september 2005

Ni visas månatligt arkiv för september 2005.

Packad och klar… (äsch där avslöjade jag min blivande svärfars hemliga identitet).
Imorgon bär det av till Japan. 10:15 lyfter planet. Daniel och jag fullastade med högteknologi. Bärbar dator (givetvis med Lost in Translation på hårddisken), två kameror, två PSP, översättningsmaskin, kortläsare, handdatorer samt mobiltelefoner (som är helt värdo i Japan….).
Först nu inser jag hur coolt det här kan bli!

Om jag inte hinner blogga här kan ni alltid kolla in M3:s blogg. Vår Tokyoblogg hittar ni här >>

Haha, så sant så sant. Men idag har jag faktiskt något stort att berätta. Jag har lärt mig sticka! Det hela hände igår, då jag hade min första friskvårdstimme på jobbet. (här är den sköna inställningen att slöjd är friskvård – och allvarligt talat, varför inte?)

Timmen var bestämd sedan ett par dagar, och när det var dags kom mina arbetskamrater med spännande saker som dubbelvirkade grytlappar och virkade muddar med volang. Förstås är ju alla proffs på Svenska Hemslöjdsföreningens Riksförbunds kansli, det ligger kanske i sakens natur…

Och just därför passade det sig liksom så bra att få lära sig. Slöjdläraren på kansliet fixade lätt den pedagogiska biffen, och hej vad det gick! Det var som att cykla – även om det var en sådär femton år sedan sist så klarade jag av att lägga upp maskor, sticka rätstickning och så småningom också sticka aviga maskor. Jättekul! Den lilla vita lapp som blev resultatet är kanske inte så spännande, så nu ska det handlas garn och stickas muddar – och kanske en halsduk.

Och vill det sig riktigt väl blir jag kanske lika duktig och cool som medlemmarna i Syjuntan…hur häftiga som helst! Kolla in brudarna här>>

Kul från fotoarkivet

”Man behöver inte blogga om man inte har något att säga”, sa precis Frida. Och visst… just nu är jag så lost i hjärnan av trötthet att jag faktiskt inte kan prestera något vettigt. Istället har jag rotat fram en bild som jag knäppte för sisådär ett år sedan i Göteborg. Babyöl! Jättekul!

Okej, kanske inte så jäkla kul om man vet att olja heter öl på tyska…. men ändå.

Nä nu går jag och drar nåt gammalt över mig och min PSP…

I senaste numret av Media i fokus har Kajsa med en 64-sidig lång artikel om projektet Democracy Aid ’04 . En minst sagt personlig, ja rent av utelämnande, skildring av några intensiva månader förra och förrförra året. Ja faktiskt slår denna historieskildring det mesta i dokusåpaväg!
Köp numret här >> och läs bland annat hur jag i mejlform, feberyr, förklarar att Las Vegas är USA:s rövhål…

Att mamma och pappa bjöd Frida och mig till Katalin i lördags var noga uttänkt. På scenen stod nämligen proggbandet Kebnekaise, ett band jag första gången såg när jag var väldigt liten, ja faktiskt för runt 32 år sedan. Då hade mamma och pappa tillsammans med ett gäng andra ordnat en musikfest i Falkenberg och Kebnekaise var det stora dragplåstret.
Den historien har jag hört både en och två gånger när en av familjen Engströms absoluta favoritplattor (Kebnekaise II) snurrat runt på skivtallriken. Jo, vi pratar vinyl och vi pratar 33 varvare. Apropå 33 varvare. Efter Kebnekaisekonserten var slut passade familjen på att fira in min 33 födelsedag som inföll i söndags. Se där: uttänkt till tusen!

Jag erkänner… jag liksom många sajtägare har viss koll på hur folk tar sig hit. Många trillar in av misstag via google och ibland är det väldigt underhållande att se vad de egentligen var ute efter. Märkligt nog är det många som hittar hit när de letar efter bilder. Ibland är det smickrande såsom när de hittat min Noggers with an attitude-bild…
Vore lite kul om den spreds vidare.

Men att folk sökt fram den här bilden känns inte fullt lika kul. Det är ju inte så jätteläckert att personifiera misslyckad rakning [;)]

Ett litet citat från dagens Metro.

”Runt hörnan från Saluhallen, på Humlegårdsgatan, hittar vi Ingelsta Kalkon. (…) Förutom kalkonen är stället en riktigt liten pärla på kändishimlen. Sist jag var där större jag på inga mindre än Peter Jöback, Lena Philipsson och Pernilla Wahlgren.

Mysigt i Hudik

Efter att ha skrivit ett syrligt inlägg om marknadskitsch nedan insåg jag att jag måste bjuda på lite mysiga bilder från fotoalbumet också. Så här mysigt kan det vara i Hudik när man hälsar på Cajsa, Per och Vidar!




Marknadskitsch

Förra helgen for Frida och jag upp till Hudiksvall där vi hälsade på Per, Cajsa och Vidar.
Förutom en spännande flytt, en härlig flaska vin framför öppen spis, en juste thaimiddag och en massa Vidarcharm fick vi uppleva något jag inte upplevt sen jag var liten:
Marknad! Mötet med denna marknad var något av en chock. Knappt något har hänt på 20 år!
Ta till exempel den här:


Jo, det är sant! Någon säljer fortfarande horoskop ställda av en ABC 80 från 1978! Fascinerande!Och så bjuder marknaden fortfarande på en kavalkad i riktigt dålig smak. Titta och rys:




Men helt utan fantasi är inte dessa marknader. Varumärkesintrång har marknader av den här typen gjort till något av en dygd. Ta till exempel den här sköna loggan till pizzahusvagnen och dess förebild:

Och när vi gick i från marknaden mötte vi en relativt ny företeelse: De andinska panflöjtsindianerna som spelar musik från Anderna i Sydamerika iklädda prärieindiandräkter från Nordamerika. Lika autentiskt som om en österrikare skulle klä sig i samedräkt, spela umpabumpamusik och joddla…

Precis hemkomna efter en dundertrevlig middag hos Joakim och Katarina i Uppsala. Kvällen avslutades framför tv:n där Joakim visade en dvd med en amerikansk stand-up-snubbe som heter Pablo Francisco. Killen var faktiskt smått fenomenal. Okej, kanske ett par juck för mycket, men vilket kroppspråk och grym verbal akrobatik!

Stockholms City har något de kallar ”Stand up-panelen” där svenska standuppare får uttala sig. Såg för ett par veckor sedan hur svenska ståupp-snubbar hävdade att svensk standup definitivt håller lika hög klass som amerikansk. Yeah right…

www.pablofrancisco.com

« Äldre inlägg