december 2005

Ni visas månatligt arkiv för december 2005.

Mellandagsrea…

29 december, 2005 i övrigt av anders | 0 kommentarer

Mellandagsrean bjöd på en del överraskningar.

  • Jag köpte ett par jeans för första gången på tio år…
  • Jag besökte en bank för första gången på tre år.
  • Utanför El-giganten hade det bildats krogkö. Med vakter som släppte in 20 personer i taget…

Nyfikna som vi var följde Frida och jag med folkhopen in på El-giganten. Men där fanns inget extraordinärt. De skulle då möjligtvis vara den här:

”Music Baby”, en uppenbar kopia av den här:

”Skön retro design” ropar El-giganten… skön Tivoli Audio-design vore mer korrekt.
I övrigt är Music Baby endast en extern stereo-högtalare till din mp3-spelare som kostar 995 kr. Tivoli Audios Model One är en skön monoradio som går loss på runt det dubbla.

Hmm, efter att ha skrivit detta blogginlägg inser jag att jag faktiskt sitter och jobbar. Kanske borde jag publicera detta även på M3:s blogg…

God Jul!

22 december, 2005 i övrigt av anders | 1 kommentar


God Jul allihopa!
önskar
Frida & Anders

47 minuter sanning

21 december, 2005 i litteratur, politik av anders | 0 kommentarer

Natten till måndag hade jag svårt att sova. Bland annat på grund av en viss Pinter. Harold Pinter, nobelpristagare i litteratur. Cancersjuk satt han där mitt i natten på vår tv och höll ett långt tal. Prisvinnartalet. Jag missade början, där Pinter ägnar sig åt det ämne som givit honom priset: dramatiken. När jag kom in i handlingen handlade det mer om världspolitisk dramatik. Jo, Pinter levererade en 30 minuter lång sågning av amerikansk utrikespolitik. Sanningen enligt honom. Och faktiskt, till stora delar sanningen enligt mig.

Härligt motvalls i en värld av nickedockor och ja-sägare.
Undrar vad frackgubbarna i konserthuset tänkte när de satt här och möttes av dessa tuffa sanningar. Kanske ”Att tänka fritt är stort, men att tänka rätt är större”?

Se Harold Pinters tal här >>

Maskerad!!!

19 december, 2005 i foton, vänner av anders | 1 kommentar

Trots fetaste julstressen i mannaminne (okej, i alla fall i mitt minne) bjöd Laura och Nils in till maskeradpartaj helgen innan julafton. Och trots att julstressen hade sina offer (det krävs en hel del viljestyrka att plocka fram utklädingskreativiteten mitt i klappjakten) blev det ett skönt partaj. Precis som förra året så knäpptes det många sköna kort. Här har ni dem, helt okommenterade. Kommentarerna bjuder ni på. Gissa gärna vad folk är utklädda till (min utklädsel kräver egentligen att jag poserar i en soffa eller på en säng…)








Granen klädd!

18 december, 2005 i foton av anders | 1 kommentar


Nu är granen på plats! Lite mindre än förra året, men så bor vi en smula trängre. Lägg märke till de läckra kulorna. De kommer från Fridas mormor.
Så vad tycks? Jämför gärna med förra årets gran…

Bakelitmuseet i Somerset!

18 december, 2005 i design av anders | 0 kommentarer

För prick fem minuter sedan hade vi Fridas moster Lissa hemma på adventsfika. Strax innan hon gick halade hon fram en överraskning ur jackfickan. En reklambroschyr om ”The Bakelite Museum”, världens största plastsamling! Fatta vad coolt! Hon hade sparat den till oss efter en resa till England. Broschyren berättar om Leo Baekeland och hur han 1903 uppfann bakeliten. Broschyren bjuder dessutom på sköna citat som:

”Brilliant collection”
David Dickenson, Bargain Hunt, BBC

”Amazing”
Adam Hart Davies, BBC Radio 4

”I thougt my memory had gone, but it just needs jogging”
L. Edge, Leeds

Nästa gång Frida och jag är i trakterna kring Williton, Somerset, lovar vi att åka dit. Klart att bakelit.com måste möta bakelit.då.

www.bakelitemuseum.co.uk

80-talisterna är här…

16 december, 2005 i fundering, media o webb av anders | 1 kommentar

I morse läste jag med fascination Märta Myrsteners krönika ”Dessvärre föddes jag fem år försent” i DN På Stan. Märta föddes 1983 och blänger avundsjukt på alla priviligerade 70-talister som hade en mysig uppväxt och kom ut i arbetslivet i rättan tid:

Klart man har formats av det, klart man känner sig alienerad och bitter inför alla dom där mysiga neoproggarna födda före 1979, den sista generationen välfärdsbarn, med sina kompletta samlingar av Puss & kram-böckerna och sin orubbliga ”det ordnar sig, jag kan gå på Stockholms filmskola i ett par år, jag vet att det är tufft med jobb, men jag klarar mig, jag hade det ju så jävla idylliskt som barn och besitter därför en orubblig framtidsoptimism”-attityd.

Och visst har hon ganska rätt. Vi har det hyfsat bra, även om vi själva gärna blänger på 40-talisterna som fortfarande har många av de skönaste jobben, och som till skillnad från vår generation tycks hinna pensionera sig innan de dör av stressfrakturer i hjärnan…

Märta får mig onekligen att känna mig en smula gammal. Inte bara känna mig. Jag är gammal. Börjar nog bli dags att avla fram nästa generation som kan titta snett på de bortskämda, genomcurlade 90-talisterna…

Märta Myrsteners krönika >>

Coca colas egen Romanian Coffée…

12 december, 2005 i dryck av anders | 0 kommentarer

Någon som minns min historia om Romanian Coffée? Historien om när jag beställde Irish Coffée i Rumänien och fick något helt annat… nämligen kaffe blandat med Coca-Cola!
Nu, hör och häpna, verkar nyheten om denna rumänska västromantiserande drink letat sig över Atlanten. Där i Coca-Colas högkvarter i Atlanta har kemisterna lyckats blanda till en dryck kallad Coca-Cola Bläk! Jo, nä läste rätt: blääääk… I alla fall om vi tolkar det där lilla a:et med ett streck över (se bild) som ett ä… Bläää lär i alla fall en hel ropa ändå. För precis som Romanian Coffée är det här en mix av just coca-cola och kaffe.
Först ut att testa den nya drycken blir fransmännen, eftersom Bläk premiärsläpps i Frankrike i början av nästa år.
Om den kommer till Sverige är osäkert. Och framförallt… kommer den i sånt fall verkligen kallas Bläk? Jag röstar på Romanian Coffée!

Coca-colas pressmeddelande >>
Mina självbiografiska drinkrecept…

Syns man så finns man

11 december, 2005 i fundering av frida | 1 kommentar

Bläddrade bland tevekanalerna tidigare ikväll, och snubblade in i UR:s sista sändningsminuter. Programmet hette Om barn i förskolan, för mig helt nytt. Kvällens avsnitt behandlade något så intressant som varför inte förskolebarn (och de vuxna som finns där) syns i medierna. Och då inte syns på snaskigt eller utelämnande personvis, utan inte syns i medierna som grupp. Att synas är att finnas. Intressant fråga tänkte jag och tittade på.

Forskning visar på kraftig underrepresentation, och mediefolk – redaktionschefen på DN tror jag främst det var – hänvisade till att barn tar tid att jobba med. Således är det tidsbrist som gör att det inte går att skriva eller rapportera mer om hur barn har det på dagis. Ur barns perspektiv.

Jag önskar dock verkligen att redaktionschefen såg programmets avlutande inslag. Där en flicka på fem-sex år först intervjuades om tillvaron. Sedan vände de på rollerna, och lät denna supercoola talang agera intervjuare bland sina dagiskompisar. Vilken närvaro! Och vilka frågor! Raka enkla – och vilka följdfrågor sen. Något att ta lärdom av. Och skriva om kanske?

En svår nöt att knäcka…

10 december, 2005 i fundering, mat av anders | 0 kommentarer


Så här kring jul är det svårt att undvika en fundering kring traditioner. Häromdagen när jag stod jag till exempel i en ica-butik och tittade förundrat på ett berg med julnötter. Nätpåsar innehållandes oknäckta hasselnötter, valnötter, mandlar… Det är ju som bekant tradition att köpa nötter till jul. Man fyller en skål med nötter. Knäpper en eller två, låter resten samla damm till någon gång strax efter nyår och kastar sedan hela härligheten, för att sedan året därpå göra om samma märkliga ritual.

Förra året träffade Frida och jag två killar på Streets julkmarknad som saluförde sin fantastiska nötknäppare ”Drosselmeyer ” som tillskillnad från de traditionella nötknäpparna gör nötknäppandet till en lätt match. Vi förundrades. Gud vad snygg, Gud vad praktisk… Men så slog det oss: Vaddå praktiskt? När knäppte man egentligen en nöt för att verkligen komma åt innehållet? De där andrasortingsnötterna man köper till jul är sällan särskilt goda. Hårt skal, visst, men har man väl knäckt skalet ligger en liten skrumpen kärna där och längtar efter friheten efter flera år av ofrivillig fångenskap.

Nä, att knäppa nötter är tradition. Och det ska gärna göras med en usel nötknäppare som kräver tio hästars styrka och dromedars tålamod. Inte med ett designat lyxåk som går loss på 300 spänn…

« Äldre inlägg