mars 2007

Ni visas månatligt arkiv för mars 2007.

Nä nu är jag trött på att toppa med min egen nuna… dags för en grymt cool levande beatbox. Den är fransmannen är helt otrolig. Tack Pete för tipset!

Och för att följa traditionen att hylla kreativa vänner kan jag tipsa om att Pete även är känd under dj-namnet ”Mr Skinna” och är med och driver webbradiokanalen Fuseradio! (förutom att jobba som AD på M3)

Okej, det känns nästa lite narcissistiskt att lägga upp denna bild. Men jag kunde inte låta bli. Om inte annat för att göra reklam för M3:s eminenta illustratör, som dessutom är rasande trevlig och en fasansfullt skicklig keramiker.
Kolla in Jakobs hemsida.

Igår kväll var det dags för releaseparty för Playstation 3. M3 tog med sig värsta tv-teamet och slängde fram Simon som fick agera mingelreporter. Och resultatet är underbart.
Ja helt fantastiskt!
Okej, allt är inte lika kul (vi hade svårt att döda våra älsklingar vid klippningen), men det är defintivt värt att vänta in roligheterna!
Se nu!

Fick ett pressmeddelande idag från ”Internet Konst Scandinavia”, ett företag med följande affärsidé:

-I och med utvecklingen av digitalkameran använde (sic) så har fler och fler människor en uppsjö av bilder som de inte gör något med. En massa personliga minnen från semestern, bröllopet, släkten, äventyrsresan, barnen, husdjuren, första träffen och liknande som sedan bara blir liggande på hårddisken. Samtidigt köper folk en mängd reproduktioner och konst som de inte har någon relation till och sätter på sina väggar. I-Konst är ett sätt att lyfta fram fram och förädla fina personliga bilder till en annan form. Ett sätt att skapa kvalitets konst (sic) från egna bilder och minnen.”

Knäpp alltså en bild, skicka in den till I-konst och de tar hjälp av ”konstnärer som har gedigna kunskaper i måleri i olja” som målar din bild på canvas. Som du ser av exemplet här bredvid kan du välja mellan ”realistisk” och ”artistisk stil”.

Själv är jag brutalt sugen på att skicka in en bild på en fiskargubbe eller ett gråtande barn och se hur den blir.
Undrar också när Dan Wolgers kläcker idén att fota av klassiska mästerverk på museum, skicka in dem till I-konst få dem tillbaka och sedan ställa ut dem på galleri. Det vore väl ett ypperligt sätt att göra konst av själlös i-konst…

Beställl din egen hötorgskonst här >>

Mäklarångest

Fem skäl till varför jag inte vill bli mäklare:

1. Jag är så dålig på att göra affärer och bara tänka i termer som ”luras”, ”smida medans järnet är varmt” och ”nu sätter jag dit dom nybörjarna”.

2. Jag är dålig på kompassriktningar.

3. Jag kan inte fotografera i grodperspektiv så att allt ser ut som tipptopp på bilderna fastän det inte alls nödvändigtvis behöver vara så i verkligheten.

4. Jag gillar inte att komma hem till folk som har det fult och så måste jag låtsas att jag gillar det.

5. Jag passar inte i grå kostym.

Läste precis ovanstående nyhet på Googles svenska nyhetssida. Google News hämtar automatiskt nyheter från riktiga nyhetssajter. I topp idag är att Mona Sahlin valts till ny partiordförande för Socialdemokraterna. Så långt vettigt.
Men bilden föreställer ju inte Mona Sahlin… utan kandidaten alla egentligen ville ha: Margot Wallström.
Och klickar man på den bilden kommer man till en artikel där Margot Wallström berättar hur bra Mona Sahlin är.

Intressant. Undrar hur ofta Google News gör fel, men där man själv inte har en aning om vad som egentligen gäller?

Jag: -Hmm, jag tror jag ska bli singer-songwriter.

Frida: *tittar konstigt på mig och börjar gapskratta*

Frida: *kan inte sluta skratta*

Jag: -Jaha. Det här tänker jag blogga om.

Kära dagbok
Idag åkte Frida och jag på utflykt till Tallkrogen. I ett fantastiskt idylliskt villaområde besökte vi ett litet hus byggt på 30-talet. Eller snarare: Där besökte vi och sextio andra ”visst vore det roligt med ett litet hus som inte kostar skjortan och ligger hyfsat nära stan”-spekulanter ett litet hus byggt på 30-talet. Det räckte dock med att komma in i hallen för att inse att det här objektet inte ens var värd hälften av de 1,9 miljoner som var utropspris. Huset stank. Gammal gubbe, gammal hund och hundratusentals hemrullade och slutrökta John Silver.
Efter att ha tagit oss runt övervåningen och bland annat beundrat ”ett stort matrum med härligt ljusinsläpp” (ha ha ha), var det dags att inspektera källaren, där merparten av huset sovrum, samt badrummet var belägna.
Frida, med sitt supertrimmade gravidluktsinne höll nästan på att ramla ned för trappan, när vi möttes av ytterligare odörer.
Stank nummer 4: Läckande oljepanna. Att ligga i sin säng och sussa precis i anslutning till detta pannrum skulle nog kännas ungefär lika mysigt som att tälta på gräsmattan bredvid en bensinstation.
Illaluktande gubbe, cigarettrök, hund, oljepanna samt ett badrum som inte renoverats sedan Anschluss fick oss att fly hals över huvud till nästa visningsobjekt.

Huddinge
Efter 10 minuter tunnelbana 20 minuter buss och 17 minuters promenad befann vi oss i ett radhus från 70-talet. Denna gång utan gubb-lukt och John Long Silver. Nä, här var det nog snarare Gula Blend. Limpvis med Gula Blend mestadels rökta i mammans sovrum, men med tydliga doftspår hela vägen från garaget i gatuplan upp till tonårsbarnens sovrum två trappor upp. Även djurtemat höll i sig. Här dock betydligt mer påtagligt eftersom huset härbärgerade ett helt menageri med katter, undulater och fiskar, även om just fiskarna nog inte luktade så mycket.

Dagens tips
Besvikna över dagens hus-skörd knallade vi tillbaka till Huddinge Centrum satte oss på den grekiska kolgrillen och fick oss serverade ett par visdomar av servitören:
1. Frida borde inte äta rödspätta eftersom hon är gravid
2. Frida borde absolut dricka 3 deciliter rödvin per dag eftersom det är bra för blodet och därmed barnet. ”Fråga vilken barnmorska som helst, det är sanning”.

Apropå barnmorska. På vägen hem efter ytterligare en radhusvisning läste vi en spännande notis i DN. ”Barnmorska blev 128 år”.
Tydligen har en viss Cruz Hernandez precis begravts i El Salvador. Född 1878. Arbetade som barnmorska tills hon fyllde hundra år! Wow, snacka arbetsmoral! Vilken hängivenhet. Medan vår föräldrageneration börjar tröttna på jobbet vid sextio har den här tanten hållit på 40 år till.
Kanske något för vår generation att ta efter. Hur ska vi annars betala av våra fantastiska hus- och lägenhetslån
;-)

”Anders du är en sådan som inte kan låta bli att dokumentera”, sa en vän till mig en gång. Och onekligen hade han rätt. Bakelit är ett exempel på detta. Min ”Mina bilder”-mapp ett annat. Från hösten 1999 till nu har jag 24802 bilder lagrade i 667 mappar. Nästan 25 000 bilder på 7 år. Min morfar, som fotade flitigt under hela sitt långa liv kom nog max upp i det dubbla. Ändå badade vi i fotoalbum och diabildslådor när mamma och jag gick igenom hans bildarv härom året.

Varför är en bra fråga. Varför dokumentera så flitigt?

För ett par år sedan såg jag Mika Taanilas fantastiska dokumentär ”Future is not what it used to be”. Där får vi följa Erkki Kurenniemi, en av elektron/synthmusikens stora pionjärer. Men filmen handlade inte så mycket om musiken, utan Erkkis fantastiska dokumentationspassion. Och till skillnad från mig hade han ett mål med sitt samlande. Alla de ljud, bilder, filmer och texter han skrivit och gjort ville han mata in i en superdator, som med hjälp av alla dessa pusselbitar skulle återskapa hans själ. Hans själ skulle leva vidare i en dator och han skulle leva vidare för evigt.
Genom att fota allt gör man sig odödlig.

Erkki är cool. Det mesta han sa redan på 60-talet stämmer idag. Så kanske han får rätt.

Men själv har jag ingen plan.
Jag är nog bara en simpel pictoman.

Och när jag dör kastas min femtelfte hårddisk på sophögen fylld med miljoner bilder, som hamnar i fotohimlen med miljarders miljarder andra.
De enda som blir kvar är bilderna som hamnat på internet. År efter år snurrar de runt, cachas av datorer, laddas ner, manipuleras, publiceras, återanvänds. Därmed är de odödliga, och kanske även jag?

Ett tag tänkte jag låta denna bloggning stå för sig själv utan bild. Men det går inte. Mitt estetiska sinne ropar nej. Bild ska det vara. Punkt slut.


Det här är en blogg om censur. Kinesisk censur. Och märkligt nog har jag redan skrivit den för en timme sen. Men den försvann, inklusive en kommentar jag skrivit till föregående nyhet om hur svårt det var att följa upp en sån succé-postning. Skumt.
Well: Mitt budskap för en timme sedan gick ut på att tipsa om en sajt där du kan testa om dina favoritsajter går att surfa in på från Kina. Bakelit klarade till vår stora glädje testet.
www.greatfirewallofchina.org/test/

Två tips till: Bokcirkeln Blai-blai har blivit med blogg, och Andrés o co har lagt upp ett nytt grymt bra radioprogram här >>

« Äldre inlägg