Här sitter man ensam i Sumpan och känner sig himla ensam, och så ringer Harald och undrar om jag vill bowla typ på fredag. Och jag blir glad. Och så letar jag mig ut på internet för att hitta Sundbybergs bowling (jo de har faktiskt onlinebokning) och så råkar jag hitta Marabouparken, parken både Frida och Daniel talat om: ”vart ligger den” ”man borde gå till Marabouparken” ”spännande”.
Ni visas månatligt arkiv för september 2004.
Någon som minns strulet med Eniro… Markus D upptäckte att de strulat till det ännu mer. För ska man tro Eniro är Frida och jag plötsligt gifta:

Okej, det känns en smula ego att slänga upp en bild på sig själv… men Frida är i Norrland och jag tyckte det kunde vara skoj att kommunicera med en nyfriserad nuna.

Ännu ett familjärt besök. Så här skönt glansiga och plyschiga var vi efter ett fat med chokladglass och och mangosorbet!
Sedan si sådär fem timmar tillbaka är 2004 års upplaga av Bok & Biblioteksmässan historia. Här hemma sitter jag och funderar lite på helgen som varit och inser det finns anledning att slänga upp en liten rapport.
Intryck 1: Farbror blå
Klockan 23:38 fredag kväll möttes jag av Frida på Göteborgs station. Någon halvtimme senare mötte vi K utanför hennes dotters lägenhet där vi skulle sova. K verkade upprörd, vinkade till oss och gick ned för trappan. Där möttes vi av sex poliser i uniform.
Piketpoliser i Göteborg… hmm, jo jag fattar vad ni tänker. Men faktiskt det här var snälla snutar som tålmodigt chitchattade med oss i två timmar i väntan på en sömnig låssmed som kunde öppna dörren till Ks dotters lägenhet. För tydligen var nyckeln borta och eftersom K själv inte bodde där var polisen tvungen att vara med vid låssmedens ingripande.
Så nu vet jag det mesta om hur det är att vara snut i Göteborg. Tyvärr, ville de trevliga poliserna inte vara med på bild:
-Visserligen ska jag snart flytta till Åmål, men det är ändå onödigt att bli igenkänd, sa vår polispolare.

Intryck 2: Monter gul
Frida och jag var på mässan i egenskap av representanter för konstnärsnätverket Signs of the Time. Och visst var detta mässans absolut gulaste monter!
Intryck 3: Mjuk kanin
En av monterns allra mjukaste besökare var barnbokskaninen Miffy. Himla mjuk och M:s dotter J:s stora skräck. Men jag tror nog allt att de blev såta vänner till slut. Go Miffy!

Intryck 4: Glad Christina & bolmande högdjur
Visst lyckades vi ta en öl/ett glas vin med en hårt arbetande Christina. Himla trevligt! Dessutom var det lite småmärkligt att sitta där i hotellbaren och snacka väl medvetna om att Göran Rosenberg, Per Olof Enqvist och Torgny Lindgren precis bakom oss och bolmade på sina cigaretter. Väl inpyrda trängde vi oss förbi baren och en solglasögonprydd Unni Drougge tillbaka till den syrefattiga mässlokalen.
Intryck 5: Sällskapliga sällskap
De riktiga entusiasterna på mässan hittade jag bland de litterära sällskapen. Jag träffade till exempel två killar som älskade Emanuel Swedenborg. En av dem var från det engelska Emanuel Swedenborg-sällskapet och sa:
-Vi är inte så många engelsmän som känner till honom, men vi har ett väldigt fint hus bredvid British Museum i London, och dit är du välkommen!
Intryck 6: Märkliga syndrom
Visste du att det finns en sjukdom som kallas ”Maple Syrup Urine Disease” vars namn kommer av att urinen hos dem som har det luktar som lönnsirap. Tydligen har ett tiotal personer i Sverige fått diagnosen under de senaste 25 åren. Den här och en massa andra märkliga okända syndrom (vad sägs till exempel om ”Stiff Person Syndrome” eller ”Cat Eye Syndrome”) fick jag lära mig om i Socialstyrelsens monter. Du kan lära dig mer i deras onlinedatabas: www.sos.se/smkh/
Jaha, det var några av mina intryck det. Jag hoppade visst över min födelsedag som var himla trevlig! Men bilderna från den italienska restaurangen Vivaldi blev ganska gräsliga.
Kan inte låta bli att lägga upp denna sköna länk. Läs texten innan du klickar dig vidare:
www.sterilecreed.com/weather/

Ikväll kom mamma förbi och höll mig sällskap i min ensamhet…
Här är hon och jag efter en middag bestående av hällefilé och någon grötig massa som somliga kallar ris.
Jahaja. Då var det dags att packa ner datorn med den lilla power pointpresentationen då…och med hariga steg bege sig till Göteborg och bokmässan imorgon. Att ingen sagt nåt eller varnat mig lite tidigare – varför gör man sånt här?! Lilla jag och stora scenen…hur kunde jag? Vad tänkte jag på?! Aaaah. Idioti! Snart är det över, snart är det över…- vad jag ska prata om? Konstnärsnätverket från Uppsala och hela världen – Signs of the Time. Se bildspel här >>
När Kajsa, Fredrik och jag kom ut från biografen konstaterade Fredrik att Eternal Sunshine of the Spotless Mind var den bästa film han någonsin sett! Och faktiskt, efter att ha smält upplevelsen ett par timmar kvalar den nog även in på min favvolista. Mer än så säger jag inte (jag har gjort en del misslyckade försök att prata om filmen med Frida utan att avslöja för mycket… och det gick inget bra).
Gå och se!
Dessutom vill jag passa på att slänga ut ett grattis till Simon! I ytterligare en timme och fem minuter firar han sin 25:e födelsedag. Grattis!
Här en liten bild från Anna och Calles kräftskiva i Hudiksvall. Himla najs och en smula galet!


Senaste kommentarer
Pred: Hej! Kan du göra videon med dina ordförklaringar tillgänglig igen? Tyckte den var fruktansvärt rolig och skulle...
Jacky: Hej Virre. Lite svårläst. Hade inte tänkt att sonen skulle slå upp det på sin blogg när jag skrev det. Jag...
Jacky: HÅLLER MED VIRRE OM gRAVENSTEINER.
Virre: Men det måste vara något fel på just den Gravensteineräpplet. Ska ju vara syrligt och saftigt. Ett av de bästa...
Virre: Hej! Det här verkar vara ett av de mindre krångliga recepten jag har hittat, och jag saknar verkligen mince...