mars 2006

Ni visas månatligt arkiv för mars 2006.


Jag inleder min bildsvit från helgens resa till släktträffen i St Ives med en bild på min favoritsysterdotter Miriam som vi turligt nog träffade på tåget mellan Paddington och St Erth. Hon var givetvis där med pappa Andreas och mamma Anja, men bäst trivdes hon nog bitandes på morbror Anders Visa-kort…


St Erth. Kraftigt försenade pga sjuk gubbe. Andreas försöker förgäves få Miriam att somna.


Framme! Här träffar vi mamma i frukostsalongen på Private Pebble Hotel. Ett urmysigt hotell som vi verkligen kan rekommendera till alla som har vägarna förbi St Ives.


Syftet med vår resa var att hedra Grandpa på Grannie och Grandpas favoritplats i St Ives. Vädrets makter var inte nådiga. Men det gjorde faktiskt inte så mycket.


Kusinerna Karen och Debbie på lunchen efter vår blöta ceremoni.


Efter lunchen besökte vi Tate Gallery. En fantastisk byggnad, med en väldigt speciell gård. Perfekt för ett barnvagnsrace!





Dagen efter blev det bland annat shopping. Anja och Frida envisades om att de skulle äta Cream Tea… trots att haket vi hittade var sunkigt, sconesen kalla och den klottade grädden serverades i plastförpackning…


En av St Ives fina stränder. På berget med huset långt därborta, bortom sådde vi Grandpa och Grannies blomfrön.


Den svenska delegationen omringad av magiska skulpturer i Barbara Hepworth trädgård.


Frida pluggar Hepworth.


På restaurang!


Regn, regn, regn.


St Ives.


Regn, regn, regn!


Och så var det dags att åka hem!

Bilden ovan föreställer en plats som några av bakelits besökare känner igen. Och en del andra kommer att uppleva mot slutet av sommaren… eller så.

Jag letade fram bilden på Eniros nya flygfototjänst efter att ha läst om den hos Urban. Kul tjänst, men än så länge bara i svartvitt för alla platser som ligger norr om Stockholm… (så nu fattar ni att platsen ovan är norrifrån)

Nu märks väl inte direkt det där med färg så himla mycket när du zoomar in en flygbild. Min syster bor i Småland. Så här färgglatt är det där!

Eniros flygfototjänst >>

I maj far pappa, farbror och jag till Tallin för att insupa lite estländsk kulturdoft. I min jakt på diverse info hamnade jag på SuperAlkos hemsida. En stormarknad som bara säljer alkohol och vars främsta målgrupp uppenbarligen är finnar. För annars hade den väl hetat SuperSystembolaget. Ett annat tecken på denna inriktning är att vodkasortimentet är indelat i kategorierna: Finland, Estland, Övrigt och Absint… Och det var i kategorin Estland jag hittade ovanstående fascinerande fynd. Ett härligt välkomstpack till alla er som helst inte vill minnas någonting från er korta Estlandsvistelse. 5 petflaskor fyllda med en liter 80 procentig estländsk sprit vardera.

Skål och välkomna!, eller kanske snarare Kippis!

Jag erkänner. För ett par veckor sedan började jag på allvar använda RSS-läsare. Innan dess har jag bara nosat på tekniken. Inte riktigt orkat engagera mig. Men så laddade jag ner RSS Bandit och började bevaka mina favoritbloggar på allvar. Riktigt häftigt, men visst känner man sig en smula infostressad när rss-läsaren fylls med drösvis med nya inlägg stup i kvarten (värst är Mamselamsen tätt följd av BBC…)
Nästa steg är att börja engagera sig åt seriös podcasting. SVT har släppt en podcasting-tjänst som verkar riktigt intressant. Jag skulle kunna tanka ned tv-program till min PSP och titta på tv på väg till jobbet.
Nu återstår dock bara ett problem… Ett riktigt lyxproblem… jag har alldeles för kort resväg till jobbet. Jag hinner knapp ta fram min PSP innan jag är framme. Fast det förstås. Idag stod jag 20 minuter och väntade på att tåget skulle komma.

Kanske dags att börja hänga med i utvecklingen… igen.

Jag får erkänna att jag blev lite glad i morse när jag märkte att tidningen Metro uppmärksammat Leif ”Paggan” Pagrotskys fina kulturskägg. Visst är det fascinerande att killen var renrakad som Näringsminister för att sedan odla sig ett rejält kulturskägg som Kulturminister. Skägg är definitivt en identitetsmarkör. Därför har jag alltid varit en smula svag för Percy Barnevik som envisats med att bära skägg i en värld fylld med ängsligt välrakade finansmän. För några år sedan läste jag en artikel där det hävdades att det var på vippen att Percy Barnevik inte fick jobbet som vd på Asea. Orsak: killen hade skägg.
På den tiden lär han faktiskt rent av haft ett rejält helskägg. Percys kompromiss blev ett skönt grånat, välansat jazzpaket, och med lysande meritlista fick killen till slut sitt toppjobb.
I några år hade finansmännen ett gyllene tillfälle att låta skägget växa och följa i Percys fotspår.
Men tyvärr. Fantasi och originalitet har tyvärr sällan varit ett utmärkande drag bland dessa ack så högavlönade gossar. Det är få som vågar sticka ut hakan. Och då framförallt sin skäggiga haka.

Säg hej till Inga! ”Inga from Sweden”:

Inga is dressed in the traditional costume of Sweden and is preparing to attend the Midsummer’s Eve festival in her country. With her sparkling eyes and beautiful blonde braids, she’s sure to attract new friends at the festival. 10″ Porcelain doll with hand-painted features and elegant clothing representing traditional dress. Each is packaged in a photo gift box, a description of her personality and life in Sweden is written in back. Metal doll stand included. Russ Royalton International Collection is intended for age 8 and up. Surface Washable

Jag stötte på henne i min jakt på förklaring till varför det finns så många ”Inga from Sweden” i amerikansk film. Hur kommer det sig egentligen att detta namn blivit så etablerat? Jag letar fortfarande efter svar.

Sugen på en ”Inga from Sweden”-docka?
Köp henne här >>

P.S. Om du köper henne, kan du väl vara hygglo och avslöja Ingas ”personality and life” för mig.

Kolla in ovanstående! Magnus lyckades hitta annonsen i gårdagens nummer av Stockholm City. Jovisst, Restaurang Malaysia verkar vara i sånt desperat behov av bra betyg att de lyckats googla sig fram till Bakelits gamla krogtestet från 2001. Och då menar jag verkligen googla. Visste inte ens att den sidan fortfarande låg uppe…

Hmm, kanske det här blir brejket! Kanske jag kan äntligen kan ta en plats i DNs Krogkommission… Fast det förstås ska man tro dagens artikel i DN på Stan ska man ju vara totalt okänd och intetsägande för att vara med i den ;) Dessutom är jag en sån där som gärna tar makrobilder av maten på tallriken…

10 mars, 2006 av anders | 1 kommentar

Det var Brillo som började och jag bara hakade på. Jepp, precis som Magnus L gjorde jag dödstestet.

Mitt resultat:

Jo, så hälsosamt lever tydligen jag!

Okej, jag har redan skrivit en hel krönika i ämnet på M3:s sajt… men nu tycker jag det är dags att göra lite reklam för fenomenet nätverksspelare även på Bakelit. För egentligen är det inte just Soundbridge, utan hela nätverksspelarkonceptet jag älskar (må det vara Slimdevices läckra squeezebox eller Sonos döläckra Zoneplayer-system). Med sådana här apparater går det att uppleva sin musiksamling på helt nya sätt. Det allra senaste jag upptäckt är att spela låtar vars titel innehåller ett specifikt ord.

I morse satt vi till exempel vid frukostbordet och lyssnade på låtar innehållandes ordet ”Morning”. En hel del jazz, ballader, lite country skapade en skön morgonmix (just nu spelas Flaming Lips sköna låt ”In the morning of the magicians”). Tidigare har vi provat att spela musik vars låttitel innehåller ordet ”Love”, vilket gav helt annan musik än ordet ”hate”.
Härnäst ska jag nog våga mig på ordet ”fly”… antar att det innebär en hel del eurotechno (jo vår låtsamling innehåller även sånt…)

Soundbridge >>

I julas fick vi en jättefin present. En danskdesignad vinöppnare som öppnar vinflaskor med hjälp av gas och lufttryck. En nål trycks igenom korken. Därefter trycker du på en knapp och gas trycks igenom nålen och korken. Ett tryck skapas och korken åker upp.
Jättebra… om det inte vore så att de gånger vi försökt har det blivit ett sånt jäkla tryck att det sprutat upp vin ur flaskan. Och som du ser av bilderna är det inga dåliga mängder vin. Vi pratar runt två deciliter vin som sprutar upp som om vi öppnat en välskakad champangeflaska.
Orsaken kan vara att vi tryckt för mycket på knappen. Det trodde vi i alla fall förra gången. Det brukar pratas om tredje gången gillt, men den här gången undrar jag om vi verkligen vågar. Dessutom har vi en fullt fungerande korkskruv modell klassisk, som visserligen kräver styrka och teknik, men väldigt sällan tvättmaskin.

Mer information om den danska kork”skruven” >>

2 mars, 2006 av anders | 1 kommentar