En lång fredag och allt detta lidande…

Min blogg100-plan för dagen var egentligen att skriva en utförlig guide till Chromecast och mina erfarenheter hittills. Men så fick blev den där förkylningen som legat och puttrat en vecka plötsligt väldigt påtaglig och nu ligger jag här i sängen och tänker på Jesus och hans lidande, indragen ICA-reklam, på fåglarna som kvittrar utanför, bolåneräntan, svullna bihålor och hur ledsen jag kommer vara om jag inte är frisk nog att hälsa på Magnus och Karin med familj imorgon.

Det är synd om människorna och idag är jag en av dem.

Bli republikan nu!

Republikanska föreningenFick precis ett mejl från ordförande i Republikanska föreningens Stockholmsavdelning. Budskap:

Bara i Stockholm är vi över 4000 medlemmar. Drömmen vore ju att var och en av er värvade varsin ny medlem. Tänk er 8000 medlemmar, då har vi kommit en än längre bit på vägen mot republik.

Själv har jag varit medlem i drygt tio år. För mig är det egentligen obegripligt att inte alla mina vänner är medlemmar. Än mer obegrepligt är det att Sverige ännu inte är republik. Vi vill ju gärna se oss som ”världens modernaste land”, samtidigt är vi beredda att se igenom fingrarna när det kommer till vår kära kungafamilj. Det är tydligen okej att alla inte är lika inför lagen, att kungafamiljens religion är bestämd av vår grundlag och att ämbetet går i arv. I ett modernt demokratiskt statskick väljs statschefen av folket.

Befria kungafamiljen! Bli republikan!

Medlem blir du här >>

WordPress, ack detta fantastiska WordPress

Idag börjar det närma sig halvtid i utmaningen Blogg100. Det firades med lite afterwork hos Fredrik Wass arbetsgivare kommunikationsbyrån Intellecta. Förutom Hampus Brynolfs demo av Twitter Sensus ägnade jag merparten av de mina två mingeltimmar med att bland annat prata WordPress med en bekanting från förr Tomas Wisten, som även han givetvis deltar i Blogg100 med sin blogg Businesstech.se.

Wordcamp NorrköpingDet har varit mycket WordPress på sistone. Mycket på jobbet där en av mina utvecklare Stanislav Khromov tagit fram en ny plattform för våra eventsajter i just WordPress. En riktigt sinnrik användning av en multiuserinstallation där varje varumärke lätt kan sätta upp nya eventsajter som fungerar bra oberoende av skärmformat. Först ut med att ha byggt om sina sajter är Computer Sweden, vars event ni hittar här >>

Snart kommer skarpa sajter från CIO, Techworld, Cap&Design, Upphandling24 och Miljöaktuellt ut. Riktigt WordPressintresserade kan lära sig mer om den lösningen på Wordcamp i Norrköping som hålls nästa vecka, där Stanislav kommer att köra en demo. Apropå Stanislav och WordPress tog jag idag på mig journalisttofflorna och gjorde en liten Hallå-där-intervju som publicerades av Internetworld idag >>

Min uppfattning, efter att bland annat ha pratat med Aftonbladets WordPress Lead Developer Christoffer Larsson samt Andreas Ek på Flowcom, är att WordPress idag är kompetent nog att ersätta de flesta properitära CMS. Med hjälp av exempelvis pluginet Arlima (article list manager), som Christoffer var med och byggde när VK.se gick över till WordPress, förvandlas ett CMS med en kronologisk blogglista som grund till ett verktyg där du kan bygga upp och redaktionellt hantera ett helt löp. Dessutom visar Christoffers erfarenheter med Aftonbladets oerhört trafikerade wordpressinstallationer att de även pallar hög last om man konfigurerar grejorna på rätt sätt  (använd Varnish).

- Fan vad coolt det är med WordPress, tänkte jag  på vägen hem från minglet på Intellecta. Väl hemma kastade jag i mig middag, nattade mina barn, somnade bredvid mina barn, väcktes, slog på datorn, loggade in på bloggen och möttes av:

WordPress 3.9 ”Smith” finns tillgängligt! Vänligen uppdatera nu.

 

Leif GW: 40-talisternas guru och papperstidningens livräddare?

10173581_10152175732409565_1646632001055438711_nI morse möttes jag  på Facebook av den här bilden postad i gruppen Dagens otydlighetsros. Lite lustigt eftersom jag ett par dagar tidigare vid en middag med mina svärföräldrar (boende i just Härnösand) hävdade:

-Alla 40-talister verkar älska Leif GW Persson, han är 40-talisternas guru.
Sedan följde upp med en teori om att kvällstidningarna hade minst ett Leif GW-löp i veckan för att sälja lösnummer.

Okej, jag överdrev (händer ibland). Så ofta har inte Aftonbladet och Expressen Leif GW-löp. Men visst passar han in i löpmixen. De senaste åren har löpen nästan helt komma att riktas mot en målgrupp över 50 år. Löpen handlar om krämpor, kungafamiljen, vilka andra 40-talister i ditt kvarter som är rika ;-) och Leif GW Persson…

Ni som inte tillhör målgruppen, och inte rikigt uppfattat hur mycket exponering Leif GW får, kolla gärna in bloggen Dagens GW: http://dagensgw.tumblr.com/ 
Så här skriver bloggen i sin programförklaring:

Hösten 2013 var enligt TTs @mikael_forsell GW med i Expressen elva dagar i följd, 17 av 20 dagar. Något av ett rekord.

Om jag inte minns fel sa Olle Lidbom för ett par år sedan sa att han trodde att Svenska Dagbladet blev den första papperstidningen som läggs ner. Och att det var inom de närmaste tio åren.

Kan det vara så att Expressens pappersdöd sammanfaller med Leif GW:s död?

Och så en sista fråga:

Varför kom aldrig Leif GW till Härnösand?

Det här med data… tvåstegsverifierade lösenord, heartbleed och det härliga molnet

Jag vinkade precis hejdå till pappa. Han besökte oss ikväll, hitrest från Uppsala, med en nyinköpt dator och en extern hårddisk. Mitt uppdrag: Få över mamma och pappas mejlboxar och kontakter, installera antivirus och återställa bilder och lite annat krafs.

Datorn hade Windows 8. Märkligt nog har jag faktiskt knappt använt Windows 8. Har inte haft något behov. Och som jag envisas att säga: nuförtiden är det enda intressant i en dator webbläsaren. Och med en bra webbläsare är resten av operativsystemet skitsamma.

Och när jag tragglade med att skanna hårddisken efter gamla filer slog det mig hur länge sedan det var jag senast använde en mejlklient. Jag minns också hur jag själv ömt vårdade mina gamla mejl-arkiv och mödosamt flyttade vidare dem när jag bytte dator. Nu förlitar jag mig helt till molnet. Mejlen, dokumenten, kontakterna, de flesta av bilderna: ja mitt digitala liv ligger lagrat på servrar tillhörande Google, Facebook, Apple, Microsoft och Dropbox (och några till).

SäkerhetsutmaningDärför är jag en av dem som fick lite lätt panik när jag förra veckan talas om Heartbleed-buggen. Flera timmar under helgen ägnade jag åt att byta lösenord på ett 30-tal sajter. Och det hela fortsätter ännu varteftersom olika tjänster täpper till hålen och det är dags att byta ut sina lösenord. Till min hjälp har jag Lastpass, tjänsten som håller reda på mina lösenord. Lastpass har en riktigt bra tjänst där man kan gå in och kolla av vilka av ens lösenord som bör bytas ut. Dessutom är det en fröjd att med hjälp av Lastpass byta ut lösenorden mot nya säkra, som Lastpass håller reda på.

Du som har Lastpass hittar deras ”Säkerhetsutmanings”-tjänst här:
https://lastpass.com/?securitychallenge=1&lang=sv

Ni andra borde skaffa ett Lastpass-konto. Gratis till desktop, och ynka en dollar i månaden om du även vill använda den i mobilen.

Lösenordsbytandet hade egentligen gått ganska kvickt om jag inte i samma veva hade fått för mig att fixa tvåstegsverifiering av av flera tjänster. Däribland Lastpass och Google. Tvåstegsverifiering är det du gör när du exempelvis loggar in på din internetbank med en dosa eller ett kodkort. Utöver ett lösenord (första verifieringen) måste du ha en unik kod som visar att du är ägare av kontot. Detta kan ske genom att du får ett sms skickat till dig eller genom en app i telefonen som kommunicerar med sajten och genererar unika koder.

Är du riktigt hardcore ställer du in så att du måste tvåstegsverifiera varje gång du loggar in på ditt google-konto (inte så dumt med tanke på hur mycket värdefullt som finns där), men de flesta nöjer sig nog med att det krävs tvåstegsverifiering när någon loggar in från en ny webbläsare som inte är din ”hemdators”.

Hur gick det då med pappa och mammas dator? Jodå, det mesta gick att återskapa (även om jag var tvungen att återinstallera gamla Live mail som de haft på sin gamla, stekta dator. Något som dock var spårlöst borta var kontakterna i Live mail. Det blir till att lägga in alla kontakter igen utifrån mejlen i den återskapade mejlboxen…

Vad sägs om att köra kontaktlistan och mejlen i Gmail istället, pappa?

Det här med journalistisk kvalitet och mina fortsatta tvivel kring Dagens Nyheter…

Som jag nämnde häromdagen har jag länge funderat på att göra slut med papperstidningen DN. Tiden räcker helt enkelt inte till och det blir en helsikes massa papper att dras med (och som flera av mina vänner konstaterat: va har DU fortfarande papperstidningar?).
Vi var bra nära att ta steget innan förra sommaren. Men så hände något. Vi hyrde en sommarstuga i Hälsingland och en av dagens höjdpunkter var när Vanna och Pella sprang till brevlådan och hämtade vår eftersända DN. Och då, där på sommarstället hann vi ju faktiskt läsa. Och att läsa på vara ipads gick sådär i sommarsolen.

dn_lrdag_page_2014-04-12_a_1_thumb512mDet finns andra anledningar att fundera på om DN verkligen är något att ha. Såsom journalistisk kvalitet. Håller DN måttet? Igår hajade jag till när jag läste den lätt bisarra intervjun med Filippa Reinfeld. En artikel som som gavs en fjärdedel av ettan + omslaget till lördagsbilagan.  Så här inleds artikeln:

Intervjun ska ske i två steg. Ett samtal i lugn och ro. Och en gemensam aktivitet. Stockholms moderata sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt nappar inte på förslaget att tillbringa en dag tillsammans på förlossningen. Hon vill ses på det som sägs vara Europas största byggarbetsplats just nu.

Med tanke på hur inställsam artikeln är i övrigt (Filippa duckar alla svåra frågor och reportern följer aldrig, aldrig upp med en följdfråga som ifrågasätter det hon precis sagt), känns hela reportaget som ett beställningsjobb från pressekreteraren Gustaf Stenlund (som för övrigt får vara med på ett hörn i artikeln). (Tillägg: Även Nöjesguiden har reagerat på artikeln och gjort en liten topplista med de bästa citaten från artikeln >>)

Några undringar:

  • Vem är det som har bestämt att intervjun ska ske i två steg?
  • Och varför genomför DN intervjun när Filippa inte går med på att tillbringa en dag tillsammans på förlossningen?
  • Varför överhuvudtaget intervjua någon som verkar helt ointressant att ta ansvar för sin politik och hellre levererar smileys och emoticons än svarar på frågor?

Kanske det finns en dold agenda…, eller så är det bara så att DN kapitulerat och hellre gör något snabbt och lättlevererat för att det är billigast så? Och så gör ju sig Filippa bra på bild. Och så kunde de ju göra lite rolig grafik med smileys och emoticons…

Igår kväll kan man väl säga att jag var jättesugen på att säga upp DN helt. Kanske också med tanke på att deras nya app suger…

dn_dagens-nyheter_page_2014-04-13_a_1_thumb512mMen så kom dagens DN med en ny artikelserie: Drömmen om Sverige. Ett ambitiöst, upplysande och drabbande reportage om en splittrad familj på flykt från Syrien (skriven av Niklas Orrenius) Det är sådant här som får mig att vilja betala en prenumeration. Trots att artikeln finns att läsas på webben, helt gratis!

Mer av den varan och mindre med inställsamma smörjobb och glättig yta och jag fortsätter nog prenumerara på DN (trots att deras nya app suger).

Men samtidigt undrar jag om verkligen DN är lösningen, eller ens att prenumerera på en publikation. Jag har en idé… men den tar jag någon annan dag.

Idag avslutar jag med att konstatera att artikeln: Drömmen om Sverige, var morgonens höjdpunkt. Kvällens höjdpunkt var föreställningen Statsminister Özz Nûjen på Rival. Fantastiskt inspirerande. En skön blandning av humor och blodigt allvar. Skulle nog kunna tänka mig att ge Özz min röst i höst.

Passa på att köpa en biljett till extraföreställningarna på Cirkus den 28:e och 29:e april. Det är en bra investering ;-)

ozz-nujen-statsminister-400x656

 

Det förlorade inlägget, och tjuven som tog det

Klockan 17 idag skrev jag ett inlägg. Ett riktigt bra inlägg. 17:35 var jag klar. Tryckte på ”Spara utkast”, lämnade datorn på, och tänkte: Jag kanske filar lite på det lite senare innan jag publicerar. Istället gick jag in i köket, plockade fram ingredienser till köttbullar och så trillade jag och Vanna bullar. Pella dök upp lite senare och ville vara med.

Det blev riktigt bra köttbullar och en riktigt god middag.

Sen gick jag till arbetsrummet. Lika bra att publicera det där inlägget tänkte jag. Innan det vara dags för lite bio i vardagsrummet.

Jag möttes av det här:

depp

 

-Vafasiken har hänt?, ropade jag. Hela mitt inlägg är borta och det går inte att ångra!

Pella kommer in i rummet:
-Jag petade lite på din dator… säger hon och ser väldigt väldigt skyldig ut.

Varpå jag blir oproportioneligt arg. Pella blir ledsen. Jag säger förlåt. Och hon säger:

-Det var inte jag. Det var en tjuv.

Så nu vet ni. Kanske det bästa ni skulle ha läst på ämnet ”En tyst minut”, är raderat av en tjuv.