Här äter du romantisk middag på restaurang i Stockholm!

elegant-tableware-1431790_1280Okej. Så du har kanske inte varit ute så mycket i svängen på sistone? Plötsligt säger svärföräldrarna: Vi kan vara barnvakt! Gå ut ha det kul! Gör något romantiskt!

Jaha. Vart går man då?

För några år sedan ställde jag frågan på Facebook och fick många bra svar. Tyvärr så har Facebook usla sökfunktioner. Så jag bestämde mig för att ställa frågan igen och fick nästan ännu bättre svar.  Sedan fick jag för mig att publicera det hela på min blogg så att jag kom ihåg… och så här ett år senare hittade jag mitt opublicerade inlägg och bestämde mig för att publicera det. Varsågoda:

De ”franska” köken:

Tydligen förknippar många av mina vänner och Facebookbekanta romantik med det franska köket, eller så är det bara så rätt just nu. Många av restaurangerna det tipsade om hade nämligen en fransk touch:

Le Rouge, Gamla stan: www.lerouge.se
Fredrik Agrén: ”Ta sedan en eftersläckare på fantastiska Pharmarium runt hörnet.”

Bistro Bon, Södermalm: bistrobon.se
Magnus  Pahlén Trogen: ”Måste lägga mig i och addera att jag och min frua hade det attans romantiskt så där på ett lite mallat franskt vis på Bistro Bon häromsistens.”

Café Facile, Norrmalm: cafefacile.se
Tycker Pelle Tamleth är en riktigt bra kvarterskrog. Min vän Johan Vessby skriver i en annan tråd:  ”Otroligt bra känsla – franskt vardagsrum med matbeställning vid disk – och smarrig prisvärd mat. Med lyxtouch likafullt. Få men smarriga viner.”

Pastis, Gamla stan: www.pastis.se
Pelle har även ett tips på en mer uttalad fransk restaurang: Pastis.

Bar á vin, Östermalm, www.baravins.se
En av Frida Cornells favoriter.

”Modernt”/”svenskt”/”lyxigt”

Nook, Södermalm, nookrestaurang.se
Kanske skulle kunna ha platsat under rubriken ”exotiskt” med sina koreanska inslag. Nook är en av Stefan Karlssons favoriter, och uppskattas även av Mikael Hall och Andreas Leijon.
”Rappt och roligt. Bra service. Mysigt.”, menar Andreas.

Oaxen Slip, Djurgården: oaxen.com/slip/
En krog som onekligen faller många i smaken. Följande personer i min bekantskapskrets höjde den till skyarna: Andreas Ivarsson, Andreas Leijon och Frida Cornell.

Fotografiska, Södermalm: fotografiska.eu/mat-noje/restaurangen/
Andreas Leijon: ”Snudd på erotisk mat. Allt är vegetariskt från grunden, men man kan addera kött om man vill. Solklar etta, om detta var en lista som betydde att nummer 1 var bäst. Fin utsikt.”
Även Mikael Hall lyfte fram Fotografiska som en av sina favoriter.
Sedan dessa tips kom in har jag själv ätit middag här (med bland annat Mikael). Ingen romantisk middag i mitt fall, men satans vad gott det var.

19 glas, Gamla Stan: www.19glas.se
Pelle Tamleth: väljer ”19 glas om man vill sitta ifred.”.  Patrik Rydman tycker att det är ”väldigt trevligt”.

Punk Royale, Södermalm, www.punkroyale.se
Andreas Leijon: ”Matvärldens swingersorgie. Här får ni en jävla resa och något att prata om efteråt annat än roliga saker barnen sa på väg till dagis i morse.”

Lilla Ego, Vasastan, www.lillaego.com
Lilla Ego har många fans. Frida Cornell och Mikael Hall bland annat.

Pubologi, Gamla stan, www.pubologi.se
”Pubologi om man beställer eget bås”, menar Jonas Ekelund. ”Pubologis köksbord om man vill känna sig VIP. ”, skriver Pelle Tamleth. Jag och Frida har suttit vid det långa bordet och tyckte om maten, men håller nog med om att eget bås eller köksbord nog gör det hela lite mer romantiskt.

Italienskt

Jo, några tips på italienare trillade in för dig som är lagd åt Lady och Lufsen-romantik. Märkligt nog ligger alla tipsen på Södermalm.

Nostrano, Södermalm, www.nostrano.se
Det här är Pelle Tamleths val för den som vill ha italienskt.

La Vecchia Signora, Södermalm, www.lavecchiasignora.se
Det här är Frida Cornells italienska favorit.

Hosteria Tre Santi, Södermalm, www.tresanti.se
Per Torberger: ”Hosteria Tre Santi på Blekingegatan är en favorit hos oss, men det kan bero på att vi alltid får personlig och exemplarisk service den den gudomligt goda maten.”

”Exotiskt”

Lilla Pakistan, (pakistansk mat), Vasastan,  www.lillapakistan.com
Jag minns bestämt att Andreas Leijon tipsat mig och Frida om denna en gång förut och att vi gick ditt och var väldigt nöjda. Här är Andreas rekommendation 2015:
”Oansenlig lokal, ofta folktom. Men magisk mat och väldigt uppmärksam service. Lugnt och skönt. Ta dagens soppa till förrätt och en nummer 13 till varmrätt. Trust me.”

Blue Light Yokohama, Södermalm, bluelightyokohama.com
Även Laura drämmer till med en favorit som jag nästan är säker på att jag har hört henne tipsa om förut.
Laura Nordgren: ”Blue Light Yokohama delar ni på alla små rätter. Om en har tur kanske röda rummet/hörnan är ledigt (måste boka i föööörväg), då behöver ni inte ens själva välja maten.”

Shibumi, Östermalm, www.shibumi.se
Andreas Ivarsson tipsar om den japanska matbaren Shimbumi.

Indian Garden, Liljeholmen, indiangarden.nu/liljeholmen
Lisa Bjerre tycker man ska äta indiskt på sin romantiska dejt. Indian Garden i Liljeholmen ett tips, annars någon av Shanti-restaurangerna.
(Anders: Jepp Shanti-restaurangerna är bra!)


Hojta gärna om du har ett annat bra tips!

Ha det så romantiskt!

 

 

Hasse ”Hoffa” Ericson och jag… 40 år senare

Satt precis och kollade igenom lite semesterbilder då jag upptäckte att jag bett min fru fotografera mig på precis samma plats som fackpampen Hasse ”Hoffa” Ericson blev fotograferad för nästan exakt 40 år sedan. ”Hoffa” var Transportarbetarförbundets ordförande som gjorde bort sig rejält när han åkte till Kanarieöarna samtidigt som LO:s styrelse bojkottar Franco-regimens Spanien. Inte nog med det, killen fick resan för han och hans fru betald av charterbolaget Scanair och anläggningen han bodde på, Rocas Rojas, tillhörde SAF… Svenska Arbetsgivarföreningen (numera Svenskt Näringsliv).

Hasse Hoffa Ericson
Hasse Hoffa Ericson

Det är den här bilden som gav honom epitetet ”fackpamp”. Och det verkar ju inte råda brist på pampar just nu. Skandal avlöser skandal. Giriga sossar gör bort sig till höger och vänster (de flesta numera mer höger än vänster) och tack vare den fantastiska Panama Papers-läckan har det nu blivit allt tydligare hur makt korrumperar och hur ofattbart mycket pengar som rika människor försnillar istället för att återinvestera i det samhälle de lever i och är en del av. För att inte tala om våra banker… (läs gärna Andreas Cervenkas utmärkta krönika i ämnet).

Anders Hoffa Engström
Anders Hoffa Engström

Som ni ser av bilden har det hänt lite kring den där poolen på 40-år som gjorde det svårt att köra en exakt Hoffa-posé. Min förhoppning är att bilden ändå vaccinerar mig för all framtid mot att bli pamp.

—-

Apropå bilder: vet ni att Google har köpt och gjort det fantastiska Photoshop-filter-paketet Nik Collection helt gratis. Funkar även med Lightroom och Aperure. Ladda ner här >>

nikcollection

God jul och gott nytt år allihopa!

God jul 2015

God jul och gott nytt år alla vänner därute!

Tack för ett märkligt år på många vis. Ett år med mycket mörker, men också mycket hopp och en massa glädje. Ett stort tack till alla er som gör skillnad! Ni som bekämpar mörkret och enfalden. Ni som bejakar öppenheten, den fria tanken och mångfalden.

/Anders

PS. På årets julkort poserar våra döttrar framför årets konstprojekt vår ”familjetavla”.

Foto av Matt Trostle

Neverending stories – the butterfly effect: projektet som aldrig blev av

Nu har det gått ett år sedan  Frida och jag reggade domänen neverendingstories.se triggade av att Svenska Journalistförbundet tillsammans med Google utlyst ett stipendium ”Innovationsstipendium för ny journalistik”. Neverending stories var namnet på vårt projekt, en ansökan som vi märkligt nog inte ens fick svar på. Vi hade en hel del andra järn i elden vid den tiden och vi tog nog inte ens tag i att fråga varför vi inte fick någon feedback. Kanske inte ens ansökan kom fram?

Vann gjorde i alla fall Martin Johnson med sin ”Geosound messenger”, ”en GPS-styrd app där du på de platser du besöker kan lyssna till olika ljudberättelser”. Kul idé, men är den lika bra som vår 😉 Bedöm själva. Här nedan är vår beskrivning av projektet, som jag nu gör tillgänglig för omvärlden, med hopp om att någon annan tar vid, eller kanske att någon med resurser ropar: Hallå Frida och Anders jag är med, nu kör vi!
(och gör det gärna snabbt, vi äger domänen ett tag till 😉

Neverending stories – the butterfly project

Neverending stories har två nivåer. Kärnan, den exklusiva, den journalistiska texten, storyn, som endast prenumeranter får ta del av. Samt den offentliga, surret runt omkring. Extramaterial i form av filmer (som släpps på Youtube), instagrambilder, tweets, facebookinlägg och infographics. Utöver en mashup av dessa kanaler har vi en karta som visar var någonstans på jorden som den pågående storyn befinner sig just nu…

Det prenumeranten får del av är en evigt pågående artikelföljetong. Vid ett bestämt klockslag varje vecka släpps en ny fristående artikel till prenumeranterna på sajten. Ämnena varierar och fyller på varandra, men alla artiklar är självständiga i sin läsupplevelse. Artikeln publiceras på engelska, men det finns också alltid med en version skriven på originalspråket.

Varje artikel börjar där den tidigare slutade även om ämnet för den nya är helt väsenskilt och varje artikel slutar med en “cliffhanger”. Det ska alltid finnas en övergång som ger ämnet en ny dimension, eller bara visar att allt faktiskt hänger ihop.
En viktig poäng med detta är givetvis också den dramaturgiska effekten. Neverending stories är till för den nyfikne, vetgirige läsaren som efter att ha läst en artikel är sugen på att läsa fortsättningen och som undrar vad som kommer härnäst. Vi vill överraska och ge nya perspektiv.

Formatet lämpar sig bra för den enskilda berättelsen, Neverending stories handlar om det exklusiva i att kunna fördjupa sig i ett ämne som genom sajtens upplägg binds ihop över tid och även geografisk plats. Genom att följa oss vecka efter vecka svänger sig historien vidare genom världen. Ämnesmässigt är fokus de stora frågorna som förenar oss människor oavsett var vi befinner oss. Vi skriver om samtid och framtid, om de utmaningar vår planet står inför. Vi blandar de stora perspektiven med de små, superlokala för att få till en engagerande mix som gör att det känns långt till nästa vecka.

Läsarna:
Vi kommer att ha två typer av läsare: de “otrogna” som råkar hamna på vår sajt och läsa surret, eller som kanske följer oss på Facebook, Instagram, Youtube eller annan kanal, och de mer lojala, trogna, betalande kärnläsarna som läser våra artiklar. På sikt tänker vi oss att dessa blir en del av en community. Vi vill att läsarna kommenterar de enskilda artiklarna och kommer med tips, men också att vi kan göra efterlysningar och interagera med dem.

Tekniken:
Prenumeranterna kommer att betala månadsvis via sitt kredit/betalkort på ungefär samma vis som man idag betalar för Netflix eller Spotify. Man kan när som helst hoppa på och närsomhelst hoppa av. Betalande inloggade kunder kommer åt de artiklar man har betalat för, vill man även ha tidigare artiklar kan man låsa upp dessa för en engångssumma. Prenumeranterna pingas via mejl/sms/push-meddelanden när en ny artikel kommit. Icke inloggade på sajten får bara tillgång till gratismaterialet på sajten.

 

Enligt Dagens Nyheter har jag startat en ny mattrend…

… nä, kanske inte riktigt, men det är lätt att tro det när man läser helgens artikel hos Dagens Nyheter:

hamburgare_pa_mjolmask

Jag, och Bugburger tackar DN som givit rubriken till en artikel som handlar om att ”äta insekter” blivit alltmer populärt och omtalat till att just ”hamburgare på mjölmask” är en ny mattrend. Antagligen är bakgrunden till detta val av rubrik den här artikeln i lokaltidningen som kom ut i veckan:

bugburgerilokaltidning

Frågetecknet försvann i DN:s rubrik och plötsligt var en burgare som kanske bara gjorts ett par gånger i Sverige en ny mattrend. Tack för det DN! Och tack för att jag slapp bli intervjuad två gånger… Genom att återanvända citaten i Christoffer Röstlunds artikel blev ju sagan om Bugburger än mer spridd 😉

Läs receptet på den trendiga bugburgern här, och se filmen här under >>

 

 

Dismaland – onöjesparken på film

Häromdagen såg jag de första bilderna från Banksys onöjespark Dismaland i Weston-super-mare. Min första tanke: jag måste dit! Men efter att ha kikat i kalendern och kollat på biljetter inser jag att det tyvärr blir väldigt svårt. Parken är ju bara öppen fem veckor. Men visst hade det varit häftigt. Bara tanken på att återvända till den plats som bland mina släktingar alltid kallats Weston-super-MUD hade varit spännande. Istället nöjer jag mig med att här samla ett gäng klipp: