En stolt pappa mellanlandar i Bagis, slänger snappt upp den senaste serien foton på underverket (knäppta kring lunch idag), för att sedan fort som attan ta sig tillbaka till BB för att umgås med bebbe och minst lika stolt mamma.
Visst ä hon söt!
Ni visas månatligt arkiv för september 2007.
En stolt pappa mellanlandar i Bagis, slänger snappt upp den senaste serien foton på underverket (knäppta kring lunch idag), för att sedan fort som attan ta sig tillbaka till BB för att umgås med bebbe och minst lika stolt mamma.
Visst ä hon söt!
Nej, i skrivande stund kan jag konstatera: ingen bebbe än.
Men däremot lär vi bli med tvättmaskin imorgon, till Fridas stora glädje.
Själv har jag haft en blöt stund med en bamsetvättmaskin i tvättstugan.
Tvättmaskinen var tom, programmet klart, men när jag öppnade luckan sköljde vattnet över mig.
Nä, nu lämnar vi det här med tvättmaskiner.
Låt mig berätta sagan om telefonförsäljaren från Naturskyddsföreningen:
-Hej, Anders här.
-Hej Annnnndeeerrssss! Först och främst vill jag säga: TACK!
Tack för att du kööööpt utsläppsrätter från oss.
-Okej.
-Åkte du till England eller? En fotbollsresa kanske?
-Nja, inte riktigt.
-Aha… såg att du kom från Bagis. Mina gamla hemtrakter. Tänkte liksom att du var en fotbollskille. För det är du väl?
-Hmm.
-Jo, men nu när du har varit så hyyyygglig och köpt utsläppsrätter av oss tänkte jag att du skulle ta steget fullt ut. Helt enkelt: bli medlem i Naturskyddsföreningen.
-Nä tack.
-Vaddårå? Visst det är bra att du köper utsläppsrätter. Men VI behöver inte pengar, vi behöver medlemmar!
-Sorry, jag måste nog tänka på saken.
Sen lade jag på luren bärande på en stark känsla av äckel. Visst jag gillar Naturskyddsföreningen. Min pappa är till och med aktiv i den. Men jag vägrar gå på säljdravel från någon som får provision för att jag går med i en förening. Vad är det för vits att gå med i en förening där man slösar sina pengar på att betala idioter för att pracka på folk medlemskap som de kanske inte ens vill ha.
Nope. Har redan gått på den bluffen en gång det här året. Från och med nu går jag bara med i föreningar som inte anlitar telefonförsäljare som kommer dragandes med snack om ”regeringen” och tror att man är fotbollsfanatiker bara för att man bor söder om söder.
Redan efter bara ett par månader i Bagarmossen är det bevisat. Människorna som bor söder om söder är så oerhört mycket mer intressanta än de strax norr om tullarna (Solna). Folk är mer människor här. Eller kanske snarare: folk tillåter sig falla utanför ramarna. Överallt möter jag på karaktärer som jag trodde hade försvunnit, utrotats i samband med upprättandet av flådiga gallerior och inrättandet av vaktbolagsstaten Sverige.
En av mina guldgruvor i mitt antropologiska fältarbete är Konsum i Bagarmossen. Om Konsum i Bagarmossen kan man skriva en kortare roman. Personalen är en märklig blandning av trötta åldringar, höga åldringar (favoritkassörskan som klockan 11 på en lördag förmiddag kan klämma ur sig ett: ”Ja tiden går fort när man är lycklig”), gammpojkar som bor hemma hos mamma (en fet, en smal och en hal), samt en del ynglingar som antagligen bara extraknäcker mellan hum-kurser på universitetet. Häromdagen stod jag i kön på Konsum när en av kassörskorna (en hoptorkad tant med mungipor som alltid pekar nedåt) ställde sig upp och ropade:
-Finns den nån som har konsumkort?
Folk tittade förvånat på henne. Vaddå konsumkort tänkte de antagligen.
Jag tänkte: Wow, hon har en röst!
Kassörskan fortsatte:
-Den här kvinnan har inget konsumkort. Och utan konsumkort får hon inte rabatten på prästost. Snälla ge mig ett konsumkort. Ni får poängen!
Givetvis fick en tant fram sitt kort, och vi kunde alla glädjas åt att rättvisa skipats.
Solidaritet i vår tid – Hallå!
Idag har jag inte satt min fot utanför dörren. Hela dagen har jag och Frida tillbringat i vår sköna lägenhet, där vi med ett kort avbrott för besök av moster Lissa, ägnat all tid åt att fixa och dona.
Bland annat förverkligade Frida sin sköna grytlappsidé:

En gardin gjord av gamla grytlappar som hon köpte på en loppis i Nordingråtrakten i somras. Passar perfekt i vårt 50-talsinspirerade kök.
Äntligen (ännntligen!) genomförde jag (assisterad av smakcoachen Frida) min affischvägg. För sisådär fem år sedan köpte jag en hiskelig massa affischer på bollywoodstjärnor av en gatuförsäljare i Indien. Idén var att tapsera ett kök. Nu blev det inte riktigt så. Men med hjälp av en hink tapetklister tapetserade jag i hallen en vägg bestående av affischer från filmen och konstens värld.
Jag är toknöjd:

Senaste kommentarer
Pred: Hej! Kan du göra videon med dina ordförklaringar tillgänglig igen? Tyckte den var fruktansvärt rolig och skulle...
Jacky: Hej Virre. Lite svårläst. Hade inte tänkt att sonen skulle slå upp det på sin blogg när jag skrev det. Jag...
Jacky: HÅLLER MED VIRRE OM gRAVENSTEINER.
Virre: Men det måste vara något fel på just den Gravensteineräpplet. Ska ju vara syrligt och saftigt. Ett av de bästa...
Virre: Hej! Det här verkar vara ett av de mindre krångliga recepten jag har hittat, och jag saknar verkligen mince...