maj 2006

Ni visas månatligt arkiv för maj 2006.

M3-bloggaren Magnus Karlsson skrev häromdagen ett helt underbart blogginlägg om ljudet som bara unga kan höra:

Ett illasinnat och girigt företag uppfann ett effektivt sätt att hålla ungdomsgäng borta från köpcenter. Man utvecklade ett högfrekvent ljud som som bara kan höras av unga människor och som låter som ett myggsurr. Folk i köpcentret som kommit över tonåren störs inte av ljudet – eftersom åldern tar ut sin rätt även på hörseln.

Taskigt mot ungdomarna? Visst, men: don’t mess with teen gangs. De spelade helt sonika in ljudet och använder det nu som ringsignal i skolan. Hela klassen hör att det ringer – men inte läraren. Ringsignalen sprids nu som Egyptens gräshoppor i England. Grovt.

Saken blev inte mindre intressant av att internet-samariten Simon hittat en länk till en sajt där du kan lyssna på ljudet >>

Det vill säga om du är tillräckligt ung för att höra. Själv hör jag något väldigt svagt…
Gör du?

I min irrfärd på internet snubblade jag ikväll över PRV:s hemsida för folk som vill byta efternamn. Snälla PRV har faktiskt satt ihop en lista med efternamn som du kan ta. En del namn är faktisk riktigt fina. Yvbjörk till exempel ;-)

Kolla in listan här >>

Här ett kort, intensivt resereportage från en kort och intensiv resa. Det finns mer att berätta men natten är sen. Därför nöjer jag mig med dessa fyra bilder:


Här har vi min farbror Lennart, jag och pappa på väg till Tallinn.


Tallinn, kontrasternas stad. Gammalt, nytt. Fallfärdigt, nyrestaurerat. Stalinis vs kapitalism.


Och så en märklig bussvariant. Bussen med en extrabuss på släp.


Hemresa.

Dagen idag har gått i Sommarslöjdens tecken. Tillsammans med Nordiska museet står SHR bakom den stora sommarutställningen på Nordiska, och…ja alla var där! Stort vernissage där självaste kronprinsessan invigde på det ståtligaste vis, men ärligt talat så var nog dagens stora primadonna trendgurun Li Edelkoort. Med trendspaningsseminarium på Astoria (alla var där! representanter från alla hörn av mode och inredningsbranschen) och senare vernissage med utställningen North meets South som är en del av Sommarslöjd har hon imponerat med sin flärd och sina minst sagt smickrande trender och höga tankar om skandinavisk design.

Och när man ska imponera på någon och fira riktigt ordentligt, ja då har jag lärt mig att man ska bära folkdräkt. Ett besök till Skansens klädkammare gjorde att jag fått gå omkring med den här vackra dräkten hela dagen. En definitiv snackis – på stan, på Astoria, på Nordiska, på Svensk Slöjd… Annas dräkt är från Gagnef, jag bär Deslbodräkten – och ja, det är sant, min kofta är gjord 1848.

En mycket spännande dag, som nu härmed är bildbevisad.

Här lite tung bildjournalistik från söndagens basketdrabbning. Låt oss göra den ännu tyngre:

En bild säger mer än tusen ord…
I det här fallen ljuger den. För visst ser det ut som om handens ägare slitit järnet i den svettiga kampen om bollen under korgen. Men i själva verket var det ingen kamp. Mest studs och ett gäng missade skott.

Nä här har vi en mer rättvisande bild:


Graciös basket àla Idla-flickorna.

Idag fick jag plötsligt ont i tån och tån svällde upp och gjorde ont där jag satt framför jobbdatorn. Ett litet mejl till Doktor Calle och jag fick det tunga beskedet:

Ont i tån kan vara gikt. Prova Ipren (inte Alvedon) i ordentlig dos (maxdos på
förpackningen) i tre dagar.
/Maildoktorn

Gikt? En snabb sökning på Wikipedia och jag insåg att om Calles diagnos är rätt så lever jag mer ohälsosamt än jag själv trodde:

Gikt har kallats den frossande mannens sjukdom, då statsmän, kyrkofurstar och andra högt uppsatta tjänstemän ofta drabbades. Vid gikt har man alltid återkommande attacker i en led, inlagringar av kristaller i huden, njurfunktionsnedsättning (interstitiell skada) och njurstenar. Ofta är stortån drabbad vid första gikttillfället. Detta tillstånd kallas portvinstå och kommer ofta under natten.

När jag berättade detta för mina arbetskamrater ropade Daniel triumfatoriskt: Portvinstå! Anders har fått portvinstå! Själv börjar jag undra om jag inte gjorde illa nageln när jag spelade badminton igår.
Jo så är det nog. För jag är en renlevnadsman.

Jag vill hylla min vän Simon som gjort ett par ovärderliga insatser för en av nätets skönaste webbprojekt: Wikipedia. Bland annat har han odödliggjort Daniel och mig i en artikel om Extraterrestrial Highway samt skrivit en fin liten artikel om den lilla hålan Rachel som vi besökte i januari.
Simon är en sann internethjälte!

Idag satt jag och resten av medlemmarna i bokcirkeln Blai Blai och njöt av Marios visdomsord i Kulturhusets hörsal. Mycket folk, obekväma stolar och väldigt mycket översättning präglade detta tvåspråkiga litteraturkalas. Tolken Lena Öhman var fenomalt duktig, men det hjälpte inte riktigt. Tolkade samtal blir lätt en smula träiga. Det är lite jobbigt att höra halva salen skratta åt ett skämt på spanska för att sedan fem minuter senare höra samma skämt översatt på svenska varpå den svenskspråkiga delen av publiken kämpar för att tycka att skämtet är lika roligt på svenska. Eller ännu värre: förgäves försöker lista ut vad i den fem minuter långa översättningen som fick de spansktalande att skratta…

Okej, nu var det väl inte direkt någon stand-up-comedy som serverades. Vi fick veta att Mario började sin karriär med att skriva kärleksbrev åt mindre skrivkunniga lumparkompisar, samt med att skriva erotiska berättelser som han bytte mot cigaretter (skratt). Och så gav han sin bild av det politiska läget i Sydamerika (bättre än någonsin) och berättade vad han tyckte om Borges (killen som visade att text på spanska kan innehålla fler idéer än ord).

Det sista var faktiskt svar på en fråga från publiken, och det var nog den delen jag gillade bäst. Hade jag fått bestämma hade publiken fått fler än fyra ynka frågor. En eloge till killen som lyckades få in en fråga som vi på Blai-blai gärna själva ställt:
-Varför skrev du Bockfesten, och är du nöjd med resultatet?

Som författare blir man aldrig nöjd, var en del av Marios svar.

Sträck på dig Mario. Bockfesten är faktiskt en av de bästa böcker Blai-blai läst!

April var en händelsefylld månad. Och en del av allt spännande som hände hamnade på bild (sorry Laura, glömde kameran på ditt kalas…).


7 april, fredagspub. M3 stod i baren. Martin och Petter stod på andra sidan.


8 april, Christina & Fredriks inflyttningsfest. Kvällens skönaste skratt: Surinder och Mia.


9 april, på väg hem. Frida trött.


Påsk, Härnösand. Anders lägger pärlplatta och ser fånig ut.


Glad Påsk!


22 april, Karin & Magnus flytt. Flytthjältarna Johan och Micke!


Ledsen växt, trött Micke, pigg och packsugen Alex.


25 april, Idolbild. Anders pappa Björn mejlar idolbild. Anders glad!


Sista april, hos Carina & Christoffer i Uppsala! Här kommer en hel hög bilder. Ingen kommentar…






Den här lilla bilden symboliserar ett misslyckande. Ett ovanligt misslyckat, men på sätt och vis intressant gympass. Bilden handlar om att inte passa in. Om utanförskap. Svett utan tårar. Ja, knappt någon svett alls. Jorå. Så var det.