april 2006

Ni visas månatligt arkiv för april 2006.

Fick ett mejl från Simon där han tipsade om den här artikeln >> Lite senare skickar Simon ett mejl där han skriver:

#men gud vad pinsamt, jag såg inte att du redan hade skrivit nyheten, förlåt

Inte bara det Simon. Det var jag som skrev originalet. Inte bara skrev. Jag intervjuade killen som kom med avslöjandet och gjorde det till en nyhet. Ingen trist pressmeddelande-journalistik här inte. Mobils artikel är en ful rewrite utan att hänvisning till källan. Så funkar tyvärr internetjournalistik idag. Merparten av det som skrivs är omskrivningar av redan skrivna artiklar. Det hela blir något av en visklek där nyheter inte helt sällan ändrar innebörd efter att ha skrivits om ett tiotal gånger.
Den här gången kunde jag inte låta bli att lämna en liten kommentar (som jag sen gjorde dump av… man vet ju aldrig). Eftersom stölden var så himla fräck har jag dessutom tagit en dump av Mobils stulna nyhet som i all evighet kommer ligga här på Bakelit som en påminnelse. Dessutom en liten dump som visar att Mobil till och med stulit bilden utan att ens bry sig om att ge den ett annat namn (ett tips för framtiden: snor ni bilder: beskär dem och döp om dem…).

Här hittar ni dumparna:
Mobils fräcka rewrite >>
Originalartikeln >>
Mobils bildstöld >>

Tänk vad mycket förnedring Mobil hade sluppit om de bara gjort en hederlig hänvisning [;)]

Jag gillar inte att härmas, men när jag såg resultaten av att svara på frågor med hjälp av Google images på Claras blogg så kunde jag inte låta bli. Jag låter bilderna tala för sig själva… Kan ni gissa vad de representerar?

1. Your age on your next birthday

2. Your favourite colour

3. Your middle name

4. The last meal you ate

5. Your bad habit

6. Your favourite fruit/vegetable

7. Your favourite animal

8. The town you live in

9. The most useful thing in your house

10. The name of your pet

11. Your most recent purchase

12. Something that makes you happy

13. Your first name

14. Your last name


Nä, rubriken har knappast något med bilden att göra. Förutom att denna uppskrämda lilla ungerska chokladkanin faktiskt står i ett hörn. Här har den tagit sin tillflykt efter att Frida ryckt den ur Anders hand och ropat:

-Låt min kanin vara, du gillar ju inte ens ljus choklad!

Och visst har hon rätt. Jag höll på att okynnesäta en skärrad chokladkanin klädd i guldblänkande folie. En kanin som inte bara bär på ett lite smårubbat leende… nä den här kaninen har faktiskt rent mirakulöst överlevt en resa i mitt handbagage från Budapest till Stockholm.

En riktig överlevare alltså. Och nu har den även överlevt mitt plötsliga chokladsug. Hmm, imorgon när Frida kommer hem kanske kaninen ligger där i en gryta och kokar… (jojo, här haglar det felplacerade filmreferenser)

Fick precis medlemsbrev från Republikanska Föreningen där det bland annat meddelades att föreningen på söndag bjuder på tårtkalas för att hylla Sveriges förhoppningsvis siste arvsmonark. Trevlig idé, men än bättre gillar jag följande:

Samtidigt som RepF bjuder på tårta i Kungsträdgården delar föreningen ut utträdesbrev där innehavaren kan uttrycka sin personliga önskan om att lämna monarkin (antalet är begränsat så först till kvarn får första mala). Utträdesbrevet är formgivet av republikanen, konstnären och filmaren Carl Johan de Geer.

- “Om inte monarkin lämnar medborgarna så får väl medborgarna lämna monarkin. Med ett republikanskt utträdesbrev på väggen kan man åtminstone göra sitt hem till en republikansk frizon, säger Carl Johan de Geer, styrelseledamot i Republikanska Föreningen.”

Har du inte vägarna förbi Kungsträdgården går det faktiskt att ladda ner brevet som pdf här >>

Och när du ändå tänker republikanska tankar kan du gärna bli medlem. Det är på tiden att vi blir lite moderna och demokratiska och blir en republik.

Läs för övrigt gärna Johan Ehrenbergs svarNalin Pekguls försvar av monarkin.

Idag bjöd Daniel, M3:s upplageansvarige, på en intressant länk. Ett analysverktyg som utifrån postnummer berättar vilken livsstilstyp du är. Givetvis knappade jag in mitt och Fridas postnummer och fick följande svar:

Grupp B Singlar i storstad
Typ B03 Internet och Mingel

Utmärkande drag:
-Unga
-Välutbildade
-Singlar eller sambos
-Nöjesintresserade
-Hög- och medelinkomsttagare
-Mindre hyresrätt i storstad/närförort
-Förändringsbenägna individualister

Dessutom hävdas det att vi är mellan 25 och 35 år och att vanliga namn i vår grupp är Martin och Frida (!).
Hela konkarongen hittar du i denna pdf >>

Samma profil även på vår förra adress, och adressen innan det var jag en “Time to Play“-kille!

Okej, så rätt blir det väl inte jämt. Kollade in mitt 5 år gamla postnummer i Hökarängen och blev en “OPAL” (Old People Active Life).
Och postnummer innan dess gav resultaten:
Fatbursgatan, Söder: Välutbildade storstadsbor: Kosmopoliter >>
Bredäng: Kulturell Mångfald: Skilda världar >>

Kolla in din MOSAIC-livsstil här >>


Matkultur I: På ett av fiken i Härnösand serverades det falukorvsmacka. Kunde inte låta bli att köpa, trots att den tingade 45 spänn.


Bostäder åt alla: I Härnösand behöver man inte köa i 20 år för att få tag i en paradvåning på 147 kvadrat med 4,5 meters takhöjd mitt i stan… (Hallå Daniel, när startar vi det där tidningsförlaget i Härnösand?)


Matkultur II: Här ett tidigt produktionsexemplar av en kommande gastronomisk sensation: Surströmmingsosten. Och faktiskt till och med undertecknad gillade den (Frida är redan inbiten surströmmingsfan). Härlig smak, men tveksam doft. Precis som fisken. Dessutom kan man undra hur man känner att osten blivit dålig? Surströmmingsdoften, om än hundra gånger svagare än originalet, slår ut det mesta.
Mer info om nyheten här >>


Dryckkultur: Fyll upp till toppen med HB och du har kalua eller hjortronlikör serverad. Toppen!


Vildmarksliv: Alla jag har besökt i Norrland har haft hem som skulle kunna ha varit urrivna ur ett nummer av Sköna hem. Så det kändes faktiskt lite befriande att vandra in i en lobby som uppfyllde alla fördomar om norrlandskitsch. Klart att man hänger upp ett par renhorn i Ullånger.

Och så avslutar jag med en skön bild där Frida och jag far in i dimman:

Från åren jag jobbade med Uppsala Internationella Kortfilmfestival är det ett par möten jag minns lite extra. Ett var mötet med den oerhört jordnära Jan Troell (som undrade om vi verkligen skulle bjuda honom på hotell, han som så gärna bodde på camping), ett annat var mötet med den intensiva, alerta och förvånansvärt ungdomliga Vilgot Sjöman. Vi hade ett Vilgot-retrospektiv där vi visade alla hans minst sagt självupptagna, men ändå sympatiska kortfilmer. Jag hade laddat inför festivalen med att läsa boken Nyfiken Gul som Åsa givit mig i present. Och så hade jag laddat med att odla en skepparkrans. En tydlig hyllning till en viss Sjöman.
Höga förväntningar med andra ord, och Vilgot höll måttet.

Efter den avslutande prisceremonin ropade Vilgot på väg ut från Slottsbiografen:
-Engström! Tack för en bra festival!
-I’m not worthy, I’m not worthy tänkte jag.

Vilgot Sjöman var definitivt en av de bästa. Punkt.

Idag träffade jag farmor som sin vana trogen droppade några spännande historier från det förflutna. Min farmor har massvis med anekdoter på lager, och trots att hon är urgammal upprepar hon sig sällan. Idag berättade hon en liten historia från min barndom som jag gärna passar vidare till alla curlingföräldrar därute:

Jag satt med din syster i knät. Då trillade du omkull och började gråta:
-Farmor kom och hjälp mig, bölade du.
-Kom hit så ska jag hjälpa dig, sa jag (farmor).
Du tittade en stund på mig och sen började du skratta och reste dig upp.

Jupp, det var min smarta farmor det. Lyssna på de gamla och lär!

När Frida och jag var i St Ives köpte vi ett varsitt par Crocs. Superlätta sandaler gjorda i ett skumt plastmaterial. Själv var jag till en början lite skeptisk, men Frida var superentusiastisk över sin upptäckt och efter att ha knallat runt i butiken kunde jag inte göra annat än att hålla med. Peter Forsberg gjorde helt rätt när han knep den svenska agenturen för dessa kanadensiska plastpjuck. I helgen var jag i Budapest och fick utan ansträngning med dessa fjäderlätta tingestar i bagaget. I Budapest var det vår, 15-18 grader varmt, helt perfekt väder för ett par solskenspromenader.
Crocs är sköna men med strumpor på blev det faktiskt en aning svettigt efter ett tag, trots de ventilerande hålen. Ett annat problem jag upptäckt är att min gångstil väldigt snabbt sliter på skorna när jag trampar runt på asfalt. Efter en dags Budapestpromenader var ett litet parti längst fram nernött. Oroväckande med tanke på att mina kära Crocs kostade runt 400 spänn (pundet är dyrt).

Nä, det här är nog trots allt mest en inomhusgrej och då framförallt den perfekta toffeln vid poolen. Det insåg jag när jag stod där utan mina Crocs på ett av Budapests förnämliga badhus. Alla hade badtofflor, och de allra fräsigaste badarna (jo jag såg Ungerns motsvarighet till Robert Wells i morgonrock) spatserade runt i Crocs.

Så nu blir det till att matcha crocsen med en pool… närå.

Crocs hemsida >>
Peter Forsbergs agentur >>
Ett test i den för mig tidigare helt okända webbtidningen Frontface >>