Jag har en bra idé… man kanske borde göra en ny variant av semla?

När Mattias Ljungberg på Tössebageriet lanserade den här mot slutet av januari 2015 anade han nog inte vad som komma skulle…

Wrap-semlan var en succé och fyllde faktiskt en funktion. En semla som smakar som semla men som man kan äta på språng… och ha en handen fri för att hålla i mobilen.

Vet inte om jag är lika impad av årets uppföljare som han och Josef Fares lanserade:
Nachosemlan.

En semla att äta som fredagsmys… Har ännu inte smakat, men den är nog bättre än förra årets snackis:

Prinsess-semlan. Konditorikreativitet när den är som tråkigast. Det här med att göra princesstårtor är ju extremt slentrian. Minns fortfarande den där gången då pappa fyllde år och min mamma beställde en blåbärstårta och fick en princesstårta som konditorn med pyntgelé skrivit: ”Blåbär” på… (otroligt roligt, men samtidigt lite sorgligt)

Att förvandla en semla till en flottyrmunk är ju inte heller jättekreativt…

och de här så kallade ”freaksemlorna” verkar ju mest äckliga?

Nä, efter den skräckupplevelsen känns det bra att tagga ner lite med 2015 års…

…hemla! Den hemliga semlan  som ser ut som en slät bulle och har allt det där göttiga på insidan. Tack för den Wienercaféet i Stockholm.

Men ändå… visst är det lite roligare när folk verkligen går utanför ramarna, såsom…

falukorvssemlan. Eller:

Den värmländska korv med mos-semlan. (snygg om inte annat).

Och visst går det att starta ett helt semmel-gatukök. Här är Magnus Johanssons bageri i Stockholms bidrag: semmelburgaren:

2015 var ett fantastiskt semmel-år. Visste ni att man i Sollentuna både hånade och hyllade The King och semlan genom att skapa Elvis-semlan:

Läser man Mitt-i-tidningens artikel (som jag lånat bilden från) förstår man faktiskt inte kopplingen till semla alls. Det är ju bara en jävligt fet, osmaklig jordnötssmörsmacka med grädde.

Nytt för i år (vad jag vet) är att att inte bara bagerierna tänker semla. Semlan har blivit konceptet som alla vill göra. Man kan ju till exempel dricka semla…

Och tycker du att den nya hipstertrenden craft-soda (hantverks-läsk) är lite för mycket kan man ju alltid dricka den lite äldre hipsertrenden mikrobryggeri-öl…

Semmel-öl!

Här trodde jag att jag var klar med drycker… men 2018 är onekligen året man ska dricka semla. Här kommer nyheten: Semmel-likör!

Och varför har jag då skrivit denna bloggpost?
Jo givetvis för att påminna om Bakelits alldeles egen semla. Semlan för dig som vill ligga riktigt still, varken dricka eller äta och bara njuta av semmel-näring!

Dropp-semlan!

ett collage av Anders Engström, Bakelit.com

Så räddar vi biograferna – med bio on demand!

Upprinnelsen till det här inlägget är två:
1: En konversation med min svägerska Anna i somras där vi diskuterade biografernas situation och framtid
2. Nedanstående, som fick mig att skriva inlägget.

Artikeln som Henrik länkade till kan du läsa här >>

Vad handlar då min idé om? Jo… film on demand på bio.

I dag fungerar bio ungefär så här: Biografkedjorna tar in de filmer som de tror ska dra in pengar. De får premiär. Är de väldigt framgångsrika får de gå i flera salonger samtidigt och vart efter publiken droppar av får de färre och sämre visningstider tills de plockas ner.

Nuförtiden är filmerna digitala vilket underlättar distributionen avsevärt. Backar vi bandet några år bakåt var man tvungen att chansa lite på hur stor en film blev och beställa ett antal filmkopior som sedan distribuerades runt om i landet. Smalare filmer gjordes i bara ett par kopior med svensk text och kunde sedan åka runt på turné i landet under ett par år. Mindre samhällen kunde få vänta månader på att de större filmstäderna skulle ha spelat klart en film.

Det var då det. Nu är som sagt filmen oftast digital och jag kan exempelvis gå till en liten biograf som Reflexen i Kärrtorp och se en film som bara några dagar tidigare hade premiär på en stor biograf.

Min idé är att dra nytta av denna möjlighet.
Vad sägs om att alla visningar sker i nästintill fullsatta biografer? Vad sägs om att priset för biobiljetten är billigare ju fler människor som är i bio-salongen? Vad sägs om att repertoaren har hundratals filmer att välja mellan och att man inte ens är begränsad av att det ska vara nya filmer?

Det borde vara möjligt att bygga en portal där folk dels kan komma åt ett arkiv med filmer, men också salonger och visningstider runtom i Sverige. I portalen kan dels kuratorer gå in och sätta upp filmvisningar som folk kan välja mellan, men du kan också sätta upp egna visningar som, om du får med dig tillräckligt många intresserade, blir riktiga visningar. Biljettpriset sätts efter hur många som förbokar visningen. Det ligger alltså i ditt intresse att många kommer dit.
De platser som är över säljs på plats till ett högre pris än priset för de som förbokade.

Jag tror att detta system skulle kunna fungera och göra biobesöket ännu mer spännande och socialt. Du skulle få en bredd av filmer och fullsatta salonger.

Vad tror ni? Någon som vill vara med och utveckla…?

2016 – året då ALLA dog…

Jupp 2016 har varit ett skitår. Tunga politiska förluster och alldeles för många döda legendarer. Många dog alldeles för unga. Här en fantastisk bild som sammanfattar året.

Som svensk skulle man vilja slänga in ett par till:
Freddie Wadling, Bodil Malmsten, Josefin Nilsson, Karin Johannisson, Olle Ljungström är några av de som lämnade oss alldeles för tidigt.

Här är några korta reflektioner kring några av de som gått bort:

Prince  (7 juni 1958 – 21 april 2016):

Jag vill gärna dela detta klipp, där ett antal nu avlidna megastjärnor delar scen. Vilket artisteri. Vilken stil! Prince var ett musikaliskt geni.

 

David Bowie (8 januari 1947 – 10 januari 2016):

Förknippar David Bowie mycket med min vän ”Stor-Karin” som spelade väldigt mycket Bowie när vi bodde i samma studentkorridor i Uppsala. Hon spelade ofta baksidan på singeln Sorrow, en Jaques Brel-cover ”Port of Amsterdam”. Fantastisk låt:

 

Leif Nyhlén (22 maj 1939 – 10 juli 2016):

Jag har ett starkt minne från studenttiden. Jag och någon kompis (minns inte vem) hade läst att Leif Nyhlén, känd från proggbandet Blå Tåget skulle sitta i Upland Nations källare och spela skivor. Vi gick dit och där satt Leif Nyhlén, rökte, spelade lp-skivor och drog lite historier. Minns att han bland annat spelade International Harvester och har för mig att han sa att Blå Tåget haft en av sina första spelningar i den källaren.
Varje gång jag läste en artikel i DN som han skrivit tänkte jag på den där kvällen.
Ni vet väl att det var han som skrev geniala ”Den ena handen vet vad den andra gör” som Ebba Grön gjorde känd under namnet ”Staten och kapitalet”. Här är originalet med Blå Tåget:

 

Leonard Cohen (21 september 1934 – 7 november 2016):

Till skillnad från många andra artister i den här listan känns inte Leonard Cohens död orättvis eller överraskande. Han hade levt ett rikt liv och hade till och med privilegiet att avsluta med en helt fenomenal skiva vars sånger till mångt och mycket är ett farväl. Möjligtvis sörjer jag att jag aldrig såg Leonard Cohen live. Det hade varit något.
Min absoluta favoritsång är The partisan. Kanske för att jag när jag var liten matades med sånger av den här typen, fast då inte Cohen utan kampsånger för FNL…
Se gärna den här fina inspelningen:

 

Carrie Fisher (21 oktober 1956 -27 december 2016)

Avslutar denna lista med idel gubbar med en prinsessa, eller snarare en fantastiskt rolig kvinna som gjorde oförglömliga intryck i rollen som prinsessa. På sätt och vis var man nog lite kär i prinsessan Leia som barn, men kanske framförallt i det kärleksfulla samspelet mellan Carrie Fisher, Mark Hamill och Harrison Ford. Alla som spelade med i Stjärnornas krig var nog lite kära i henne. Hon var smart, kvick, rolig och utstrålade en fantastisk karisma. Kolla gärna in det här klippet som spelades in för ett år sedan.

Och så ett klipp som är bara någon månad gammalt:

Carrie Fisher du hade ett tufft liv. Vila i frid.

God Jul 2016!

Foto: Anders Engström

Som traditionen föreskriver! Här är årets julkort! Och även i år ställde barnen upp på att agera fotomodeller och önska er alla en riktigt fin o god jul.
Vi laddar också hårt för ett gott nytt år. Tror jag återkommer lite mer till det i ett senare inlägg. Dags att fila på de där nyårslöftena.