1 kommentar

Du är debutant. Äntligen har ett förlag accepterat ditt manus, och din första roman ska ges ut.

Det bokas tid för fotografering. Fotografen har valt ut platsen för fotografering. Antingen klassikern i en fåtölj framför bokhyllan där du i ett parti strax bredvid huvudet av en slump frångått bokstavsordningen och placerat in de tyngsta verk du kan komma på (reaupplagor av Dostojevskij bannlysta). Eller så väljer du i samråd med fotografen en lite muggig miljö på baksidan av ditt sommarställe där du till alla släktingars förtret ockuperat friggeboden som skrivarlya de senaste fem somrarna…

Hursomhelst. Plats är bestämd. Du är på plats. Fotografen är på plats och det är dags att posera.

Plötsligt fylls du av eufori. Hurra! Jag har blivit publicerad! Jag är debutant! Och du firar av ett strålande leende rakt in i kameran…

Närå. Du sätter dig istället framför kameran och gör ditt yttersta för att inte se glad ut. För nu ska du se svår ut. Svår = seriös. Du är inte alls glad. Du har fått lida för din konst. Du bär världen på dina axlar och är inte en sådan där ytligt glad typ som går runt och ler hela tiden. Hur skulle det se ut?

Därför go vänner har jag efter att tittat på följande bilder bestämt mig för vem jag tycker ska få Dagens Nyheters kulturpris:

José Gonzales.

Analklåda någon?

11 januari, 2008 i fundering av frida | 1 kommentar

Movicol, Xyloproct, Loosec Mups, SB12 och AC3. Jag börjar det nya året med en stillsam observation av det mer…hmm, naturliga slaget. Visst, förstoppning, hemorrojder, sura uppstötningar, dålig andedräkt och jag vet inte vad, analklåda tror jag, det har väl mänskligheten alltid lidit av, men är det fler än jag som reagerat på att dessa problem blivit väldigt tillgängliga och offentliga på sistone?

Kvartssidesannonser i DN beskriver varför avföringen inte kommer ut (den är för torr minsann!), i grått socialrealistiska reklamfilmer ser distingerade herrar besvärade ut av sin analklåda och sina ändtarmsbesvär. Halsbränna och sura uppstötningar går enligt andra distingerade herrar att bota – direkt och upp till 24 timmar! En trängd herre i kö får panik eftersom diarrén gör sig påmind, men med rätt medel sitter han i nästa stund på operan istället för på toaletten. Förtroendeingivande gynekologer i vita rockar berättar ingående hur svamp i underlivet är beskaffat och botas, och Let’s Dance-inspirerade svenska skådisar gör reklam för hur man luktar gott i munnen.

Varför är det helt okej att prata om mer eller mindre intima kroppsvätskor och ”naturliga” besvär i reklam nuförtiden? (eller kanske snarare, varför har det inte gjorts i samma utsträckning tidigare?) Vilket också föranleder min sista fråga: varför är kisset i blöjreklamen och blodet i bindorna fortfarande blått? God fortsättning.