Steg 2: Konsten att sälja app: Annonsera

Så vi har sänkt priset på appen. Räcker det för att sälja app? Nä, knappast. Möjligtvis har någon använt en prisbevakartjänst såsom Apple sliced för att  bevaka om vi sänker priset på appen…

App Price Drops

…men det är knappast troligt, och appen är inte alls tillräckligt populär för att hamna på deras bevakningslistor över appar som sänker priset. Alltså vet ingen (utom de vi berättat för) att priset på appen sänkts… däremot kan vi glädjas att de få som råkar hitta appen på appstore faktiskt tycker att 7 kronor faktiskt är löjligt lite för en app.

Hittills har vi egentligen inte lyckats sprida kunskapen om vår app mer än till vänner, en del tidigare fans av Hemstilat-tidningen och via ett par bloggar som tipsat om dem. Guldläget är att Apple plockar upp appen och gör reklam för den i Appstore, men det är tyvärr inte något vi räknar med…

Så hur gör vi för att uppmärksamma folk om appen, och framförallt: Hur får vi dem att ladda ner den?

Det finns många hinder på vägen. En sak vi insett är att det är en sjukt lång väg mellan att höra talas om appen, leta fram sin ipad (appen finns ej till android-enheter eller iphone) och sedan gå in i Appstore, söka upp appen och köpa den. Det bästa sättet att få folk att köpa appen måste vara att få någon att direktlänka till appstore och då att den som klickar på denna direktlänk faktiskt surfar med sin ipad…   och det enda sättet att vara säkra på det är att använda annonser som riktas mot en särskild enhet. Alltså annonser som bara visas för de som surfar in med en ipad.

Igår skapade jag en sådan kampanj i Google Adwords som ska visa annonser för ipad-användare som söker på några nyckelord vi valt ut. Vi har satt en budget på max 10 kronor annonsering per dag och att annonsen får kosta max 1 krona per klick. Eftersom vi tjänar cirka 4 kronor per köpt app är detta en ganska hög risk. Klickar fyra personer på annonsen utan att fullfölja köp förlorar vi hela vinsten för ett appköp. Det hela är lite av ett experiment och vår tanke är att bränna några hundralappar på att testa och lära oss lite mer. Det vi inte hade räknat med var Googles hårda regler för Adwords. Den särskilda annons-variant som används för att annonsera appar, som länkar direkt till appen i appstore, har väldigt begränsad textmängd och det är inte lätt att få till något lockande. Så igår lade vi upp följande:

Sälja app via adwords-annonser

…och idag fick texten underkänt. Har nu lusläst reglerna här >> och här >>  och tror att vi kan ha fått till en text som godkänns (men det är inte helt säkert). När jag vet det kan jag följa upp med en analyser av resultatet. Enligt prognos lär annonsen visas för upp till 30 personer per dag… Spänningen är olidlig.

Google-annonser är inte enda möjligheten att annonsera. Vi börjar dock här, och undersöker fler varianter längre fram.

På återseende! Och du som inte har köpt vår app… den kostar bara 7 kronor!
Köp den här >>

Steg 1: Konsten att sälja app: Sänk appens pris!

wood_i_paddastor_2-630x389Förra sommaren satt jag och Frida i en stuga i Hälsingland och ägnade de barnfria nätterna åt att göra klart Hemstilat-kollektivets fina app Wood – the core of Scandinavian Design. Nu sitter vi i samma stuga och funderar på hur vi ska ge denna vår app lite mer spridning. Ärligt talat har vi inte orkat lägga så mycket krut på det här med marknadsföring. Men nu jävlar.

Vårt första steg blir en radikal prissänkning. Från 22 kronor till 7 kronor! Detta innebär att vi tjänar typ ingenting efter att Apple och Skatteverket tar sitt, men i nuläget känner vi att vi faktiskt är mer måna över att många får ta del av denna app än att vi tjänar in de där pengarna vi redan känner att vi kastat i sjön…

Som jag konstaterade i tidigare inlägg, är merparten av de appar som laddas ner gratis, och tar du betalt tycks tyvärr 7 kronor (99 cent) vara en magisk gräns.

Så gott folk: Har du en ipad? Har du ännu inte köpt appen? Köp den nu! Bara 7 kronor!

Imorgon berättar jag mer om nästa steg i vår marknadsföringsdrive.

Skönlitterära övningar

Lade mig i soffan. Slog på tv:n. Fotbolls-vm. Surprise! Jaha, tänkte jag, tog fram laptopen och insåg att jag ville göra något samtidigt som tv:n stod på, samtidigt som uppkopplingen här i stugan suger. Jag skriver en roman!, tänkte jag. Och så började jag skriva. Se nedan.  Någon som vill se en fortsättning? Lämna en kommentar ;-)

Kapitel 1

Egentligen visste han allt. Allt det där han egentligen behövde veta. Han var inte överraskad, inte överrumplad. Det hade till och med funnits en tid då han hade legat i sängen natt efter natt, sömnlös och grubblat över vad han skulle göra om det uppdagades. Men det var länge sen. På den tiden han inte visste mycket alls. Då han oroade sig över det mesta.

I handen höll han ett brev. Brevpappret var lite udda. De påminde om något som hans syster hade i sina samlingar när han var liten. Tonad, airbrushad pastell och snirkliga blommor runt kanterna. Motiv som tog så mycket plats att endast en smal spalt i mitten av pappret kunde användas för ord. I det här fallet räckte det mer än väl. Allt som stod där var två ord:

”Jag vet”.

Ingen avsändare. Bara ”Jag vet”. Mjuk skrivstil. Inte snirkligt, inte skakigt. Stabilt. Självsäkert? Han var ingen grafolog, men det kändes inte som att texten var skriven i affekt. Det var inget hot, det kändes mer som ett deltagande. Jag vet något som du vet.

Ja, faktiskt kände han en stor lättnad. Någon vet.

Men så slog det honom: Finns det andra som vet? Och plötsligt sköljde oron över honom och han visste inte vad han skulle tro. Var det här slutet? Eller var det början?

Sverigedemokraterna och de kriminellas revansch i samhället

När jag läser artiklarna om SDs Michael Rosenbergs kriminella förflutna poppar dessa tankar upp i huvudet:

SD = kriminellas revansch i samhället? Jag är helt för att ge kriminella en chans att komma tillbaka. Fint att Sverigedemokraterna bryr sig. Men hur rimmar detta med deras krav på hårdare straff?

KASSASKÅPSTJUV… det är ju lite som dynamit-Harry. Väntar mig nästan att någon Sverigedemokrat säger: ”men hallå det här är ju ett hederligt svenskt brott”  ;-)

Är Michael Rosenberg svensk?
Men hallå är det inte invandrarna som begår brott. Michael Rosenberg låter hyfsat svenskt… Taget?

Och: kommer detta avslöjande påverka valet?
Nej. Sverigedemokraternas väljare verkar ha fantastisk förståelse för det egna partiets inkompetens och inkonsekvens.

Hipster, Normcore, K-hole och borecore

Hipstern är tydligen död och på väg att begravas. Nu är det Normcore som gäller. Istället för att sticka ut ska man vara lite mer svennebanan. Chinos, tubsockor… Seinfeldt har blivit en modeförebild. Att handla på Dressman: superhett.

Veckorevyn lär tydligen ha varit tidiga med att berätta om denna trend på svenska:

Foto: Veckorevyn

Foto: Veckorevyn

”Så standard så att det sticker ut”. Jojo. Veckorevyn fortsätter sin beskrivning:

Så medan hipstern strävar efter det omaka och annorlunda (typ solglasögon från en second handbutik i Reykjavik) hyllar normcore mellanmjölk, Fjällräven, Bingolotto och Gyllene tider.

Patrik Lundberg i Aftonbladet kallar å sin sida normcore för klassförakt:

Snorvalpar från den övre medelklassen leker svennepäron i några månader och när de har tröttnat kan de dra på sig sina Acne-kläder igen.

Ja tänk att strävan efter något så alldagligt kan väcka så starka känslor. Hela normcore-grejen känns lite som ett skämt, eller väldigt mycket ironi. Och kanske är det det. Trend-forecasting-företaget K-hole som myntat begreppet är enligt en färsk artikel i Art review lika mycket ett konstnärskollektiv som en marknadsföringsbyrå. K-hole förresten, vet ni vad det är? Jag citerar Wikipedia:

”K-hole” is a slang term for the subjective state of dissociation from the body commonly experienced after sufficiently high doses of the dissociative anesthetic ketamine (75-125 mg IM). This state may mimic the phenomenology of catatonic schizophrenia,[1] out-of-body experiences (OBEs) or near-death experiences (NDEs),[2] and is often accompanied by feelings of extreme derealization, depersonalization and disorientation, as well as temporary memory loss and vivid hallucinations.

Vibbarna jag får av det här är väldigt lite normcore ;-)

Kan nu avslöja att även trendanalysbyrån Bakelit jobbar på en trendrapport. I rapporten kan man bland annat läsa om trenden som ersätter Normcore: Borecore. Vad den kommande rapporten heter? ”Bonjour tristesse”

100 dagars bloggande och inlägget über alles

Den 1 mars, för 100 dagar sedan påbörjades bloggutmaningen Blogg 100. Pretentiös som jag är inledde jag med en programförklaring där jag sammanfattade mina förväntningar på mig själv, och er som läsare samt vad ni hade att förvänta av mig. Så här i efterhand kan jag till min glädje konstatera att jag levererade på alla punkter (inklusive inlägg om  meningen med livet), utom en: Jag har varit urusel på ”få koll på nya bloggare och knyta lite kontakter med gamla”. Jag har helt enkelt inte hunnit med. Däremot har jag faktiskt återknutit bekantskapen med Twitter som jag ”haft” sedan april 2007, men bara använt sporadiskt fram tills nu.

Jag hade också förväntningar på er läsare. Men så här i efterhand kan man konstatera att merparten av mina inlägg hade ganska lite av den varan. Fram till den 21 maj låg det dagliga besökareantalet på mellan 27-143 besökare per dag… sen hände något:

hela_blogg100

 

Ni ser den där puckeln. Det var när jag skrev inlägget om bilderna i Sverigedemokraternas partiprogram. Dagen efter berättade jag om efterspelet. Hur inlägget blev dagens nätsnackis och här nedan tänkte jag bjuda på lite fler intressanta siffror om detta inlägg.

21_22sa

 

 

Här ovan ser ni trafiken under de två dygn då Bakelit peakade. Jag lade upp inlägget strax efter midnatt och redan klockan 7:00 hade jag mer trafik än en normal dag. Klockan 8:00 var det cirka 1500 nya besökare i timmen, för att peaka vid klockan 14 med 3127 besökare. Som ni ser är det en svacka mellan klockan 10-14, vilket beror på att sajten var överbelastad eftersom jag inte hade sidcachning påslagen.

Som jag skrev i ett inlägg den 22:a (ett inlägg som för övrigt stod för 2374 av dessa två dygns 52894 sidvisningar) var det många medier som hakade på avlöjandet och många av dem länkade generöst direkt till blogginlägget. På det stora hela bidrog stod dock detta bara för 18 procent av trafiken.

TRAFIK FRÅN NYHETSSAJTER:

medier

Får erkänna att jag är lite förvånad över att DN utmärker sig så mycket i statistiken. Inräknat mobiltrafiken stod de för över 40 procent av den trafik som kom från nyhetssajter. Sveriges största nyhetssajt Aftonbladet hamnar på andra plats och bjöd på 957 besökare. Kanhända säger det här något om DN:s läsare som inte nöjer sig med en rewrite utan vill läsa mer från källan till nyheten? Att IDG.se hamnar så högt upp på listan beror på att jag skrev en artikel den 22:a åt PC för Alla där jag berättade hur jag gjort när jag sökt bilderna (och orsaken till att jag skrev den, är att jag jobbar på IDG, och faktiskt tidigare har varit redaktionschef på just PC för alla. Expressen som skrev en riktigt bra artikel i ämnet syns inte i statistiken eftersom de aldrig länkade till inlägget. Kanske bidrog de till de 17,58 procent som hamnat i kategorin som Google kallar ”direkt trafik”.

TRAFIK FRÅN SOCIALA NÄTVERK:

Majoriteten av alla besökare dessa två dagar tog sig dock in på sajten via sociala nätverk. Ja hela 63,75 personen fick länken från någon i sitt sociala flöde och besökte sajten. Som ni ser nedan är den absoluta jätten i sammanhanget Facebook:

socialanatverk

Förkrossande 88,79 procent av trafiken från sociala nätverk kom från det sociala nätverket Facebook. Twitter tvåa med 10,69 procent av den sociala trafiken.

SLUTORD

Efter dessa två intensiva dagar föll trafiken successivt för att nu ligga på runt 100 besök per dag. Ordningen är återställd ;-) Bakelit puttrar på som förr. Det ska bli väldigt intressant att se vad longtail-effekten av detta blir. Kommer inlägget om SD:s bilder bli populärare än mitt gamla inlägg om vita tatueringar på sikt?

För egen del blev hela karusellen kring inlägget en tydlig illustration över hur nyhetsflödet i Sverige funkar. Min nyhet var en så kallad ”endagars”. Jag lade upp den på natten, och fram till cirka 18 på kvällen var den en intressant nyhet. Därefter klingade intresset av. Svd och Aftonbladet TV som gjort intervjuer valde att inte följa upp med artikel eller inslag. Nyheten var död.

En annan intressant aspekt är hur starka sociala nätverk är för att sprida en sådan här nyhet. Visst har exponeringen i media sannolikt varit betydligt större än de runt 47 000 som besökte källan till avslöjandet, men väldigt många har via sociala medier hittat nyheten utan medias inblandning.

Vad har då jag tjänat på detta? Kanske mina ”12 hours of internet fame”. För inte är det pengar i alla fall. Min enda google-annons (som jag mest har där för skoj skull) inbringade dessa två dygn: 10 kronor och 28 öre! Tack till er 6 personer som klickade på annonsen!

Nu är utmaningen blogg100 över för den här gången. Jag har en hel del idéer på inlägg på lager, men kommer nog trappa ner nu till förmån för en annan blogg som ligger mig varmt om hjärtat: Bagisbloggen.se. Men vem vet.

Tack för den här tiden! På återseende!